Metroidvania

00:00:03Då välkomnar vi till ett nytt avsnitt av spelfarsan med vänner. Idag ska vi ta pulsen på begreppet metroidvania och vad det innebär. Vi ska bland annat titta på metroid. Vi ska också dyka lite grann i castlevania. Och ett antal nya titlar som ska dykas till botten med. Och du Peter, du kan väl förklara för oss kära lyssnare här ute. Vad... Vad är med Trotovania? Vad ska man säga? Det är väl en slags blandgenre på sidoscrollande äventyrsspel där man kan gå omkring och hitta saker och slåss mot bossar och så vidare. Och som man kanske ska säga, som jag personligen kopplar tillbaka till lite old school gaming med lite pixlad grafik och så vidare. Ja, det är ju som sagt lite plattform, lite rollspel, lite allt möjligt.

00:01:00Man kan väl säga att ett av de första Metroid Vania, förutom då Metroid till originalet, så kan man ju tänka sig att Zelda 2 var ju ett utmärkt exemplar utav Metroid Vania. Mm, det får man ju ändå säga. Det var ju ändå ganska annorlunda från Zelda 1. De gjorde det bra till skillnad från Simons Quest. Ja, jo precis. Alla de här tvåorna, som Super Mario 2 till exempel, var ju lite udda. Mycket experimenterande. Det enda som var bra som var nummer 2, det var Mega Man 2. Ja, det var riktigt bra. - Och Street52. - Det är som sagt där man knappt minns att det fanns något innan. Hade man inte sett siffran så hade man antagligen inte ens ställt frågan. - Var du en av de här som faktiskt spelade med Troyd till Ness? För jag hoppade ju på det här tåget på Super Nintendo. - Nej, jag var mer på samma tåg du var på gissningsvis. Jag kanske möjligtvis har sett det någon gång sådär live.

00:01:54Ja och vi ska då titta lite grann på vad Metroid är för någonting då. Huvudstoryn handlar ju om en prisjägare i form utav en kvinna som heter Samuel's Air. Som får i uppdrag egentligen utav den Galaxiska federation någonting någonting att helt enkelt sonikt utrota den här livsfarliga alien rasen som förpestar galaxen. Sagt och gjort, som i alla de här typerna av spel där storyn är 5-6 rader, så befinner man sig helt plötsligt på en ensam planet. Och verkligen egentligen inga instruktioner alls, mer än att allt dödar dig och du ska förhoppningsvis någonstans ha ihjäl massor med troids. Ja, det är på sätt och vis ganska skönt när det bara är så här, vi vet varför du är här. Men samtidigt känns det också väldigt japanskt det där att man har inte jättemycket förklaring till varför.

00:02:53Det är inte jätteenkelt heller och det är upp till spelaren att faktiskt försöka hitta en väg genom spelet. Precis, samtidigt så, speciellt Super-Metroid som då var till Super Nintendo förstås, så gjorde man ju ett utmärkt jobb att lära spelaren spelet utan några som helst instruktioner. Det vill säga att man... Första rummet som man var tvungen att hoppa på ett speciellt sätt. Man lärde sig att man var tvungen att skjuta upp dörrar. Man lärde sig det ena med det andra med det tredje. Så att subtilt sett så hade man ett fantastiskt sätt att introducera spelaren till spelet. Ja, alltså en del senare spel har ju så här extremt uppenbara as you know Bob karaktärer. Och det kan ju... Om man gör det rätt så kan det för all del fortfarande bli rätt schyssta övergångar. Men som du säger, när det är någonting som känns naturligt så blir det ändå mycket bättre. Det här är ett rum som har ett uppenbart problem. Och de flesta som spelar det här kommer hitta det genom att bara utforska det som de har tillgängligt. Och jag tror att det här var ju det som var den stora dragningskraften med just Metroid. Man hade ju samma känsla som i Zelda.

00:04:10stor öppen värld att leta dig igenom och på jakt efter ny utrustning och nya mekaniker som gör att du kan ta dig vidare. Även om speciellt Super-Metroid var väldigt så öppet att du faktiskt kan göra saker utan att gå en förbestämd väg så var det ju ändå så att åtminstone om man spelar utan glitches och allt möjligt sånt där så var det ju ändå så att hitta item x för att komma till plats y för att sen komma vidare och så vidare och så vidare. Och det också häftigt med det här är väl egentligen att man kan ta sig igenom det med större svårighet om man inte hittar allt. Men hittar man allt så jag ska inte säga att det blir så enkelt så att man förstör spelet. Det är oftast bara det att man får en lite enklare resa så det är fortfarande balanserat för hela spektrat.

00:05:06Men sen kan man ju också hävda att från ett rent plattformsperspektiv så är ju vissa av itemsen det mest svåra du kan göra i spelet, det är att ta dem. Om man jämför med en bossstrid eller någonting i den stilen. Så då kanske de har gjort balansen där då, att när du får det så blir det lätt. Sen ska man ju ändå säga, handen på hjärtat, att speciellt Ridley i Super-Metroid är en ruggigt svår boss. Ja, men är inte, alltså... Men Troid är väl som ett franchise ansett som relativt utmanande då? Ja, speciellt åtminstone. Jag har ju som sagt egentligen bara spelat 2D-installationerna. Från Zero Mission upp till Fusion. Men du, ja som sagt. Det är klart att det hjälper till om du har spelat något av de andra spelen innan. För att du vet grundläggande koncept och sånt där. Men det tar sina timmar.

00:06:04Det gör du ju. Det är lite som en gammal version av Dark Souls på så sätt. Att du liksom kommer någonstans så blir det riktigt svårt och så kämpar du där ett tag tills du kommer vidare och så vidare och så vidare. Dark Souls in Space. Det skulle inte förvåna mig om det kommer om du inte redan har gjort en Dark Souls fast i 2D-version. Det har du ju faktiskt gjort. Jag tänkte säga, you heard it here first, men det är ju helt fel, för det finns redan ett sådant spel. Men, ja, det är faktiskt inte en jättedum jämförelse om du säger. Det är ju samma grejer man egentligen är ute efter i båda de här franchiserna. Sen har de ju valt helt olika vägar att visualisera det, men, ja. Fast i Metroids så är det ju...

