Final Fantasy - The golden years

00:00:01Då välkomnar vi till ett nytt program av spelfarsan med vänner! Idag ska vi prata Final Fantasy. Vi ska titta på de gyllene åren runt 90-talet där vi startar med de tre inledande spelen på Sness. Vi kommer alltså inte dyka i Ness utan vi tar det från där det verkligen tog fart och verkligen satte den stora trenden som det faktiskt har blivit. Idag har vi också med oss en gäst som jag tänkte ska få inleda med att berätta lite om sig själv. Hejsan, Johan Eriksson heter jag. Vad ska jag säga om mig själv och Final Fantasy sammanhang? Jag växte upp med Nintendo och sen Super Nintendo som många andra. Och följde egentligen de här spelen genom tidningarna mest. Man ville ju alltid spela dem och de kom aldrig ut här i Europa. Nej, precis. Men till slut hittade jag ett företag som kunde importera spel och lyckades få tag på en liten manick som gjorde att man kunde spela NTSC-spel på europeiska pallkonsoler och importerade det som kallades Final Fantasy 3. Var det möjligtvis Nordic Games som du... Det kan ha varit Nordic Games.

00:01:24Den legendariska spelbutiken som började i ett garage hemma hos en ensam kille som växte till att vara en av Nordens största speldistributörer. Men jag kan tänka mig att den här storyn är ju lik för oss alla tre skulle jag kunna tänka mig för jag har ju en liknande relation till varumärket genom att man började med att läsa om det lite grann i Superplay, Superpower eller vad hette det? Någonting sånt. De har ju bytt namn några gånger den här tiden. Ja, precis. Och så var man ju bara tvungen i och med att man var ju redan då sån att man slukade allt som hade rollspel på ett eller annat sätt tatuerat i sig. Ja, det fanns ju inte så mycket att tillgå på den här sidan heller. Nej. Det var ju bara liksom mer klassiska, vi hade ju Drakar och Demoner och pappersbiten och så men inte i form utav... Alltså de digitala rollspelen i sig hade ju inte riktigt tagit fart och speciellt inte då upplägget utav... Ska vi säga JRPG eller den japanska tappningen egentligen utav då västerländsk rollspelsmagi då. Men jag kan tänka mig Peter, du har väl... Det här känns väl igen även för din del? Ja alltså, det var ju ungefär då man stötte på...

00:02:43Genre och termen JRPG. Så var det ju. Sen så hade jag ju aldrig tillgång till NES. Och NES spelade visserligen mycket men det var aldrig hemma hos mig. Så att det var ju sådär att man fick se vem som hade de bra spelen och gå dit och spela. Och när det gällde just Final Fantasy 6 då så var det hos Johan som jag upplevde det första gången. Ja det var magiskt. Om man ska backa bandet lite grann till första gången som jag kom kontakt med fun-fantasy överhuvudtaget så var det ju det som faktiskt kom till Europa som kallades Mr Quest. Som inte är sådär ett jättebra spel egentligen men man tyckte ju då att det inte var så himla dumt. Nej det var ju ett lite lättare, lite ytterligare upplägg på något sätt. Det roliga kuriosan där är ju det att i Japan så kallar man ju det för första Secret of Mana. Precis.

00:03:33Vilket inte är sådär jättemånga kanske som känner till. Men det gavs ju ut som ett första testskott för att mjuka upp den europeiska eller amerikanska också då marknaden. För att introducera egentligen till vad japanerna tyckte var alldeles för komplext för oss dumma västerlänningar i princip. Vilket ju är lite intressant på sitt sätt också eftersom Final Fantasy var ju den andra stora. Serien i Japan på något sätt efter Dragon Quest. Ja för det ska ju också sägas att när vi till exempel om man spolar fram tiden lite grann till när Final Fantasy 7 gjorde den stora världsturnén. Så var det bara en parentes i väntan på Dragon Quest 7 tror jag det var också. Jag tror det. Vilket är lite lustigt med tanke på att här i väst så Dragon Quest vet man om man är en

00:04:27Schysst JRPG-nörd och visst det har väl blivit lite större nu på senare tid. Men backa tio år så visste ingen vad Dragon Quest var i princip i väst. Det är väl bara att kolla på hur det ser ut egentligen nu. Alltså lanseringen på PS4 inför kommande Final Fantasy. Det är inget snack om vilken stor serie det är när det gäller JRPG. Men det har ju ändå kommit ut ett nytt Star Ocean, det kommer ut ett Dragon Quest och lite annat. Det känns mer som att man rapporterar kontinuerligt om att nu kommer ett nytt spel. Men Final Fans har ju folk väntat på i åratal. Ja, absolut. Men det är ju bara för att det har byggts en sån jäkla hype. Och sen så ska man ju inte sticka under stolen med att man har ju ofta haft budgetar på de här spelen som är större än ganska många länders BNP totalt. Jo, så är det ju helt klart. Så att det är lite spännande. Men jag tycker som sagt, om man är i det läget att man har kanske spelat...

00:05:23började på Färden 507 eller så kanske man klev in redan Färden 5010 eller senare ändå och tycker att det kan vara intressant att titta på historien och hur det kom till och så här. Då tycker jag nog att man ska, jag tror man kan skippa Myster Quest faktiskt. Mest därför att det är inte så himla bra. Helt ärligt talat. Det blir liksom en parentes i historien. Ett sorts mellanspel. Eller ett Windows. Inte riktigt Windows Millenium men. Någonting åt det hållet. Ett Windows Wista kanske. Det skiljer sig en hel del från resten av serien på många sätt också. Men ska vi kanske vara lite tydliga med också att de här spelen har visserligen ett namn som de går under. Men de har ju egentligen ingenting med varandra att göra rent storymässigt. Om det inte är så att det är som nu i Final Fantasy 13 där det kommer tre spel i samma värld. Mm, nej precis. Förutom vissa saker som går igen då. Det är Chocobos förstås. Och sen har du ju då, det är möjligtvis SID som går igen. Rätt många. Plus en del Sumners som går igen.

00:06:28Ja, jag tror att även Kupo, det vill säga Mogs, är rätt många spel. Men de tidiga spelen har så vitt jag vet ingenting att göra med de som kom till Snessen. Och de på Snessen hade väldigt lite att göra med de som kom mitt senare. Som sagt, vissa monster som kanske går igen. Men annars är det ju egentligen inga referenser alls. Men det som verkligen har följt egentligen alla spel genom hela serien. Med kanske något obskyrt undantag. Det är ju kristallerna. Ja. Och det är ju då den grundläggande storyn som följer spelen igenom. Det är just det här. Magi eller liv genom kristaller och det är kristallerna som både föder ondska och föder godhet och så vidare. Men de sätter hela tiden någon sorts grundstory till egentligen alla installationer. Och ofta så har det ju sådär, jag vet att det är ett par spel som jag har varit med om att det börjar med att någon av kristallerna antingen blir stulen eller att den går sönder och det är något tempel som bränns ner och det kommer någon skurk och ställer till det och sen så är det alltid på något sätt.

