WOW = Det var bättre förr

00:00:03Då hälsar vi välkommen till program nummer 5 utav Spelfarsan med vänner! Idag har vi också med två vänner. Vi har både Peter förstås och så kommer vi även ha en gäst i form utav Robin som kommer att hjälpa oss och lotsa oss genom det här programmets ledtema som kommer bli World of Warcraft. Så i princip så kommer det här programmet då till största del handla om World of Warcraft. Vi kommer även prata lite kort. om genren överlag, det vill säga Massive Online Role-Playing Game, det vill säga MMORPG. Peter, vad har du för relation till MMORPG? Begränsad, om jag ska vara helt ärlig. Man har ju självklart träffat på många som har spelat med spelen och som har tyckt väldigt mycket om dem. Jag har väl egentligen bara tittat väldigt lite på World of Warcraft och...

00:00:57Och utöver det även lite på något Star Wars-spel som också körde den genren. Och nu senast väldigt lite på ett spel som heter Skyforge som jag tyckte verkade lite roligt. Just ja, det är nymodigheter ja, precis. Jag har en liknande bana. Jag spelade också den första installationen av Star Wars Galaxy. Därefter... World of Warcraft, jag har spelat Swatter då och även Guild Wars 2. Funderar på, jo, det var något, jo, EVE Online har jag dykt lite grann i men insåg att jag har alldeles för lite fritid för att verkligen spela EVE Online. Ja, det är väl det med många av de här, just tidsfaktorn. Ja, precis. Man kan förklara lite grann vad själva genren är. Det är att man helt enkelt är online. Man har ett antal spelare som ansluter till en server. Sen spelar man tillsammans. Man gör uppdrag som man kan få, oftast av datorstyrda spelare.

00:02:16Och sen så går det ut på att, som alla rollspel, att levla sin karaktär, hitta vapen, utrustningar, besegra monster och så har man oftast en story som driver det här framåt. Och till exempel då så har man ju även det som kallas för PPP, det vill säga att Players vs. Player, att man helt enkelt då ger sig i krig med motståndarspelare, mänskliga spelare. Det är väl egentligen från det du nämner, rätt klassiska pusselbitar från vanliga RPGs och berättarkonst i spel i allmänt, men som används på ett litet nytt forum eller vad man ska säga. Ja, precis. Man har helt enkelt tagit ett klassiskt One Player-tema och plockat det online helt enkelt för att spela tillsammans. Onlinespel finns ju numera i alla genrer i princip.

00:03:14Men traditionellt sett så är det ju då rollspel, antingen fantasy eller sci-fi, som satte trenden. Det började med Ultima Online. Sedan så kom då till exempel då World of Warcraft, Eave med flera, med flera. Men grundessensen är det hela: en karaktär, massa skills, en hög level cap. Och ofta det här att du måste samarbeta med andra spelare för att komma framåt. En generell fråga från en person som inte håller på så mycket med den här genren. Hur ofta har de här spelen en end story eller är det alltid på väg någonstans? Både ja och nej. Det pratas alltid om endgame, det vill säga vad händer när spelaren har klarat spelet. Det där har tagit sig lite olika uttryck. Det finns vissa spel där man har avslutat en kapitel.

00:04:09i en viss expansion. Och sen så kommer en ny expansion som tillhör mera story. Men annars kan det ju också vara att det går över mer i PVP. Det vill säga att när du är klar med storyn så är det bara en ursäkt för att du ska börja puckla på varandra. Och då är det då snarare den som är bäst. Eller den gruppen som är bäst. Då blir det ju till exempel som i Eve, så är det ju mer handlar om att spelare kontrollerar områden och det är kriget över områdena som är endgamet. Än att det nödvändigtvis är story-drivet. Jag kan tänka mig att det är just den biten av spelet som blir det som avgör om det lever vidare. Precis. Många gånger. Med tanke på att de här spelen kräver väldigt mycket tid. Och att man förr eller senare befinner sig i läget att...

00:04:56Är det här roligt nog att fortsätta med? Oftast är också det traditionella att man betalar per månad för att spela det. Då är det också en insats. Nu har det kommit free2play och en massa andra upplägg. Men traditionellt sett var det en insats varje månad förutom att man betalade för själva spelet. Just det. Så det finns ett antal initiament som gör att man måste dedikera sig till ett MMO på ett annat sätt. än man gör till andra spel. Vilket har nästan blivit legendariskt av hur mycket tid det faktiskt tar och så vidare. Det definierar ju nästan, inte bara genren i sig, men just engagemanget. Ska man ta sig någonstans så går det inte på en kvart. Precis. Lika lite som att det är ganska svårt att recensera eller betygsätta ett MMO. I och med att det ofta tar ett år eller fler innan man verkligen ser vartåt det barkar.

00:05:53Ja, nej det är ju väldigt speciellt får man ju säga. Jo, så att det är en väldigt, hur ska vi säga, fluffig best att ge sig an. Men som tur är då så har vi ju faktiskt med oss en expert på ämnet idag. Så jag tänkte att med det så ska vi då ge oss in i bestarnas best, det vill säga World of Warcraft. Jaha Peter, här står du och fryser. Ja, du vet hur det är. När man är riktigt kall då måste man värma sig med lite nuggets och då är det Lasses tes som gäller. Lasses tes i Rissne. Och med det så hälsar jag Robin välkommen till programmet. Hallå, hallå. Tjena, tjena. Jag tänkte att de allra flesta vet ju vad World of Warcraft är, men för sakens skull så tänkte jag att jag skulle be dig att kort berätta om vad är World of Warcraft. Oj.

00:06:47Kort berättat, det är svårt med tanke på hur stort spelet faktiskt är. Ja, men du kan få göra en lång berättelse också om du vill. Ja, precis. Fritt fram! Nej, men kort så handlar det ju som du redan har sagt där att man väljer en karaktär som man spelar som man levlar upp och gör bättre och bättre för att sedan börja puckla på bossar eller någon annan helt enkelt. Och i just World of Warcraft så har man ju då ett antal olika raser. Till exempel då, om jag inte minns fel, så är det uppdelat i Alliance och Hord. Och sen så har du ju då olika raser inom de olika grupperingarna där då så att säga. Så att du har ju alver, du har människor. Ja du, vad hade de mer? Dvärgar, gnomer. På Alliance-sidan till att börja med. Och sen så på Hord-sidan så fanns det ju då orcher, troll, odöda och

00:07:45som är någon sådan här blandning mellan jättetjur och människa. Ja, precis. Och vilken av de här raserna var din primära? Ja, jag körde alltid alv. Jag var alltid en bågskytt så de hade bäst bågskytteanimationer. Eftersom jag även har hållit på med bågskytte själv så. Skilde det någonting i... Stats mellan de här olika raserna eller hade alla samma förutsättningar? Nja, alltså det var ytterst lite det skilde. Det skilde väl någon enstaka poäng i grundstatsen som man hade och sen så hade varje ras då lite specialegenskaper. Till exempel Alver har jag för mig att de hade lite mer Nature Resistance medan Jag vet att Orcherna fick någon specialskill som gjorde att de hade 20% mer attack speed i 20 sekunder som var väldigt eftertraktat. Men i det stora hela så var de väldigt lika. Allting handlade om vad de hittade för rustning och vapen och sådana saker. Om man ska prata lite då om själva Lauren runt...