00:06:55går det oftast mycket ut på att man överlever genom att utöka sin utrustning. Man samlar på sig missiler, supermissiler, superbomber. Även form av oftast två olika varianter av rustningar som gör att man överlever i varmelement och i vattenelement och sådana saker. Plus att det finns ett stort utbud av extra olika andra items som till exempel grappling hook och lite sådant här. Och det där är väl också det där rollspelselementet kommer in i det hela. Att just man bygger upp sin karaktär genom att levla den på ett eller annat sätt. Ja, just det. Och där har du ju också, till skillnad från Dark Zoo får man väl säga, där du kan ha jättebra saker. Men det är hur du flyttar dig i rummet som avgör mer i den spelserien än vad du faktiskt har på dig. För nu i modern tid när man har...

00:07:53Tittat mycket på att man har börjat sätta världsrekord i speedruns och allt vad det nu är. Man visar ju att det går alldeles utmärkt att spela det man pratar om en i procent. När man har plockat på sig 2 eller 1 procent av alla items du kan plocka upp. Bara för att det ska gå så fort som möjligt. Det fascinerande är att det faktiskt går att klara utan fusk så att säga. Absolut. En del gör det nästan till en utmaning att ta sig igenom de där spelen på det nästan löjligaste sättet som går. Det var någon som körde en sån här 400, att han bara hade ett höftskynke och ett spjut och skulle ta sig igenom hela Dark Souls. Och det gick ju. Det var inte enkelt, men det gick ju. Det finns ju någon sån här variant som han spelar med ögonbindel och sådana saker. Det finns väl alla möjliga varianter.

00:08:51Det skulle jag däremot inte våga mig på i Metroid. Nej. Du då Linda, har du någon koppling alls till Metroid? Inte egentligen så mycket. Det spelades ju i min närhet när jag växte upp såklart. Men jag tror att jag fick ju Metroid Prime och det är väl typ det som jag tänker mig som Metroid och det är ju inte riktigt samma. Nej, alltså Metroid Prime är väl... Anses väl fortfarande vara ett bra spel mig vet. Absolut. Men det är ju ett annat. Alltså känslan är ju densamma. Men det är ju ett FPS-spel. Det är det ju. Ja, exakt. Det är inte lika plinkigt och pixligt. Nej, precis. Och det blir ju en helt annan plattformsäventyr när det är i 3D också. Det blir ju mer som att spela, ja inte vet jag, Ratched & Clank eller någonting liknande. Men...

00:09:43Därför att det är ju det som också har satt de gamla metroidsen på kartan. Just att det är riktigt, riktigt utmanande plattformsspel. Inte i så mycket mån kanske att det är så väldigt mycket svåra hopp och kluriga plattformar. Så det är ju inget Donkey Kong Country. Men snarare det här att man kan utnyttja de mekanismer som finns i spelet. Till exempel väggklättring eller bombklättring eller liknande saker. Som gör det så förbannat svårt om man ska göra det fort. Ja, det är väl väldigt anpassningsbart just för speedrun-communityt, där man har möjligheten att plocka minuter både här och där. Ja, det skojiga var att man introducerar det redan från start för att få det bästa slutet, vilket är att man får se Samus i bara underkläderna, så ska man ju klara det på under tre timmar. Och det här är alltså ett spel från Japan. Exakt. Visst är det japansk logik? Jag funderade på det.

00:10:38Det här gubbsnusket som infinner sig i alla klassiska japanska franchise. Det kan man liksom räkna med. Tänk om verkligheten var så att om man lyckas springa till jobbet på under tre timmar så sliter alla kvinnor av sig kläderna när man kommer fram. Oj. Tänk vad hemskt det skulle vara om man hamnar i fel rum liksom. Big mamas house. Spare me. Ja, jo. Skämt åsido, så visst. Verkligen. Gubbsnusk. Men det som var så ikoniskt, det var ju att i början av spelet, alltså från det första med Royd. Det var ju att alla var ju helt övertygade och som kanske inte läste, alltså Laur existerade ju knappt, att det var en kille. Det var ju därför det var en sån chock när helt plötsligt den här rustningen åkte av. Det är ju bara en kvinna liksom. Det är ju bara en jäkla robot. Alltså på många sätt under 99 procent av spelet. Exakt. Men just när det kom så var det ju inte så särskilt många spel som hade kvinnliga.

00:11:36huvudkaraktärer överhuvudtaget på så sätt att det är en ensam kvinnlig hjälte liksom. Jag tänkte säga, var det ens någon? Bra fråga. Lufia, men det kom ju senare tänker jag på. Vissa JRPG skulle jag kunna tänka mig, men inte någon av de här ikoniska titlarna. Nej, och just som du säger att det var en ensam hjälte. Det fanns säkert några JRPG's och streetfighter och liksom sådär. Men där det var... en ensam hjälte som räddar dagen. Om man tänker på det så är det ju nästan ett ganska snyggt slut också, även fast det är gubbsnusk. Precis, det är gubbsnusk med en känsla. De tänkte så här att vi kommer undan med det här gubbsnusket för att vi visar också hur rätt i tiden vi är att det är en kvinna som har räddat hela världen. Så man ska se det som ett feministiskt statement. Man bränner bhn lite grann.

00:12:33Kanske bokstavligt talat om det går dåligt liksom. Och apropå Metroid då så om man ska ta det i kronologisk ordning så startar det i första med Metroid. Eller som senare gjordes om till Metroid Zero. Där man helt enkelt i första uppdraget så åker man egentligen för att hämnas på rymdpiraterna. Som hade ihjäl ens familj i den här vanliga snyfthistorien. Därefter så i... det andra metroid så har man då egentligen bara fått i uppgift att man helt enkelt då ska utrota samtliga metroids men Samus är ju en trevlig själ så hon tar ju med sig då en baby-metroid som blir kär i henne i princip eller fäster sig vid henne till forskningscenter som i metroid 3 eller super-metroid helt enkelt då kidnappas utav ridley som en flygande drake då.