00:07:39Så blir huvudpersonen inblandad antingen för att den råkar vara i en by alldeles i närheten eller så är man någon person som alltid finns på plats i något kungadöme och ska styra upp saker. Ja precis och det är precis så som vårt första spel kan vi säga som vi kommer dyka i. Spelar sig i form utav Final Fantasy 4 eller Final Fantasy 2 som introducerades på den amerikanska marknaden. När den mörka riddaren då Cecil Harvey får i... Jo, helt enkelt att stjäla en magisk kristall, vilket inte är sådär jättebra kanske. Nej, precis. Det var väl i någon by med summoners eller magicians eller något sådant där. De bränner väl typ ner hela stället och tömdar nästan alla också. Ja, precis. De gör ju historien kort med hela gänget där. Och sen så tar de ju med sig den här kristallen och åker tillbaka i sitt luftslott, eller luftskepp, förlåt.

00:08:36Och därifrån så sparkar det hela igång. Jag har för mig att det stället hette Baron också, som de åkte till. Vilket jag tyckte var freaking awesome när jag körde det. Så det var synd att man råkade vara de onda från början. Ja, men det är kraften från honom här, det är hans samvete. Ja, just det. Han känner att han inte riktigt kan stå för det och blir, om jag minns det här rätt nu, Så det är en av dem i sin position helt enkelt. - Precis, han blir ju utsparkad från slottet. - Ja, jag har för mig att det dessutom blir nästan en reningsprocess halvvägs genom spelet där hans onda och goda sida möts i en fysisk bossfajt. - Jo, precis. - Där man får antingen då, där man blir Paladin tror jag det var och möter Dark Knight.

00:09:27Det stämmer överens och det intressanta just med den fighten som är, det är att man vinner den genom att inte göra någonting. Så frustrerande, jag fick så mycket stryk första gången jag försökte spela den fighten. Innan jag förstod att man ska bara vända andra kinden på paladinaktigt vis till. Hela det här spelet är väldigt klassiskt uppbyggt om man pratar om typer av karaktärer. Man har vita magiker, svarta magiker, riddare, dragoner och alla de här varianterna som man har plockat högt och lågt för att få ihop en ensemble hjältar som gör gemensam sak för att rädda världen i vanlig ordning. Då får man ju då egentligen alla klassiska, ska vi kalla det high fantasy-drag som behövs då för en täckande historia. Jag minns, nu har inte jag spelat om det här spelet på rätt många år, men jag minns det som en rätt bra story även fast den var verkligen så klassisk fantasy som det bara kan vara. Men den är ganska ambitiös och historia för att berätta med de relativt begränsade medel man hade. Både vad det gäller...

00:10:42uttryck som karaktärerna kan visa upp och mängden text man kan visa på en skärm. Av den typen, samtidigt. - Och musiken. - Ja, och musiken såklart. Så lyckas man berätta en ganska invecklad historia ändå. - Det är inte många spel som jag kommer på överhuvudtaget där man faktiskt börjar som genomåld och dödar oskyldiga. Det är inte något som händer särskilt ofta. Iallafall inte då. Jag kan inte komma på jättemånga moderna tillfällen heller. - Nej, precis. Det stämmer och det är ju egentligen den extremt tunga storyn som gör spelet så attraktivt. Det är ju som att läsa en väldigt bra bok med ett visst grafiskt interface och visst handen på hjärtat så ser det ju inte sådär jättemycket ut för dagens ögon men det är som jag brukar säga att ingen grafik i världen kan

00:11:38väga upp eller ersätta en riktigt bra story. Så bara storyn är, då kan man ha tre pixlar och det kan man ju verkligen se till exempel spel som Minecraft till exempel. Ja, precis. Ja, verkligen. Och jag menar, om man ska dra det till sina ytterligheter så är det ju en del spel, nu ska vi inte nämna några namn, som har blivit nästan bara film och ingenting annat numera. Det fanns ju en del innovationer också med att berätta historien i form av skriptade event i så som spelet såg ut. Generellt med karaktärer som vandrar omkring på skärmen och interagerar med varandra. Det var inte nåt som var gjort så mycket innan. Nej, just det. De hade ju de här små korta... Som idag skulle ha varit videofilmer. Men de här som var lite små... Jag kommer ihåg när dvärgarna körde nån attack med sina stridsvagnar i underjorden. Det var hur häftigt som helst då. Jag kommer ihåg att jag reagerade på det. Men det kanske var så att man inte hade sett nåt sånt tidigare.

00:12:34Och att de ändå vågade sig på lite nya grepp. Och det också som gjorde det är ju inramningen av musiken. Musiken är ju fantastisk. Vilket också gör att man inte kanske behöver riktigt den här. Alltså visst man visste ju inte om något annat. Man tyckte ju det var riktigt vackert rent grafiskt. Men det kan absolut inte så sig förrän 1956. Men i alla fall att man fick ju hjälp av allt annat. Så kunde man ju leva sig in i det. och skapa sin egen bild ändå, så att säga. Absolut. Karaktärerna, det var ju rätt många, men jag minns att jag tyckte... Jag hade en personlig relation till många av dem, att det där var en häftig snubbe. Och då har de ju lyckats med nånting. Annars brukar det vara svårt att få ihop ett jättestort cast och ha nån relation. Det gäller bara ett namn. Men jag minns att min favorit var den där konstiga ninjafiguren som dök upp. Jag tror han hette Edge eller nåt sånt där.

00:13:26Han är bara med väldigt kort och ändå lyckades de sätta den karaktären så mycket så att det var den jag helst hade velat spela som. Ja, det är fascinerande. Och det är ju också då klassiskt för hela den här serien då att man har ett enormt karaktärsgalleri. Ja. Det är ju inte ovanligt att man hade uppåt 20 stycken spelbara karaktärer. Och om man räknar in alla icke spelbara karaktärer och sånt som bidrog till storyn på ett eller annat sätt så hade man ju lätt någonting som är i stil med Game of Thrones. Ja, precis. Absolut. Sen så hade de ju också, i alla fall förr om åren, men nu på senare har det blivit lite skralt men de hade ju gömda karaktärer som det faktiskt låg en del arbete bakom. Ja, precis. Som också var en del utav att man inte bara hittade kraftfulla magier och vapen och så vidare utan att man faktiskt hittade

00:14:23Rena karaktärer som bidrog på ett eller annat sätt. För mig var det någonting som gjorde Final Fantasy-spelen lite extra spännande. För det var verkligen uppmuntrande att man verkligen försökte hitta allting. Fick man med den där extra karaktären så kanske man fick ett antal sidocests. Man fick mer backstory. En del karaktärer kanske hade relationer som man aldrig fick se annorlunda. De hade lagt mycket tid på det och det märkte man av. Men det är i princip en annan sak som går igen i de flesta av de här spelen som också kanske var lite så ovanligt. Det är ju att det faktiskt är permanent död inblandad. Ja. Att karaktärer faktiskt dör och inte går att återuppliva eller kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Mm. Det är ju faktiskt helt sant. Och inte alls ovanligt att de hade ihjäl karaktärer som folk tyckte om. Så det är ju inte särskilt skillnad. Och som man hade levt med under ganska lång tid också. Mm. Och lagt ner energi både liksom...