00:09:00World of Warcraft så kom World of Warcraft från de tidigare Warcraften från Blizzard där man har satt en värld om människor och orcher som slåss mot varandra och sen har man de här odödlingarna som är den mörka kraften som till slut kommer in i världen och gör en massa hemskheter och då är det ju då så att man har ju hämtat historien från de tidigare spelen och så har det lett fram till det här att det blossas upp krig igen mellan Alliance och Hord. Även om det då Egentligen, som jag förstår det som, så var det ju aldrig riktigt så att man satte det på sin spets att det verkligen var Hård som slogs mot Alliance. Nej, alltså det jag tycker alltid har varit lite konstigt med World of Warcraft det är ju att Undead var ju fiende till alla. Men i World of Warcraft så spelade ju då Orcherna och Trollen och Torrence tillsammans med de odöda som egentligen var deras fiender i de tidigare spelen.

00:09:57Ja precis, för att om inte annat så i senare expansioner så tog man ju återigen upp det här temat att det skulle vara de odöda som har hittat på något hemskt. ha det som grund till storyn. Men helt plötsligt så spelar man dem ungefär som vem som helst annars och så bara rullar det på så att säga. Precis. Men jag har aldrig varit så väldigt mycket för att läsa Lawren som faktiskt finns i spelet. Så det kan ju finnas någon förklaring där till varför det fanns odöda. Att det var kanske någon utbrytarorganisation inom de odöda som joinade hårt då. Säkerligen. Men antagligen så var det nog mer av ett nödplåster för att få ihop det hela. Men det må vara osagt. Jag har inte heller eller någon expert på själva lauren överlag. Men om vi backar bandet lite grann. Hur kom du i kontakt med spelet från första början? Oj, det var nog... Kan jag ha varit? Jag måste ha varit tonåring någon gång i varje fall. 2005 kom det ju ut. Det var väl strax efter att det kom ut där. Jag tror det var två månader senare så var jag hemma på LAN hos en vän då.

00:11:08Då signade jag upp för en sån här gratis trial-period. De hade väl betan fortfarande då eller var det släppt? Nej, det hade släppts. Det hade varit släppt i två månader har jag för mig. Jag signade upp för en sån där 10 dagars gratisperiod och sedan dess var jag fast ungefär. Vad hade du? Om jag inte minns fel så spenderade du fem riktiga dygn av sju första veckan då. Ja, jag tror fan det var nog säkerligen mer. Det var säkert uppåt en sex dagar utav de tio dagarna som jag faktiskt tillbringade in-game. Då kan man ju undra, vad var det som fick dig att göra det? Ja, på den tiden så hade inte jag bredband när jag bodde hemma. Och den här veckan som jag tillbringade hos min vän, eller om det nu var lite mer, så hade jag ju tillgång till bredband och då var jag tvungen att utnyttja tiden maximalt.

00:12:04Men samtidigt så måste det ju varit en riktigt ordentlig dragningskraft för annars hade du ju inte lagt all den här tiden om det inte hade varit ett fantastiskt spel om man säger. Ja, nej men precis. Det var någonting som verkligen hookade mig på OL och Warcraft vid den tiden. Det var någonting som drog mig in i världen helt enkelt. Jag tror att det kommer ju lite från att man sett lite historia innan World of Warcraft. Det var ju att för det första så hade man spelat Warcraft 3 med Frozen Throne och sen dessutom mods på det. Så här tidiga MOPA-varianter utav, ja i princip, PVP-spel. Men dessutom Diablo 2 då förstås så att man, det kom ju helt plötsligt då ett spel som byggde vidare på det här. Men jag tror att, i och med att jag spelade också första tiden av Vanilla Vov, det var så bedrägligt enkelt att ta till sig. Man fick ju belöning direkt. Det var ett väldigt trevligt interface och sådär, att det var lätt.

00:13:11lätt att ta till sig. Ja precis och man kände igen väldigt mycket utav det från Warcraft 3 och Warcraft 3 Prothen Throne. Dessutom jag älskar ju rollspel rent allmänt också så det var perfekt kombination där utav Warcraft och rollspel helt enkelt för min del. Plus att man fick spela med andra människor som var helt nytt för mig då på den tiden. En liten fråga där just från en person som inte var med från början. Hur var communityt? Alldeles i början när det här startade upp, var det nån slags känsla av att det här är nytt och fräscht och att alla var där med en positiv inställning? Eller var det redan från början folk som gick in väldigt mycket mer hardcore och så neg på de som inte gjorde det? Hur var stämningen?

00:13:59Jag kommer ihåg att jag träffade en kille som bara bodde i Västerås. Vi stod och köttade på odöda på samma kyrkogård och började prata. Han fick mig att gå med i deras guild som jag tror de hette Swedish Defenders eller någonting sånt. Det var bara svenskar där. Alla var jättetrevliga och vi hade jättekul tillsammans. Vi gick omkring och pucklade på lite fiender lite här och var helt enkelt. Jag kan inte påstå att jag kände av att det fanns någon elitgrupp på den serven. Men det var ju som sagt rätt nytt. Det var ju två månader efter att det hade släppts. Det var ju aldrig några som hade hunnit komma så pass långt att de hade börjat köra Endgame. Då var det ju också rätt svårt. Det tog tid att levla om inte annat. Att bara bli i Level 20 var ju... Det var kanske inte en bedrift, men det gick ju inte som nu på två dygn om man säger så. Nej, på de där sex dagarna som jag spenderade så tror jag att jag kom upp till Level 40 och det tyckte alla som jag spelade med var väldigt fort.

00:15:09Jag kommer ihåg just det där att det var ju veckor som folk satt att försöka nå dit och sen också det här att spelet krävde ju också att för att komma vidare så behövde man ändå samla ihop ett antal personer för att klara då. instanser, det vill säga en form av dungeon där du går ner ett antal personer för att klara ett visst segment, motståndare. Det var innan det hela med förenklingen av looking for group. I princip fick man stå i chatten och bara stå och fråga och fråga tills man fick ihop en någorlunda vettig grupp för att göra respektive instans. Ja, jag har fortfarande mardrömmar från 15-manna-appen Black Rock Spire kan jag säga. Man kunde tillbringa två timmar med att leta reda på 15 stycken likasinnade som ville ta sig igenom den instansen. Sen spenderade man nästkommande tre, fyra timmar med att försöka bulta sig igenom alla de där fienderna som fanns i instansen.

