Rysliga titlar - Skräckspel

00:00:03Då hälsar vi välkommen till ytterligare ett program med spelfarsan med vänner! Idag ska vi prata rysliga titlar! Så Peter, känner du dig upplagd för lite skräck idag? Visserligen är det snart sommar, men... Vad fasen, klart man alltid kan bli skrämd. Ja, det är alltid mysigt att krypa in under filten och känna sig skräckslagen. Idag kommer vi ta upp riktigt gamla klassiska titlar i form utav Resident Evil och Silent Hill. Vi kommer även prata en hel del alternativa titlar vi tycker är bra till den här genren. Och idag har vi även med oss en gäst i form utav Linda som ska få presentera sig alldeles själv. Hej spelfarsan och vännen. Och vännen. Absolut. Och vännen. Ja, Linda heter jag och jag vill jättegärna säga att jag är skräckspelsfantast. Men jag har i alla fall varit det en gång i tiden och numera är jag kanske lite för lat för att spela spelen själv. Jag tittar mest på skräckfilmer. Hur kom du in på skräckspel då? Vad var det som var tjusningen till att du ville spela dem mot andra spel? Det var ju liksom det alternativet jag hade kände jag.

00:01:11Jag växte ju upp i mörkaste Norrland, så på kvällarna kändes det rätt att lära sig lite zombiefighting och sånt där. Och då var det genom Playstation då, gissar jag, som du kom in på detta, eller var det ännu tidigare? Playstation var det började på, den första gamla gråa Playstationet. Nej, men det är faktiskt samma för min del. Det var väl i första hand Resident Evil som kom in på det. Hur ser din bakgrund ut till skräcken, Peter? Det är väl Resident Evil igen, höll jag på att säga, och att man smög över till vänner som hade rätt konsoler så man kunde vara med. Jag hade inte riktigt förstått hur stort det var innan den började dyka upp hos allas hemkonsoler egentligen. Nej, jag var också lite sådär för att just när det kommer till Resident Evil så var det också en kompis som en sen sommarnatt som introducerade detta så att det här måste du prova och lite sådär lite hö hö hö. Och fy fan vad rädd man var faktiskt. Ja, det var verkligen en speciell tjusning med med Resident Evil när det kom. Det första. Exakt. Kusliga huset har ju alltid

00:02:20varit en klassiker i många både skräckfilmer och spel och så överlag. Men det var ju en speciell, det var ju en liten nytappning utav hela zombiegenren som hade legat ganska död under rätt lång tid fram tills det här spelet. Lite svårt att tänka på nu när skräck och zombietrenden är tillbaka igen, men det är faktiskt helt sant. För att innan egentligen Resident Evil och så där, så visst, du har ju haft som Fredag den 13:e och en hel del andra Jason-filmerna och så vidare och så vidare. Men jag tyckte det var mer splatter då än skräck. Om vi tittar på Bad Taste och vad vi nu kan mer ha haft för typ av filmer. Så det här var ju mera ett krypande spel så att säga, som verkligen satte sig på nerverna på en. Så var det ju helt klart.

00:03:14Men om man ska då ge en liten bakgrund till Resident Evil så kan ju du Peter göra ett försök och beskriva vad handlar egentligen själva spelserien om? Om man ska försöka dra det överlag så är det väl egentligen en slags utredning av onormala situationer som uppstått med konspirationsteorier i bakgrunden och någon slags paramilitär organisation i fram. framkanten eller vad man ska säga. Med lite olika huvudpersoner. Du har ju detta Umbrella Corporation som forskar på det här T-viruset. Precis. Och det är ju det här T-viruset som då läcker ut och skapar den första zombievågen då, kan man säga. Och om jag inte minns fel så är det ju så att de har ju sitt huvudkontor, eller vad man säger, under det här första...

00:04:10villan eller huset som man besöker. Ja, det är en jättestor forskningsanläggning. Och sen så är det ju förstås så att det finns ju nu snart sju Resident Evil titlar. Och då är det ju att man får ju inte aldrig riktigt stopp på den här smittan när den väl är lös. Så först är det ett hus, sen sprider det sig till en stad och sen så liksom fortsätter det ju bara på det spåret. Bara blir större och större. Ja, i de senare spelen så har det väl till och med spridit sig utanför USA? Ja, i hela världen. Ja, globalt. På ett väldigt tacksamt sätt när man gäller att kunna fortsätta en spelserie, får man ju säga. Verkligen. Men våra protagonister då, som är spelets hjältar, det är ju då två poliser, kan man ju säga. Sen förekommer det förstås fler, eller agenter eller någonting liknande då, som får uppdrag då först från början att utreda de här konstigheterna, så att säga.

00:05:06Det som har kanske varit lite unikt med spelserien det är ju att från början introducerades ju en riktigt dålig spelkontroll. Vilket gjorde att till exempel så måste man vända sig om ett helt varv för att kunna gå baklänges så att säga. Alltså själva actionmomenten var ju riktigt riktigt klumpiga. Det är nästan det som har bidragit till att man tycker att de här spelen har varit så läskiga. Det har varit svårt att ta sig ifrån jobbiga situationer. Där har det ju faktiskt varit en diskussion redan från början. En del hatade det redan från början och en del tyckte att det var briljant just med motiveringen att man ska vara så pass rädd även i spelet att kroppen inte riktigt reagerar som man skulle göra om man är i kontroll. Nej, precis. Och samtidigt så hade man ju då alltid konstant brist på ammunition, liv och så vidare. Men samtidigt så är det ju också då en del pussel i de här spelen.

00:06:04Lite grann att samla X, tryck Y och så vidare. Det är ju en kombination av att aldrig veta när man får nästa påfyllning av liv och ammunition samtidigt som att du kan sitta fast för att du måste lösa något klurigt pussel som gör att du ska innan du kan ta dig vidare. Hela den här känslan av instängdhet och frustration byggde då på den här Skräckkänslan helt klart. Och där har vi också för att gå tillbaka till det du sa tidigare så har vi kanske någonting där som var ganska annorlunda från splatter-genren. Där det inte var särskilt mycket pusslande utan det var mer in och slå på zombies tills de går sönder. Precis, som House of Dead till exempel. Men jag tycker ju också att det som gjorde gjorde det unikt är ju även det som introduceras i Resident Evil 3, att man nämligen hade Nemnesis, det vill säga den stora feta bossen, som jagade en konstant. Så att han hoppade ju in lite då och då. Han hade något brölande ljud som var så här extremt karaktäristiskt för den karaktären också, kommer jag ihåg. Det tog mig väldigt lång tid att inse att jag inte kunde döda honom. Jag försökte gång på gång, men jag lyckades inte. Samma här! Jag trodde bara att det gällde att få tag i rätt vapen. Exakt!

