Peka och klicka - Äventyrsspel

00:00:00Då välkomnar vi till ytterligare ett program av spelfarsan med vänner. Idag ska vi peka och klicka. Vi ska titta på äventyrsgenren där man inte använder piltangenterna utan man använder musen för att ta sig fram och lösa små roliga pussel. Ibland var det ganska tråkiga pussel och väldigt väldigt frustrerande pussel men återigen så höll den vid skärmen helt enkelt för man vill ju veta hur det skulle sluta. Jag tänkte väl att vi sparkar igång helt enkelt med att prata lite om själva genren och hur vi tror att den kom till och speciellt varför folk blev så tagna vid den och kanske även också hur det kommer sig att den dog ut under en lång tid nu innan den kom tillbaka med t.ex. Double Fine Games med flera så att jag tänkte egentligen fråga Linda när var det första gången som du började peka och klicka egentligen?

00:00:51Jag var nog väldigt liten, eller ung. Det här måste ha varit den första genren som jag kom i kontakt med. Jag minns att jag spelade ett spel som var någon slags utbildningsspel där man var en liten kille i ett slott. Där man skulle måla olika saker eller göra en massa saker som skulle leda till att man förstod hur världen funkade och hur färger såg ut. Jaha, spännande. Det är inte helt ovanligt det där med att man gjorde liksom även någon sorts lära dig mer och utbilda dig spel. Det var ju några av de första försöken som gjordes var ju till exempel Backpacker. Ja, just det. Det vet jag att de hade på bibliotek, Backpacker, för att det ansågs typ utbildande. Man lärde sig om världen. Det var väl ett av de första svenska riktiga framgångarna. Vi hade ju Pinbull Illusion och Pinbull Dreams och så. Men det måste ju fortfarande varit en av de speciellt lite mer accepterade framgångarna för svensk spelindustri. Ja, det var ju ganska känt under den perioden. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur många spel det var. Men jag kommer ihåg att det var stort och det talades...

00:02:11Generellt sett positivt om dem för att Man lärde sig ju faktiskt saker och man åkte runt I olika världskällor och gjorde olika uppgifter för att få pengar Under resan vidare Det var ju lite quizaktigt om jag minns rätt Just det Annars om man, jag vet inte riktigt om man kan klassa det som peka och klicka Men apropå svenska titlar så tänkte vi på Hugo Där var det ju verkligen peka på telefonen åtminstone Hugo Detta fenomen från sommarprogrammet Vi alla älskar Hugo Det går ju inte. Nej, jag är fortfarande sugen på den där att gå fram till någon på jobbet och knacka på skärmen och säga: Hallå där kompis, vad gör du? Hallå kompis, vart tog du vägen? Problemet är att det finns inga tjockskärmar längre så man får inte det där dova ljudet av en stor glasskiva som det faktiskt alltid var.

00:03:06Jag trodde jag hade liksom begravt Hugo ibland liksom, ja, mer eller mindre hemska minnen från förr. Ända tills av olika anledningar råkade se en sån här reklam för något onlinekasino. Där de hade gjort en Hugoslottsmaskin. Ja. Men alltså han finns ju, han. Fanns det inte en Hugo Lina också? Jo. Han räddade ju henne. Ja, så var det. Från den här häxan som jag har glömt vad hon heter för någonting. Men för att spinna tillbaka till USA, jag minns inte... Det började väl inte som ett peka och klicka? För det började ju som det här... Man tryckte på knappar på telefonen. Ja, precis. Just det, man ringde in. Men jag är rätt säker på att du har rätt när du säger att det faktiskt kom ett mer traditionellt peka och klicka-spel efteråt. Ja, det är ju möjligt. Men ja, det är ett long shot. Jag är rätt säker på att de gjorde en liten franchise av det här när det var hett, som man säger. Mm.

00:04:01Jag sitter och funderar på vilket som var mitt första spel inom Pleka/Klicka. Jag lutar åt att antingen så var det Beneef the Steelsky eller om det kan ha varit Simon the Saucer. Jag är inte riktigt säker på vilket det var av dem men en Lucas Arts titel var det i alla fall så det måste nog ha varit Beneef the Steelsky. Simon the Sauthler var ju faktiskt inte ett Lucas Arch-spel. Nej, precis. Men jag funderar lite på att kan inte det, om man ska vara helt ärlig, alltså klicka och peka, egentligen en förlängning av de här textbaserade äventyrsspelen som var tidigare? Det här var liksom nästa steg, att man hade bilder att interagera med. Ja, precis. Det kommer från den här MUD-varianten från start. Istället för att skriva Go West, Go West, Go South, klicka on.