00:16:24Det var ju kanske lite därför också som folk började sluta sig samman, för att man skulle få spela tillsammans med personer som man kände och visste att det skulle fungera lättare. Så det här med guilts kom ju in ganska tidigt, det vill säga en grupp av människor som går under samma flagg. Precis. Du har ju den här klassiska filmsnutten utav Leroy när han springer in där i Upper Blackrock Spire och kommer i släptåg med massor med drakar som wipar hela gruppen. Klassiskt filmklipp. För det som ska sägas som sagt med World of Warcraft, speciellt Vanilla, det vill säga första originalspelet, det var ju att det var svårt. Riktigt, riktigt utmanande. Det är ju ungefär som man skulle sitta och jämföra Megamen 2 eller första Super Mario och sen jämföra det med ett plattformsmys av idag eller någonting liknande. Gjorde du inte rätt så dog du och det ställdes hårda krav i alla fall för att klara de här lite utmaningarna som kom mot slutet av spelet. Folk spenderade ju veckor minst för att klara vissa utmaningar. När jag hör er prata om det här så känns det ju som att kanske inte det

00:17:41Var inte det en av Gaynex som gjorde det så speciellt då? Att man fick kämpa för sina framgångar. Ja, det var ju det som var mest rewarding ever. Efter de där fyra timmarna. Jag kommer ihåg för Blackrock Spire så hade jag spenderat fyra timmar med att bulta mig igenom den där instansen. Och sen så sista bossen så släpper det ett item som var wow-faktor för min del då. Och jag lyckades få det och jag var ju helt extatisk helt enkelt. Och det triggade ju till att man... Den där kicken vill man ju... uppleva igen. Redan nästa dag så gick man ju på alla de andra instanserna oavsett om det nu tog två eller tre timmar att spela igenom det och kanske inte ens få en drop på det. Man ska också prata lite om items överlag i World of Warcraft. För det första så var det så att de items man kunde köpa sig till, de som var riktigt bra, var väldigt dyra. För oftast var det då att man var tvungen att köpa dem av andra spelare och

00:18:45Ekonomin var också riktigt tuff på den tiden. Till exempel för att få en mount eller något att rida på som gör att man kan ta sig runt mycket snabbare så fick man spendera massor med tid för att få ihop 100 guld för att få ihop sin mount och massa quest och annat. Medan idag man får det i princip gratis bara man startar spelet. Så att när man dessutom introducerade items som släpptes i de här instanserna som var också bind on pick-up. Det vill säga att så fort du har plockat upp det så binds det till dig. Så ökade ju det också att för det första så är det kanske 3% chans att det här itemet droppade och sen så skulle du då också ha turen att just du får det. Och det gjorde ju mycket också till att man fortsatte för att jag kommer så väl ihåg

00:19:32Första gången jag lyckades köpa en Epic Mount som var en liten snabbare hästkrake som man kunde rida på. Kostade 800 guld och det var mycket pengar på den tiden. Jag lyckades skrapa ihop det på ett eller annat sätt. När jag då väl hade köpt den och stod där i Iron Forts som var huvudhubben i spelet för Alliance Synaps. Man kände sig lite som en moviestar när man står där och alla stannar till och tittar på en och pratar med en och frågar: Hur har du lyckats få ihop guld till att köpa den här grejen? Det triggade en till att bara fortsätta skaffa sådana här saker som gjorde att man stod ut hela tiden. Ja, för jag hörde någonstans någon referens som kanske stämmer eller inte. 800 guld motsvarar 50 000 guld i dagens mått mätt i World of Warcraft.

00:20:25Men det må vara osagt om det är sant eller inte. Hur lång tid tog det innan du började känna att du kom in i en någorlunda vettig gruppering med folk som var lika seriösa som du själv med spelandet? Ja, det tog ett tag och det var ungefär lika svårt som att söka jobb på den tiden som jag försökte hitta jobb. Det började som sagt med att jag kom in i den här svenska guilden då, Swedish Defenders. Och jag märkte ju rätt fort att det var ju bara en sammanslutning utav människor som pratade svenska och spelade spelet tillsammans. Men de hade inte riktigt någon motivation att komma någon längre stans så att säga. Och jag ville alltid komma vidare, få det där lilla extra som gjorde att man stod ut lite mer bland alla andra.

00:21:20Så jag blev ombedd att gå med i en guild som hette Five Minutes for the Win, som var en nystartad raid-guild därför att jag inte kom med i nån av de bättre guilderna helt enkelt. Var det nån bara som skrev till dig då slumpmässigt på chatten eller var det nån som tipsade? Nej, det var jag och några killar som hade spelat tillsammans. Hade kört några av de vanliga instanserna och sa att ska vi inte försöka ta oss vidare helt enkelt. Det var där det började och sen så hade vi sån tur att vi lyckades få ihop tillräckligt många människor för att ta ner första bossen i det som hette Moultencore som var den första raidinstansen. Därifrån fick vi fler och fler medlemmar och sen skulle vi gå ihop med en annan guild som hette Ancestral Legacy har jag för mig. Och därifrån blev allting bara bättre och bättre helt enkelt. För att ju fler bossar vi tog ner desto fler människor blev intresserade av att komma med helt enkelt. Hur långt in i tidslinjen är vi nu? Är vi ett halvår in efter släpp eller ett år?