00:07:25Det går faktiskt att ha ihjäl honom, till exempel i första sektionen, precis innan man kommer in i polishuset eller någonting i den stilen. Men det är ju om du spelar typ såhär new game plus liknande, så att du har, eller fuskar dig till helt enkelt, en rocket launcher eller någonting i den stilen. Men det enda du får, det är att du får någon form utav bonus. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var, men det är... Jag dyker fortfarande upp igen på alla andra ställen. Ja, ja. Han dör ju inte, han bara liksom... Skakar av sig det och kommer tillbaka. Ja, ungefär så. Som en riktig Nemnesis ska göra. Precis. Nämnesis har ju också blivit signifikant för spelserien. Han har ju hängt med i titlarna efteråt som typ en variant av Cooper eller någon annan av de här hulingarna eller hårdingarna så att säga. Tror till och med utan att vara helt 100% säker att han var en av huvudskurkarna i någon av filmerna. Om det är andra filmen som de har något som åtminstone är väldigt lik.

00:08:25än Nemesis, om det nu inte är det liksom rakt av. Jo, det kan nog stämma. Han hade väl någon slags Terminator-syn också så att han kunde se en massa stats direkt. Just det, så var det, så var det. Ja, för har det inte någonting i stil med att han är hälften människa och sen är det någon sorts hybrid utav att de försökte kontrollera T-viruset men det liksom spårade ur halvvägs om man säger. Det var en normal person som hade blivit angripen och istället för att typ bota honom helt så spände de fast honom i någon bår och fortsatte typ övervaka och försöka manipulera. Var det inte någon av de här från Bravo teamet som också injicerade T-virus i sig själv? Jag har för mig att han Wesker fick för sig att han skulle bli Just det, jo. Det var nåt sånt. Det var en jäkla skön idé. Undrar hur han kom på den. Det gick väl sådär. Ja, vi brukar göra det. Fast han är ett schysst bröl. Det ska man ge honom. Han blev bitig, men tyvärr en del annat också. Apropå bitig, det som också är ett starkt minne utav Earsts & Devils-spelen, det är ju de här små

00:09:32lapparna som man kan plocka upp under spelets gång där det är då zombier som har gemensam fortfarande var människor skrev ner sina sista dagar eller sina sista timmar. Och just där, itchy, scratchy, itchy, scratchy som hela tiden var liksom i sista steget då innan de blev vända till zombierna. Det är sant, det hade jag faktiskt glömt. Men det är ju verkligen en sån här grej som är speciell. Ja, det bidrog ju också till stämningen, om man nu orkade eller brydde sig om att läsa de här lapparna. Men gjorde man det så bidrog det absolut. Tidiga spelen så var det ju nästan det som var själva grejen, höll jag på att säga. Utöver att det var läskigt så var det ju miljön och atmosfären. Det fanns ju mycket saker att titta på. Och musiken. Och musiken väldigt mycket. Verkligen.

00:10:24Ja, det räknas fortfarande, i alla fall om man tittar på de första spelen, som topp tio musikspåren eller musikkompositionerna när det gäller spel överlag. Så det är absolut en del som gör stämningshöjande. Men det är samma sak. Det är som att titta på en skräckfilm utan musik. Det skulle ju vara helt poänglöst i princip. Ja, det är inte ett alternativ. Då kan man undra, fanns det skräckfilm på stumfilmstiden? Det är klart att det fanns. Det har väl gjorts en Frankenstein till exempel. Om jag inte minns fel. Men å andra sidan så, det är klart att du kan göra surrealistiska och skrämmande saker. Men samtidigt så, det blir inte alls samma sak som när du adderar på musiken på det hela. Jag kan tänka mig särskilt för oss som ...

00:11:17inte riktigt har varit med om stumfilmseran heller så måste det kännas nästan komiskt att se någonting som ska vara läskigt när man inte hör någonting på hela tiden. Vad tycker ni om filmerna då överlag? För det här är ju en spelserie som faktiskt har blivit film förstås. Ganska många filmer också tror jag. Ja. Jag är inte helt säker på att, jag kommer ihåg att jag längtade väldigt mycket tills filmen skulle komma. 2000 tror jag den skulle släppas. Men jag hängde inte alls med hur de tyckte att det här var en Resident Evil Nej, det blev mer en Mad Max-rulle, tycker jag. I alla fall speciellt den tredje filmen. Ja, men den första filmen hade ju den här tjejen som var en röd liten tjej som var en dator, va? Ja, just det. Precis, det var ju lite AI som styrde hela den här forskningsanläggningen. Exakt. Och så skulle de... De skulle stänga av henne först, och sen visade det sig att hon hade gjort allt rätt, och så satte de på henne igen. Ja, smart. Och sen så dog, typ.

00:12:17Alla! Men samtidigt, jag tycker inte som du säger, jag tycker inte filmerna egentligen är särskilt dåliga. Alltså, de är ju hyfsat bra, men som du säger, de är ju inte sådär hyperstarkt kopplade direkt till spelserien. Så att, det är väl mer såhär då kanske, att det är hyfsat okej action/skräckfilmer, men kanske inte jättebra resident evil filmer. Undrar om det var därifrån de fick idén att göra om spelserien till att bli lite mer action än Survival Horror. Jag tänkte precis säga det för att från Resident Evil 4 och framåt så har det känts mer open world och mera betoning på action. Det är inte alls samma brist på ammunition längre och det är mycket mera zombie mörs som till exempel Left For Dead eller någon av de andra titlarna än att det var den här väldigt tajta korridorkänslan med lite ammunition och lite liv då.

00:13:15Och en massa låsta dörrar. Precis. En massa låsta dörrar var det. Det är väldigt Metal Gear Solid-varning över det hela. Ja. Det är bara att man väntar på att de skulle, när man dör så skulle de skrika SNAKE! Ja, det var perfekt. Kanske något svårt att komma undan med bara. Ja, precis. Men det är ändå lite fascinerande att ett bolag som innan Resident Evil var mest känt för Streetfighter sätter sig och gör Resident Evil av alla spel. när man ändå är inne på andra, i och med att det är Capcom som ligger bakom. Det är sant. Sen vet man ju inte heller om de hade planer på att det skulle bli mer än ett spel eller om det bara var såhär, låt honom testa den här konstiga idén som händer. Ja, jo precis. Men samtidigt så är det ju ändå rätt så sannolikt att det faktiskt skulle vara just Capcom eller ett japanskt.