00:15:19På att lära känna dem men också rent speltekniskt på att lära upp dem och lära dem saker. Ja och det ska ju sägas att den här spelserien, speciellt om man tittar på de tidigare spelen. Det är inte för den som inte tycker om att grinda. Nej, precis. Det är mycket grinding och det är inte bara så att du behöver grinda dina fyra vanliga liksom de du spelar mest. Utan du behöver ju oftast 10-15 som är på någorlunda jämn nivå för att det ska liksom gå. Särskilt när vi kommer framåt i serien så händer det ganska ofta att storyn tar grenar av sig och man inte kan använda de karaktärerna man kanske har grindat upp. De var ofta lite elaka för de valde ut folk som passade storyn. Men inte oss som passade att spela. Det var så här: Nu ska vi tre till basen och då är det chefen och hans två homies som ska göra det. Det spelar ingen roll om de har level tre för att du inte har spelat med dem. Det är de tre som gör den här färden och det är du fast med.

00:16:16Ja, precis. Och där kan det ju också vara så att, hur ska vi säga, det kanske är lite dålig speldesign och sådär också på sätt och vis. Men du kunde ju hamna i ett läge där du hade tagit storyn så långt så att du kanske inte hade så mycket utrymme att grinda när du insåg att du behöver det. Utan det är i princip så att du måste börja om. Eller från en tidigare save eller någonting i den stilen. Men det känns också som... Jag vet vad jag nämnde förut skillnaden på japansk spelmentalitet och västerländsk spelmentalitet. Det är så här: Ja, du gjorde fel. Du borde ha gjort det här tidigare och nu får du leva med konsekvenserna. Medan här hade det säkert varit så att nu blir det jobbigt men vi ger det ändå utrymme att reparera det här. Jag kommer bara ihåg nån sekvens i sexan när vi var tvungna att använda en karaktär som var väldigt kort.

00:17:05Men han måste klara sig så man var tvungen att levla upp honom jättemycket bara för att han skulle överleva en strid som var skriptad att hända. Och det är en sån här typisk grej som man var tvungen att sätta sig ner och grinda för att kunna klara helt enkelt. Jo, men samtidigt så bidrog det till att man kände att man fick också på sätt och vis mycket valuta för spelet för att det ställde en inför utmaningar som gjorde att det tog tid. Det var inte bara att springa rakt igenom. Men det jag tyckte också som bidrag till att den här magiska känslan av äventyr som den här serien, om vi börjar då i fönster fyra, det är ju att just att man hade en sån enorm värld. Att man både har den normala världen och sen så gav man sig, som Peter var inne på, ner i underjorden för att få hjälp av dvärgarna och jordkristallen eller få tag i sitt luftskepp då. Och sen så drar man iväg till månen.

00:18:00För att spöa på Golbes. Golbes? Ja, precis. Den stora onda bossen som försöker ta över världen. Det här är ett gammalt spöende så vi kan väl ge oss utrymme och säga att det var en twist där. Det visade sig att det var hans äldre bror som var skurken. Förstås, klassiker. Elaka tvillingbrorsan som ställer till det. Det har man ju aldrig använt sen. Nej, precis. Once and every. Precis. Rent spelmekaniskt kan vi väl också nämna att... 1704 tror jag i alla fall var det första spelet som hade det som Square kallar Active Time System. Det vill säga, det är inte helt turbaserat utan fienden anfaller en med jämna mellanrum. Så att man tar sin tid och tänker för mycket så får man ganska mycket stryk. Precis, så allting har ju en timer så att säga. Men sen har ju också på senare tid, i och med att de här spelarna har varit så populära, så har man ju verkligen försökt hitta alla möjliga former av spännande glitchar och sådana saker som, ja, för att kunna spela snabbare eller vad man nu kan tro. Så just i Final Fantasy 4 så har du ju en del som de kallar för 64 Door Hierarchy, eller det vill säga att

00:19:20Det går ut på att det finns en räknare i minnet som gör att när du kliver upp för en trappa så hamnar du på en ny nivå. Det vill säga att den börjar räkna från 1, 2, 3, 4. Så på vissa ställen, om du springer och sen går ner och sen upp och sen ner för samma trappa över 64 gånger så hamnar du på minus. Just det, för att rulla räknaren över helt enkelt. Exakt, och då gör det så att du kommer under själva kartlagret så det innebär att du kan röra dig helt fritt. Utnyttjas då för att göra spännande saker. Men vill man göra det? Om du går under kartlagret och tar dig till ett ställe där det borde varit 20 timmar senare. Får inte du extremt mycket stryk när du kommer dit då? Ja, fast det finns ju sådana här varianter av att du kan utnyttja andra former utav... Ja, du måste utnyttja andra former av glitchar som folk har hittat för att till exempel hoppa över samtliga fiender. Och så finns det... Det finns någon...

00:20:16variant. Det finns någon variant som går ut på att du flippar runt med magierna som gör att... I praktiken är det som så att det finns någon magi som du inte ska kunna få som gör att texten är så pass lång för att spelet buggar ur om texten på det du försöker exekvera är tillräckligt lång. Vilket gör att den i princip nollar ut det den... Alltså, poängen är så här: Kan du få den att glitcha så kan du döda sista bossen på ett enda slag. Jag minns inte om det är i Final Fantasy 5 eller om det kanske är i nästspelet Final Fantasy 3. Systemet är ju mer jobbaserat där. Jobb är ju en sorts klass kan man säga. Som man kan ta på sig och sen lära sig färdigheter. Som har med den att göra och byta. Och där man lär sig de färdigheterna genom att ha det jobbet och göra saker. Där om man valde kommandoll och sen avbröt dem så räknades det som att man hade gjort dem. Och då kunde man levla upp sig själv massor med gånger i varje strid.