00:22:36Ja, alltså grejen var ju den att jag hade ju där de där första tio dagarna och sen så tog det några månader innan jag faktiskt fick bredband så att jag kunde börja spela reguljärt så att säga. Så jag skulle kunna tänka mig att det här kanske var en 6-8 månader efter att spelet hade släppts. Skulle jag kunna tänka mig. Och då pratar vi alltså att från att du började spela tills den här perioden så hade det gått från att bara vara inne och liksom vara fascinerad av hela fenomenet och världen till att nu har jag hittat en gruppering med folk som verkligen brinner för det här och som vill få ut maximalt av upplevelsen, ta alla bossar, få unika items. För dig hade resan då gått från allmänt till mer specifikt. Precis och jag var aldrig speciellt mycket för den här PVP-sidan där man bultar på andra spelare då helt enkelt. Utan jag har alltid varit det här för att köra tillsammans med andra mot

00:23:34AI då helt enkelt. Det var 40 personer som man skulle koordinera och det var en utmaning i sig att bara få 40 personer att gå åt samma håll. Ja, precis. För hur gjorde ni då när ni började bli lite större? Hur gjorde ni med rekrytering? Vad krävdes det för att få vara med? Jag kan inte tänka mig att ni inte tog upp vem som helst i den här grupperingen. Nej, men precis. Ju längre man kom desto svårare blev det och desto större krav behövde du ha på spelarna. I slutändan blev det ungefär som när du söker jobb idag. Man var tvungen att svara på en massa frågor och du var tvungen att visa att du kunde det du kunde. Så fick man en prövoperiod. Ungefär som en provanställning. Och om du visade att du var tillräckligt framåt och driven så tillät man dig helt enkelt att fortsätta spela. Och sen var allmän antagning någon form av utvärdering också om man då, som du sa, prövade tid. Ja, precis. Så beslutade man om man ville fortsätta vara med och så vidare då. Ja, precis. Det är det som ska sägas. Det hade ju också väldigt mycket med hur ofta man var med och spelade. Ofta hade vi ju

00:24:49rejder fem dagar i veckan eller någonting sånt. Vi satt minst fyra timmar varje gång vi rejdade och då var det också så att man behövde ju se till att man hade Health Potions och andra typer utav grejer som man skulle ta med sig till de här rejderna för att man skulle vara så förberedd som möjligt. Så i princip säger man att man krävde en halvtidstjänst. Ja, mer skulle jag nästan vilja säga. Du var tvungen att säkert spela två timmar bara före varje raid för att få ihop till alla ingredienser som du behövde ha med dig. Om du nu var... en utav de som var bättre då vill säga, som faktiskt gick in för det. Men det är ganska fascinerande ändå att man fick ihop så pass mycket människor till det här. För att om man skulle jämföra det här med, då skulle det innebära, om vi säger att det hade varit ett innebandylag, det skulle vara att man träffades i princip varje dag och spelade tre timmar innebandy. Och det är ju typ knappt elitlagen gör det ens. Nej, här var det ju dessutom ännu mer. Du var ju som sagt tvungen att spela säkert sex timmar om du ville komma någonstans. Och då var ju inte vi bäst ens.

00:25:55Hur klarade du att lägga så här mycket tid? Ja, på den tiden så var jag arbetslös. Så då hade jag hur mycket tid som helst. Ja, för det är väl det som har blivit lite signifikant nästan för de, ska vi kalla MMO, de som var semiproffs och proffs då förstås, men att man i princip hade det som heter sysselsättning, som jag förstår det. Ja. Precis. Jag spenderade alldeles för mycket tid med att spela. Det var i princip det enda som min vakna tid gick ut på. Men jag hade å andra sidan inte mycket annat för mig på den tiden. Sen ska man också säga att de flesta runtomkring dig spelade också. Då hade man ett samtalsämne hela tiden. Ja, precis. Fast man träffade ju inte dem så mycket eftersom man bara satt hemma och spelade och spelade med dem. Nej, precis. Men det kanske ursäktade beteendet lite mer. Ja, men alla andra gör ju det också. Ja, jo, men precis. Det var ju lite så att jag umgås ju faktiskt med min vän även om det nu är digitalt. Det var lite den ursäkten man hade. Mm, precis. Sen rullade ju det här på lite grann och som jag förstår det då så

00:27:11gav ju det hela då ytterligare en liten mer kick att fortsätta i och med att just de här slutbiten utav Vanilla Wolf som var ihop med Maltencore, Onyxia, Blackwind Lair och så vidare. De var ju ändå ganska få som faktiskt klarade alltihopa om jag minns rätt. Ja, jag har för mig att Sethun då, som en utav bossarna hette, som fanns i en raidinstans som hette Ankirai som var en utav, jag tror det var näst sista content-patchen innan den första expansionen. Att det var kanske bara en procent eller om det var till och med ännu färre människor i Vov som hade överhuvudtaget sett bossen. Än mindre dödat den. Och när man då pratar lite grann om det här man brukar höra om World's first och att det är den som klarar det här först då, så att säga. Hur långt ifrån var eran gruppering om man jämför med till exempel Nilum och de som var allra, allra bäst om man pratar rent tidsspansmässigt då? Ja du, två månader kanske ändå.

00:28:30För att Nielum och de här gilderna, när det väl kom ut nånting nytt så satt de och raidade 16 timmar om dagen i princip. Vanliga människor, ens bara arbetslösa människor har inte möjlighet att sitta och spela 16 timmar i en raid om dagen. Det var lite för mycket. Det låter nästan fysiskt svårt. Alltså som jag säger så här, 16 timmar sittandes framför en datorskärm och fokusera under den tiden. Det är ju inte en enkel grej heller. Nej, precis. Jag förstår inte riktigt hur de lyckades för att det kostade väldigt mycket guld då också för att reparera sina rustningar och sådana här saker. Men å andra sidan, de blev ju klar med sin content väldigt fort. Så det enda de gjorde då medan de väntade på nästa content, det var ju att förbereda sig på det. Dessutom så var det väl så att åtminstone Nilum blev sponsrade lite grann av Plissard också med

00:29:29Ja. Någonting i alla fall. Ja, det var inte Blizzard tror jag. Utan jag tror mer det var olika typer av dataprodukter som sponsrade. Ja, typ Intel och lite sådana här. Den typen utav sponsorer. Ja, kanske inte just Intel. Men ja, typ någon tangentbordstillverkare. mustillverkare som specialiserar sig på just gamingmöss och sådant. Men just den här bristen på guld gjorde ju, eller snarare att det tog tiden att farma guld gjorde ju också att det introducerades det här begreppet med kinesiskt guld. Så det kan du ju berätta lite grann om hur du kom i kontakt med det. Ja, men varför det har kallats för just kinesiskt guld har jag aldrig riktigt förstått om jag ska vara ärlig. Utan själva begreppet handlar ju om att det är

00:30:20då folk som har kommit över mycket guld som de säljer för viktiga pengar då för att man som spelare ska slippa vad man då kallade för att farmare att gå ut och skrapa ihop det själv helt enkelt för att det tog ju väldigt mycket tid framförallt där i början i Vanilla. Sen så tror jag nog att det var lite skämtsamt att de här personerna då som sålde guld var väl kanske inte alltid Så bra på engelska och då myntades väl uttrycket att det var kineser som satt och farmade ihop det här åt en. Vilket förstås då inte var tillåtet av Plissard att köpa guld på så sätt. Men jag tror nästan alla som jag pratat med som spelade seriöst har ju, om inte själva så genom sin guild i alla fall, på ett eller annat sätt handlat guld om man säger.