00:13:31Som återigen då får komma tillbaka till planeten för att spränga planeten i sann Star Wars anda. För att senare då få egentligen en helt ny del i historien i Metroid Fusion. Där Samus då blir infekterad utav ett Metroids speciment. Och ja, inte riktigt vet vad som händer. Men det finns helt plötsligt två Samus här. Eller Samus X. Lite Alien 4 vibbar. Precis. Men om man tittar på hela serien så kulminerar den ju förstås med Super Metroid. I och med att det är den absolut stora ikoniska jättetiteln. Men jag skulle faktiskt vilja slå ett hårt slag för den remake som gjordes för Metroid 2 som kom till Gameboy. Som heter AM2R eller Nother Metroid 2 Remake. Där vi har en trevlig kille som går under pseudonymet Dr.64 tror jag han heter. Ja, precis. Han la väg åtta år av sin tid på att återskapa Metroid 2 i Super Nintendo-grafik. Addera på supermissiler, superbomber, ett antal olika wavebeams och sådana saker.

00:14:58Han är ljudtekniker från början men han lärde sig utveckla för att göra det här. Så han har gjort en remaster av all musik och all grafik är förstås då tipptopp upp daterad plus lite nya områden och sånt där. Tyvärr så var ju Nintendo som Nintendo är så att de stängde ner. Projektet lanserades så att det finns i full version men de stängde ner ett par dagar efter precis som de gjorde med den här Pokémon-satsningen som också var uppe här någonstans. Men om man bara råkar googla AM2R och forum och lite sådär. Så kanske man hittar någonting som kan likna det här spelet. Precis. Och jag ska säga så att det är väl värt letande för jag skulle påstå att det är inte det bästa men det finns ingenting som gör att man inte känner att det här skulle kunna vara direkt ifrån Nintendo när Nintendo var. Nintendo om man säger så. Och det är ju självklart därför Nintendo.

00:15:56Det jag försöker släcka ner. Jo, precis. Det är minst lika bra som om de skulle ha gjort det själva. Så det är verkligen all credd. Synd bara att han inte kommer få någon credd. Fast, jag menar, han måste ju ha varit väl medveten om att i bästa fall så låter de mig släppa det här. Och i värsta fall så kommer de försöka jaga ner mig och göra livet riktigt surt för mig. För i de intervjuer han har gjort innan så var han av inställningen att nej men Nintendo är inte särskilt elaka mot folk som gör fan-grejer som man uppenbarligen inte tänker ta betalt för. Men det visade sig ju ganska snabbt i samma era som det här började närma sig. Först hade vi ju Super Mario 64 till browsern som blev nedstängt. Sen hade vi det här Pokémon Uranus eller någonting sånt.

00:16:50Och sen så, ja, det var uppe två dygn innan det började pratas om Season the Sist och sådana saker. Jag tror det kom ut fyra dagar efter att det var allmänt ute så var det en officiell Season the Sist. Så det tog inte ens en vecka innan de var där på riktigt. Ja, nej men det var väl också för att det fick spridning i alla kända tidningar och på GameSpot. Faktiskt tack vare mitt tips på Fraxon också, jag vill bara säga det. Men i alla fall. Så att, hmm. Men alltså, jag kan ändå tycka, alltså hela det här fenomenet blev så konstigt. För att det här är ju någonting som du säger, han har hållit på med det här i åtta år. Det är ingen nyhet, det har funnits på många forum, det har pratats om det. Men jag trodde nästan såhär enfaldigt uppenbarligen att Nintendo på något sätt borde vetat om det här. Ska man vara lite konspiratorisk skulle man ju kunna säga att det är såhär att Nintendo tyckte att det var så bra. Så att de skulle lät honom släppa det. Och åtminstone göra det klart. Och sen när de såg att...

00:17:50Det var så bra som de trodde att det skulle vara så ja. Det är ju både snällt och elakt på samma gång. Det vet man ju inte. Det är bara spekulationer. Absolut. Det måste ju finnas en anledning varför de lät honom hållas i åtta år. Det var ju inte helt dolt. Det hade ju varit uppe tidigare. Exakt det jag menar. Det här var ju någonting som ändå många visste om. Hur som helst så är det ju en jätte storverk verkligen. Värt att titta på! Värt att titta på och vill man titta på något om de andra Petroits så går det förstås bra. Det finns i alla möjliga former av speedrun varianter och om inte annat så finns det ju förstås att tillgå på alla möjliga andra sätt så titta gärna på Hela Metroid-serien, speciellt om man bara har varit i kontakt med 3D-versionen, så tycker jag definitivt att det kan vara en idé att titta på hur det hela började. - Det är dags nu. - Det är verkligen dags nu. Men jag funderar på, finns de här spelen att... Jag har ju så dålig koll på Nintendos nuvarande plattformar, men är det här någonting som man skulle kunna ladda ner till dem, tror ni? - Jag vet inte det, för alla förutom AP2R då förstås, var ju släppta till Gameboy Advanced.

00:19:10Precis. Jag tycker att man kan hoppa med Troyd till Nintendo. Man kan lika gärna spela det som med Troyd Zero istället. Absolut. Samma, samma, men bättre. Så jag gissar att det kanske dykt upp i någon sådan här Nintendo-store på något sätt. Men jag har ingen koll på Nintendo själv. Nej, vi får väl helt enkelt säga att om ni sitter på sådana konsoler, ta en liten titt och se vad ni hittar. Eller som vi brukar säga, om du skulle råka googla emulator och GameBud Advanced och Metroids och kanske råka hitta någonting någonstans. Det skulle kunna vara så att det landar i att du sitter och spelar något och spelar. Ja, precis. Det vet vi inte, men i alla fall. Har du något sådant där trevligt personligt minne vad det gäller Metroids som du förknippar till något trevligt eller något otrevligt?

00:20:01Det senaste minnet jag har är från när det gick över till 3D. Jag var över hos en kompis som hade streckspelat det sen han fick det. När han väl kom till slutet hade han glömt storyn. Det blev en jätteantiklimax för honom. Det var hysteriskt roligt att se. När det blev: Nu tog jag bossen, hörni. Nu får vi äntligen reda på oss. Det blev bara tyst. Fasen, vad var det jag höll på med egentligen? Ja, jag kan säga att förutom en hel del bra minnen så det mest ikoniska eller starka metroidminnet jag har. Det var när jag hade köpt metroid på tv-spelsbörsen. Och jag kunde inte för mitt liv klara ridley av olika anledningar. Eller till slut gå upp helt enkelt. Så jag gick tillbaka med metroid till tv-spelsbörsen för att införskaffa, jag tror faktiskt det var före 54.