00:21:15Sen har du ju klassiska liknande som följer med nästan i alla spelen. Som Iten Dublication Buggen som går ut på att man equippar och anequippar vapen för att skapa kopior på dem. Så i praktiken kan du göra 99 stycken av samtliga vapen. Det är fascinerande. Nuförtiden är det lätt att lära sig sådana här. Men på den tiden var det mer att man kanske hörde talas om att någon hade gjort någonting sådant som man inte kunde slå upp det på. Nej, nej, precis. Det var ju rykten. Det var otroligt mycket rykten igång. Jämt. Det var många falska rykten. Inklusive sådana man kanske trodde på själv och spelade. Fast man hade egentligen inte riktigt verifierat dem. Nej. Nu blir det reklam. Peter, har du hört om de billiga priserna? Det kan du ge dig tusan på. Här har jag faktiskt med mig min kupo. Vill du också ha billiga priser? Kom till LWT Hemköp i Rissne. Hur gick det för er? Klarade ni färgen av 54?

00:22:09När det begav sig. Ja. Ja, men vi spelade nog Final Fantasy 4 efter 6. 6 var det första vi spelade. Absolut. Det var väl egentligen det som gjorde att man ville ha mer. Och då gick man tillbaka och tittade på dem tidigare. Det jag klarade först var Final Fantasy 4 för Europa och Nordamerika. Senare plockade jag via emulator ner den japanska svårare versionen. Och det var ju en ordentlig skillnad. Ja. Jo, de förenklade ju en hel del. Ja, det var ju liksom redan väldigt tidiga bossfajter var ju kanske... Ja, kanske inte dubbelt så svåra, men så pass mycket svåra att försökte man göra samma saker som i den västerländska versionen, då dog man. Jo, men det är väl... Rätta mig om jag har fel, men det är inte så att Följd 55:s slutboss räknas fortfarande som den svåraste slutbossen i samtliga spelen? Jo, och det kan jag köpa, för den var hemsk.

00:23:07Hemsk var det. Det dröjde ju länge innan Final Fantasy 5 kom ut i S1 också. Det fanns ju en emulerad fan translation. Som dom tog. 3-4 år på sig att få ihop. Det roliga var ju att det var två grupper som satt och fansubbade samtidigt. Och båda skulle släppa sin egen version. Ända tills de kom fram till att det här är ju en jäkligt dum idé liksom. Kan vi inte bara slå oss samman och göra det här ihop istället? Det känns alltid så typiskt att det ska vara ett gäng envisa figurer som sitter med det där. Och måste inse hur hopplöst lång tid det skulle ta annars innan de gör någonting. Jo, för det är ju vansinnigt mycket text. Ja, verkligen. Det är en otrolig bedrift av översatt. Hela klabbet liksom. Men ska vi säga så att översättningarna för Fight54 och 6, de officiella. Inte var sådär. Nej precis, de är ju kända för att vara rätt excentriska. Ja, det påminner lite grann om när någon i Bergslagen, alltså bolaget då, satte sig och översatte Shadowrun till svenska. Ja, precis. Det blev också lite sisådär, men det var skön göteborgsk.

00:24:18Dialekt på hela översättningen. Ja, man måste ju ändå gilla att folk har brytt sig så mycket om att de vill göra det. Sen så är det väl kanske någon annans fel att det inte alltid är någon som kollar vad de exakt gör. Men visst är det så att de översättningarna av 4:an och 6:an som man ser om man köper någon av remakesen är lite annorlunda och lite bättre helt enkelt. De satte ju någon, riktig höll jag på att säga, men de satte ju någon professionell text. kunnig person på de här när de släppte dem igen nu. En del tycker ju i och för sig att det tog bort lite av charmen. Men jag kan tänka att de som tycker det kanske är i vår generation också har upplevt de här tidigare och kopplar massa nostalgi till dem. Ja, antagligen så är det ju så. Det som också var lite grann med som vi säger att 544 var ju det som introducerade

00:25:08Active Tamp Battle som sin grej. Sedan femman då var det ju som vi var lite inne på det här med jobbsystemet. Som sedan har följt med. Just det här att du egentligen inte har.. Alltså att du går från ATP och man har sina satta skills. Utan att man då väljer jobb. Och då har man ju de klassiska till exempel magiker eller så är du tjuv eller så.. Är du paladin eller vad det nu är för någonting. Och när du levlar upp dina jobb så får du dina.. Ja, det var ju ett tag så att de körde det systemet i någon variant i de ojämna spelen. Ettan, trean och femman. Medans tvåan, fyran och sexan var lite mer storydriven. Ja, precis. Och sen kom det inte tillbaka förrän Final Fantasy Tactics. Men det här med yrkena var ju ganska häftigt i femman.

00:26:00Nu har vi bara nämnt några, men det var riktigt många som jag kommer ihåg. Det var en del som var typ Monsterhunter och Dancer och lite udda grejer. Sen fanns det även en som var gömd i ett av templen som sjönk till botten av havet. Där var man tvungen att battla sig hela vägen ner på en timer för att möta nån boss för att lära sig den rollen som hade Mimic. Just det. Precis och det där är ju sånt som kommer tillbaka för det kommer ju tillbaka som färdighet sen till exempel i Final Fantasy 7. Där för att kunna då till exempel kasta Night Stars Around två gånger vilket ju är rätt trevligt. Japp. Det var även med i sexan och även där var det jämnt. Ja just det. Då var man tvungen att bli uppäten av ett monster på en speciell ö och battla med en person som sen...

00:26:54Kunde vara en spelbar karaktär. Go-Go va? Just det, Go-Go. Zoneeter tror jag monstret hette om jag minns rätt. Som var typ en stor mun som kunde suga in hela ens party i magen. Det sexan introducerade var ju esper-systemet. Precis. Som sen har följt med egentligen fast man har kallat det för materia, man har kallat det för... Ja, alla möjliga saker. I fascistia 8 så använder man ju draw-systemet för att plocka ut. Och sen så har man kallat det bara för sumners. Så visst har den bidragit och satt standard för en hel generation framåt. Det har den ju. Jag vet inte, vi kan ju säga det, men hur många av de här spelen har du kört från start till slut? De här tidigare spelen? Jag har spelat 4:an och 6:an var ju de som importerade och spelade när det väl begav sig. 5:an var många, många år senare och jag har bara spelat igenom det en gång på emulator. Men hur ska vi säga, 5:an är så...

00:28:11Jag har aldrig riktigt haft sådana personliga kopplingar för de andra var ju mer såhär så man levde åt och propagerade för den som orkade lyssna att det här är antagligen det bästa som någonsin har hänt. Femman blev lite såhär, nja för att det kom i en fas när vi satt och spelade så mycket andra spel så att det kändes nästan som lite nödvändigt ont. Att det här, ja du var tvungen att spela igen bara för att ha gjort det. Ja, och det finns väl något som att spel man spelar i en viss ålder. Sätter sig lite djupare också. Ja. Det är som jag berättade för Peter tidigare. Precis hade jag spenderat många månader på att spara ihop tillräckligt med pengar för att köpa. Den svindyra importversionen från 1956. Jag tror jag betalade 850 spänn. Ja, jag också. Det var inte det billigaste man gjort. Och Convertern kostade ju typ 350-400 någonting i den stilen.