00:31:15Jag har aldrig själv handlat guld eller på något sätt. Jag vet att jag hade vänner som köpte guld för att de inte hade tid att helt enkelt både raida fyra timmar om dagen och att grinda ihop till allt guld. För det var inte billigt att raida fyra timmar om dagen. Först fick du betala 120 kronor per månad. För att spela spelet överhuvudtaget. Ja, nån 110-120 kanske. Plus tiden som krävs för att lägga ner för att underhålla, speciellt raidandet då. Ja, precis. Så det var inte för någon som inte tycker om att spela mycket om vi säger så. Men i de här stora grupperingarna som bildades så måste det väl ändå ha funnits ganska mycket internpolitik och maktspel och folk som försökte blåsa varandra och sådär? Oj, oj, oj. Ja, du anar inte. Ju längre spelet levde desto värre blev det också. Tycker jag i varje fall.

00:32:21Det jag minns från början var att de flesta var trevliga. Alla ville uppnå ungefär samma saker. Alla ville utforska de här nya sakerna som ingen hade sett tidigare. Ju längre spelet levde desto fler människor kom in som egentligen bara ville få lite lätta items. Ville få enkelt guld eller vad det nu kunde vara. Eller bara status. Det var drama och det var maktkamper. Det är ungefär som i verkliga livet. Kände du själv någon gång att du gjorde saker som kanske inte var helt moraliskt korrekta för att avancera eller få en fördel eller så att säga? Nej, själv som person är jag väldigt principfast och det var väl kanske en av anledningarna till att jag fick, sen efter något år där, ta över det som kallades för DKP. Det är det som kallas för Dragon Killing Points. Det var den valutan som man då köpte items med i de här raiderna. Precis, innan så hade man ju då att man helt enkelt slog tärning om vem som skulle få plocka upp items.

00:33:35Ja, alltså DKP introducerades väldigt fort därför att man märkte ju det att dra ihop 40 stycken personer till en raid för att sen slå tärning om vem som fick vad kändes aldrig speciellt bra för att då kunde det vara någon som är med för första gången, får fem stycken items och alla andra går lottlösa i princip i värsta fall. Och det här DKP då, det fick man ju mer tid man spenderade med att raida. Och ju fler bossar man dödade, desto mer DKP brukade man få. Och desto fler items hade man råd att köpa. Hur funkade det ihop? För jag antar att det inte fanns något officiellt stöd, åtminstone inte i början i själva spelet. Utan det var helt enkelt så att den som var utpekad till att göra var den som tittade först vilka items som bossen hade droppat och sen då...

00:34:28delade ut eller hur funkade det rent logistiskt? Ja, alltså det finns hur många sådana system som helst. Vissa hade budgivning, att du budade med dina DKP. Andra hade att den som hade flest DKP hade förtur till olika grejer och sådana här saker. Det systemet vi använde i varje fall, det var att Man fick mer DKP ifall man var med på nya bossar som man inte hade tagit död på än. Då fick man, jag tror det var dubbelt per timme så att det skulle vara ungefär jämställt med de här raderna som vi hade där vi bara drog igenom hela contenten och fick massor med items. Och sen så hade vi att den som hade mest DKP fick välja ifall de skulle ta itemet eller inte då helt enkelt. Och då kan man ju undra hur mycket tid tog det här att administrera? Förutom själva Remlandet och så vidare. Alltså jag hade en utav officerarna som jag jobbade med eller vad man ska kalla det. Han hade byggt ett eget system på en webbsida som vi använde.

00:35:41Det var relativt lätt att lägga till nya items och administrera hur mycket poäng olika personer tog. Förekom det då också någon sorts röstning om personer var intresserade av att ta en mer administrativ roll i guilden? Att man helt enkelt fick anmäla intresse om det och sen bli upplockad till det? Vara kompis med den som startade guilden eller något sånt? Ja, okej. Men jag kommer ihåg för en annan stackare till exempel som inte kom så långt som att spela de här seriösa utan bara med folk som man hittade på chatten i princip och då förekommer det som även kallas för ninja-looting litegrann. Och vad det innebär då det är ju att man istället för att rulla tärning så helt plötsligt så bara springer någon fram och tar itemsen och säger tack och hej och drar.

00:36:35Ja, precis. Det fanns ju lite olika regler som man kunde ställa in som fanns i spelet då på hur de här itemsen skulle distribueras i gruppen. Då hade vi det som heter Group Loot och det var ju det som var när man kastade tärning om olika grejer. Nackdelen där från början var ju att vem som helst kunde kasta tärning om vad som helst även om du egentligen inte kunde använda itemet. Sen så fanns det något som hette Free for All och då överlät man till vem som helst egentligen att kunna plocka upp de här itemsen. Det var ju det som man ofta använde på sådana här guild raids för att slippa administrationen av att se till att rätt item kommer till rätt person. Och om jag inte minns helt fel så från början så fanns det i princip bara Group Loot och Free for All, så du hade inget val. Antingen fick du kasta tärning eller så fick man köra Free for All. Och då var det ju så att ibland så råkade man ut för en sån här ny rekryt som kommer in, kör sin första raid. Vi kommer till sista bossen och sen så, BAM, så försvinner alla items från sista bossen. Så han har plockat ut dem? Japp. Vad glad man blir då.

00:37:54Ja, vi kan ju säga som så att de gångerna så... Den personen som har plockat upp det kommer att ha förstört sitt rykte i princip på hela servern och det är den enda chansen han har fått till att raida. Du måste i princip starta en karaktär eller flytta till en ny server. Så egentligen så är det ju otroliga sociala kodexer involverade i det här. Ja. Det var lite det jag tänkte säga. Var det här nånting som folk visste om? Jag kan inte tänka mig att det här stod nedskrivet nånstans. Är du med på den här nivån? Kör du med de här personerna som har dedikerat så här mycket tid och är inne i det här som nästan en del av sin identitet? Var det nånting som var... Det är din roll som ny spelare att kolla upp hur allt det här fungerar innan du ger dig in i leken eller var det mer att man blev upplärd under vägen? Ja, det var väl...

00:38:50Både och. Vi hade ju en egen hemsida där vi skötte rekrytering och där vi kommunicerade med medlemmar och så vidare och där även det här DKP-systemet fanns. Och på den så hade vi ju skrivit upp vilka regler det var för raid raidandet som gällde till exempel att du måste komma med fullt Reparat Gear. Du ska komma med de flaskorna och ingredienserna som du behöver för att kunna göra ditt absolut bästa och Man ska bete sig på ett speciellt sätt. Du ska vara respektfull mot andra medlemmar och du ska följa det som officerarna då som ledarna i de här guilderna kallades för. Vad de säger och du hade alltid någonting också som hette en raidledare som var den som ledde och pratade på Ventrilo eller Teamspeak eller vad man nu hade.