00:20:58Eller vad säger jag, förlåt. Jo, för den kanske är fyra. Och de frågar om varför jag... Eller som svarar så här, de frågade om jag hade klarat spelet. Och då var jag för feg för att erkänna att jag inte hade gjort det. Så jag sa att jag självklart hade klarat det. Och sen så vågade de inte ställa fler frågor så du kom undan med det. Ja, typ sådär. Men sen sporalen av det hela är att man var en liten fegis redan då. Inte vågade stå för sina misslyckanden. Så där vågade man ju definitivt inte göra. Det var ju hardcore-gamers hela högen. Ja, för att inte tala om hustlarna på andra sidan disken som utnyttjade alla kidsen. Om vi bara hade kommit på det först. Ja, alltså det vore ju så fantastiskt. Hela den här affärsidén, jag tycker fortfarande det är så himla slående hur den kan vara legal överhuvudtaget när det väl begav sig. Briljant. Kids med pengar som gillar spel.

00:21:57Hur får man en slice av den kakan? Det är lite grann som att man kunde sälja hockeykort eller Pokémonkort eller vad man nu kunde sälja för någonting till Chris. Hockeykort. Doften av nyöppnade hockeykortspaket. Oj, oj, oj. Jag hade POGs. Ja, det kom ju senare. Ja, precis. Jag är ju lika gammal som Metroid. Mm, just det. De firar ju... Ja. Precis. Millennium höll jag på att säga. Jag visste inte att du var så gammal innan. Helt millennium. Det är starkt jobbat. Ja, nej, skämt åsido. Nej, men det har alltid funnits sätt att exploatera kids. Speciellt deras föräldrars pengar. Men så kommer det väl alltid vara. Så ska det vara. Kids förtjänar att få ett spel lite då och då. Jo, absolut. Och det är ju ändå kidsen som någonstans driver utvecklingen framåt. För det kommer ju vara nästa generation som kommer köpa spelen. Så att, ja. Ja. Så är det. Så är det. Nu blir det reklam. Jaha, Peter. Här står du och river iväg. Ja, jag blir ju påkommen med att leta efter den riktiga köttdisken som jag har hört ska finnas gömd här någonstans. Vill du också ha bra kött? Kom till Lasse T:s i Ryssne.

00:23:21Och med det så kanske vi skulle ta och hoppa vidare då till Castal Wania. Här har vi ju den andra delen av hela Metroid Wania synonymet. Och egentligen om man ska vara lite specifik så syftar man ju på Symphony of the Night och alla 700 andra titlar som kommer efter där någonstans. Som mer hade det här att du också letade items och förmågor och magier och allt sånt där. Stora, stora kartor. De tidigare spelen innan dess var ju mer renodlade plattformsspel. Absolut. Men jag tycker ändå att det kan vara värt att nämna. Både egentligen. Med Troy. Förlåt. Castlevania 3 och Supercastevania 4. Just därför att man satte ju ändå någon sorts. Ribban till hur det här skulle funka då. Med ikoniska piskan och.

00:24:21Sammet Blend och hela den här Vampyr Storyn och det. Och visst samlade man items också på en viss nivå redan där. Jo, men det gjorde jag. Jag har för mig att Castle Vania 3 var väl dessutom ett spel där man kunde ha medhjälpare, var det inte så? Ja, precis. Man kunde plocka upp personer, man kunde spela flera karaktärer. Med lite olika förmågor, lite Super Mario 2-stuket på det hela. Plus att man hade möjlighet att välja Jag minns rätt som två olika vägar i alla fall. Antingen genom klocktornet eller genom... Ja, på kartan ja. Absolut. Så att de hade ju på något sätt redan börjat hitta till det som sedan blev väldigt stora världar med mycket valmöjligheter. Jag har för mig att det fanns tre medhjälpare, men man kunde bara ha en med sig per gång eller något sånt där.

00:25:16För sen efter de här mera ikoniska titlarna så dök ju då Symphony of the Night upp som anses väl fortfarande vara ett av de bästa cost Albanian-spelen. Dracula xx eller vad det heter är väl också något av de här ikoniska. Men Symphony of the Night introducerade ju då kartor, ett helt annat. RPG-upplägg i princip liknande då som i.. ..Metroid. Men att man då helt enkelt.. ..letade magi eller magiska krafter i form av kort. Som man kunde utnyttja. Plus.. ..lite varianter av items så att man kunde hoppa eller halvflyga längre och sådana saker. Mm. Men det här var ju ett sådant spel som jag upptäckte på senare, efter egentligen.. ..alla de här metroiderna, att det existerade. Det var mest på grund av namnet som jag tänkte att det måste finnas nåt här också. Precis. Del två av det här namnet måste betyda nånting. Det är dags att kolla på vad. Jag hade egentligen det omvända. Jag visste om Metroid, men det var Kasselvaniaspelen som jag hade sett mest och spelat mest. Och... Ja, vad ska man säga? Jag tror att jag har spelat de flesta tidigare, men nästan hundraprocentigt i emulerad form.

00:26:47Och hur kommer det sig att du plockade upp Symphoid of the Nights från början? Det var ju så att Xbox 360 fick, jag tror det var ett eller två Casselvaniaspel som faktiskt dök upp i deras arkadbibliotek där. Och då var det just för att Microsoft som ju inte har lyckats slå på den japanska marknaden och större bemärkelse, försökte med en del lite desperata moves och då var ett av dem att säkra upp. det här franchiset på sin plattform just för att locka in folk, gissar jag, från den japanska marknaden. Då var Symphony of the Night det första spelet och det hade dessutom aldrig tidigare släppts på så pass stor konsol i väst. Så då vet jag att de skrev om det på Eurogamer eller nåt sånt där och då tänkte jag att det här måste jag självklart prova. På den vägen var det.