00:14:06spelhus som startade upp genren i och med att japanerna överlag är ju kända för speciellt sina surrealistiska skräckfilmer och skräcktemat överlag. Så jag tror det hade varit en helt annan grej om det hade varit Capium US eller någonting liknande som hade gjort det här från start. Ja, jag håller nog helt med. Det enda som saknas egentligen är ju den här typiska japanska skräckikonen liten tjej med långt hår. Det är väl egentligen det enda som saknas. Ja, det var väl AI'n då. i filmen. Det är faktiskt helt sant, så okej. Men å andra sidan var inte det med i spelserien. Men som sagt, jag tyckte att spelserien förlorade lite av sin charm när den flyttade ut till open world. genom Resident Evil 4 när man helt plötsligt skulle liksom vara i Sydafrika någonstans. Ja precis, man var ju någon by och sprang kring. Visste att det var lite trångt där i byn men sen öppnade ju spelet upp sig precis som om det hade varit Far Cry eller egentligen vilken annan spelserie som helst. Ja, zombierna pratade spanska och sprang. Det var...

00:15:19Just det, de sprang! Det kommer jag ihåg att det störde mig riktigt mycket. Ja, för zombier springer inte, de hasar. De ska ju verkligen hasa. Precis, de ska komma långsamt mot en så att man hinner öppna en cola och äta en macka och sådär. Och sen trycka av sin dubbelpipiga shotgun rakt i nyllet. Rakt i huvudet, precis. Det som upprätthöll fyran var väl att det var ganska fina pussel i det, har jag för mig. Ja, det ska jag säga. Det är väl undantaget, för det var ett riktigt välbalanserat spel. Riktigt, riktigt bra. Sen hade vi ett ganska kul system med att man samlade pengar eller värdesaker för att kunna uppgradera sina vapen och sånt där. Just det. Så det var ju en del omspelsglädje i det hela också. I och med att du kunde samla på dig olika achievements och såna saker också. I och med...

00:16:07Fyran så introducerades ju också det här konceptet av att man var mer som en legosoldatsorganisation så att säga som placerades ut på uppdrag snarare än att du var inkastad utan att knappt veta vad som händer och sen så helt plötsligt så måste du slåss för ditt liv för att komma därifrån så att säga. Så det är ju också en viss skillnad. Å andra sidan så är det ju karaktärer som har varit med så att det ska ju liksom, ja, de ska veta vad de håller på med så att säga. Vad tror ni nu om, det ryktas ju om ett nytt Resident Evil, Resident Evil 7. Vilken väg tror ni att man kommer gå med den titeln? Jag hoppas innerligt att det är en back-to-the-roots titel. Exakt! Alltså det mumlas ju om det, känns det nästan som varenda gång det kommer ett nytt Resident Evil-spel. Det var ju typ samma sak de sa med Resident Evil 6, vi vet ju alla hur det gick. Men de pratar alltid om att det ska vara back-to-the-roots och lyckas de göra det och få till det på ett bra sätt, så är jag ju den sista som säger nej. Vad tror ni, tror ni att det kommer bli VR på det, VR-stöd?

00:17:06Det hade ju varit superobehagligt. Wow. Det var det jag tänkte, Playstation VR som nu ligger i startgrupperna här. Det borde ju vara en perfekt titel för att göra något sånt. Frågan är ju bara om de har råd att inte lyckas med det, eller vad man ska säga. Jag tror att de kommer att göra en ganska safe bet att faktiskt plocka tillbaka det till... lite originalstuket därför att specifikt med att vi haft hela Dark Soul-serien nu så är det okej att göra tajta svåra spel igen. Och då skulle bara vara dumt att inte göra ett tajt svårt spel som dessutom skulle ha stöd för VR som i den här typen utav genre är faktiskt en av de egentligen få genrer där jag tycker att det faktiskt skulle funka riktigt riktigt bra. Så de har ju verkligen

00:18:04alla möjligheter att få till det här nu. Vad vet vi om det? Vet vi någonting? Inte mer än att det gick från att vara typ väldigt mycket rykten till att det är lite mindre rykten och kanske något korn av sanning att det här är på gång. Ja, det var inte bekräftat ens va? Nej, det är mer att lite mer viktiga personer har börjat mumla lite grann om det. Förut var det lite olika spelsajter och sådär. Däremot, någonting som man kanske ska ha lite fokus på, det är att det faktiskt kommer ut ett nytt Resident Evil-spel. Jag tror den här kommande månaden. Jaha. Umbrella Core heter det. Och det är ju något sånt här. Det ingår i Resident Evil-familjen. Men det är något sånt här lite side of track eller vad man ska säga. Till vilken plattform? Jag tror att den kommer ut till Playstation 4. Tror jag. Och det är...

00:18:57enligt det de har sagt, en survival horror shooter fast multiplayer-baserad. Okej, lite såhär division-liknande stuk på det hela då? Ja, precis. Jag tror att den också är satt i samma tidslinje som de huvudspelen. Så det är typ några år efter Resident Evil 6, tror jag. Har du spelat sexan? Inte rakt igenom. Det är ett antal, jag tror det är fem eller sex kampanjer i det spelet. Jag tror jag har kört de första två av dem. Är det någonting som du rekommenderar? Jag har nämligen bara tagit mig till Resident Evil 4. Ja och nej skulle jag säga. De är väldigt olika. Alltså de hade ju någon sån här lite häftig. Det är i och för sig om att varje kampanj skulle ha olika traces från tidigare spel. Så att typ någon kanske var lite mer action som i 4:an och 5:an. Någon var lite mer som 1:an och 2:an och så vidare och så vidare. Men problemet blev ju att pacingen blev väldigt konstig.

00:19:56Det var lite schizofrent, och så kanske det var så att de tappade lite personlighet. Det blev väldigt mycket spel, men kanske inte jättetajt alla gånger. Ja, okej. Linda, om du skulle rekommendera, vilka är dina favorittitlar till den som kanske inte har spelat Resident Evil överhuvudtaget? Jag tycker definitivt att Resident Evil 1 är riktigt... Det var den som verkligen fick mig att fastna för det här. Det är dels det riktiga originalet, sen spelade jag också när de gjorde om den till GameCube. När man slapp byta skiva mitt i spelet. Så nice. Eller hur? Det känns som framtid. Men sen, jag gillade också Code Veronica. Ja, just det. Det var väl också något side steps-aktigt. Titel. Som aldrig tog slut. Nej, just det. Det var verkligen så här, okej, nu har jag dödat sista bossen här. Och sen kommer en helikopter och sen kraschar man någonstans. Och det hände flera gånger. Det var det som kom efter trean.