00:39:49när man gjorde de här raidsen. Och det var ju oftast att alla säger raidledaren någonting så gör du det. Det är det som är regeln i princip. Hade man också, vad jag minns, uppdelat lite mer också i gruppering utav healers och DPS och tank och så vidare? Att man hade då även styrpersoner inom respektive gruppering? Ja, vi hade det i varje fall. Vi hade en class leader som vi kallade det. Att en person då styr de andra i samma klass. Och sen så jag vet att efter några år där på senare tid så hade vi även rolledare så att säga. En ledare för tank, en ledare för healers och en ledare för DPS och så vidare. Det jag säger ju också lite grann då i alla fall tidigare om svårighetsgraden på spelet när det kräver en sån mikro...

00:40:45och organisering så att säga för att klara av att klara de här utmaningarna. Ja, vi var ju ändå 40 personer och oftast så var man ju mer än 40 för att ibland var det ju så att någon var tvungen att gå och någon tajmade ut från servern och så vidare och då behövde man ha reserver. Så vi var ju oftast, en bra kväll så var vi uppåt en 50-55 personer online som man kunde plocka från. Hur hade du någon sorts intern lista på hur man rangordnade de här medlemmarna? För att säga att det kom 60 online, så jag gissar att det fanns någon sorts hierarki på vilka 40 man plockade in. Ja, du lär dig att känna av vem det är som är duktig och vem som är mindre duktig. Oftast blir det att man plockar in en... en så stor del som möjligt med duktiga spelare och så fyller man ut med de som är mindre duktiga helt enkelt. Det var så vi gjorde alltid. Och av de här klasserna av healers och DPS, vilken var den mest eftertraktade eller svårast att kvalificera sig på för att spela?

00:42:01Det där går alltid i dalar och toppar. I och med att de hela tiden ändrar i spelet så kommer det ändringar som gör att en gång, en månad så är den klassen bäst. En annan månad så är den klassen bäst. I slutändan så handlar det alltid om personen som sitter bakom. Vem det är som faktiskt lyckas göra bäst ifrån sig. Oavsett om vissa klasser har större potential just då. För att det är så väldigt mycket mer än att bara kanske göra skada eller ta stryk då som tank eller att heala. Utan det handlar ju om så mycket mer. Du ska inte stå kvar i elden på backen. Väldigt klassiskt. Och man ska ha full koll på omgivningarna och ibland så kan det till och med vara bättre att du slutar DPS:a för att Kanske gå och göra någonting annat som krävs just då. Det är väldigt mycket sådana här saker då som... Ja, definierar vad en bra spelare är och då spelar det inte så stor roll vad det är för klass man använder. Hur tyckte du att det... Det är klart att man kan ju alltid vara självgod och tycka att man själv är bäst så att säga. Men hur tyckte du att du ställde dig i förmåga till om man jämför med de andra Hunters eller DPS-karaktärerna som var med i din guild?

00:43:26Ja, alltså jag var ju alltid på toppen. Det fanns ju add-ons, eller jag tror de kallades för add-ons i varje fall. Nu var det ett tag sedan jag spelade. Som kunde mäta hur mycket skada och sånt här man gör. Och om man kontinuerligt alltid ligger på toppen på hur mycket skada man gör samtidigt som man är en utav de sista som dör så tycker jag att det talar för sig självt. Hade det att göra då med, tror du, med talang eller att du var så pass dedikerad så att du hade ett bättre gear än många andra? Nej, det var inte gearet det handlade om utan det handlade just om det här att läsa på hur man ska göra för att få ut mest utav din karaktär helt enkelt. Och vara förberedd, ha läst upp på vad bossarna gör, kollat på videos så att man hela tiden är förberedd. Då har du alltid ett försprång jämfört med väldigt många människor som inte lägger ner tillräckligt mycket tid på att ta reda på fakta innan.

00:44:25Det är till och med så att jag kommer ihåg, jag tror det var i den första expansionen, så var jag så förbannad på att folk inte kunde göra vettig skada och de skyllde alltid på än det ena än det andra. Att de inte hade gear och vad det nu var. Så jag satte på mig gearet från den sista raid instansen från den förra expansionen vilket det är väldigt mycket sämre status på. Och jag lyckades fortfarande klå de flesta andra på damagen. Dragon Stalker Gear eller? Nej, Crypt Stalker hette den på det sättet. Så egentligen, lite kort skulle man kunna säga att det som appliceras på nästan allting funkade nog så bra i spelvärlden. Har man läst på, är kunnig... vet vad man har att arbeta med så ledde det till reella resultat gentemot folk som bara kom in och körde. Ja, jag tycker verkligen att det finns väldigt mycket likheter till verkliga livet i de här spelen för att du har allt det sociala. De här sociala spelen som du har i det verkliga livet. Du har maktkamper, du har drama, du har...

00:45:45Bara att ansöka till ett sådant här rading-guill, det är ju som att ansöka till ett jobb. Att hålla kvar vid den här platsen då när du väl har fått den. Det är samma sak som i verkliga världen, att du måste göra bra ifrån dig på jobbet för att få behålla jobbet och så vidare. Man kan ju också säga att just att det är såhär likt det riktiga livet har ju gjort att många forskare har använt bland annat World of Warcraft för att se hur simulera. en riktig ekonomi till exempel eller ett riktigt mänskligt beteende. Till exempel så hade man en instans, nu får du rätta mig om jag har fel Robin, men i Sulgerub så fanns det en boss som kunde sätta en dot eller en curse på spelaren vilket gjorde att om du stod i närheten av den här spelaren så smittade det och så kunde du dö väldigt fort utav den här smittan. Det var bara det att ens hunters hade även pets. Petsen kunde också bli smittade.

00:46:43Men när de dog så kunde det vara så att när man sen kom till liv igen utanför instansen så hade de här petsen fortfarande smittan med sig. Vilket de gjorde då. Ja, precis. Det finns flera stycken sådana grejer men det som oftast var, det var att huntern innan ditt pet dog så tog de och tog bort petet så att du kunde skicka iväg pettet helt enkelt. Och sen så tog de fram det och då fanns dottern då fortfarande kvar som gjorde att då... Då var det folk som tyckte att det här var kul så de plockade upp den vid de här hubbarna då som var väldigt populerade och i princip dödade hela städer innan Blizzard fixade till det. För det som också hände då just vid det tillfället var att Förutom det så var det så att NPC:er, det vill säga karaktärer som inte spelas utav människor, det var en bugg som gjorde att även de blev smittade. Vilket gjorde att det räckte att du gick i närheten av en sån här NPC, av låg level då, för att dö direkt. Vilket gjorde att under en tid innan man fixade den här buggen, inom några veckor, så blev det ju som en...