00:27:43Och det är ju också sådär, det tar ju en 5-6 timmar att trycka sig igenom ett antal bussar. Ja, absolut. Och där vill man ju dessutom ha 100% av kartan. Och inte bara det, man vill ju sen klara Mirror Castle åt andra hållet för att se det riktiga slutet. Det är det som är så skönt, att de faktiskt har ett andra varv här också. Ja, och där man dessutom då får spela som den karaktären som man spelar... I de andra spelen. Eller ja, man spelar olika familjemedlemmar i den släkten. Precis. Och sen så dök det ju upp ett antal sådana här spel till efter Sympho of the Night. Absolut. Det bygger på samma grejer. Ja, det var faktiskt ett av dem som jag spelade betydligt mindre för att det var lite annat fogspel. Men det var ett multiplayer-spel där man var fyra stycken personer samtidigt.

00:28:38I övrigt såg det ut som Sympho Do The Nights. Det var samma side-scrolling och samma typ av grafik. Men man var ett gäng. Det kändes inte riktigt som ett Castlevinia-spel när jag väl provade det. Jag spelade aldrig så mycket, men det var roligt. Det var inte riktigt samma stämning. Det är nåt man kan nämna. Castlevinia-spelen har haft väldigt bra musik överlag. Det är väldigt bra stämning. Den blir alltid lite lidande om man är tre stycken till i ett chattrum som sitter och pratar med varandra hela tiden. Verkligen. Sen finns det ju några stycken som har sådana titlar som vi pratade om. Som Circle of Demon, till exempel. Array of Sorrow. Ja, de har väldigt speciella namn. Jo, precis. Som är de här mera klassiska då. Vania-spelen. Sen har det ju kommit en lång rad andra som har gått tillbaka. Egentligen släppt det här Vania-stuket. Och gått tillbaka till mera klassiska plattformsspel igen då. Och även sådana som har släppt.

00:29:40det och gått in i 3D-världen också, ska vi ju säga. Ja, men Castlevania lyckades väl aldrig riktigt i 3D-världen. Jag tror att de två senaste spelen tror jag anses ganska bra. Även om de kanske inte anses vara... Lågförkärlen. Precis. Och ett och tvåan var det rätt många som tyckte om. Men sen är jag inte säker på hur mycket Castlevania de är. Eller om det bara är... Ganska bra äventyrsspel i medeltidsmiljö eller vad man ska säga. De är väl som du säger. Det är väl lite mer åt det hållet. Man har väl tappat det mesta av det som gjorde det klassiskt en gång i tiden. På gott och ont. Kanske lite mer åt liksom God of War eller Darksiders tid senare. Eller Dantes. Ja, just det. Det är ju en väldigt bra jämförelse. De är ju till och med i ungefär samma tidsveva. Gissningsvis. Precis.

00:30:34Men jag kan tänka mig att Linda, du var väl mer inne på Ness-versionen, skulle jag kunna tänka mig, den första Costa Vena. Nu när ni nämnde det här Mirrorcastle så kommer jag faktiskt ihåg att jag och min kompis spelade, för hennes brorsa hade Sega, för jag tror att det fanns i Sega. Ja. Och vi spelade egentligen Sega för att spela Sonic, men sen spelade hennes brorsa det här spelet, och då brukade vi smygspela det ibland, fast det var lite läskigt. Ja, ja. Det är bara härligt. Jag kommer ihåg vissa sekvenser av det. Däremot så tror jag att jag spelade Supercastlevania för det var till Sness. Ja, precis. Det är ända till Sness också. Ja, jag tror det. Nej, förlåt. Dracula X var till Sness också. Men det var inte släppt i... Det heter Vemburgskiss i Europa. Yes. Men, och det var ju läskigt. Jag kommer ihåg att slutbossen gav mig lite mardrömmar.

00:31:30Jag funderar, undrar om det var det här spelet som fick mig att bli intresserad av det här lite grann åt survival-horror-hållet. Ja, det är mycket möjligt. Och om det är det så, eloge för det spelet. Ja, verkligen. Det kan jag verkligen tänka mig därför att Supercastlevania ju ändå anses ju en av de snyggaste titlarna till SNES och ett av de mest stämningsfulla när det kommer till musik och estetik och alltihopa. Så varför inte egentligen? Det var ju verkligen härligt att spela det. Stämningsfullt. Exakt. Verkligen. Kommer ni ihåg fortfarande hur man fuskar för att göra det lite lättare att spöa Dracula? I vilket av dem? I Castavania 4. Var det där man kunde döda honom innan han kunde flytta sig? Nej, det kakmonstret är det första Castavania. Just det. När man kastar heligt vatten och sen bara kommer den in. Nej, i Supercastavania så

00:32:28Precis innan sista trappen till Dracula så hoppar man rakt ut i ingenting. Där finns en osynlig plattform och så går man ner för en trapp och sen ställer man sig där. Och då ramlar det ner 99 hjärtan, korset, gånger tre och alla piskuppgraderingar. Ja, vad pinsamt. Det var ju så här jag klarade den. Det är inte hur man tar sig dit som är viktigt. Det är att man gör det. Okej, så jag har fortfarande egentligen inte klarat det spelet. Inte kanske då på, hur ska vi kalla det? Det tilltänkta sättet. Ja. Wow. Vad avslöjat som fuskare. Så många år efteråt. Jaha. Jag trodde att du hade klarat det. Jag har inte lyckats det här för mig själv också. Det intressanta är att undra om den här grejen finns i den japanska versionen.

00:33:24Jag kan tänka mig att det är något som de har lagt till för att vi stackars européer skulle få någonting. Men jag vet att det ibland i och för sig kanske är tvärtom, att man gör det svårare när det kommer till Europa. Jag tror att jag har varit med om båda varianterna av det där. Ibland så har det ju verkligen varit så att de har tänkt sig att européer är så jävla dåliga på spel så vi måste göra det enklare, för annars är det ingen som köper det. Jo, precis. Men... Det var väl bra på sätt och vis att det fanns för det var ju nedrigt jobbigt om man fick stryk av bossen. Och det fanns ju liksom inget sätt att samla på sig uppgraderingar på så sätt. Så det är tufft. Många gånger i de här spelen så hade man egentligen en bra run. Klarade man det inte så kastade man ofta in handduken ganska omgående. Sen så samlade man ihop sig och försökte dagen efter eller någonting. Precis.

