Pilotavsnittet

00:00:00Sådär, då välkomnar jag alla eventuella lyssnare till det här nya pilotprogrammet av Spelfarsan med vänner. Vi är ett skönt gammalt nostalgiskt gäng som ska minnas tillbaka och prata om spel i alla dess former. Nytt, gammalt, kors, vänster, öger på alla de sätt. Jag heter Oskar och varje vecka så kommer jag ha med mig en trevlig vän och gäst som är minst lika nördig och belevad som jag själv. Just för detta program så har jag valt att ta med mig Peter som jag tänker ska kunna få introducera sig själv lite grann, vem han är. Varsågod. Tackar, tackar. Ja, nej, går rakt på sak. Peter heter jag. Gamer sedan väldigt många år och planerar att fortsätta på det spåret helt enkelt. Så det känns bra att vara med här och snacka lite spel. När var det första gången du kom i kontakt med spel överhuvudtaget? Jag har funderat lite på det faktiskt. Jag tror att det var någon gång under NES-tiden som det började på riktigt. Jag hade inte konsoler själv då, men man var över hos alla kompisar som hade.

00:01:20Det var ju samma sak här. Jag kommer ihåg mitt första spel. Min överhuvudtaget var ett Game Watch-spel. Om du kommer ihåg de här fickspelen som var en klocka och ett spelreset. Ja, de ja! Jag tror jag var fem bast och spelade Super Mario. Någon tidig variant utav innan NES-spelet kan man ju säga. Och det var väl typ kärlek vid första ögonkastet måste jag säga. Nästa minne jag har var att jag hade en sommarkompis som hans bror hade, Nintendo. Jag tror det var sex år eller någonting. Och jag tror jag spenderade i princip alla vakna timmar den sommaren framför denna NES-konsol. Det låter som en sån här historia man har hört många säga olika varianter av. Man fastnade på en gång. Är man fortfarande gamer i den åldern vi har kommit upp med så är det ju nästan alltid sådana historier att man någonstans tidigt stötte på ett spel och sen var man fast i stort sett. Jo, det är ungefär som att jag tror att man verkligen vet om man är gamer eller inte till exempel. Jag minns att min lyckligaste jul var när jag fick min egen NES. Ja, det där är ju... Så att, jo...

00:02:45Och en annan gamer förstår den glädjen på en gång, när du säger typ såhär, jag fick min egen näs. Det är såhär, han bara, ja. Det kan inte bli så mycket bättre än så, liksom. Nej, precis, och jag tror att... Många brukar ju jämföra det med andra saker som kanske inte är så lika bra, men som om det skulle vara knark eller alkohol eller vad det nu är när man väl har den här första fixen. Det blir aldrig bättre än så. Och så kommer du ständigt jaga den här fixen. Men jag måste ändå säga att jag tycker gamingen är betydligt mer hälsosam än andra, ska vi kalla det drogberoende eller ja. Precis, om vi ska jämföra med en drog så är det här den drogen jag gärna är hooked på i så fall. Jo, men den bidrar ju ändå på samma sätt i princip som andra droger därför att den ger ju dig endorfiner, den ger ju dig alla typer utav impulser beroende lite på

00:03:43Vad du väljer. Jag kommer ihåg sådana saker som till exempel så mina föräldrar tyckte ju att jag spelade alldeles för mycket så att de hade ju en dag när jag inte fick spela. Nu var jag kanske sju, åtta år någonting i den stilen. Men jag hade ju kompisar som jag kunde kila över till och kommer ihåg så väl Bubble Bubble till exempel. Commodore 64. Därefter var det en sån här kille du vet som var Mega Drive-killen. De som var lite coolare, Ness-gänget helt enkelt. Nej, det var fantastiska tider. Men sen har ju det där liksom följt med hela vägen upp nu i 33 års tid. Så jag skulle säga att i alla fall 27 av de här åren så har jag ju dedikerat till spel på ett eller annat sätt i olika omgångar. Det är egentligen det jag tänkt att det här första programmet ska handla om, att vi ska minnas tillbaka, kanske inte riktigt så långt som... Jo, vi kommer nudda Nessun i alla fall, ett av de här spelen. Men min tanke är att vi ska prata om fyra stora ikoniska spel som nästan alla gamers som...

00:05:09kan inte säga att de är gamers på riktigt, åtminstone har någon relation till. Hissa och dissa, det finns många som säger mycket, men jag tror att det skulle vara att ljuga att säga att de inte har lämnat avtryck i alla fall. Så är det ju helt klart. Vi har fått en fin lista till första programmet. Ja, precis. Så jag tänkte att vi ska inte konstla till det mycket mer än så än att vi helt enkelt då introducerar veckans första spel. Som är då Secret of Mana, eller Seekend Denzu till Sness helt enkelt. Där pratar vi ju blytung nostalgi på en gång. Det går inte att komma ifrån. Vad var din första kontakt med detta spel? Det var... Återigen då, eftersom jag inte hade Nintendo-konsoler, så var det folk som hade det som började prata om det. Det fanns ju massa sådana här speltidningar på den tiden. Och då stod det om det. Nintendomagasinet till exempel. Fast nu hade det väl gått över och blivit PowerPlay eller SuperPlay. Det var någonstans där i krokarna som det blev det.

00:06:25var Nintendo-tidningen som liksom. Ja, jo, det var ju Tobias och gänget som gick över från Bergslagen till att göra sin egen tidning om jag förstår det och minns det rätt. Hört att det var någon sån här typ skiftning som gjorde att det blev så mycket skillnader där. Men jag kommer ihåg att det var typ någonting i den tidningen som triggade ett intresse och sen så var det någon som bara, jag skaffade det och sen var det kört liksom. Jo, för min del var det ju Så att jag hade inte heller någon superness vid det här tillfället. Jag hade fortfarande en ness. Men av olika anledningar. Jag tror att det var så att vi hade sommaren innan så hade vi börjat spela Mycket du vet, Drakar och Demoner och Magic och sådana saker. Jag åt ju allt vad rollspel hette och desto nördigare desto bättre. Så jag minns att jag övertygade, för man kunde ju hyra både konsoler och spel på den tiden. Absolut. Så vi gick ihop och hyrde helt enkelt en SNES plus C-graf MANA i en veckas tid.