00:04:55Så fick man ett interface istället och hade bilder att läsa med. Ja, det har du ju absolut rätt i. Men det intressanta med att peka och klicka var ju att det var ju det som egentligen födde äventyrsgenren på någon nivå. Verkligen. Och där hade vi ju verkligen Lucas Arts att tacka för att de drog igång den här genren. Ja, de var ju, var giganter alltså på alla möjliga sätt. Det var ju lite det som var... måttstocken som alla mätte sig mot om de ville in på samma område. Som till exempel Sierra som ju var bland de större men de var ju alltid lite i skuggan ändå. Det intressanta med att peka klicka är ju också att det var ju en tidig föregångare till Real time events-biten egentligen. Just det här att man liksom hade ett val, men egentligen hade du kanske bara tre val du kunde klicka på.

00:05:42Ja, alltså det är ju en gammal klassisk metod i alla de här spelen, det är att man körde fast så öppnade man sitt inventur och tryckte på allt med allt till någonting hände. För ofta så var ju det hela poängen att det är också intressant att de allra flesta peka-klicka-spel är ju humorbaserade på ett eller annat sätt. Så det var ju oftast ganska ologiska saker, till exempel att man ska mycket så här... Att man spinner på ord, att man hade skiftnyckel och om det var en apa eller någonting för att kalla det för Monkey Brancher eller någonting i den stilen Alltså att pusslen var ju baserade på Att det skulle vara en rolig idé mer än att det skulle vara riktigt logiskt att det är skiftnyckeln och det här kugghjulet och så vidare Jag tror att det, för det första så var det säkert så att det medvetet skulle vara roligt men jag tror också att det ger lite mer svängrum för att Då kan man ha lite mer ologiska pussel

00:06:36Om man har typ, du måste kombinera den här bläckfisken med den här toaletten och sen spola för att det ska komma ut någonting i avloppet på ett annat ställe. Som det var i Discworld till exempel som var helt omöjligt att komma på om man inte bara testade allt med allt. Och det tror jag är just för att då kunde man lägga in lite mer svårigheter och då tog det längre tid att klara pusslet. Ja för att egentligen så var ju inte spelarna särskilt långa. Det handlade ju bara om att de var kluriga pussel. Jag tror att det är så många av de här äldre spelen, för de flesta av de här spelen kom ut antingen sent 80-tal eller tidigt del av 90-talet. Så jag tror att då hade man inte så mycket att röra sig med. Så det var som alltid förut, man försökte padda så mycket som möjligt genom att göra det svårt. Ja, det var ju samma fenomen som vi var inne på under våra tuffa plattformstitlar. Ja, Schmupp och allt möjligt som kom.

00:07:34i början på spel-eran. Ett spel som jag tror var mitt första, även fast jag inte spelade när det kom ut var Maniac Management som var spelet som kom innan Day of the Tentacle. Det kom ursprungligen ut 1987. Men jag körde det relativt tidigt på 90-talet och då var det helt omöjligt att klara. Det hade en rätt häftig grej. Jag kommer inte ihåg hur många... Det handlar om ett gäng ungdomar som åker till Maniac Mansion. Man fick välja fyra valfria karaktärer. De kunde olika saker. Valde man fel gick det inte att klara spelet. Det fanns bara ett visst antal personer som kunde de grejerna man behövde. Så valde man fel och körde ett gäng timmar så var det över. Alla blev... tagna av den här elaka häxan, höll jag på att säga, och satt i finkan och så klarade man det inte. Typ som Hugo. Valde man Surfdude, som typ hette Surfdude, så var det kört för han var bara en skön dude, han kunde ingenting. Men det är ganska unikt för den genren att det finns en möjlighet att man inte klarar av det. Jag tror faktiskt det är det enda sånt spel jag har kört där det är meningen att man inte ska kunna klara det om man bara väljer fel. Ja, jag tänkte väl på, ja.