00:34:17Så många frustrerade minnen av misslyckade bossfajter alltså. Usch. Jag kanske ska skriva en bok om det. Svåra bossfajter. Mitt liv med nederlag. Precis. Och vad härligt det blev sen. Under titeln. Det får bli en uppföljande bok. Sen fuskar man lite. Ja, precis. Linda viker in med hur jag tog mig i mål. Mitt liv med fusk. Det började redan då. Jag visste inte ens om det. Någonting som vore riktigt roligt om de gjorde någon gång var att samla ett gäng av de här spelen genom lite snyggare förpackning och sålde det. Ja, det har ju gjorts lite kollektorseditions på Playstation och lite sånt där, men inte någon sån här megabox som man säger med rubbet. Precis, och det borde ju faktiskt nästan gå att göra numera, kan jag tycka. Med typ som Rare Collection gjorde, där de samlade allting från början till slutet. Ja, Konami Collection, liksom. What's up with that? Ja, just det. Det skulle kunna bli så bra. Visst, man har gjort det med Metal Gear, till exempel. Mm, ja. Men inte med... Inte med Castlevania, på så sätt. Nej, och det är ju ändå en serie som fortfarande lever, så där skulle det ändå kunna finnas ett...

00:35:44Värde i att göra? Nog ska man ju säga att vissa av titlarna är ju jäkligt spretiga. I liksom estetik och utförande och så. Speciellt de här manga, anime-inspirerade varianterna. Som känns som att spela någon av de här japanska fightinglieren. Typ Persona eller någonting i den stilen. Ja, det är ett väldigt stort franchise på det sättet. Så de har ju hittat alla möjliga nischer genom åren. Det finns säkert serietidningar och annat också. Man börjar leta runt, gissar jag. Självklart, det finns väl allt. Lauren är ju enorm runt Castlevain överlag. Det skulle inte förvåna mig om det har skrivits böcker också någonstans. Böcker och serietidningar i mängden om man bara lyfter på locket, gissar jag. Det kanske finns några guldklimpar där också, men då är det ingenting som jag vet om i alla fall.

00:36:37Och förutom de här då, ska vi kalla det ikoniska franchisen så har det ju faktiskt gjorts nya försök också. Senare, ska vi kalla det, inom de senaste tio åren då i alla fall. Absolut. Och här allra senast så finns det säkert andra som jag glömt eller missat men så har vi ju till exempel Ori and the Blind Forest. Fantastiskt. Där kan vi verkligen prata om estetik och musik. - När jag såg det första gången tänkte jag att det såg ut som århundradets mysspel. Det var en stor vänlig nånting-nånting på framsidan som höll i en liten kuddley-something. Och sen när man väl börjar spela det så är det jättemörkt och jättedeprimerande. Det är så här... I still love you, but this is weird. Ja, precis. Det var så himla så liksom antiklimaxaktigt nästan att man hade förväntat sig något sockersött och så fick man, ja, något riktigt tungt i... Ja, det börjar med en sån otrolig käftsmäll liksom. Jag har för mig att typ såhär, världen går under och den här varelsen som tog hand om dig svälter bokstavligt talat ihjäl för att du själv ska få överleva. Och sen så är det typ så, och nu var han ensam igen.

00:38:02Och sen så måste man ge sig ut i skogen och försöka överleva. Ja, men han hittar ju nya vänner och han... Ja, ja. Det är ju vackert på något vis ändå. Ja, alltså storyn byggs ju upp från riktig tragedi och sen blir den ju lite ljusare hela tiden, så att säga. Ska man våga sig på att säga att det nästan är lite japanskt poetiskt över det hela? Det kan du säkert väva in där någonstans. Det finns ju så många undermeningar. Det är lite H.C. Andersson-saga över det hela också. Ja, det är det ju. Det är lite kampen mot det man tror och där det slutar. Mm, och sen är det mycket av det här drömmar. Det är väldigt mycket saga över det hela också. Verkligen. Men det innehåller ju fortfarande de här elementen som krävs för att göra ett Metroidvania-spel. Oh ja, den har ju nästan.

00:38:56Ja, den har alla skulle jag vilja säga. Så det är bara jättesnyggt förpackat och superproffsigt på alla nivåer. Men det var en riktig överraskning, kanske fel ord, för jag kände på mig att det var ett riktigt bra spel. Men det är alltid roligt när man skaffar ett spel som är upphypat och det faktiskt motsvarar förväntningarna. Och det gjorde det verkligen. Var inte det också lite halv indie-stuk på det här spelet? Det är ju Unity-enginen som de har använt. Ja, det är det. Det var ju ingen jättebyrå som satte ihop det. Nej, det var ju inte det. Jag tror nästan att det var deras första större projekt också. Så det är ju en ganska imponerande start på ens lilla spelkarriär om det är sådana spel man släpper ifrån sig. Verkligen. Har de släppt mer efter det eller är de på gång att släppa mer?

00:39:56Jag tror att det har pratats om fler spel i den här genren. Men det första spelet tog ganska lång tid att göra för mig. Det kan jag tänka mig, i och med att de inte var så många. Nej, precis. Och nu efter att det här gick så bra så har ju folk också då kanske vant sig vid en viss kvalitetsstandard från dem. Så då kanske man inte kan släppa någonting som inte håller samma höga kvalitet. Nej, precis. Var det här nånting du plockade upp direkt eller är det nånting du har kommit in på senare? Jag såg väldigt mycket om det när det kom. Så jag plockade upp det ganska snabbt. Sen tog det ganska lång tid innan jag spelade det efter det. Det kändes som en sån där grej. Det var många som pratade om att det var en väldigt bra story och så vidare. Så jag kände att då måste man kunna sätta sig ner och spela det lite mer samlat. Så säg att jag kanske hade det...