00:07:50Det låter magiskt. Det var ju ganska så här, ja, ganska dyrt om inte annat. Men jag minns så väl för att vi var ju två då som sagt som hyrde den här ihop. Och vi hade tyvärr inte någon 3-portskontroller eller möjlighet att spela 3. För det är ju faktiskt så att Secret of Mana är ju ett av de få. RPGs överhuvudtaget skulle jag vilja säga i upp till modern tid där du faktiskt kan spela splitscreen, eller inte splitscreen, men du kan spela Co-op på tre karaktärer samtidigt. Så det sjuka var att man hade ju inte riktigt koll på hur unikt det var eftersom man träffade på det här spelet så pass tidigt. Men när man har kollat på spel som har kommit efteråt så är det ju verkligen inte jättevanligt på något sätt. Nej, precis, för att...

00:08:49Nu så finns det säkert en massa obskyra japanska titlar som jag inte har koll på där det existerar också. Jag menar, Snessen fick ju till och med ett modem i slutet av sin era. Men ja, jag tror inte att det är så många kända titlar i alla fall där du har den här cool. Speciellt inte rollspel i alla fall. Nej, det tror jag inte. Jag vet att Square försökte slänga in möjligheten. Exempelvis i Final Fantasy 6 kan du ju kontrollera upp till fyra karaktärer i strid. Ja, exakt. Men sagt och gjort i alla fall. Egentligen så ska jag säga att jag har ju ett antal vänner som idag är stora konnässörer av först Warcraft 3 och sen hela Mopa-genren och en del MMO, speciellt Warcraft. Och jag skulle säga att det är egentligen tack vare Secret of Mana som de kom in på gamingen överhuvudtaget. För att, du vet, polare som hängde och tänkte och tittade, vad fan är det ni håller på med liksom? Vad är den där lilla plutten som springer runt när du kan spela liksom typ Megaman eller Metroid eller någonting annat liksom? Och sen så... På något sätt så är det ju egentligen storyn i Secret of Mana som den här sockersöta ytan med en ganska så...

00:10:10Det är ändå hyfsat tunga grejer som händer. Mycket uppoffring och en backstory. Vi kanske utan att spoila för mycket ska ändå ta och dra lite vad själva bakgrunden eller vad spelet handlar om egentligen för den som inte är insatt i det. Låter bra. Nu med... Med risk att jag kan säga någonting fel här så handlar det ju om då våran protagonist är en kille som bor i en liten by som är mobbad, kan man väl säga. Det börjar ju med att han blir i princip nedknuffad från en bro i ett vattenfall i princip. Varav att han helt plötsligt dras till ett svärd som är ute i vattnet liksom lite så här, svärdet i sten-syndromet. Vilket han får för sig att det är en bra idé att slita upp det här svärdet. Det låter ju coolt liksom. Varav i princip att han släpper loss manakraften kan man väl säga på ett eller annat sätt. Det får man nog säga. Varav att det helt plötsligt börjar dyka upp monster.

00:11:17i världen då och han blir ju sonikt utkastad från byn. Som det ofta går. Både i den här genren och även i alla sagor. Och det är så skönt liksom, det är så här fem dialoger och sen bara nej men tack och goodbye liksom, du är inte hemma här längre. Precis. Så alltså egentligen, men han har ju haft lite tur för att han har ju då stött på en äldre farbror kan man väl säga som i princip säger åt honom att ta sig till det första manatemplet, tror jag, om jag inte minns helt fel. Storyn rullas upp med att man initieras av att det råder obalans i världen och att det stora manaträdet, livsträdet, då är under attack kan man väl säga. Utav en manabäst som egentligen vill sluka kraften utav hela manan och livstreamen utav hela världen kan man säga.

00:12:23Sagt och gjort efter det så ger sig den här hjälten ut själv till att börja med på den här resan och under resans gång så kommer han träffa två andra karaktärer, förutom en massa andra bikaraktärer, men två primära karaktärer då under spelets gång som kommer hjälpa honom i det här sökandet egentligen efter de här manafröna. Manafröna är frön från manaträdet som behövs för att ge våran hjälte kraften att kunna besegra till slut manabästen. Men det är ju också så att det som kanske är lite unikt med det här spelet också det är ju då att det är i början utav alla de här rollspelen så var det ganska så... Square gjorde ju ganska unika grejer med att introducera ett ganska så både komplext men också möjligheten till frihet. Att du inte bara kunde springa rakt fram.

00:13:27Man hade iallafall en distinkt känsla av att det var en väldigt stor värld som man kunde springa iväg i. Ja, sen så var den ju antagligen mycket mer linjär än man egentligen vill kännas vid. Men å andra sidan så gav den en illusion av att du hade en hel värld framför dig att utforska. Det var ju fortfarande på den tiden när man hade sådana här underbara saker som att man Utan att spoila för mycket så får man möjlighet att börja flyga. Så man kan flyga och utforska i världen och man kan landa i princip var som helst. Jag kommer ihåg att jag spenderade, utan överdrift, typ timmar med att flyga runt på den där kartan och försöka landa på obskyra små öar för att se om man kunde trigga hemliga områden. Bara en sån grej var helt fantastiskt. Jo, och det här var ju också då innan internet så att

00:14:16Informationen var ju ganska sparsmakad. Det var ju antingen tips från polare, alternativet att någon av de här speltidningarna, det var SuperPower för övrigt som skrev det här, med mera som bidrog då till att man liksom ja, hittade såhär saker som liksom, idag skulle man gå in på YouTube och så skulle man... En Googlesökning bort idag, men då var det inte så. Exakt! Och det förtog ju, jag tycker på så sätt att det är lite synd idag. Det har ju förtagit lite av magin. Så är det ju. Det här med att liksom att, jag menar, jag ska ju villigt erkänna att... Att idag, speciellt när man har barn och sånt där, att man är jävligt bekväm liksom. Det är skönt att se någon annan spela. Det är därför Twitch har blivit så stort till exempel. Jo, precis. Det har blivit en hobby i sig. Hela Let's Play fenomenet har ju också växt på senare tid. Men då i alla fall, då var man ju tvungen att verkligen try and error. Och det var ju även också så att med tiden så tycker jag också att man har i mångt och mycket med vissa undantag förenklat spelen genom att man har liksom

00:15:31givit mycket mera information om vad du ska göra härnäst har blivit mer linjärt. Det har ju blivit mycket snygga bombastiska grejer som är typ on-rails och ganska enkla. Man har dragit på för att ta bort den här svårighetsgrejen som skapade en massa speltid förr som man på något sätt försökte ersätta det med snygga shower. Det är nästan som tunga AAA-filmer istället för att vara förut som kunde vara riktiga brain teasers som man fick hålla på med i flera dagar. Jo men det var ju också mycket hjälp att man inte hade grafiken på riktigt på den tiden så var man ju tvungen att skriva en bra story för att det skulle lyfta helt enkelt. Verkligen. Med schysst gameplay förstås då. Men det var ju, för det jag tänkt många gånger på att många av de här, speciellt de japanska rollspelsklassikerna, man skulle kunna lyfta dem till ganska schyssta böcker egentligen.