00:29:09Så att vi pratade ju ändå 1200 någonting i den stilen Så att när jag väl hade fått det här Samma dag så skulle jag på ett barnkalas hos en, eller ett kalas Vi gick i femman, fyran kanske? I alla fall så då ringde jag samma dag då till den här kompisen och sa att min pappa hade sagt att jag inte fick gå av någon anledning Så det var så otroligt dålig anledning Det hade varit bättre att säga att man blivit sjuk eller någonting sånt där Man tänker tillbaka på det du sa och ångrar ingenting. Convertern var ett intressant kapitel i sig. Man satte i ett europeiskt spel bakom. Åtminstone i den versionen jag hade. Vad den gjorde vet jag inte riktigt. Man satte två spel i och pluggade i hela. Gissningsvis så behövde den väl någon form av bibliotek. Som man fanns med i alla spel eller grundbibliotek på något sätt. Och sen är det också intressant att den givetvis spelades upp i ett tempo. Som var långsammare än vad den var designad för. Ja för visst var det typ en 50-60 hertz eller någonting. Ja exakt. Men det jag tycker är mest fascinerande är att de fick ihop det överhuvudtaget. Ja. Helt klart. Det ska vi ge dem en eloge för. Men jag kom att tänka på det att.

00:30:28Final Fantasy 4 som jag kom över av någon anledning på tv-spelsbörsen. Den hade ju en jäkligt fet manual. Som var typ som en guide mer eller mindre. Det var nästan som gamla PC-spel var då. Det har vi ju pratat om tidigare att sånt gillar vi. Det ställer vi oss bakom. Mycket guider med bilder och ordentligt hantverk som det var i många spel förr. Ja, men man måste ju ge Square Innix en eloge för det här. Det var ju ganska genomtänkt den här lanseringen man gjorde i väst. Man gjorde det lite enklare. Man stoppade med ganska mycket hjälpmaterial. Man bäddade ju för att folk skulle kunna ta det här till sig. Ja, precis. Det var inte så långt innan man släppte det första Fiender 50-spelet på Nesson.

00:31:24Det väntade man med till 1990 tror jag om jag minns rätt. Det kom egentligen ut 87. Och 1990 var det inte så lång tid kvar tills 1994. Nej, precis. Och sen så i samma veva där som 1994 så släppte man ju ganska tidigt in på Secret of Mana också. Eller Secret of Mana 2 om man nu ska vara petig. Men i vilket fall som helst så det var ju som en lättsam action-RPG-variant. Så man sålde ju in sitt koncept. Därigenom också. Verkligen. Sen tycker jag att det är något som missas ganska ofta när man pratar om de här tidiga titlarna. Det var ju att det faktiskt gick att spela fler spelare än en. Det vill säga i striderna så kunde det ju vara upp till fyra spelare eller tre i alla fall. Beroende på hur många... I alla fall i 5v6 var det ju så. Ja, precis. I sexan kunde man det. Det är ett lite märkligt inslag egentligen. Ja, med tanke på att man ändå var på samma fysiska plats. Höll jag på att säga, men...

00:32:19Och striderna var ju inte så att man kunde flytta liksom runt karaktärerna. Utan det var ju mer att man fick bestämma över just sina två eller vad det nu var. Mm. Men det som jag tycker är så fascinerande med också. Man gjorde ju en liten rip-off på Zelda, Link to the Past i 556. Där man helt enkelt tog hela världen, lät den gå under och så vände man på den. Och så fick man en helt ny värld egentligen fast det är samma. Alltså man spanade in lite minne där så att säga. Exakt. Men sexan är ju verkligen mitt favorit-Final Fantasy-spel. Hands off, det är inga konstigheter. Men det är verkligen som två spel i ett. För Final Fantasy VI, upp till att världen går under, i en helt annan stämning än det efteråt, när världen lämnar laget, det är så pass stort. Hade folk inte riktigt vetat att det var samma spel så är jag inte säker på att de skulle känt igen sig. Nej, precis.

00:33:14Och det här med att karaktärsgalleriet måste väl vara det spelet i hela serien som har det mest kompletta vad det gäller alla varianter. - Ovanliga men välkända scener, operascener kanske framförallt. - Ja, den var ju helt briljant. Det fattade jag inte riktigt då, men den var tydligen så här pressade konsolen till yttersta gränsen med att få till det här... fejkade körljudet som de har. Ja, precis. Ja, men det var ju ingenjörskonst på allra högsta nivå. Men sen är det ju också visserligen lite speciell touch men det är ju ett av de vackraste förutom möjligtvis då Chronotrigger till exempel då utav alla SNES-spelen. Ja, verkligen. Och där hade man ju då hunnit träna lite grann så att man hade lärt sig hur konsolen verkligen fungerade och sådär. Ja, och till skillnad från de tidigare så hade man alltid ganska stora sprajts för karaktärningstiderna. Men små, inte så uttrycksfulla i vanliga fall. Men i Final 56 så kunde man använda de stora överallt. Vilket gjorde att man kunde få minspel och blinka med ena ögat. Precis. De var alltid extremt övertygliga på något extremt charmigt sätt. Ja, men de lyckades bli en ganska rolig

00:34:36Humor lite som i stumfilmerna nästan, när kräktärer hoppar omkring. Verkligen speciellt Kefke, som har blivit en sån där meme nästan efteråt. Alla hans konstiga shenanigans. Och just med sexan så läste jag för inte alls länge sen en specialartikel, om det kanske var på Eurogamer, om introsekvensen. Just det där när de går genom snön i Magic Take Armor. Det var tydligen något som var mer eller mindre oplanerat. Men de lät någon av de som satt och jobbade där få fria tyglar. Då kom han på att man kunde använda någon typ av videoteknik som egentligen borde användas till något helt annat. Och fick till det där. Ja, Mode 7. Det som egentligen skalar spets. Man gjorde en ordentlig hommage till det i I am Setsuna som släpptes för 3-4 månader sedan.

00:35:31Där man gör i princip samma introsekvens fast som vann genom snön. Men sen tycker jag också det här att det var en av de första spelen där man också verkligen hade långtgående konsekvenser av sina val. Ja verkligen. Speciellt till exempel att väntar man inte in Shadow när världen håller på att gå under då kommer han inte vara med. Då stryker han med till exempel. Gogo och Viss, det är väl lite mer såhär one-off att du råkar hitta honom. Men det finns ju till exempel om man har en bankettmiddag en bit in i spelet där man ska vara trevlig under själva middagskonversationen. Baserat på hur man pratar så får man ju olika mängder tillgång till olika mängder av skatter efter det. Det var även en sån sekvens när man

00:36:27På fredssamtalen mellan rebellerna och Gestal så sprang man runt. Jag tror man hade 10 eller 15 minuter på sig att slåss med så många soldater som möjligt. Beroende på hur många man faktiskt vann över så fick rebellerna frihet tillbaka över vissa områden. Jag tror att Figaro till exempel blev helt fritt och man fick max och så vidare. Sen plockar man in andra långtgående sidequests. Till exempel för att få den bästa, eller ja, den bästa är ju tilltagligt. Men espern som är Crusaders så ska man ju ha ihjäl alla drakarna. De är väl åtta om jag minns rätt. Precis. Och det är ju också sådär att du... Ja, du var ju tvungen att leta efter dem under hela spelets gång verkligen för att få ihjäl allihopa. Och dessutom behövde du ha ganska hög level och bra utrustning för att kunna klå dem också. Ja, det var ju mycket gömda saker just i sexan. Det var ju samma sak med Mogs karaktär till exempel. Man var tvungen att ha den för att kunna få Umero. Och jag tror även att om man skulle få Odin som Espers så var man tvungen att ställa sig på ett visst ställe i...