00:08:56Till exempel så har Indiana Jones Atlantis har ju såhär bad ending. Jo precis men där är ju flera beslut. Här var det bara såhär, nej du kan inte klara det här pusslet för att Lars är dum i huvudet. Ja. Så. Det är ju rätt så schysst. Och då var det liksom trial and error som var grejen i det spelet. Så det var verkligen såhär det som har kommit i senare form av sådana här spel som som verkligen jobbar för att du inte ska klara det. Ja, verkligen. Jag kommer ihåg, för jag körde det här väldigt mycket och jag klarade det aldrig för det var så här, det går inte att lösa de här pusslen. Man hinner typ inte att hämta den där grejen eller så stod någon och sa så här, jag vet inte hur jag öppnar den här dörren. Och sen på väldigt mycket senare år när jag läste om det här spelet så var det så här, ja men om du valde Steve så är det kört. Du måste välja de här, man får någon sån här subtil hint när de åker dit om vem som är smart och inte för de pratar med varandra.

00:09:52Det var rätt kört när man var så liten och inte var überbra på engelska. Nej, det är så sant. Men jag tycker ändå det är intressant det här med alternativa slut. För det har ju... Det har väl börjat komma tillbaka lite grann. Men det var ju ett tag att det... Det har ju inte existerat under en lång period. I någon större utsträckning i alla fall. Nej, det har du nog helt rätt i. Det fanns en del spel då. Sen har det varit borta... Väldigt länge, men jag tror att just att folk numera när det här alternativa slutet har börjat bli lite populärt igen att det behöver inte alltid gå bra så är det oftast uppskattat att det finns ett slut som speglar när man tog alla fel val eller vad man ska säga. Jag menar till exempel som Chronotrigger har ju tio olika slut. Men undrar om inte det hängde ihop lite för vi hade ju en era, kommer ni ihåg när man hade tv-serier som man fick rösta om hur de skulle sluta? Japp. Just det. De var hemskt dåliga.

00:10:50Ja, men det är ju för effort alltså. Verkligen. Jo, men det var väl lite den här sol och äventyrsstilen att det finns massa olika vägar och olika slut lite beroende på vad man gör. Och det är ju kul när man får påverka för det är ju lite det man får göra när det finns olika slut. Däremot så tror jag att olika slut har väl i någon mening alltid överlevt i RPGn mer än kanske generellt sett. Jo. Och i skräckgenren. Ja, just det. Och i alla pusselspel förstås. Man kan ju dö eller så klarar man det. Mm. Ja. Mm. Nej, men som sagt, Maniac Management var och är fortfarande ett av de svåraste PK-klinkerspelen som jag har kört. Men vad baserar du det på att det är svårt? Är det för att pusslen är ologiska eller vad är det som sätter svårighetsgraden?

00:11:43Jag skulle säga att det var blandningen av att man skulle kunna ha fel guys så att de inte klarade av pusslen och sen var pusslen i sig ganska svåra för det byggde på tajming många gånger. Jag kommer ihåg att det var någon larmdörr till exempel. Man kunde ju byta mellan de här fyra karaktärerna genom att klicka på dem på någon vänster. Man skulle till exempel kunna ha en person som petade på dörren så att larmen gick och då sprang den onda tanten, jag kommer inte ihåg varför det var en ond tant där, men hon var där. Då sprang hon ut ur ett rum och då kunde man välja en annan som stod och gömde sig i rummet intill. Som snabbt sprang in i det rummet och tog en nyckel från hennes nattduksbord som hon behövde för att låsa upp ett annat rum. Och tajmade man det fel

00:12:25så hann hon tillbaka upp innan man hann ut ur rummet. Men gjorde man det helt rätt så klarade man det. Och hade man en person som var typ snabb så klarade man det ännu bättre och sådär. Så det var inte bara det att pusslen var svårare, men det var också rätt person på rätt plats. Och det tror jag faktiskt inte så många andra spel kanske har gjort egentligen. Nej, inte sådär som jag kommer på, på rak arm i alla fall. Det är klart att det alltid finns ju, finns ju alltid någon höll jag på att säga, men visst. Så är det. Det överlevde ju, alltså delar av det här överlevde ju definitivt in i Day of the Tentacle, som kanske är... det spelet som folk verkligen känner till från den världen som kom ut 1993. Då var det tre olika karaktärer man kunde flytta runt mellan. En som var i framtiden, en som var i nutiden och en som var någonstans efter att USA hade blivit självständigt. De skulle sy den amerikanska flaggan och såna grejer. Då var det samma sak där, att man interagerade med varandra.