00:40:56nåt halvår innan jag faktiskt spelade det. Men det finns ju... Är det inte lite Lejonkungen över det? Jo. Ja, det skulle man väl kunna säga. Det är ju... Alltså, om man tar bort sången, så visst. Ja, men lite så här... Det är tragiskt i början och sen ger han sig iväg på en resa och träffar kompisar och sen kommer han tillbaka och så blir det ljust där över Lejonklippan. Ja. Precis. Han har slagit ihjäl Mofasa nånstans där på vägen också. Det känns all good. Men vad var Pumbaa? Ja, exakt. Vad var Pumbaa? Vi säger så här. Det är Lejonkungen utan sången och Pumbaa. Ja, och vad är då Lejonkungen egentligen? Nej, exakt. Shit, nu blev det poetiskt. Precis. Lejonkung utan en lejonkung. Vi kanske ska säga också att det här spelet finns tillgängligt på alla möjliga plattformar. Så det är lätt att hitta. Precis. Så plocka upp det om ni inte har testat det innan.

00:41:55Om vi spolar fram tiden egentligen. Jag tror faktiskt att samma år så släpptes ett absolut indiespel. Som kallades Axeom Verge. Som också var en ensamutvecklare. Som precis egentligen som AM2R fallet bestämde sig för att jag ska göra ett bättre spel än Metroid. Som sagt och gjort så. Gjorde han en kopia på Mitroid men med en helt annan setting. Det handlar om, det är då någon blandning av NES och SNES-grafik kan man säga. Men i praktiken så handlar det om en kille som råkar ut för en explosion och så vaknar han upp i en, utan att spoila nu för mycket, så vaknar han upp i en jättekonstig värld. Där en röst helt plötsligt bara talar om för honom att gå till vänster och plocka upp det här vapnet. Du behöver skydda dig. Japp, det gick. Självklart.

00:42:54Ingenting sådär, var man är och så. Man ställer lite sådana frågor. Så börjar man utforska den här världen och försöker få bilda sig mer och mer en uppfattning om vad som faktiskt har hänt. Och där är det ju... Jag skulle säga att egentligen är det ju rakt av på Metroid på alla sätt och vis. Men det finns en del coola mekaniker. Bland annat har man ett vapen som gör att man kan manipulera alla plattformar. Så till exempel taggiga plattformar man inte kan hoppa på kan man skjuta på för att sen kunna hoppa på dem och så vidare. Så att ett spel att rekommendera om man är sugen på någonting som är som Metroid men inte är Metroid. Jag tänkte just säga det, det här är väl verkligen för de som är fans av Metroid.

00:43:37delen av Metroidvania, för det är väl som en evolutionerad... Ja, du får ett nytt Metroid i en ny grafisk förpackning och lite annorlunda vapen, kan man säga. Mm. Ja, nej, alltså, jag har aldrig spelat igenom det själv, men jag har sett en del videos från det. Och det är ett sånt där spel som känns som att någon gång så ska du prova. Och det har även kommit en del andra relativt moderna spel som har gått hem. Väldigt bra. Jag tänkte på till exempel Shadow Complex. Ja, precis. Som jag vet inte om det kom ut till alla plattformar. Men jag spelade det första gången på 360. Ja, det började där i alla fall. Sen är det möjligt att det har dykt upp. Ja, det dök upp på Steam sen också. Och det kom förra året en remastrad version som släpptes.

00:44:32Jag tror det är en sån här complete overhaul, så det ska vara lite krispigare grafik och så vidare. Men samma spel. Mm, och det här var ju också förstås 2D-setting och så vidare med lite såhär parallaxbakgrunder och lite 3D-känsla. Men mer i stil med lite mer åt så. Om Metal Gear vore ett Petroleum-spel skulle det här vara spelet. Helt klart. Alltså det är verkligen såhär... Hemliga agenter, konspirationsteorier, en president som blir skjuten och man själv mitt i allt det där och bara trillar in i hela intrigen för att man klättrar ner i någons hemliga bas. Så trillar du in i intrigen? Ja, det stämmer faktiskt. Jag minns det som att man har spelanking med sin flickvän och så är man mitt i den hemliga basen och man vet inte alls varför. Precis. Och så tänker man, hur gick det här till?

00:45:28Sen tänker man på det resten av spelet. Nej då. - Så blir det bara svart. - Ja, precis. Ja, det är ett väldigt bra spel och som jag minns det var kontrollerna väldigt tajta i det vilket gjorde att man... - Ja, det är ju skön plattformsförtjänst i det hela. - Ja, så det rekommenderar jag starkt. - Ja, det tycker jag också. Speciellt också... Nu ska vi se att om man... Om man har lite sentimentala vibbar av att man gillade spel som Blue Shadow eller Propotector eller Russian Attack eller någonting i den stilen. Just den här Army Base-känslan i 2D med lite andra koncept. Det är stora många sådana här sköna nostalgisträngar också. Det känns helt rätt redan från början. Sen var det väl lite små filmsnuttar här och där också för att göra det lite mer modernt. Ja, precis. De har ju en del touch för att få det mer modernt. Sen har vi ju en titel som jag vet att du har varit förtjust i, Peter, som heter Saltant Sancture. Ja, och där kommer vi då tillbaka på det du var inne på alldeles i början av programmet med Dark Souls i 2D. Och det är verkligen precis det det är. Alltså, det är så...

00:46:51Otroligt uppenbart att det är exakt det de har plankat i 2D. Jag tror att de är helt medvetna om det och stolta över det också. Det är samma mekanik, samma estetik och lika svårt. Och en massa lår som man inte riktigt vet hur det hänger ihop. Man vaknar upp på en... Jag har för mig att man spolas i land på en strand efter ett skeppsbrott. Sen är det bara en massa konstiga... zombievarelser och mörka demoner och Dark Knights och häxor och så vidare. Sen så ska man ha ihjäl alla, för det är ändå det man alltid gör i de spelen. - Mm, jag gillar den här själva logiken i att slå ihjäl allt. Då blir det bra. - Ja, nån gång har man alltid tänkt sådär: Varför gör jag det här? Men sen insåg man att det är så himla kul att bara få ett tvåhandsvärde och klyva saker, så varför fråga? Ja, men det som jag tycker är så sjukt med det är logiken överlag, för man blir lika glad av att klyva ihjäl söta kaniner som man blir av att slå ihjäl monster egentligen. Ja, ja. Alltså, det är inte vad man klyver som är det viktiga, utan det är att man klyver det som är hela essensen. Men det är väldigt sådär, på samma sätt som Dark Zone-spelen är sådär, att man vill hela tiden göra det bättre.