00:37:45när man hade strandat med Figure of Castle under marken för att trigga en grej som man såg i någon minnessekvens och då omvandlades en annan esper till Odin. Var det inte så att du måste ha levlat upp den här espern också? Jo, det var någon ytterligare grej man var tvungen att göra. Så det var inga enkla grejer heller. Nej, precis. Och jag har för mig att det var någonting i stil med att det var en annan... Nordisk gud den ena. Jag kommer inte ihåg vad den här i Espen hette som du säger. Som sen blev Odin efter. Och som också gav dig Quick. Som är väl en av de bästa. Precis. Det som var häftigt med den var att hela storyn kring det där var att det hade hänt nånting för flera hundra år sen och nån hade dött på grund av nån annans fel. Nån tog på sig så mycket skuld så att den förvandlades till Odin.

00:38:39Så det var verkligen storybundet också. Det var inte bara en häftig grej utan det fanns en story till hela den här grejen. Ja, sen är ju också Sid med på ett hörn även om han är lite mera anonym i det här spelet. För att du har ju en annan kapten av luftskeppet som återkommer i form av Setser eller någonting. Setser. Precis. Men ändå så smög han sig med som en... Han är ju någon form av tekniker. Ja, en ingenjör. Och, ska vi kanske säga, han kan dö. Jag har för mig att det var ett minispel när världen har gått under och man vaknar upp som Seles. Och han är sjuk. Ja, precis. Stöter man inte de friska fiskarna i vattnet, då dör han. Precis. Och det är väl också så att om man inte räddar honom då får man inte, det är ju någon Esper där också. Man får en grej av honom när han har tillfrisknat och när man ska iväg. Och dör han så blir det ingenting av den här. Nej, då är det slut. Men du har ju andra spännande saker som till exempel Blitz-tekniken. Att man slängde in i princip från klassiska fighting-spelskombinationer. Ja, det är slutfajter.

00:39:53För att då utföra tekniker i strid liksom. Och det här var ju också en helt ny grej. Det här har ju plockats upp i ganska många RPG:er på senare tid. I alla fall varianter på temat då. Man har verkligen varit på och nosat och experimenterat med alla möjliga. Både genrer och allt sånt. Ja, det fanns ju även avvägning där med Shadow. Han lärde sig ju flera tekniker och man kunde välja att vänta. Och ta lite mer stryk och göra mer kraftfull teknik. Just det! Så var det. Så det fanns lite mera... Taktiska valmöjligheter i striderna i sexan än vad det hade gjort tidigare. Du plockade ju upp det här spåret från Secret of Mana i form av Saigon där man liksom laddade upp från 1 till 8. Ja, just det. Precis. Så att det var verkligen så här att vi tar allt som vi kommer på som var schysst någonstans ifrån och så trycker vi in det i samma spel. Och för en gångs skull så blev det bara bättre. Oftast brukar det ju inte bli så. Nej, men det kändes inte som ett mischmasch.

00:40:52Sen tyckte jag också att det var en ganska häftig grej. Huvudpersonen var väl egentligen Terra. Men fem, sex andra karaktärer hade en riktigt intressant story också. Det var inte bara så att allting snurrade kring hennes resa. Vi har nämnt Shadow som kan dö helt och hållet. Men han har en jättespännande story om man gick tillbaka och sov i huset i Magic Tech Village eller vad den hette. Vid speciella tillfällen. Då fick man ju hela hans backstory. Ja. Att han hade haft någon fru som dog. Och det kanske var så att den här lilla tjejen var hans dotter. Och allt möjligt sånt där som man fick reda på. Jag ska fortsätta med mina Game of Thrones referenser. För jag tycker vi fortfarande är inne på samma stuk. Förutom att man har en väldigt uttalad elak person. Då har man inte riktigt så på samma sätt. Men i alla fall just det här att man inte har en självskriven huvudperson. Utan man skulle kunna säga ett lock.

00:41:51Till exempel spelets huvudperson. Man skulle kunna halvt om halvt påstå att duon Edgar och... Cyan. Ja, precis. Skulle kunna vara huvudkaraktärerna. Det är väldigt mycket om Seles också. Hela hennes resa. Hon har blivit nästan odlad som någon sån här magic tech warrior till en fri person. Sen har man ju en del, förutom Kefke, så har du en del andra intressanta bossar eller fiender som går igen i många av de andra spelen. Du har ju till exempel, vad heter den här bläckfisken? Det är två stycken också, det var ett gäng som höll ihop. Och de vet jag... Och det här var för att jag såg det bara för några veckor sedan när jag spelade. De finns med som DLC till Final Fantasy 13:2. Om man vill möta dem som specialbossar. Jo, precis. Så de har hängt med ett bra tag till. Och de introducerades väl i operascenen? Har jag för mig. Ja, nej du möter ju vad nu bläckfisken heter tidigare när du åker på flotten. Ja, det var ju den där karaktären skulle ha en till hög. Just det. Sen kommer den tillbaka på operan. Ja, precis.

00:43:04Och sen hur var det? Jag har för mig att man kom fram till att den egentligen var så elak. Det slutar ju med att han jobbar på Colosseum. Ja, precis. Sitter i kassan. Man får möta dem ett par gånger men sen när man har slagit dem tre eller fyra gånger så säger han till Steve med typ att nej jag vill inte slåss med dig längre. Men möt den här istället, han kommer spöa dig. Ja, sen har jag för mig också att man introducerade Ultimate Weapon. För första gången också. - Ja, hette det inte typ Omega... - Jo, precis. Det finns ju ett annat intressant vapen som heter Atma Blade eller Sword eller någonting i den stilen. Som levlar upp i styrka ju mer du använder. Eller när du levlar upp. Och du kan ju hitta det ganska tidigt i spelet. Så om du behåller det hela spelet igenom så är det potentiellt det kraftigaste vapnet i hela spelet. De hade mycket sådana grejer. Det var väl i sexan de hade Cursed Shield också?