00:16:24Om man bara tog handlingen rakt av. Det har gjorts också, ska sägas. Men att man skulle kunna få ut riktigt bra grejer ur det. Helt klart alltså. Jag tror nästan att det är lite så här. De spel man minns bäst är ju oftast på grund av storyn, skulle jag säga. Det säger ju någonting om genren i sig, självklart, att den bygger på stories. Just i Secret Amaras fall så är det verkligen ett spel som hade på något sätt jackpot på alla områden. Jag tror också att man binder sig till det spelet också så pass hårt. Det är just det här att man var troligtvis mer än sig själv när man spelade. Ja, verkligen. Så att man knyter an det till någon gammal kompis eller till något annat sammanhang som innebär att man har en social kontakt i det hela också. Precis, det var ju mycket så också med tanke på att det var...

00:17:22då det var, att man var tvungen att faktiskt vara på samma fysiska plats och spela spelen. Jag menar numera så är det minst lika troligt att man sitter och kör via typ Xbox Live eller någonting. Man kanske aldrig ens har träffat personen man kör med. Nej, precis. Så att då var det så mycket mer. Det var liksom ner i gamersoffan och sätta på de här spelen och sen bara försvinna in i den här världen i X antal timmar eller till ens föräldrar ropade in en för att äta eller någonting. Precis. Hur klarade du spelet? Alltså då back in the days. Ja, det gjorde det faktiskt. Det sjuka var att vi hade inte alls koll på hur långt vi hade kommit egentligen. Det var mer såhär, det måste börja ta slut snart. Det är väldigt mycket bossar och hela den här grejen. Sen så gjorde vi någon slags bedömning att, äh, vi hinner nog köra lite till innan middagen. Vi var iväg på, skulle ha en stor grillfest och hela den grejen. Och sen så bara fastnade vi. Och sen plötsligt dök den där draken upp. Och då var det såhär.

00:18:20Vi kan inte släppa det här innan det är klart. Jag kommer ihåg att de fick komma ner och försöka ropa upp oss 3-4 gånger. Sen plötsligt står man bara där och hade klarat det. Jag kommer verkligen ihåg det. Det var surrealistiskt. Just för att det hade varit ett så långt spel också. Eller det kändes som det. Alltså det är ju för att det som är med Secret of Mana är ju också att det är ju hyfsat grindigt faktiskt. Verkligen. I och med att om man inte då utnyttjar det som hela Speed Grind-communityt håller på med. Men i alla fall om man spelar i Vanilla så är det ju så att speciellt i och med att du måste levla upp vapnena. Och det kräver i princip, nu minns inte detaljerna, men i princip så måste du, jag tror att det är att du slår ihjäl 40 eller 80 fiender eller någonting i den stilen och sen får du en level-up och sen 8 level-ups på varje vapen och sådär och så är det magier på det också. Precis, det var ett gäng magier också. Ja, plus att det är också så att du för att kunna...

00:19:20komma vidare så kräver det också att du måste ha lite grann som i Zelda 2 att för att komma åt slutbossen så måste du ha högsta level utav manavärdet och du måste ha högsta level utav manamagin för att det ska funka. Det ställer ju en del krav på grindingen i det hela. Jag kommer ihåg många runs genom den här lilla mysskogen i början av spelet. Med de gula kaninerna. Med de gula kaninerna, precis. Jo, men det är speciellt det. Sen också att för att, i och med att det är ganska tufft motstånd så behövde man ju också köpa, hur ska vi säga, du hittar ju en hel... en hel del utrustning under hand. Men för att kunna köpa den sista utrustningen så... Jag kommer ihåg att när vi kommer fram då till strax innan slutet av spelet så ska du handla av en typ rosa ekorre eller vad fasen han nu är för någonting. Ja, det var något djur. Ja, i alla fall. Och då vet jag att vi hade så mycket guld så att vi kunde köpa rustningen till en karaktär.

00:20:29Det var lite det det föll på, för vi klarade aldrig spelet. Vi kom till manaträdet, så gav vi upp därför att vi hann helt enkelt inte grinda till och med guld för att få utrustningen för att klara spelet. Vilket innebar att det tog, nu ska vi se, det tog nog 20 år till innan jag klarade SeaCroft Mana faktiskt. Snyggt! Att du ändå kom tillbaka och fixade det. Jo, jo, men jag hade en period där när jag tog upp. alla sådana här, i alla fall de stora som vi inte fick klarat och sen så absolut att man applicerade saker som att emulatorn har fast forwarding och lite sådana saker så att det går lite fortare men i alla fall liksom. Och jag tycker att för den som är intresserad utav eller har spelat SeaCroft Mana och vill se

00:21:19någonting nytt utav det så rekommenderar jag absolut att man på Youtube går och tittar på Awesome Games Done Quick och deras speedrun utav, de har gjort flera men någon av deras speedruns utav SeaCroft Mana där man klarar SeaCroft Mana på under en och en halv timme vilket är jäkligt imponerande men då använder man en hel del glitches och saker som man definitivt, jag hade aldrig sett tidigare. Men annars, plocka gärna upp SeaCroft Mana Det är absolut rekommenderat. Det får man nog säga. En fråga bara. Jag tänkte att om man inte har klarat spelet någonsin, man kanske har kört det eller så har man inte kört det alls. Skulle du då rekommendera att man tittar på en speedrun först? Eller är det fortfarande värt att faktiskt spela igenom det? Jag tror att du ska spela igenom Vanilla först i så fall, därför att speedrunet så hoppar de en tredjedel om inte mer av storyn.