00:48:00pandemi utav den här smittan. Vilket har använts i seriösa forskarstudier om hur människor reagerar vid stora smittospridningar. Till exempel att man inte besöker stora städer, man flyr ut på landet, man gräver ner sig i skogen, man loggar inte in och man gör alla möjliga varianter av hur man beter sig i krissituationer. Ja, fast å andra sidan så har det inte riktigt samma konsekvenser i ett spel som du har i verkliga världen. Jag vet att de hade något event vid något tillfälle som jag tyckte var väldigt irriterande. Men det var en zombiesmitta som de hade släppt lös på världen. Helt enkelt folk tyckte det var jättekul att förstöra för alla andra. De dagarna. Som det där höll på, då var det nästan så att man slutade logga in helt enkelt för att det gick inte att göra någonting vettigt i spelet helt enkelt. Nej, men det är lite fascinerande just att det alltid är den här mänskliga aspekten av att vissa tycker att det är skadeglädje och att det är roligt att förstöra för andra. Ja, verkligen. Vilka volymer, om vi har varit inne på det lite kort, vilka volymer var det uppe i när det var uppe i som mest, höll jag på att säga?

00:49:22Hur många spelare var aktiva på en gång? Oj, du det har jag ingen aning om. Oskar, du kanske har bättre koll på det? Du brukar vara bra på sådana typer av siffror. Alltså totalt, höjdpunkten tror jag var 10,5 miljoner aktiva spelare. Men VoV, till skillnad mot EVE, är inte en singel serverinstans utan man har ju då massor med servrar som spelar samma spel. Så jag tror att Du hade väl någon stor gruppering där man var 1500 personer i Ogrima eller någonting i den stilen, vilket fick hela servern att gå ner i princip. Jag tänkte just när man pratar om sådana här applicera-studier som sen går att... ta med sig ut i verkliga livet, då krävs det ändå en viss volym av personer för att det ska bli en data man kan applicera på någonting annat. Men det här var ju nog för att man mätte ju liksom på samtliga servrar i och med att det händer ju simultant och dessa fenomenen samtidigt på många ställen samtidigt. Och sen också tror jag att det kom ganska tidigt med det här att i början utav av så var det ju så att

00:50:33Om du var tillräckligt många spelare på samma ställe, till exempel Iron Forge, då kraschade spelet för det var för många där. Men sen började man med att du segmenterade, så att du kunde vara tusen personer på samma plats, men just du själv kanske bara såg hundra eller tvåhundra av dem. Fast det där kom väldigt mycket senare, ska jag säga. Det var först efter kanske 5-6 år som de överhuvudtaget började med den typen. Okej, men det var ju antagligen för att det växte så pass. Men jag tänkte på att efter Burning Crusades där någonstans så Folk brukar ju prata om när Vov var bra eller när det var så som på den gamla goda tiden. Så då är jag lite nyfiken på vad anser du vara den gamla goda tiden? Ja, den gamla goda tiden är ju givetvis Vanilla Vov innan det ens hade kommit några expansioner. Därför att jag tyckte det fanns en speciell charm där.

00:51:43Att man drog ihop 40 personer och man gjorde nånting som ingen annan hade tidigare gjort i princip. Sen så med Burning Crusade så blev det lite lättare, lite mer lättillgängligt för gemene man att se de här sista bossarna och det medförde ju att det blev lättare. Det var fortfarande svårt. Men i och med Vrath of the Litch King då som var andra expansionen så blev instanserna så pass lätta att man sprang igenom dem på fem eller tio minuter. Det var så lätt så det gick i princip inte att dö om du inte verkligen gjorde någonting helgalet. Rejderna var fortfarande småsvåra. De var inte alls sådär svåra som de hade varit tidigare. Och då kan också nämnas att i Burning Crusade redan så hade man dragit ner antalet maxspelare som kunde vara med på en raid från 40 till 25 för att man märkte att det var för jobbigt att få ihop 40 stycken spelare helt enkelt.

00:52:58Jag tyckte bara att spelet gick utför för att det blev oftast för lätt. Vilket gjorde att väldigt många spelare var för slöa. De förväntade sig att få för mycket gratis helt enkelt. Man gav aldrig den här 100% som man behövde göra på raiderna även fast de var lättare. Men ändå så fortsatte det ju ändå, vadå? 10 år eller någonting? Eller 5 expansioner? Eller hur långt gick det så att säga? Alltså, nu ska vi se här. Nu kommer jag inte ens en gång ihåg vad expansionen efter Rath of the Litch King var. Men jag körde till och med den expansionen, den fjärde expansionen. Den körde jag klart. Och sen så började jag trappa ner och sen så kom verkligheten ifatt mig. Man fick jobb och Man kunde inte spela lika mycket längre för att man skulle pendla. Därefter så dog det så smått för att det jag tyckte var kul det var ju raider och jag behövde lägga minst 4 timmar om dagen för att kunna raida och sådana här saker. Då blev det mer och mer att man trappade ner och när man kunde göra mindre och mindre av det man tyckte var kul så spelade man helt enkelt mindre och mindre också. Men om du skulle då sammanfatta den här...

00:54:26tiden lite grann. Om du skulle välja ut tre stycken bestående minnen som du verkligen kommer ihåg. Vilka var det? Ja, i Vanilla Vov så fanns det en, jag spelade ju då Hunter som höll på med bågskytte och det fanns en Epic Quest. Alltså man kunde hitta ett löv eller någonting sånt eller vad det nu var i någon av de sista bossarna i Multicore som triggade då ett Hunter Quest som bara en Hunter kunde göra och det bestod bland annat av att man skulle döda fyra stycken olika demoner över hela världen och de här demonerna var anpassade för att man som Hunter då behövde visa på olika typer av egenskaper som man som Hunter, enligt Blizzard, skulle besitta. Jag vet att en sån här demon krävde att man tog död på den i Meli, har jag för mig. Varför nu en Hunter skulle vara inne och slåss i Meli, men det var en utav grejerna. En annan var att man skulle kajta och sen så var det två demoner till som man skulle

00:55:40göra på ett väldigt speciellt sätt för att ta död på dem och gemensamt med dem alla var att gjorde du fel så dog du på en gång. Och de var svåra. Framförallt på den tiden. Och när jag verkligen hade tagit död på alla fyra och fått alla grejerna som jag behövde från olika raidbossar och sånt och fick det här Rock Delar som då bågen hette. Det var så speciellt. Jag kommer fortfarande ihåg det än idag. Jag var så stolt och nöjd över mig själv att jag äntligen hade lyckats ta död på de här. Hur många... Bara en fingervisning, men hur många var det som faktiskt klarade det här questet? Tror du? Oj. Jag vet att det var en hel del människor som fick det där lövet men som aldrig lyckades klara questerna därför att det var för svårt. Jag vet att jag var tvungen att hjälpa en utav våra... min guildledare är en utav guilderna som jag var med. Logga in på hans konto och göra det åt honom för att han inte klarade av att göra det själv. Och han erbjöd sig till och med att betala i riktiga pengar för att jag skulle göra det åt honom kommer jag ihåg.