00:43:59Som var skräp i typ hundra fighter eller något sånt där. Ja, och sen så helt plötsligt så blev det den bästa. Ja, typ Aladdin Shield och man lärde sig Ultima eller något sånt där. Det är som du säger, de har tryckt in allt de har kunnat få sina små händer på och så blev det bra ändå. Det måste ju varit ett enormt utvecklingsteam som satt och gjorde det där. Ja, det var också det första spelet i serien som John-Hobo Sakeguchi inte regisserade. När han klev tillbaka och var producent. Jag minns nu inte vad han heter som hoppade in istället. Men det är samma person som också jobbade på Coronatrigger och på själva nottan senare. - Hade ju verkligen en guldepok där, Square. Det kändes som att allting de gjorde blev bra. - Ja, det följde ju med egentligen hela SNES. Och sen Playstation-eran var ju riktigt bra. Ända upp till...

00:44:57Ja, för att inte säga 11-12 där någonstans när det liksom gick utför. Ja, det var väl också lite det här med att när de dök upp så var de på något sätt det nya fräscha. Det som folk inte hade provat. Och det var liksom mycket baserat på story och det var en annan typ av stridssystem och så vidare. Sen sådär, på många sätt var de ju nästan kvar där 10-15 år senare. Ja, men samtidigt också... Man experimenterade ju en hel del i andras serier till exempel som i Parasite Eve till exempel så var man ju ganska tidigt inne på den här lite mera flexibla stridssystemet. Och du hade ju Vagrant Story som är ju också ett av de första riktigt såhär action-chain-combo-spelen då. Som sen liksom, jag skulle vilja kunna dra paralleller till det till exempel som Dark Souls.

00:45:49Redan att det är liksom förlaga till så att man hade ju på gång, man provade ju en massa saker. Men det var väl lite det här att man vågade ju inte riktigt ändra ett riktigt vinnande koncept heller. Nej, och som du säger, de provade ju de här i andra brands på något sätt. Så att spridningen av de spelen hit till Europa och USA var kanske inte så stor nog så att folk förstod att det fanns andra saker också. Utan det var liksom varje gång det kom ett Final Fantasy-spel så kände man igen sig på gott och ont efter ett tag. Mm, ja. Och vad tror ni nu då? Om vi ska hoppa fram till idag, Hörnel50-15. Ja, alltså. Jag har spelat demonen. Det är ju snyggt. Inget snack om den saken. Lite orolig för att jag tyckte att det kändes som att det var en hel del Fetch Quests och annat. Men jag hoppas verkligen att det blir bra. Det är ändå en spelserie som jag verkligen gillar. Så jag skulle jättegärna plöja ner alldeles för många timmar i ett sånt spel igen. Ja, jag är beredd och...

00:46:48hålla med. Jag har fortfarande lite svårt att förlika mig i det här att du har egentligen ingen kontroll över dina andra karaktärer. Visst så har du den här möjligheten att du kan faktiskt pausa striderna i alla fall och göra taktiska val men Ja, men det kan ju vara för att jag är en sån fan av mer riktigt turordningsbaserade strategispel. Typ som Tactics, Over Battle eller Ta Descay eller vad som helst. Så det blir lite krock av två världar. Men å andra sidan så kanske man får helt enkelt förlika sig med det och sen när man väl lyckats se bortom det Gammal och grå, höll jag på att säga. Då kanske man kan uppskatta spelet på ett helt annat sätt. Ja. Men där ska man ju också kanske inflika att... För oss som upplevde Final Fantasy 7 när det kom... Så är jag också lite besviken, tycker jag, att de tar bort det klassiska stridssystemet när det nu kommer ut igen. För att hoppa lite in i framtiden. Det hade ju varit ett sätt för båda lägren att få... Ja, alltså... Jag tycker att de kunde ju gått och inkluderat ett classic mode.

00:48:00Alltså det enda de hade behövt göra det är att när du väl möter fiender så fryser du bara fönstret om man nu säger. Och sen så fryser du fiender och spelar. Det borde egentligen vara jätteenkelt att göra det här. Så att min stora förhoppning det ligger i att de släpper det även 7an någon gång. Alltså HD-remaken till PC och så kommer det in någon trevlig moddare och gör det här åt oss. Precis. Alltså jag skulle till och med kunna betala en såhär. jätteliten peng för att få det läget som DLC. Ja, alltså det, men.. Jag tror att det har att göra med att Square Index kämpar så hårt med att försöka göra sig av med sin historia. Eller snarare sagt såhär. De kämpar så hårt med att hitta det nya som ska bli lika fantastiskt som det var när de introducerade det till SNES. Och det tar ju tid. De kanske aldrig någonsin kommer lyckas med det.

00:48:57Men det är klart att det måste ju gå framåt någonstans också, annars kommer vi ju aldrig få någonting nytt. Det är intressant att de var ju lite i den situationen när det första Final Fantasy kom också, vilket anekdotiskt tror jag är därför det har det namnet också. De var på dekis, de hade gjort Rad Racer, det hade inte sålts så bra, de hade gjort en del andra spel till Nessan. Och trodde väl att det här kanske var deras sista smaksång så att säga. Det är ju ganska häftigt. Såhär 20 år senare. Men tror du att det skulle kunna vara någonting som har skadat dem då? Att det kanske gick för bra? Ja, både ja och nej. Det är klart att det har skadat dem i och med det som vi säger. Det tog ju dem...

00:49:39Många många år innan de ens försökte sig på att förändra något så långt så att de hade satt en sådan standard att de inte fick ändra i princip. Eller folk sågade det i princip bara rakt av i fotknölarna. Och då är det ju enormt svårt att ändra någonting. Det är ju som att säga att nej men du ska inte ha en ratt när du kör en bil längre. Du ska ha liksom någonting helt annat. Det är jättesvårt att bryta sig ut. De är inte ensamma om att sitta där heller. Det är många japanska, framförallt japanska.. Spelutvecklare som har haft det lite kämpigt de senaste åren. Ja, titta till exempel bara på fighting-genren med Capcom och Streetfighter-serien. Det är svårt att bryta sig loss från 2D:n överlag. Det är väl inte i och för sig unikt för att göra Streetfighter, men i alla fall. Nej, så det är i och för sig just för att gå tillbaka till ett spel som inte är Funkfans, men som vi nämnde, I am Setsuna. Som ändå är någon slags hommage till de här spelen som de egentligen försöker distansera sig ifrån. Jo.

00:50:36Så det känns som att de kanske försöker hitta någon mellanväg nu att göra de här lite mer dramatiska förändringarna i huvudserien. Istället för sidospelen och köra de klassiska grejerna i sidospelet. Sen ska man kanske vara lite petig så är det ju inte Square Enix som gör IMS-Suna och de här andra mobilspelen. Utan det är ju Tokyo RPG Factory. Men de går ju under samma flagg då så att det är väl same same egentligen men visst. Jag tror att bra, förändring är väl alltid bra. Men speciellt tycker jag att i de nya spelen får de hitta på precis vad de vill. Det är bara bra att de testar. Men när de gör en sån monumental grej så att de ska göra en remake utav ett så pass ikoniskt spel. Så tycker jag att man ska vara lite försiktig med att, man ska ju inte göra ett nytt spel heller egentligen.