00:22:17Så det kan till och med skada liksomlevelsen att spela. Ja, det beror på lite såhär att om du känner att nej, jag kommer inte liksom sätta mig ner och köra 20-30 timmar ish spel för att jag inte hinner eller inte känner för det eller vad det nu kan vara utan bara för att jag vill få en snabb review utav spelet som i sig är lite coola bossar, ganska coola strategier och sånt där, så kan det ju vara värt att se det. Men jag skulle nog snarare då, då skulle jag nog inte gå på som Gamestop Quick, utan då skulle jag gå på en 100-procentig speedrun, där man ändå får det så snabbt som möjligt, men med all story. Så jag blir nästan lite sugen faktiskt, bara när man hör det sådär. Just att man kanske inte har den tiden att spela igenom det igen.

00:23:13Men att faktiskt se spelet spelas i lagom proportioner över ett gäng sittningar skulle nog fortfarande vara ganska roligt. Jo, men det är ett nöje som jag har upptäckt på senare år. Det finns så många klassiker som är så här att man... Dessutom, ofta så finns ju så många duktiga Let's Play... makare som dessutom ger en massa rolig info, duktiga på att prata och sådär. Så att det är lite småmysigt att bara sitta och glida med liksom så att säga. Hittar man någon som streamar någonting som är påläst, enkel att lyssna till och typ bara har ett intresse för det så kan det ju vara ren underhållning. Har du någon som du rekommenderar där? Jag kommer ihåg att jag följde en sajt som hette Nextgen Walkthroughs under en längre tid, för de gjorde väldigt mycket bra guider för spel, men också pratade fritt under dem. Nu tror jag att den som håller i den sajten har på senare år tagit upp sina studier igen, så att frekvensen av material har gått ner ganska drastiskt, men förr så var det bra underhållning där. Ja, jag skulle...

00:24:26kunna rekommendera, jag skulle nog definitivt kunna i alla fall säga Splattercat. Han är en sån här riktig ikon inom lättspray och gör allt mellan himmel och jord. Allt från liksom gamla snässlier till Dying Light till exempel. Även om nu han kör hundraprocentig Let's Play som får betalt av det också. Men oftast är det ju så att om man söker på Youtube och bara hittar liksom de som kommer i princip upp högt så brukar det vara bra. Sen kan man ju också, som du säger, Twitch som vi var inne på lite grann. Det finns ju de som faktiskt kör live också. Oh ja, jag har en. kanal där som jag tror har blivit ganska stor på senare år, men som heter Cone Carnage som kör, och det är ett stort grupp som är under hans brand eller vad man ska säga, men han kör oftast liksom att nu kör vi en hel serie så kanske han rullar igenom alla liksom Resident Evil-spel och då går han så långt tillbaka som det går och kör igenom och liksom har väldigt täta dialoger med de som är med i chatten.

00:25:46Så mycket av det bygger på att de snackar runt och han reagerar på spelen tillsammans med dem. Vilket gör att det blir bra underhållning. Jag har sett en del spel där som jag har noll intresse av att spela själv. Men som ändå är stor underhållning att bara titta på. Och det är verkligen häftigt som du säger. Det är ju någonting man har kommit in på på senare år. Jo, absolut. Jag tänker så här att vi ska försöka avsluta Seacroft Mana här för att... Precis, annars blir vi fast i timmar. Ja. Precis, vi skulle nog kunna viga ett helt program till Secret of Mana. Men innan vi lämnar det, så har vi i och för sig varit inne på det tidigare, men jag tänker så här. Ett par tips till den som tänker sig att plocka upp det här och säger att jag ska nog ge det här en chans. Vad skulle du vilja säga till den här personen som antagligen har spelat en del andra liknande spel tidigare, men kanske inte just det här? Får väl säga som det är att

00:26:42Det är ju ett japanskt spel, på gott och ont. Det har ju definitivt den stilen. Och det är som du sa, det kanske är lite svårare än många spel man kör numera. Men om man tycker om genren och är beredd på en utmaning, och gärna har en story som är bättre än average, så finns det inte många spel som jag rekommenderar mer faktiskt. Om man är okej med hur grafiken ser ut numera och sådär. Så jag skulle fortfarande rekommendera det till folk som tycker om genren. Helt klart. Jag skulle också säga att hitta gärna en kompis att spela med, i och med att möjligheten finns. Har man möjlighet så absolut. Det är så mycket roligare. En del emulatorer idag stödjer ju även nätverksspel så att säga. Om man nu inte sitter på samma plats så att säga. Nej men alltså absolut, så är det ju. Får man in någon mer på det så har man verkligen vunnit mycket tror jag.

00:27:35Vad bra, men då lämnar vi Secret of Mana och för den här gången och sen hoppar vi vidare kanske till Ikonernas Ikon. Vi lämnar inte JRPG-rejungen riktigt ännu utan ger oss vidare till ska vi säga nog en av mina absoluta favoritklassiker när det kommer till spel och då går vi in förstås på Final Fantasy 7. skulle nog kunna avhandlats i hur många timmar som helst. Men på något sätt har det här spelet blivit definitionen utav japansk rollspel, rakt upp och ner. I alla fall i västvärlden, får man väl säga. För den som kanske levt under en sten och inte riktigt har koll på vad det här är så skulle vi kunna säga såhär att SNES la ju grunden till att introducera rollspel i väst kan man säga. Men de allra flesta av de här rollspelen kom inte till Europa. Utan importerades av fans ifrån...

00:28:52USA. Och för att göra saker och ting ännu mer krångligt så var det så att i staterna så hade man lite annorlunda, alltså när man började ge ut Final Fantasy spelen så började man med att man gav dem siffror efter hur de kom ut i USA. Det vill säga att Final Fantasy 4 ifrån Japan helt plötsligt blev Final Fantasy 2 i USA. och Final Fantasy 6 ifrån Japan. Femman kom aldrig till USA och blev Final Fantasy 3. Det var en jäkla massa förvirring kring det. Men när Sony plockade upp Playstation och kom överens med Square om att satsa på att ge ut ett japanskt rollspel över hela världen, även i Europa, så var det då deras installation av Final Fantasy 7. make till produktion har ju knappt gjort idag. Det är väl fortfarande en av världens absolut dyraste spelproduktioner någonsin. Så vitt jag förstått så är det fortfarande det. Till exempel, bara för att ge det i perspektiv, så var det dyrare än att producera både Battlefield och The Witcher. Och där pratar vi ett antal miljoner.