00:20:54Men innan fyran? Exakt. Det kom nåt shoot-am-up-spel däremellan, men det spelade jag aldrig. Spelade ni Dino Crisis? Lite grann, men inte igenom. Nej, för det var också som en variant av samma sak, fast med dinosaurier. Det låter ganska coolt. Det kan aldrig bli fel med dinosaurier. Det var som Turuk i Resident Evil-manér. Det låter faktiskt ganska sweet. Jag skulle själv säga nog Resident Evil 3 mest därför att det är det spel jag tycker håller bäst standard även idag. Men samtidigt så vill man ha hela storyn så är det klart att man ska gå igenom allihopa. Jag tror till och med det finns någon HD-remake variant också. Ja, det gör det. De första två spelen eller de första tre spelen. Jag vet inte exakt vilket av dem det är. Du då Peter, vilka är dina favoriter? Första måste man ju bara ha. Så är det bara. Men fyran för mig. Det är inget snack om den saken. Intressant. Ja, med det så tycker jag att vi rundar av Resident Evil då och beger oss in i Silent Hills myndighet som kan få beskriva lite grann vad denna spelserie är.

00:22:22Det är en fantastisk liten spelserie där alla spelen har en väldigt fin liten backstory, tycker jag. Där huvudpersonerna på ett eller annat sätt hamnar i den här konstiga lilla staden som verkar helt övergiven, men inte riktigt är det. Den här staden har två dimensioner. En som är den vanliga världen och en som är the other world, tror jag de kallar den för. Coolt. Där det händer märkliga saker. Det är väldigt mycket baserat runt nån slags kult som finns i den här staden bland de människor som fortfarande finns kvar här. Så det är lite spirituellt och lite voodoo-känsla på det hela. Exakt. Där kommer spelets hjälte in i det hela. Precis. Jag tror att första spelet... Om jag inte minns helt fel nu...

00:23:23så är det en kille som heter Harry som får ett meddelande, ett brev kanske av sin avlidna fru. Hon har varit död i ett par år. Och får ett meddelande om att mötas upp i Silent Hill där de kanske gifte sig eller spenderade sin smekmånad. Ja, det stämmer alldeles utmärkt. Och han beger sig dit för att hitta henne. Och träffar en massa andra knepiga människor som också har hamnat där på ett eller annat sätt. Precis. Sen löper det på. Det har gjorts åtta stycken varianter av Silent Hill. Vissa är remasters och andra är olika tappningar precis som i Resident Evil. Originalet, första Silent Hill, är från 1999. Så det måste också varit ganska tidigt i Playstation-eran. Ja, det var det ju. Det var också till första Playstation 1 som den kom. Var det också något som du spelade uppe i de norrländska skogarna? Exakt. Det måste ha bidragit till känslan överlag, om man säger så. Ja, verkligen. Det gjorde det. Det var en sån härlig titel. Jag minns att det första som skrämde mig var när man hamnade i en skola och det var en katt i ett skåp, ett av elevskåpen.

00:24:51Efter det var jag livrädd, men jag var tvungen att spela igenom spelen. Det är det som är tjusningen med att vara rädd överlag. Samtidigt som man är rädd blir man nyfiken. Man vill veta vad det är som verkligen har hänt för att kunna bilda sig någon sorts greppbar känsla av vad det faktiskt var som hände. Verkligen. Men är det inte lite alltid så? Även om man vet innan att om jag öppnar det här skåpet så kommer det i bästa fall vara något som inte skrämmer jättemycket. Man måste ändå fram och öppna det. Ja, ja. Det går inte att stoppa sig själv. Nej. Och sen så när handlingen löper på här så kommer det ju lite hemskheter som man måste ta sig an då med speciellt sin Liksom, ficklampa då. Exakt. Man blir ju alltid lite förvarnad om det kommer sådana här... Om det kommer monster i närheten med någon elektronisk utrustning som man har med sig. Det är lite olika genom alla spel. Men man får ju alltid veta att det är på gång. Och då får man hantera det på bästa sätt. Till skillnad från Resident Evil så har man ju inte riktigt ammunition och coola vapen.

00:26:09Nej, precis. Man har ju en lite annorlunda approach till det hela. Det är det som jag också tror gjorde det spelet så unikt. Att det inte var det här tunga vapen-merchandlet som gällde. Nej, precis. Man hade väl i bästa fall en pinne. Precis. Då känner man sig också väldigt sårbar och rädd, kanske, i någon mening. Det kom ju en variant av den till Nintendo Wii, som hette Shattered Memories. Där gick det ju ut på att man skulle springa ifrån dem hela tiden. Så där hade man inget vapen, det fanns inte ens ett sätt att döda dem. Just det, det var inte så himla många år sedan den kom. 2009 för att vara. Korrekt. Det var lite fler än jag hade för mig, men ändå inte såhär, jättejättelänge såhär. Och det intressanta är att titelbilden på Shattered Memories är en liten flicka som sitter på en gunga. Hon har långt hår antar jag. Ja, precis. I knew it! Hon är frusen tror jag. Ja, hon är helt nedfrusen ja. Såhär isig. Känns väldigt japanskt. Mm, det är det.

00:27:23Var det otherworld i en frusen värld? Ja, precis. Det var nån form av vintertema i alla fall. Jag minns att man hade en mobiltelefon. Det var den tekniska utrustningen. Men den kunde man också använda till mycket annat, vilket var coolt. Lite sidogrejer som gjorde spelet ganska mysigt. Till exempel fanns det affischer uppsatta i stan med telefonnummer som man kunde ringa till. Det var ingenting som förde handlingen framåt egentligen, men man kunde ringa och det var ganska mysiga små sidohistorier. Men är inte det en ganska häftig grej med många skräckspel? De har någon skum trend att kunna vara småmysiga. Verkligen! Samtidigt som de är riktigt obehagliga vid andra tillfällen. Verkligen! Och det tycker jag är lite häftigt, för det känns som att det är väldigt få skärgårdar som går ihop, den här myshemska känslan som en del av de här skräckspelen lyckas med. Ja, och Silent Hill har ju lyckats med det otroligt bra. Det finns ju till och med ett skoj-slut på Chattered Memories där du har det här UFO-slutet.