00:56:56Den andra grejen var nog ändå när i Expansion 2 där, Vrath of the Litch King, då fanns det två inställningar man kunde spela. Man kunde köra normalt och så kunde man köra Heroic. Och när vi tog död på The Litch King i Heroic Mode bara dagarna innan nästa expansion släppte. När vi hade jobbat på den bossen så länge och äntligen tog död på honom. Det var verkligen peak kände jag. Jag kan tänka mig att det var så många andra också i din gruppering. Att det var en grupprestation så att säga. Ja, men just det där när man för första gången lyckades ta ner honom och man hade jobbat så jävla länge på att komma dit. Det kändes verkligen rewarding. Även om det var i slutet av expansionen. Jag spelade spelet för att komma över de här svåra hindren som var då de här bossarna.

00:57:55Har du någonting att säga? Ja, du sa ju tre minnen. Jag vet att vi har kommit till två. Ja, precis. Ja, du. Ett tredje minne. Jag måste nog nästan ta... Ja, men i så fall. Jag får ju ta lätta vägen ut där då. Jag kör den här zombiesmittan som från början var väldigt rolig. Men slutade på att väldigt... Man var så förbannad där i slutet efter att i fem dagar inte ens knappt kunna logga in utan att gå och bli en zombie. Ja, jag tänkte som avrundning på det här programmet så tänkte jag att jag och även då förstås Peter, om du har några så här, ska vi kalla det korta, snabba frågor på saker vi alltid velat veta om World of Warcraft så tänkte jag bränna av några stycken här så får vi se om vi kan få kvalificerade svar på dem också. Det låter jättebra! Som första fråga ut.

00:58:50Känner du någon eller har du själv lyckats ta dig till Game Masters Island? Jag har aldrig gjort det och jag känner ingen som har gjort det. Jag har bara sett det på YouTube. Lyckades du få fullt Dragon Stalker Gear? Ja. Skulle du kunnat velat eller haft möjlighet att ansöka till någon av topp 200 gills i världen? Ja, jag fick... Jag fick faktiskt erbjudande att gå med i en utav, undrar om det var, jag tror de låg topp 5 i Europa eller någonting sånt. Det har ju alltid varit, USA har ju haft sina egna servrar och Europa har haft sina egna servrar. Så det var lite, de från Europa hade svårt att spela med de från USA och så vidare. Men jag tror jag fick ett erbjudande att gå med i de som låg fyra.

00:59:43i europarankingen men jag valde att inte göra det för att jag fick höra att de människorna som var med i den guilden var alla så pass elitiskt att jag hade nog inte trivts rent socialt för att det krävs ett visst mindset för att vara så pass bra. Jag hade en vän som gick med där och han sa att alla kommer in och kör sina raider och är skitotrevliga mot varandra. Misslyckades minsta lilla att inte göra hur mycket nu DPS man skulle göra eller någonting sånt så blev man utpekad och utbuad. Jag kände att ska jag spendera så mycket tid med att spela så gör jag det hellre på ett sätt som jag uppskattar med vänner där jag känner att man inte har den pressen helt enkelt. Känner du någon som har ett seriöst förhållande idag baserat på att man har träffats i World of Warcraft? Ja, jag har en vän som började prata soffa med en tjej på World of Warcraft och det ena ledde till det andra som ledde till det tredje så de har faktiskt till och med barn idag och bor i Holland. Vad häftigt! Det är riktigt coolt!

01:01:03När du var som mest uppe i det hela, hade du tackat nej till ett riktigt jobb för att det hade inneburit att du inte kunde spela längre? Nej, så illa blev det aldrig. Fast jag har faktiskt, en gång i tiden så ansökte jag om att bli Gamer-Master hos Blizzard. Men jag tror att på den tiden så hade jag lite för dålig... dålig engelska för att de skulle tycka att det var tillräckligt bra för att jag vet att jag blev uppringd utav en rekryterare då från Blizzard som började prata engelska med mig och jag var så totalt oförberedd och blev jättenervös så att jag hade jättesvårt att prata engelska. Ja, det är ju spännande. Lite starstruck kanske? Ja, precis. Peter, har du några kvalificerade frågor? Jag har ett annat perspektiv. Tror du nånsin att den här känslan som du kallar den gamla goda tiden kan komma tillbaka in i det som är World of Warcraft idag? Eller är det kört nu med tanke på att fokus verkar ha flyttats till mer snabba, föränderliga saker och enklare utmaningar?

01:02:18Ja, alltså för mig är nog den eran över helt enkelt för att jag har provat en hel del andra MMORPG:n och jag känner att man försöker göra samma sak om och om igen. Någonstans så boilar det ner till att vara gå och döda tiotar av det här och kom tillbaka. Gå och döda tiotar av det här. och hittade tio ögon och kom tillbaka ungefär. Det är same old, same old på något sätt. Jag tror att de måste komma på ett helt nytt koncept som är så pass främmande från det som finns idag i MMORPG för att det ska väcka mitt intresse igen. Jag tror så här att vi säger att om du hade haft tiden och intresset idag så är det enda MMO:et som kan leva upp till det. Men då måste man också gilla PVP. Det är ju EVONline om vi pratar hardcore MMO så att säga. Ja, jag provade EVONline några dagar någon gång och det tog lite för mycket tid för att jag skulle orka. Det var inte tillräckligt snabbt för mig helt enkelt.

01:03:31Jag håller nog med dig och jag tror också som sagt att precis som du var inne på innan, man måste gilla PVP för att uppskatta just det spelet så att säga. Jag funderar på om jag har någon annan, något annat spännande som jag velat veta. Har du själv någonting du vill tillägga till den här diskussionen som du har känt att du behöver förtälja? Nej, jag tycker ni har gjort ett bra jobb med att täcka det mesta. Ja, med det så kommer vi prata lite grann om nästa program där vi kommer att titta på nyheter. Vad händer i spelbranschen? Vi spekulerar och jag och Peter, vi lägger våra expertkommentarer och tankar om morgondagens spel. Så med det Peter så får jag tacka dig för ikväll och säger på återhörande. Absolut. Tack för idag och på återseende allihopa.