00:30:16För att inte tala om hur jäkla många timmar man la på detta spel. Speciellt också då att det var en ny konsol, ny teknik. Man gick ifrån 16-bitars 2D till att gå till 3D och polygoner. Det var ett stort skifte helt enkelt i hur man byggde spel. Man hade ju också då förstås även hela plötsligt det här med CD-möjligheten. Man kunde ju alltså ha film. eller FMV-sekvenser kanske. Så det är väl det som också blev ikoniskt för det här spelet, att man liksom bar storyn med ganska maffiga filmer kan man väl säga, eller filmklipp. För i alla fall med dåtidens teknik så var det... Det var ju inte bara ett spel, det var liksom en upplevelse. Ja, precis. Det var liksom första gången när man liksom i princip fick det här känslan av interaktiv film. Man var där och man kunde liksom bestämma vart man skulle gå någonstans. Saker som har gjort det här till antagligen ett...

00:31:26av de absolut mest omtalade spelen någonsin. Det är ju uppe där med till exempel som Chrono Triggers, Street Fighter, Mega Man och alla de här stora ikonspelen. Det var ju att man hade en vansinnigt bra produktion när det kommer till musiken. Man hade en story som, den är ju... Jäktung, komplicerad och ibland till viss del visst den snöar ut litegrann på sina håll. Det får man nog säga, den slirar i kunden. Den slirar då och då men den är ändå ganska så liksom. Det är en del riktiga sådana här järnkörare eller mindfucks om man ska vara lite så krass. Plus ett intressant karaktärsgalleri då. Man kan ju säga att man gick ju då från att till exempel installationen innan så hade man en uppsättning av 20 karaktärer. Men här så smalade man ner det, jag tror att det var sju eller åtta, nu kommer jag inte riktigt ihåg. Men man gick i alla fall till ett betydligt mindre galleri utav karaktärer vilket gjorde att man kunde också lägga lite mer fokus på

00:32:40varje karaktärsutveckling. Storyn i korthet handlar om ett gäng antingen rebeller eller frihetskrigare eller så skulle man kunna säga att de är terrorister. De lever i slummen och de tycker att det här hemska megaföretaget för att om man sätter settingen här då så är det här någonstans i... Närmare nutid, lite framtid men ändå liksom lite dåtid eller vad man nu ska säga. Cyberpunk skulle man väl kunna om man ska då kategorisera det något. En liten cynisk värld, får man säga, där stora företag har tagit över frontposition istället för länder skulle man kunna säga. Och då har man ju då det här Shinra Corporation då som helt enkelt suger ur livsenergin ur planeten kan man säga. Bokstavligt talat. Ja, man, ja, man märkte ungefär, om man ska dra paralleller så är det som att om man skulle pumpa upp olja i princip eller någonting annat liknande. Och det här gänget då, The Avalanche, de tycker sig att ha rättigheter att försöka spränga de här reaktorerna som då, ja, förbrukar den här energin.

00:34:00Och i den här soppan så har de då hyrt in en legosoldat kan man väl säga som kallar sig för Cloud. Från början så är han lite svår och mystisk och kallar sig bara för Soldier first class. Så han upplever sig själv som en hyresvärd helt enkelt. redan där lite ovanligt egentligen, att man har en karaktär som verkade genuint ointresserad och otrevlig, till att börja med, som gör en grej av att inte vara emotionellt inblandad i det som gruppen håller på med. Nej, utan han är väl där för pengarna, helt enkelt, kan man säga. Och, ja, utan att avslöja alldeles för mycket av den här storyn, så är ju då att denna cloud som förstås... har ett ganska trasigt och knepigt förflutande som rullas upp som också visar sig antagligen vara en av de mer intressanta twisterna det här decenniet i alla fall om inte mer tillbaka så får man ju följa den här lilla gruppen som från början bara då är ett gäng

00:35:24Rebeller då helt enkelt. De dras in i en komplott i princip där förstås hela jorden står på spel eller hela planeten står på spel. Ja, det börjar ju väldigt småskaligt får man lugnt säga. En liten terrorist-strike i en större stad som bara sprider sig snabbt. Jag tycker ju också att det som gjorde spelet specifikt, förutom att man har den där klassiska karaktärsutvecklingen, att man har experience, man går upp i level, när man förgör monster och så vidare så samlar man på sig guld och erfarenhet. Det var ju det att man hade ett system för hur man påverkade ens karaktärers status. Det vill säga styrka, hälsa och så vidare. Man hade ett materiasystem som var För då, unikt i alla fall. Jag har inte sett någonting liknande innan det spelet. Inte som man kommer ihåg i alla fall. Så antagligen var det inte i den utsträckningen om det har funnits med i något annat man har kört. Så vad det gick ut på, det var i princip att man samlade på, ska vi kalla det, magiska stenar kan man säga. Eller de här stenarna, materian var egentligen då...

00:36:35stenar som hade sugit åt sig den här livsenergin som fanns i planeten och på så sätt utvecklat någon form av magisk attribut. Magi finns i det här spelet. Det är ett cyberpunk-spel och det är framtid. Men magin har smugit sig in genom de här stenarna. Så det är egentligen genom stenen som du framkallar magiska varelser. Klassiska med blixtar och dunder, eldbollar och vad du nu kan använda då för att... Klassiska element. Ja, skada eller på ett eller annat sätt då hela dina karaktärer. Och det var då att... Man använder materian för att applicera för ens utrustning, det vill säga ens vapen framförallt, hade som sockets för att placera materia. Och när du kombinerade olika typer av materia så kunde det bidra till hur mycket HP du hade, hur mycket MP du hade, hur mycket strength du hade osv. Plus en del andra intressanta attribut. Man fick en otrolig frihet i hur

00:37:46man byggde sina karaktärer då. Och då var det ju också ett spel i spelet att man uppgraderade de här stenarna så att till exempel varje sten om man tar till exempel Ja, Cure till exempel. Då hade den fem nivåer så att när man då hade ihjäl finer och så vidare så levlade man upp stenarna och när de blev starkare så blev ens attribut starkare på karaktären. Så att Det var ju också en unik grej i det hela. Ja, och det byggde ju också på på en gång. För alla de som älskar att fullfölja saker så fick man ju alla möjliga chanser att gå ner sig ordentligt i systemet och grinding. Jo, för tidigare hade det ju varit, visst man hade introducerat en viss mån av det här redan i 5056 med sina espers som du kunde då på ett eller annat sätt göra starkare.