00:28:33Just det, det har de ju lagt till till de flesta spelen tror jag. Det är ju också lite spännande med Silent Hill. Det är ju linjärt fortfarande. Men det finns ju ändå vissa saker som du kan göra annorlunda under spelets gång vilket gör att du får olika slut. Jag tror att det finns till och med upp till fem olika slut i vissa. Men de har alltid inkluderat ett UFO-slut. Är det ett av de fem då eller är det en extra extra? Ja, det är ett av de fem. Det intressanta med UFO-slut är ju att... Det förekommer i nästan alla Grand 5 Auto-spelen att du kan hitta en koppling till Aliens. Det finns alltid något gömt UFO någonstans. Trush är inte unikt för just de här spelen utan det är något som man har slängt in ända sedan Duck Hunt i princip. Men blir man besviken när man får UFO-slutet? Nej, jag tror att det är mer en känsla av att man är hemma. Ett bra spel ska ha ett UFO-slut. Ett bra Silent Hill-spel ska definitivt ha ett UFO-slut.

00:29:31Annars är det inget riktigt Silent Hill-spel. Precis. Och för den som är sugen på att plocka upp det här idag så finns också en Silent Hill HD Collection som är till PS3 och Xbox 360. Jag gissar att det kanske även finns för Xbox One Download eller något liknande. Möjligen. Senaste riktiga Silent Hill-spelet är Book of Memories som släpptes 2012. till PS Vita av alla spännande konsoler. Jag har inte spelat det, men... Vilket väl kanske betyder att man kan köra det på PS4 också. Det är ju rätt många av dem som går att köra på den. Ja, precis. Hur länge hängde du med i säljaren till spelen då, Linda? Var det fram till Vy, eller har du spelat flera efter det? Jag har spelat fram till den som heter The Room, vilket jag tror är 4. Mm, precis.

00:30:30Och sen Wii-spelet. Och sen har jag också spelat den senaste Playable-teasen som kom ut. Ja, just det. Det ryktades ju om ett nytt Silent Hill. Men som jag förstod det är det helt lagt på is. Eller att de har bekräftat att det inte ska bli nåt nytt. Precis, de la ju ner det. Det skulle göras gemensamt med han... Kujide Kujima, ja. Ja, och han den här skräckfilms... Eller han... Vad heter han? Nu kommer jag inte ihåg vad han heter. Han som har gjort Pounds Labyrint. Ja, just det. Det var ju en rätt stor grej ett tag till och med. När de pratade om det där att typ tre masterminds som skulle jobba ihop något riktigt, riktigt bra. Ja, precis. Men det var ju rättighetsknas jag har för mig som satte stopp för det. Som det oftast är. Han slutade väl på Konami, tror jag? Jo, jo. Precis det. Och sen så var det väl att Capcom inte riktigt ville släppa...

00:31:28varumärket heller på så sätt så att i och med att Capcom och Conami har väl inte alltid varit mest av friends heller. Jättebra kompisar! Du har ju, det var med ursäkt för uttalet då Guillermo del Toro eller någonting i den. Just det! Guillermo! Som skulle vara med och skriva. Jag tror att det kunde blivit jäkligt grymt faktiskt. Jag tror att det hade blivit hur häftigt som helst. Alltså om man bara utgår från den här Playable-teasen som de släppte som var fantastisk. Så hade det verkligen kunnat bli riktigt bra. Har ni spelat den? Jag har till och sett det på YouTube. Jag har faktiskt inte ens kommit så långt så jag måste göra det sen. Underbart upplägg där man bara går runt, runt i samma korridor om och om igen. Och så händer det lite olika saker. Det är coolt. Några tillfällen som man verkligen vill ha ganska mycket.

00:32:18extra pengar och tjäna ett antal 3D-modellerare och sånt och bara fortsätta på det här spåret och göra det själv istället. Det har ju också varit en liten trend nu för tiden att folk har lyckats få loss licenser och sen kickstartat eller på annat sätt försökt få tillbaka spel till nya installationer och sådär. Men samtidigt är det ju så att det krävs ju någon som är duktig på att göra spel också för att det ska bli ett bra spel. Det är ju inte bara ett franchise. Nej, och sen så är det väl här inte riktigt vilket franchise som helst heller. Precis. Nej, men som sagt, jag tycker att Siding Till är en absolut värdig titel utav de här stora, definitiva titlarna till just som gjorde Playstation till

00:33:12vad Playstation är idag tillsammans då förstås med till exempel Final Fantasy 7 och med Tecken och med Grand Turismo och så vidare och så vidare. Det var ju en lycklig sammansättning av många spel som gjorde att plattformen har blivit så total dominant som den faktiskt är idag. Det är lite roligt att båda de här franchiserna faktiskt kom från Japan. Det var inte helt. Självklart att det bara skulle vara de som blev så här himla stora egentligen. Men det är väl mycket bra skräck som kommer från Japan överlag. Alltså vi var inne på just, men att liksom inga andra hakade på trenden är ju egentligen lite roligt. Ja, och varför inte Nintendo 64 till exempel hoppade på skräcktåget ordentligt. Det har ju i och för sig gjorts Resident Evil till Nintendo 64 också. För all del. Men det var ju i och med att de var ju lite låsta i det här puttinuttiga gullegullet som är urminnesstrider. Nintendo har väl lite både det som sin fördel och sin nackdel att folk har väldigt starka åsikter kring vad Nintendo ska stå för. Jo, det har väl de försökt ändra på. Putta bort lite grann. Man slängde ju in till exempel som vi pratade om i ett par avsnitt sedan Killer Instinct då till.

00:34:341964, men det var lite för sent. Tåget hade liksom redan gått. Ja, och det är väl hur mycket man än slänger in så kommer det fortfarande vara Super Mario och Zelda och liksom Joshi's Island och sånt som folk mentalt kopplar till den konsolen först och främst. Plus att man inte hade några FMV-sekvenser på grund av att man inte hade då CD-formatet och så kunde man ju inte ta fram det som kanske den tekniska plattformen inte riktigt hade hela vägen utan man kunde rama in det med filmsekvenser. Vilket egentligen är lite paradoxalt för att backar man bandet ett par år innan så försökte man ju det med sådana här... Vad kallades de för? De interaktiva filmerna i princip. I tidigt 90-tal. Just det. Som man helt enkelt bara lade ner helt och hållet för att det var ingen som ville titta på det i och med att det var så pass...