00:51:29Nej, det är väl på något sätt någon slags restaurering och ansiktslyft som många, i alla fall i vår generation, helst hade haft. Jo, för att om man tittar på det jobb som har gjorts på modscenen, till exempel Team Avalanche och sånt där. Där började man ju med att man gjorde HD-bakgrunder helt enkelt. Där man i princip då bara modellerade upp. bakgrunden och sen till statiska bilder i högupplöst. Säg att man kanske kom 10-15% innan man la ner för att det var för mycket jobb. Så är det ju ändå så att man kanske kunde ha gjort två varianter. Jag har varit ett fan av att man skulle ha gjort bara en grafisk och musikuppdatering utav 7an. Sen kunde man gärna fått göra Någonting i princip som spann vidare på, för det är typ det det blir i alla fall, men på typ Advent Children. Så skulle man kunna ha gjort ett Final Fantasy 7:2 istället. Ja, och nu får vi ju egentligen någon konstig blandning för att de har ju varit ganska öppna med att när man summerar ihop alla de här del sju. Jag vet inte hur många delar de sa att det skulle bli. Tre tror jag. Ja, tre var det med.

00:52:47När allt det läggs ihop så skulle det ju vara betydligt större än originalspelet. Det har de ju sagt ett flertal gånger. Så det måste ju bli så att de hittar på något nytt material ändå. Ja, vi får se. Men det är ju inte för inte som man känner sig lite skeptisk till hela det här projektet tyvärr. Nej, och för att ta tillbaka lite mer till de här tidigare spelen så är det väl lite samma sak där. När de har försökt att modernisera de här spelen. Och då tänker jag... Tredimensionen till exempel och fyran. Ja, då blir det inte alltid jättebra. De kändes som väldigt välfångade i sina respektive originalformat. Många av de där spelen som vi pratade om pressade sina konsoler till gränsen för vad de klarade av då. Så de optimerade alla fördelar som fanns tillgängliga. Ja, precis.

00:53:39Men det är svårt att veta hur de nya versionerna ser ut om man inte har sett sina nostalgiglasögon på sig. Försöker du säga att vi är för gamla för att uppskatta det här på rätt sätt? Vi har ju våra minnen av spelen och då vill man ju gärna att det ska vara som man minns det. Vilket kanske inte riktigt är som det var. Men samtidigt så tycker jag inte heller att de ser fantastiskt bra ut. Jag menar sexan som jag nästan... skrek jippi rakt ut när jag såg att det skulle komma till Steam i den nya versionen. Sen såg jag att de hade klippt in cell-shaded karaktärsmodeller. Och det såg hemskt ut. Ja, det ser fruktansvärt ut. Då undrar man, är det bara vi? För att vi har sett de här pixliga, charmiga små figurerna. Eller är det bara så att de försöker göra saker och så misslyckas de gång på gång?

00:54:31Jag vet inte riktigt, apropå sexan och nya versioner och sånt där. Är det någon av er som har spelat Firal Fantasy 6 After Years? Nej. Nej, det har jag faktiskt inte gjort. För det är ju typ någon sån här mobilversion, om jag minns rätt. Som är... Och jag tror att de kanske adderat någonting, men det är ungefär same, säger man i alla fall. Det är ju... Om det nu finns en sån version som har gjort det rätt, då hade man ju gärna sett att det var den som letade sig till Steam och inte den här senaste versionen. Mm, men... Jag tror som sagt att det ligger någonting i det här att man ska inte ändra på historien för mycket. Utan man kan låta de riktiga ikoniska mästerverken få vara det de är. Det är ju ingen som skulle sätta sig egentligen och måla om Mona Lisa. Bara för att liksom. Det går ju inte. Man vill ha det i schysst 3D-image liksom. It's so hot right now. Nej, så är det ju. Men samtidigt är det väl så här då.

00:55:28De har ju pratat lite igen nästan nu med Final Fantasy 15. De gjorde det visserligen lite med Final Fantasy 13-serien men att det här på något sätt är den sista chansen att ha det på den här kostsamma nivån. Det kostar ju hundratals miljoner att göra de här spelen. Tror vi att det kan vara så? Att blir det inte så här så kanske det är slut på den här Final Fantasy? Ifall i det här formatet. Jag tror fortfarande att de kommer mjölka konceptet i antal år. Vilket fall som helst i form av mobilspel och andra liksom. varianter. Men jag skulle kunna tänka mig att om Final Fantasy 15 får jättedålig kritik. Då skulle jag kunna tänka mig att de gör drastiska ändringar i Final Fantasy 7 remaken. Och verkligen drar tillbaka det till sina rötter. Och sen så kommer de sitta och mjölka det i många år framöver. - Så det kanske bara är att hålla tummarna för att 15 går bra? - Ja, kanske.

00:56:24Det gör ju ont i själen om ett sånt företag skulle reduceras till att liksom sitta och mjölka någonting som kom ut 94. Men samtidigt så, ja, allting tar ju slut någon gång. Och gör man inte bra grejer längre så gör man ju inte bra grejer. Det är ju bara så det är. Mm. Ja, då känns det lite grann som att vi faktiskt kan det här då. Ja, och för alla er som inte kan det här så kan vi väl bara varmt rekommendera att... Prova på fyran, femman och sexan och då kanske lite extra fokus på sexan som det verkar som att vi tre här tyckte väldigt mycket om. Ja absolut och se det för vad det är, försök att liksom se bortom det grafiska lagret. Ja. Och står ni inte ut med grafiken lyssna åtminstone på musiken som är helt fantastisk. Ja och som sagt att orkar man och liksom vill och sådär då kan man ju med stor fördel

00:57:19ta ner på ett eller annat sätt musiken inspelad antingen av en symfoniorkester eller på något annat sätt så att man har riktigt bra kvalitet på musiken så får man en ännu större upplevelse. Det görs ju väldigt bra som orkestermusik kan man ju säga. Men då så summerar vi då genom helt enkelt att säga att vi kommer fortsätta med den här miniserien utav Final Fantasy och i nästa avsnitt så kommer vi hoppa ett par år framåt och titta på Playstation-eran av Final Fantasy. Och kanske även inkludera Final Fantasy 10 från Playstation 2. Men då skulle jag bara vilja säga tack för mig. Och ja, på återhörande helt enkelt. Tack för mig och kuk på säger jag. Tack, tack! Hej! Nästa veckas program pratar vi sportspel. På återhörande då. Tack och hej!