00:38:43Men det här var ju liksom att ta det steget längre och det som ska sägas om Ferntisens överlag det är att det alltid har handlat om kristaller på ett eller annat sätt. Så det här var ju en variant på det hela. Men sen också det som bidrog till att Ferntisens 7 var så speciellt det var ju också att man tog in sin riktigt maffiga Summoners på riktigt. Man har haft Summoners sen Ferntisens 3 tror jag. Men i princip är det så att du med speciell magisk sten kan framkalla olika typer av mytologiska bestar, kan man säga, som strider för dig. Till exempel Odin eller riddarna runt runda bordet eller Shiva med flera, med flera, som hjälpte dig att förstöra monstren. De här effekterna, det hade aldrig setts förut. Det var helt mindblowing verkligen. Första gången jag såg Knights of the Round Table, det var som att se en actionfilm nästan. Och då ska man också säga att de här, precis den du nämner är ju då också att vägen fram till att få hitta de här riktigt...

00:40:04stora starka grejerna var ju otroligt komplicerat. Ja, ja, verkligen. Alltså de flesta skulle jag säga utan att veta någon statistik hittade aldrig den. Det är ju så här, det är ju ändå, visserligen, för att ge det lite perspektiv så, visserligen glitchar eller mindre vanliga saker men man hittade alltså saker i det här spelet. åtminstone 15 år efter att det hade släppts. Absolut. Det tog lång tid. Så de hade ju lagt ner en otrolig tid på att lägga in små sidoaktiviteter som gjorde att du kan i princip spela igenom spelet på 12 timmar genom att bara följa storyn och springa rakt igenom. Men jag skulle vilja säga att beroende om du har all information framför dig så tar det åtminstone 30 timmar om du ska hitta allt.

00:41:03Jag tror att det är nog definitivt 30, plus kan det nog till och med vara, men det är definitivt 30 timmar. Det är stor skillnad, väldigt stor skillnad. Men det är också sådana saker som att det man också gjorde som var unikt för spelet, det var att man introducerade, det har förekommit innan, men att man också gav rejäla utmaningar till dem som faktiskt hade lagt all den här tiden på att faktiskt hitta de här grejerna. För det var ju lite grejerna för innan att... Det har alltid funnits hemligheter och bra, spännande vapen och vad man nu rustningar och vad man nu kan hitta. Men då var det i princip att om du gjorde det då var ju typ slutbossen då ofta så löjligt enkel så att det liksom... Det var inte så stor idé helt enkelt. Man fick inte så mycket ut för det mer än upptäckarglädjen då möjligtvis. Ja, och om man då hade något slags nöje att vara...

00:41:49Fullständigt overpower, så fick man ju det. Men som du säger, jag kommer ihåg i spelet innan, när jag hade gjort allt, så var slutbossen ett skämt. Ja, Kefke var ju liksom, ja. Det var en push-over av stora mått. Men det är ju såhär, jag tror inte jag hade någon kompis under tiden just när jag hade släppts året efter som faktiskt hade klarat Ruby Weapon. Eller någon av de här, eller Emerald, ja Emerald kanske, men just Ruby Weapon var ju en sån där... För den som inte vet så är Ruby Weapon ett legendariskt monster som du kan helt valfritt välja att försöka spöa. Till historien hör ju att för det första är den förbannat stark. För det andra är det så att den kan inleda med att helt enkelt plocka bort en av dina karaktärer slumpvis när du kommer in i striden.

00:42:45jäkligt maffig att slå om man inte då vet exakt hur man ska göra. Ja, det är väldigt många tror jag som gav upp. Alltså, det ska ju vara helt förklarat. Det var inte enkelt. Ja, men just också det här att det var valbart, så var det ju folk som liksom, ja, nej, alltså. Men sen också så här, jag tror att Det gick ju också, jag skulle säga att det gick jäkligt mycket rykten om det här spelet. Jag tror jag aldrig har varit med om ett spel som har haft så mycket rykten som det här spelet. I och med att det fanns så otroligt mycket att hitta och upptäcka och göra så spanns det ju legender om saker. Vissa saker var ju faktiskt sånt som faktiskt fanns i spelet. Och andra saker var ju såhär... Saker som man ville skulle finnas i spelet. Ja, till exempel så...

00:43:36Och det är också starkt bidragande till varför spelet vart så populärt och att det fanns mycket minispel, alltså små roliga saker du kunde hålla på med som inte hade egentligen med storyn att göra. Och en av de här grejerna är att man kan då rida de här legendariska Chocobona som är stora gula pippifåglar i princip. Ser ut som strutsar med gula vingar i princip. Blandning mellan struts och kyckling. Ja, det kan man säga. Och då kunde man vinna ett item som är en eller man kunde hitta en utav 32 stycken tennsoldater. Det här ITP:et är helt meningslöst för övrigt eftersom det ger ingenting, du kan inte sälja det, du kan inte göra någonting med det. Men, det spanns ju en legend om att om du samlade alla de 32 av de här, att du då skulle kunna liksom, att det var en nyckel till att få fram en karaktär som inte finns. Och så vidare, och så vidare, och så vidare.

00:44:32Typiskt för det här spelet får man nästan säga. Det fanns mycket sånt där som cirkulerade. Men däremot till exempel som en sån sak som faktiskt alldeles utmärkt gick, det var ju att folk trodde ju inte att man skulle kunna komma tillbaka till Midger. Men det går alldeles utmärkt att gräva upp nyckeln till Midger, till porten till sektor typ 12 tror jag det var, och helt plötsligt bara komma tillbaka. Man kunde ta sig tillbaka till kyrkan där de planterade blommor också. Och där har du ju också, genom kyrkan introducerar man nog också en utav rollspelshistoriens mest klassiska karaktärer i form utav Aris. Helt klart. Aris är den här blonda, snälla, ganska så, ja, vad ska man säga, timida varelsen som är en av spelets stora karaktärer. Och där är ju en av spelhistoriens största twister är ju att hon faktiskt då går och dör. Mitt.