00:13:20Jag tror att det var toalettstolar som var i tidsmaskinerna som hade använts. Man spolade ner saker som dök upp hos de andra. Just det. Cronojohns. Precis. Det var nåt pussel som var att man skulle spola ner en fejkspya som hängde i taket på ett ställe. Men man fick ner den från taket genom att välta en högtalare i nån annan tid och sen dra på ljudet så att den vibrerade loss. Sen skickade man det... från den som det trillade ner hos till den som var i framtiden. Då la man den framför en snubbe så det skulle verka som att han hade spytt så att man skulle vinna en tävling som det var helt omöjligt att vinna annars. De hade tänkt mycket på hur man kunde få ihop olika tidslinjer i samma pussel. Det var ju faktiskt en jättekul grej. Det var ju något pussel där man skulle sy en dräkt. För det som hade hänt var ju att de här The Purple, eller vad hette de? Purple Tentacle. Purple Tentacle hade kommit. Och sen var ju ett pussel att man skulle sy en dräkt och låtsas vara en sån där. Och då var det bara en som var duktig på att sy. Och jag tror att det var Laverne, tjejen.

00:14:34Och då var man tvungen att skicka alla de här grejerna till henne där i den tiden som hon var och så skulle hon sy ihop den och skicka vidare den till någon annan tid. Man lyckades ju i slutänden för man fick ju den här som satt och sydde flaggan och sy den där. Eller lägga designen eller vad det nu var. Så slutscenen var ju att de hissade de amerikanska flaggorna och då var det en sån här tentacle tub istället. Ja, just det. Och jag har för mig, nu var det så himla länge sedan jag körde det här, men jag har för mig att själva Huvudgrejen var att green tentacle, som var den snälla tentakeln och purple tentacle i början var på baksidan av maniac mension och drack ur nåt grönt slemvatten som pumpades ut i nåt rör. Då blev purple tentacle muterad och fick två små armar. Den fick storhetsvansinne och skrek: I will take on the world. Sen försvann den.

00:15:28Exakt, det var det han hade. Han var ju ute efter World Domination. Precis, för han hade fått två armar och den andra hade inte det. Det var ett väldigt charmigt spel. Så himla fint. Verkligen såhär Cartoon. Däremot så var det ett spel som jag körde fast i första rummet efter man fick börja spela. För man var ju nere i labbet där de här podsen stod som man kunde åka iväg i. vet jag att den galna professorn som hade hela huset sa: ”Spring och hämta min instruktionsbok.” Och så sa de inte var den var nånstans. Det pusslet var så enkelt att den hängde på väggen i bakgrunden. Men jag fattade inte att den biten var nåt man kunde interagera med så jag sprang och letade i hela huset upprepade gånger. Jag avinstallerade spelet, var arg ett tag. Sen tänkte jag: ”Det kan inte vara svårt.”

00:16:25installerade igen och så svepte jag med muspekaren över hela skärmen metodiskt tills det blinkade till. Den kändes jobbig men det var värt att ge ett försök till om vi säger så. Ja verkligen. Har du också spelat den nya remastered varianten? Av David Tentical? Mm. Den kom väl ut för något år sedan? Ja precis, den är ganska ny. Jag tror att jag antingen så såg jag någon spela den eller så spelade jag demo eller någonting. Det kändes som att jag fortfarande kom ihåg pusslen och då kändes det kanske inte så jätteroligt att köra igenom hela igen. Men det skulle vara kul att se någon som aldrig har kört det prova det nu och se om de skulle gilla det lika mycket. Jag kanske borde testa för jag är inte säker på att jag skulle komma ihåg någonting. Det skulle kunna vara värt att göra en livestream. Spelfarsen med vänner Klara Day of the Tentacle?

00:17:24Exakt. Det skulle vara riktigt intressant att se om man verkligen still got it. Men det skulle sluta med att man fuskar med YouTube och en massa sådana grejer. Det är ju det som är problemet nu för tiden. Det är så lätt för mig att fuska. Jag är ju liksom lagd åt det hållet. Man hör att det knapprar på ett tangentbord. Jo, men vi gör så här att vi sparkar igång det så sliter vi ut nätverksladden och sliter ut trådlösa nätet som inte har tillgång till något sådant. Motsvarigheten till sådana här unplugged konserter. Ja. Blir unplugged let's place. Alltså man skulle ju fastna så hårt. Jag har bara en känsla av att det inte skulle gå så vidare värst alltså. Men nja. Nej det skulle det inte. Nej. Jag tror faktiskt vi skulle klara det. Men man har inte blivit senil riktigt än. Eller? Ja. Alltså jag tror att man skulle fastna på sådana här skitgrejer som man råkar ha glömt. Och så skulle man liksom.