00:35:28dåligt, i princip, gjort då. Men ändå så var det ändå filmsekvenserna som på många sätt plockade fram många av de här spelen. Men det där kommer ju tillbaka. Man kan titta nu, titta på till exempel Uncharted. Det är ju lika mycket film som det är ett spel. Du trycker lite emellan men så att den här gränsen mellan när det är spelbart och när det är film, den börjar bli väldigt, väldigt luddig. Någonstans. Så är det. Verkligen. Men jag tror att det också har varit en grej varför Silent Hill och Resident Evil har hållit så bra. I alla fall de första spelen. Åtminstone då att man hade ju tempot i det också. Man blev ju liksom tvingad framåt av någon anledning då att man för det första ville ju liksom klara livhanken och sådär. Men att det blev ju inte så stilla så att det mådde ju bra av att man hade det här.

00:36:27Tempot då, förstås. Genom hela spelet. Ja, så var det ju absolut. Det var ju inte så att... Det är ju inte som de här Adventure-spelen där man kunde gå omkring och klicka och fundera hur länge som helst. Det var ju ett helt annat driv i dem. Det var ju inte så mysigt helt enkelt. Inte på det sättet som vi pratade om förut i alla fall. Utan det är mer så här, man känner stressen. Ja, det är ganska befriande att slippa samla svampar i alla fall. Det är det. Sen kan man just i Silent Hills fall fundera på om man har käkat svampen. Men det är en helt annan. Helt annan. Har du några sista ord du vill addera till Silent Hill innan vi börjar titta på övriga titlar, Linda? Nej, jag säger bara spela den här Playboll-teasen. Den är fantastisk. Den låter bra. Det ska vi absolut göra.

00:37:20Jaha, Linn, där står du och rotar efter en blodig lever! Jo, till skillnad från zombisarna vill man ju känna att man lever. Vill du också ha tag i en unik lever? Kom med till Lasses Tes i Rissne! Ja, med det så ska vi då dyka i våra andra favorittitlar just runt skräcktemat då och där kan vi ju börja med att kasta in Left For Dead. Är det någon mer än jag som har ett trevligt... relation med den titeln. Jag har spelat det riktigt, riktigt mycket faktiskt. Ettan, ska jag säga. Även fast jag har förstått att tvåan är i stort sett likadan. Det är ingen större skillnad i princip. Same, same, but different. Men där får man ju vara ganska på det klara med att jag tycker att det som gör det spelet bra är väl kanske inte att det är så fruktansvärt läskigt, utan mer att det är ett spel som är roligt att köra med vänner. Och väldigt tempofyllt.

00:38:20Left for Dead är också den demotitel som Starbreeze använder sig av i sin Star VR som de försöker knåpa ihop. Det är ju lite häftigt ändå. Men vi får väl se. Alla spelbolag ska ju ha en VR-hjälm nu för tiden. Jo, så är det ju. Vi får väl se var det tar vägen. Jag tror att det kan bli väldigt spännande. Ja, om de får till ett sådant spel i VR så skulle jag definitivt vilja testa det. Så är det ju. Ja. Verkligen. Sen som sagt, så som du säger, det är ju viss skräckpotential, men det är ju mer det här alla dom varianterna. Det är mera röj, så att säga. Det är såhär spring för livet och det kommer väldigt mycket saker som vill ha ihjäl dig hela tiden i stort sett. Och då kan man ju ta raka motsatsen i form av Amnesia som släpptes för, hur många år sedan är det nu?

00:39:19Det måste väl vara ett tag sedan. Jag vågar faktiskt inte riktigt på exakt årtal på det. Nytt nog för att vara med i den nya omgången skräckspel, men gammalt nog för att ha fått en uppföljare, kanske vi ska säga. Mm. Precis. Och vad är det som gör detta spel till att vara en värdig titel om vi öppnar listan? Jag tyckte det var extremt obehagligt, höll jag på att säga. Men det är just det här, man hade inte en aning om någonting. Spelet börjar ju i stort sett med att man... är i ett rum och man vet inte varför, hittar ett brev från sig själv som i stort sett säger att du måste ta dig ner i den här byggnaden och göra ett antal saker för att annars kommer ännu mer hemskheter hända och det är allt man har att gå på. Det låter ju inte sådär helt optimalt. Nej, redan där så känner man ju såhär att ja, det här kan bli riktigt, riktigt bra och det blev det också. Litegrann som att plocka in diskmaskinen alltså. Lite som det, precis.

00:40:19Man vet att det måste göras, men det är inte särskilt roligt. Nej, precis. Exakt. Och de lyckades ju verkligen med den här stämningen. Berättarperspektivet tycker jag är ganska snyggt. Verkligen. Från hans sida. Det kom ju också ett gäng anime-serier baserat på spelet. Jaha. Efteråt också. Det var mer än jag visste. Ja. Det är väl i och för sig inte helt ovanligt. Det brukade göras på... uppmärksammade spelserier. Jag har inte spelat spelet själv, men jag har hört att det ska vara något som man bör testa om man är intresserad av genren överlag. Det ska man absolut göra. Det tycker jag. Det är ett långt och härligt spel också. Ja, det kan vara värt att nämna. Med tanke på numera när spel oftast är väldigt påkostade, men kanske väldigt korta också, så var det här rätt lång.

00:41:18Hur är utmaningen i det hela? Är det svårt, är det lätt eller var någonstans placerar vi det? Jag tycker inte att det var jättesvårt. Nej, det kan jag inte heller säga att det var. Däremot var man alltid osäker på vad som skulle hända. Man vågade kanske inte springa runt sådär jättefritt alla gånger. Nej, och sen var det mycket små pussel. Eller inte pussel kanske direkt, men man skulle... göra lite olika saker för att komma vidare och det var inte helt lätt alltid att klura ut vad det var man faktiskt skulle göra. Det var väl precis som du säger. Man förstod att det här är ett pussel, men ibland så var man inte alls på det klara med vad man skulle använda för grejer eller om det ens var rätt grejer man försökte lösa, höll jag på att säga. Precis. Så att, nej. Så vi säger halvsvårt då, just för att man är lite ringrostig också på hela den här gåtlösar...

00:42:12aspekten av spel som inte har varit jättestor på senare år. Det där är också intressant varför man, det är en sak när man kastar in gåtlösning i en skräckfilm för att det handlar om att ta reda på vad det är som ligger bakom det här fenomenet. Men i de flesta skräckspel så är det ju mer att flytta kristall X till position Y och sen trycka på knapp C och så vidare och så vidare. Det där är ju liksom varför man väljer att göra den typen av pussel i den här typen av spel. Det är också en bra fråga egentligen. Ja, jag tror att det är delvis just att då måste man spendera mer tid i de här obehagliga miljöerna för det första. Och man är tvingad att utforska också, vilket ju är någonting man egentligen inte vill göra. Det är oftast väldigt mörkt, man vet aldrig när det dyker upp någonting, men du måste fortfarande ha tag i x antal objekt för att ta dig igenom den här dörren som är låst eller vad det nu kan vara för någonting. Så jag tror att det funkar ganska bra när man tänker på det. Och det där med dörrar som är låsta tycker jag är så fascinerande, speciellt som i Resident Evil. Du har den här dörren låst med det röda kortet och du kan inte...