00:45:28Efter halva spelet. Och på ett rätt så spektakulärt sätt. Exakt, och här är ju också då en hel del myter om att man skulle kunna återuppliva henne. Men det var ju också sådär jäkla en grej, så nu gjorde inte jag det personligen, men det fanns ju folk som hade lagt mycket tid på att utveckla den här karaktären. Bara för att få scenen att försvinna. Precis. Och det var ju inte så schysst kanske. Om man hade spenderat x antal timmar på att göra det här. Jag har för mig att hon var en av de som fick det här max level itemet också, just som en morot, för att man faktiskt såg framför sig att det kommer kanske gå att hända någonting här om jag bara kämpar mig hela vägen till toppen här. Jo, nej men verkligen och det finns ju också förstås en massa

00:46:24legender om när folk har intervjuat utvecklare i efterhand och sånt där. Där man har pratat om och så här. Tänkte ni att det här skulle liksom gått att göra på ett eller annat sätt och så. Det har väl varit lite mixade egentligen. Man har väl egentligen aldrig fått något riktigt benhårt svar på hur det egentligen skulle vara. Med tanke på att det fanns både den här, men i den japanska versionen var det egentligen tänkt att. Men de tog bort det i den europeiska på grund av. tidsaspekter och så vidare. Vad jag hört utan att det är troligtvis bara ryktesbiten, men att man ville göra en rip-off på Kronotrigger och introducera en klon ungefär. Liknande historia för lång historia kort så i Kronotrigger så försvinner

00:47:13protagonisten men man kan återuppliva honom eller få tillbaka honom genom att man tar en klon helt enkelt utav honom och så kommer han tillbaka till världen. Men nej, så skedde det inte. Inte Vanilla i alla fall. Det finns förstås en massa moddare och liknande grejer som gör det här möjligt i alla fall. Det är ju bara för syns skull. Tänker på själva slutstriden så är det ju en plats tom. Även om man har alla tillgängliga karaktärer. Vilket också var det här att, ja men det var nog egentligen tänkt så att Airis skulle varit med där. Och komma tillbaka ja. Precis. Jo. Men jag tycker på sätt och vis att må vara hur det än var tänkt så tycker jag det ändå var ett jäkligt tufft drag att våga göra en sån här grej. Speciellt med tanke på att det är ju nästan huvudpersonen under...

00:48:09vissa bitar av spelet. Och någon som jag tror hamnar väldigt högt upp på favoritkaraktär också från spelet. Nu ska vi säga så att om man ska då liksom säga någonting till den som missade det här spelet och kanske bara plockade upp kanske Final Fantasy 10, möjligtvis sett både hissade och dissade Final Fantasy 13 och så vidare. Att det kommer ju en remake. Nu. Alltså, för den som inte har sett det här tidigare så skulle jag sätta mig på Youtube och skriva ”reactions” och ”Final Fantasy 7 Remake” så kan vi se rätt många vuxna människor som sitter och gråter. Det är speciellt. Det är speciellt. Och då är det ju förstås att det går ju väldigt mycket såhär, kommer de nu paja det här spelet? Troligtvis är det ju då sagt att det kommer ju göras episoder och det kommer bli mer än bara originalet och så vidare. Det är väl nästan till och med bestämt att det är så. Men jag skulle nog ändå säga så här att plocka upp det på Steam på PC. Kör igenom det. Om inte annat så finns det sjukt mycket bra mods.

00:49:26och slänga in om man vill att få det lite mer polerat. Få in lite bättre ljudkvalitet osv. Ja, och bättre FMV-sekvenser. Det finns också, det finns ett forum som heter Qhim, alltså q-h-i-m-m. Om du googlar det, Forums på qhim.com till exempel, så finns det ett gäng där som kallar sig för Team Avalanche som har släppt HD-backgrounds utav delar av spelet så att man kan få det att se riktigt schysst ut faktiskt. Hursom, hursom! Vare sig du väljer att göra det eller inte, plocka upp spelet, spela igenom det. Spela också gärna 5708-9 om det var så att du klev in tidigare än Playstation eran. Eller senare än Playstation eran förstås. Absolut! Jag skulle också kunna tänka mig att om du är nostalgiskt lagd, ta gärna Final Fantasy 4 och 6 också när du är speciellt sexan. Sexan är, utan att överdriva, mitt favoritspel i serien alla dagar i veckan. Och då var ändå sjuan fantastisk. Men sexan, den var riktigt, riktigt bra. Vill man ha en spinoff när vi ändå är inne på ämnet, testa Final Fantasy Tactics också. Riktigt spännande turordningsbaserat spel.

00:50:49Det är som sagt, det är som alla de här spelen, man kan prata hur mycket som helst om dem men som sagt, i och med att vi har tänkt oss i alla fall att prata om två spel till så hoppar vi nu snabbt vidare till kanske... Vi byter genre, vi lämnar JRPG-träsket och hoppar rakt in i Beat'em Up-genren och förstås då urmodern till alla fighting-spel. Det är klart att det fanns innan men vi hoppar rakt in i Streetfighter 2. Till Sness. Lite background så är det ju då. Det var det första egentligen. Arkadspel från start. Det finns ett Street Fighter 1. Det är lite intressant med ett spel där ingen egentligen har spelat det första spelet. Jag tror inte jag träffat någon som har gjort det faktiskt. Nej, jag tror inte heller det. Jag har tittat lite grann på det. Men egentligen aldrig testat det. Det som folk kanske har provat innan var ju... Nej, för sig.

00:51:46Nu kommer jag inte ihåg vad det heter till Commodore 64, det fanns någon fighting leash som var jäkligt... Det spelar ingen roll, vi skiter i det. Streetfighter 2 är ett beat'em up, det vill säga att du är två karaktärer som slåss mot varandra. Varje person har en livsmätare och när du får in slag, sparkar eller kombinationer på olika sätt så minskar då livmätaren tills man är nere på noll och då förlorar man ronden och så går man vidare så till bäst av två eller bäst av fem eller vad man nu liksom ställer in. Precis. Det som gjorde det här spelet så sjukt imponerande var ju att Kontrollen är helt fläckfri. Du kan aldrig skylla på att du förlorar på grund av kontrollen. Nej, man kan skylla på mycket, men kontrollen är extremt tajt. Man ska också säga att det här spelet kom ju i samma anda som mycket av Hongkong-filmerna, de så kallade karate-filmerna.