00:48:09Så har man en tendens att spela om de spelen så är det här både farligt och tidskrävande. För jag tror att jag har spelat om första halvtimmen sex eller sju gånger för att man inser att det där kunde jag ha gjort lite bättre. Jag borde lagt poängen på lite andra saker. Frågan är om man inte skulle tagit den där bossen med två svärd istället för ett och så vidare. Så det har ett väldigt djup på samma sätt som Dark Zones. Jo, absolut. Det är ju som sagt att vill man ha både det här av att vara riktigt, riktigt utmanande, kanske mer utmanande än de vissa andra titlarna, så samtidigt ha det här klassiska setupet, så är det ju en fantastisk titel att plocka upp. Jag tror, ja den finns ju definitivt på PS4, där jag stötte på den. Jag vet inte om den finns på Steam. Jo, det skulle den.

00:49:11Men jag tror att den gör det och väl värd, om man har någon slags, ja, liksom dragning till Dark Souls-estetiken och tycker om 2D så är det nästan ett måste skulle jag säga. Och vill man annars ha ett annat väldigt mysigt Metroidvania-spel som kommer ut som finns på Steam så skulle jag kunna tänka mig att rekommendera Song of the Deep. Ja. Som är såhär lite sago, det handlar om en stackars tjej som, hennes pappa. Hans pappa är fiskare och hon tänder ett ljus varje kväll han beger sig ut för att fiska. Och en dag dyker han inte upp. Hon får egentligen bara en indikation av att något galet har gått fel. Så helt sonikt bygger hon en ubåt för att ge sig ner i havet för att leta reda på sin pappa. Så jävla cool story egentligen.

00:50:04Och då, istället för att som i metroid, man plockar upp missiler och själva rustningen och sådär. Så bygger man ut ubåten med olika förmågor. Varteftersom. Så det är såhär übermysig liten värld och mysig musik. Väldigt mysigt överlag. Man kan väl säga det att gemensamt för alla de här titlarna som vi har nämnt är att de har oftast ganska bra känsla kring världen. Även om det kanske inte alltid finns jättemycket stories så är det oftast ganska bra förpackat. Ja, det är väl det som är det hela också att oftast också det här att du är själv. Alltså att du är ensam mot världen och den liksom både lika förförisk som livsfarlig. Ja, det får man nog ändå ge den. Det här är ett spel som jag faktiskt bara har läst om.

00:50:56aldrig provat på. Men det låter ju riktigt, riktigt bra från det du säger. Ja, och är det så att man inte kanske vill köpa det rakt av så kan man ju alltid titta på någon Let's Play på YouTube eller något sånt. Det klockar ju ändå in på kanske 3-4 timmar och kanske 2 timmar om någon är riktigt duktig. Det går ju fort om man vill bara konsumera det så att säga. Ett annat spel som kan vara värt att nämna är ju Roge Legacy. Absolut. Det är ett utmanande spel. Men de har en väldig humor i det. Det är att man tar sig in i en borg. I vanlig ordning, höll jag på att säga. Men man gör det hela tiden som ättlingar till den karaktären man just har varit. Det blir fler och fler siffror efter namnen. Man kan se hur många hjältar man har jobbat sig igenom. Har man klarat spelet från...

00:51:56enklaste till übersvåraste så kanske man har jobbat sig igenom 600-700 karaktärer. Och varje karaktär har olika arv. Så man kan vara allt från närsynt till överviktig, långsam dvärg. Och det påverkar hela spelvärlden. Så är man närsynt så är skärmen grumlig. Är man bitig kanske man tar lite mer skada. Är man en liten dvärg kan man ta sig igenom små hemliga passager men tål inte så mycket. Spelet påverkas väldigt mycket av vilken karaktär du väljer. Det slumpas alltid ut tre val varje gång du har dött. Det är en väldigt rolig idé. Verkligen. Det är verkligen det. Massa olika små karaktärer och det är mycket humor i det. Är det inte så också att man ärver vissa saker som pengar och sånt också? Jo, alla sådana här generella saker ärver man. Pengar ärvs och skilltriet som man låser upp saker i är för alla. Någonting för dig Peter tänkte jag också som gillar Schmups och Bullet Hell är ju Rabbi Rabbi också. Ja, absolut. Som är ett anime-baserat Bullet Hell, Metroidvania, Platforms.

00:53:20Spel, 2D. Det har ju egentligen alla de här boxarna man vill checka i. Så jag har inte spelat det, men jag vet vad det är och jag tror jag har sett lite videos från folk som har streamat det. Om man gillar det här over the top anime-konceptet så är det ju superroligt. Speciellt om man gillar det spel som Parodius till exempel. Då är det ju ett måste, skulle jag vilja säga. Och parodius, det gillar man. Annars är man ingen riktig gamer. Nej, precis. Då är man en sån där falsk gamer som fuskar sig till att klara sista bossen i Supercastle-Vania. Precis. Såna vi har hört talas om. Mm, precis. Jag är ju också ett millennium gammal, så att... Ja, precis. Så egentligen kanske det är du som har rätt då, för att du var här före gaming och såg det hända. Exakt. Ja, precis. Ja, har ni nåt...

00:54:19annat spel som ni skulle vilja lägga till i listan innan vi packar ihop för ikväll? Jag tror jag har nämnt dem som jag har stött på på senare år utöver det här. Men jag får en känsla av ändå att det har börjat komma tillbaka lite grann. Det var ju en väldigt stark period när de här klassiska Castlevania och Metroid-spelen kom. Men nu så just via den här indie-svängen så dyker det upp. sånt igen och det är jättekul tycker jag. Ja, det finns också en helt egen kategori på Steam som heter just med Trollvania så att vill man botanisera lite grann så är det bara att slå in den kategorin så finns det ett gäng antal tider att titta på. Det är ju jättebra. Det är ju lite roligt att det är så. Men då tycker jag att vi tackar för oss ikväll.

00:55:15Och så säger vi tack och hej och på återhörande. Hej hej!