00:43:24forcera dörren med din gigantiska granatkastare. Nej, nej, det funkar ju inte. Man får ju till och med en lockpick i första, i första Resident Evil, men den funkar ju inte heller tror jag på alla dörrar. Nej, så är det. Här ska man hitta klövernyckeln för att komma in i alla klöverdörrar. Ja, men det är så här rolig spellogik som aldrig skulle funka i något annat sammanhang. Nej, nej, nej. Det spelar ingen roll, du kommer inte igenom den röda dörren utan det röda kortet. Nej, nej, gud. Och ändå är man helt okej med det just i spel. Det är lustigt som du säger. Verkligen, och det kan man till exempel i Silent Hill i filmen. För de gjorde ju en film på den också. Och där får man ju också en massa clues i form av teckningar som ligger efter vägen. Så han vet hur han ska gå i filmen. Och det accepterar man ganska snabbt i spel, att man ska hitta clues för att ta sig vidare i den här linjära storyn. Men i filmer blir det ett ganska konstigt inslag.

00:44:20Ja, det skulle ju vara helt bisarrt ju. Ja, nej men ska man springa och leta ledtrådar då måste det ju vara i thrillerupplägget att man är den här detektiven som springer runt med sitt förstoringsglas och så. Men det blir ju inte kanske så himla läskigt direkt. Nej. Alltså jag tror att det enda spelet som faktiskt har vänt upp och ner med det här temat med låsta dörrar var väl Red Faction som faktiskt kunde spränga hål i väggen bredvid. Men det är ju ett av de få. Ja, och där kunde man väl ha sönder nästan allting, höll jag på att säga. Jo, det var hela poängen med spelet. Sen att det kanske inte var ett jättebra spel, men det är en annan femma. Nej, precis. Ja, men låsta dörrar är ju alltid ett mysterium. Det bidrar ju mycket till den här känslan. Så enkelt vinter att slänga in i ett spel, och ändå är alla nästan okej med att det ska vara så i just skräckspel. Nej, dörren är låst! Nu måste jag ut och leta efter grejer.

00:45:13Vi får väl se om nästa generation spelare faktiskt kommer köpa det här konceptet lika så fullt ut. Ja. Nu när man har börjat vänja sig vid att det ska vara open world och du ska kunna gå vart du vill och du ska kunna göra olika sätt för att komma fram till samma grej och sådana saker. Ja, verkligen. Och i Recent Evil var det ju så att alla dörrar gick ju öppna så småningom så fort man hade rätt nyckel. I Silent Hill var det ju, vissa dörrar var ju låsta och de förblev låsta också. Den är också rätt skoj bara. Den här dörren finns här, men du kommer aldrig någonsin kunna öppna den, vare sig du vill eller inte. Exakt. Det känns också som en sån där grej som kanske inte är riktigt lika okej. Iallafall, eller så kanske det börjar bli lite mer okej nu igen, när spel faktiskt får vara genuint svåra och kanske också lite genuint elaka. Men under en period så var det där nog helt otänkbart, att ha någonting man inte kan ta sig in i.

00:46:08Det var jättekonstigt när man gick från Resident Evil till Silent Hill och insåg att man inte kunde öppna alla dörrar. Precis, vad är mitt keycard? Och så får man svaret att det finns inget, deal with it. Ja, och så när man alltid öppnar dörren så står det en zombie på andra sidan dörren. Det är typ läskigt. De första har jag haft tio gånger, men sen så börjar det bli också lite så här... Ja, så är det ju. Ja, men vad fan, kom igen nu. Så är det. Nej, men apropå nya skräckspel då så... Jag plöjde ju för inte alldeles så länge sedan ett spel som heter Dying Light som jag tyckte var riktigt spännande. Det är ju en zombie-mörsartitel men den har ju en viss skräckinfluencer också. Jag skulle säga att det är inte riktigt lika röjigt som Left for Dead men det är absolut inte en Resident Evil titel heller.

00:47:03För att ge lite bakgrund till det hela. Man kastas in i en stad där det har utbrutit ett virus. Man jobbar för ett företag där man har fått uppdraget att ta reda på att det ska finnas en terrorist. De tror att det finns en terrorist i staden som sitter på ritningarna till det här viruset. Det som är lite speciellt med Leftford Dead är att du... Visst, det finns skjutvapen och så, men från början, i stora delar av spelet, så går det ut på att du plockar upp tillhyggen som ligger på marken i form av järnrör och spikförsedda brädor och annat. Och sen så har då alla vapnen en... Man förbrukar dem så att de går sönder. Så du behåller inte vapen särskilt länge. Så det är lite annorlunda upplägg på så sätt.

00:48:03Och sen är det en hel del plattformande också i det hela. Du hoppar och klättrar mycket och så vidare. Men det är ändå ett spel som jag kan rekommendera för jag tycker att storyn är både gripande och bra. Det kommer ju också ett expansion nu för inte så länge sedan till det här. Så det är ett litet tips. Just det där som du säger också med saker som går sönder är ju något som finns med i en del. just skräckspel skulle man kunna säga. Det är samma sak i Dead Rising spelen som är sådär. Du kan använda vad som helst men allting går sönder förr eller senare. Mycket är lite fascinerande att just ett järnrör har jag så svårt att tänka mig. Hur skulle det gå sönder efter 20 slag när du faktiskt slår på någonting som är någorlunda mjukt i någon utsträckning? Vissa zombies är sjukt vältränade helt enkelt.

00:48:59Jag skulle kunna se lite forskning på det här egentligen. Hur lång tid tar det att slå av ett järnrör om du slår mot ett huvud? Antagligen lite fler gånger än i spelet, men game logics och så vidare. Igen, precis som att man kan inte lämna en pöl med vatten utan att det ligger en elektrisk kabel väldigt nära till hands. Nej, nej, så ska det vara. Men det är också intressant det här med zombier överlag. Zombier visst, de har funnits med under många år och det är inget unikt för spelvärlden. Men jag skulle vilja påstå att det är spelvärlden som har format hur den moderna zombien ser ut idag. Mer än filmer menar du? Ja. Ja, det håller jag nog helt med om. I alla fall på senare år. Även fast det har kommit mycket zombiefilmer, för all del. Jo, visst. Men zombietrenden i spel har varit stark. Ja.