00:52:53började bli populära. Till exempel som Bruce Lee-filmerna, Big Trouble in Little China till exempel. Absolut. Med flera, med flera. Van Damme också förstås då. Så hajpen var ju enorm. Man satte liksom urtypen utav alla sådana här egentliga motsägelsefulla grejer in i samma spel. Man hade till exempel en amerikansk marinkårssoldat som slåss mot en Sumobrottare till exempel. Eller en tanig indier. Som kan förlänga sina armar och ben. Absolut! Det var ju en kombination av ett fantastiskt karaktärsgalleri ihop med ett utmärkt soundtrack. Musiken är ju klassisk. Den var grym. Är grym fortfarande, men var det definitivt då. Och för att inte tala om då att när de här karaktärerna kunde utföra specialattacker genom att trycka speciella kombinationer Till exempel bak-, fram-, slag med den här marinkonsultaten Guild som utför en så kallad Sonic Boom som vill säga det är som ett gult eldklot i form utav en skära som om den träffar gör en viss skada. Och alla karaktärer hade det och de mest klassiska var ju då

00:54:19Shuruken eller Hadoken eller så vidare. Och det där var ju också en så här, många som så här, hur många från början av ens polare faktiskt kunde uttala de här sakerna korrekt? Jag ska säga att jag var inte en av dem i alla fall. Nej, man försökte väl bara ta sig igenom det namnet så bäst man kunde. Det var ju verkligen så här, inga... hintar om hur det skulle uttalas. Bara japanska namn. Ja, så man drog ju bara till med någonting som... Men jag tror också att det som gjorde det här spelet var ju det att i och med att man till skillnad från till exempel tecken eller Mortal Combat så behövde man inte nödvändigtvis kunna så mycket kombinationer för att kunna... vinna en match. Utan du kunde vinna en match på att bara använda dig utav grundattacken, det vill säga slag, spark och då hade man tre kombinationer, lätt slag, mellanslag, hårt slag till exempel. Ett hårt slag tog längre tid animationsmässigt att utföra än ett kort slag. Det är väldigt mycket taktik. Många liknar streetfighter vid schack. Du inleder till exempel med hårt slag medans du kontrar med snabbt slag och så vidare.

00:55:33När man tittar på proffsmatcher så är det lika mycket, otroligt mycket strategi i det hela. Nästan enbart säger de som är riktigt bra. De ligger nästan alltid fyra moves före det man ser på skärmen. Exakt. Och det är nog det här som gjorde att till exempel många av mina kompisar när man spelade Streetfighter. Vem som helst kunde plocka upp kontrollen och faktiskt ha en rimlig chans att vinna. Speciellt för att det var ingen som var speciellt inspelad på det här från början då. Jag tänkte just säga det, man hade ju oftast Någon person som ägde det här spelet som kanske var lite bättre. Men alla andra hade oftast ett ganska jämnt utgångsläge, vilket gjorde det hysteriskt roligt. Jo, jag tyckte att det var väldigt bra. Det var väldigt socialt också förstås. Det var ju sällan man spelade det här singel, utan det var ju alltid minst två. Kommer ihåg när man gjorde upp matchscheman, skickade runt kontrollen.

00:56:28Hur man slängde den i väggen, hur man speciellt anklagade folk för fusk. Väldigt roligt egentligen. Man hade ju nästan alltid tror jag också så här att så länge du vinner får du spela. Och så fick folk möta tills någon tog över tronen. Också ett spel som introducerade en ganska bra AI. Jag är inte så här jättemånga jag känner som faktiskt klarade spelet mot AI på svåraste svårighetsgraden. Det var genuint svårt. Jag tror att det även skulle vara genuint svårt idag. Det finns ju en del sköna sådär, jag tror det är såhär, för att få bästa slutet så ska du spela svåraste svårighetsgraden utan att förlora en rond eller någonting i den stilen. Så finns det någon ännu galnare variant för mig utan att bli skadad överhuvudtaget eller någonting sånt där. Så det fanns ju sjukt svåra utmaningar i spelet inbyggt från start.

00:57:22Men man får väl ändå vara ganska ärlig och säga att för att vara ett spel som alla kan spela så har det alltid varit så att det belönar de som har lagt ner en ordentlig tid på att bli riktigt bra. Så är det ju. Man ska ju också säga då att spelet har ju förstås rönt i otrolig mängd uppföljare och även då bildat genren. Egentligen Beat & Map genren överlag. Utan Streetfighter hade vi inte haft Mortal Kombat och utan Streetfighter mot Kombat hade vi inte haft tecken och utan tecken så hade vi definitivt inte haft saker som Dead or Alive eller Souls Calibur eller liknande, Killer Instinct till exempel. Skulle nog säga att det var det spelet som bar upp genren. Sen finns det många kloner, men det är där det börjar.

00:58:13En intressant grej är att spelet har till exempel, för att ge det lite kontext, har ju korats som ett bättre spel än Zelda 3, Linked to a-Past. Det säger ju faktiskt mycket. Det säger mycket. Det är ju helt stilbildande och det är så här att, ja. Alla har ju antagligen någon form av relation till fightingspel. Idag så skulle jag säga att nja, egentligen. Det är inte så stor idé. Ska man ha traditionellt streetfighter så skulle jag plocka upp Streetfighter 2 HD tror jag det heter. Det lägger på en del av förfiningarna som man har gjort över tid men ändå behåller det här klassiska. Du kan till och med ställa in så att du får det klassiska lagget om du vill. Så kör på det annars. Hoppa gärna på typ Streetfighter 4 eller 5. Spela inte online, du kommer få stryk. Thank you Saddy! Det är värt att tänka på att vill man ha roligt när man spelar det så gör det inte online, åtminstone inte förrän du har spenderat många timmar. Se till att ha en kompis som du vill spela det här med, för annars är det inte så jäkla men. Då kan du lägga tiden på något annat i så fall. Utan hitta en polare eller flera, en kasse bärs.

00:59:35Och sen bara kör en kväll. Alltså det kommer att vara skitkul. Så är det liksom. Inget snack. Nej. Den varianten av de här spelen har hållit sig extremt bra skulle jag säga. Ja, jag tänker att vi börjar ju närma oss slutet på det här programmet. Jag tänker att vi hade ju egentligen tänkt att ha med ytterligare ett spel. Men jag känner ändå att nu har vi ju den här timmen gått. Vi känner att det här kan ju vara ganska lagom för den här första sittningen. Och vi vill ju faktiskt ge alla de här spelen en ärlig chans att snackas lite om också så att vi kan väl suga på den karamellen till nästa gång helt enkelt. Precis och jag tycker så här att nu får vi se hur vi väljer att fortsätta det här. Till den som eventuellt lyssnar på det här, gärna komma med feedback.

01:00:28önskemål, kanske ställa lite frågor eller annat som man vill ta upp som man kanske vill att vi ska prata om. Vi har ju som sagt en gedigen lista av obskyra titlar till storspelstitlar som vi kan prata om, så det är högt och lågt. Gemene nämnare är ju spel. Ja, kärleken till dem, helt klart. Med det så tackar jag dig Peter för att du var med i dagens sittning och så hoppas jag på att vi ses och hörs framöver. Tack för ikväll. Adjö!