00:49:54Den mest unika varianten av tappning på zombier som jag har sett på länge är en hyfsad film som heter Warm Buddies. Där zombierna är, vissa zombier är någon sorts mellansteg mellan att vara zombier och människor. Så de har fortfarande lite känslor även om de till största del är bara hjärndöda. Det vill säga att de har varit hjärndöda och sen börjat vakna till liv igen om man säger. Just det, var inte det här någon ungdomskärleksfilm? Jo jo, det är ju Twilight stuk på det hela. Men jag tycker det var en intressant tappning mot alla de här andra hundratals filmerna där det är tvärtom då om man säger. Du har ju iZombie också om den här tjejen som vaknar upp efter en våt fest och inser att hon är zombie. Fast hon har ju liksom sinnet med sig. Det är bara det att hon inte kan

00:50:52dö och när hon käkar någonting så ser hon ju hur personen blir mördad. Så då så hjälper hon en kommissarie att utreda brott. Det är en lite speciell twist på det får man ju säga. Ja, men det är också sådär. Det var sju avsnitt som var bra och sen så spårade det ur och det var inte så att man fortsatte och följde den serien. Men det var lite rolig tappning på det hela. Verkligen. Förutom zombier då, det finns ju skräckspel som inte har en endaste zombie så långt ögat når. Så är det. Till exempel som Aiden Isolation till exempel. Ja, nej den har ju ingen zombie. Inte som jag vet i alla fall. Nej, det kanske har ett ufo däremot. Ja, det är väl rimligare i alla fall. Mm, precis. Det är ju ett jätteobehagligt spel. Som kanske inte helt och hållet är skräck, men...

00:51:48Det är så obehagligt och det är så svårt. Man får väl säga att det åtminstone är tillräckligt mycket skräck för att... Om det inte är renodlad skräck så är det åtminstone någon slags underkategori. Man är ju livrädd hela tiden. Så fort man börjar höra stegen av Alien så är man ju liksom... Då vet man ju nästan att man är död också. Jag har försökt mig på att spela det här spelet och jag är nästan säker på att jag bara har spelat samma tio minuter om och om och om igen. För att det är så himla svårt. Vad är det som gör det så himla svårt? Är det att aliens är så snabba och dödliga? Eller vad är det som är utmaningen? Ja, exakt. Man är ju fast på det här skeppet. Och alien är ju där nånstans hela tiden. Och man vet ju om det. Så där bygger man också ihop...

00:52:35Man samlar lite olika grejer och så kan man bygga ihop en liten bomb som man kastar så att alien ska springa åt ett annat håll så att man själv ska kunna springa vidare åt ett annat håll. Men den där alien hinner ju ifatt en varenda gång. Det är så svårt. Om jag minns rätt nu, nu var det i och för sig ett bra tag jag höll på med det här spelet, så man är väl dottern till Ripley? Mm, det stämmer. Och man ska typ... ta reda på vad det var som hände egentligen så man åker till någon rymdstation där allting utspelar sig. Precis. Ja, apropå Ripley, det ryktas ju om att det ska komma nya filmer nu. Ja, jag hörde det också. Med samma roll. Ja, precis. Det som var, jag var ju ändå inne på Aliens, så Den senaste Alien-filmen Prometheus, som för övrigt är en bra film rent allmänt, och just det här med hur man kopplar vad som är skrämmande och läskigt och så. När jag såg den här filmen så var det såhär, för mig så var det nästan så att man var skrattretande. Därför att bara någon månad innan Prometheus kom ut så besökte jag ju

00:53:54platserna där 90 % av filmen spelas in. Det vill säga på Island så har de ju Gullfors, det vill säga det stora vattenfallet som i början av filmen när han ramlar ner. Och sen så är det en del av nationalparken där de spelar in där själva det där skeppet är. Och då förtar ju det hela stämningen. Det skulle ju vara som om man bygger ett spel på på Säffle och sen så helt plötsligt så är det ett zombie som sticker ut huvudet ur Lasses kebabhylla liksom. Det är ju inte så att man skulle bli jätterädd då. Eller väldigt rädd. Eller väldigt rädd. Man tyckte att Lasse var en trevlig kille innan liksom. Och så har han blivit zombie. Stackarn. Precis. Men för att komma tillbaka till Alien Isolation, någonting som är lite häftigt med det spelet som kanske inte är jättevanligt numera är att

00:54:47I väldigt stora delar av det spelet pratar vi om en alien och inte flertal. Det går inte att ha ihjäl den här varelsen hur mycket man än försöker. Man ska bara lura honom och springa iväg från honom. Vilket stegrar upp skräckkänslan eller obehagskänslan mycket mer. Man vet att man inte kan... Man vet att kommer den här ifatt mig så är det över. Precis. Och Alien har ju också ett ganska schysst bröl, om vi ändå är inne på folk som springer efter den. Så är det ju. Det är ingenting man vill höra sådär jätteofta. Nej, precis. Så att det är titlar med bra bröl, det är det som gör det hela. Kommande episod, kommande episod. Precis. När du minst anar det så ska vi göra ett bröl avsnitt. Precis. Ja, har ni någon mer goding som ni vill...

00:55:43prata om innan vi summerar ihop det här programmet. Jag ska bara kort blurb så får man väl nämna Zooma som nytt spel som verkligen är skräck, sci-fi och häftiga. Både tankar och story. Ja, det är ju också förhållandevis nytt, 2014 något sådant, 2015. Något sådant är det. Och förvånansvärt bra story får man säga. Ja, för där är det väl aldrig riktigt någon fiende på så sätt, utan det är väl mer utmaning i miljön om man säger. Exakt. Det är mer sådär, vad är det som pågår här och hur ska jag få reda på det? Ja. Det är ett sånt där spel som har legat på min lista, men som jag liksom aldrig kommit mig för att spela, så det kommer nog sluta med såhär YouTube-sittning skulle jag gissa på. Ja, oavsett vilket det blir så.

00:56:40Om man tar sig tid att gå in i det så blir man inte besviken. Det låter bra. Ja, men då tackar vi för oss för den här gången. Vi ska tacka Linda förstås och så ska vi prata lite grann om vad som händer nästa vecka. Och då ska vi ge oss in i MoBA-genren och vi ska prata DOTA 2. Jag kommer att ha med mig en kär vän som är riktig hårdnörd på detta och han ska hjälpa oss att gå igenom DOTA och vad det är som gör DOTA så fantastiskt. Så med det så säger vi tack och hej och på återseende! Det gör vi, hej hej!