00:18:22Ja. Jo, du har ju en poäng, helt klart. Vad ska man säga mer då? Vilken av de här spelen från Lucas Arch, kanske vi ska säga, som ju var giganterna ändå, var era favoriter från den här gulderan, sent 80-tal till typ 97? Jag skulle nog säga Full Frottle. Som gjordes av Ron Gilbert och Tim Schafer som är stora stora namn inom skärgården. Just att låta den här perfekta kombinationen av ett fantastiskt soundtrack ihop med ett röstskådespeleri som är helt makalösa just i karaktärerna. Med ett, ja det är inte världens mest upphetsande pusselspel men det finns några minnesvärda grejer där också. Det finns ju något slags rykte om att Hoagy från The Erotentical och Ben i Pulp Drottle att de är bröder. Spännande. Jag vet inte hur välrotat det här är. Nej, men är det ett rykte så är det ett rykte. Exakt. Någonstans ryker det. Jag kommer ihåg

00:19:45Jag vet inte om ni minns det här programmet än, men det fanns ett program som hette Junior. Ja, absolut. På 4:an, tror jag. Och de visade, jag vet inte, det var någon gång i veckan, tror jag, spel. Och hade typ recensioner av ett spel. Och jag vet att ett av de spelen var just Full Thropple. Oj! Jag minns att jag tyckte att det var så jäkla coolt! Jag var värsta biker-Snowban! Han var inne i någon bar och sa coola saker. Visst var det röster? Ja, absolut. Det var också en sån cool grej. Det var riktiga röster. Sen var det något pussel där man skulle ordna fram den här rampen för att åka över den här ravinen. Han brände iväg med den där bågen. Kanske det coolaste spelet jag hade sett inom genren. Men Junior låter ju som ett barnprogram.

00:20:43Jag skulle tro att det numera är ett ungdomsprogram gissar jag att det var. För att det var ju lite sådär. Slutbrottet känns ju som ett vuxenspel mer. Ja, på någon nivå. Det hade ju Slapstick-himmor som var mer riktade åt det vuxna kanske. Jag kan tänka mig att det numera skulle klassas som den här töntiga termen Janadult. Och jag hatar verkligen den termen. Men jag tror att det är någonstans där det landar. Jag tror ju att... Ja just det, om jag inte minns fel så bandet som gör musiken heter ju Gant Jackles. Och har väl varit sådär semi, liksom kända. Men det mest bestående pusslet som jag kommer ihåg det så var det ju att man skulle hitta en schysst bit stek, kasta in det i en bil på skroten för att locka hunden eller pitbullen som är där till att

00:21:39Hoppa in i bilen så ska man med lyftkranen fira upp bilen i luften så att man kommer åt att sno de här Avgasröret tror jag det är Precis För motorcykeln har ju kraschat där precis innan man kommer in i stan där De har ju saboterat hans bike Är det då man träffar Moe? Mm, precis Exakt Han ska ju sätta ihop motorcykeln åt en igen Det finns en annan variant som också är intressant. Det är väl en av de mer makabra varianterna när man ska hitta batteridrivna eller uppdragbara fluffiga små kaniner som man ska kasta ut på ett minfält. Japp! Det är ju jättehemskt, fast roligt! Ja, precis. Det är det här... Men hela storyn i den här fotopraten, om jag inte minns fel så är det väl så att man träffar ju några lite småkedjiga dudes, affärsdudes i en limousin när man är ute och åker. Ja i början ja. Precis. Och det är typ någon motorcykeltillverkare eller någon VD för något företag som tillverkar motorcyklar. Men han vill väl sluta göra motorcyklar, var det det som var hela? Exakt.

00:22:55Han vill ju börja göra mini-vans istället. Exakt. Det är det som är det mest hemska de kunde komma på. Det är att de ska sluta med motorcyklar och göra minibussar istället. Det är så himla roligt. Storyn är ju egentligen inte så jävla bra när man hör den sådär. Men det spelet, för alla de som inte har kört det, det är bra. Och det håller fortfarande. Och det finns HD-remake. Jag minns det verkligen som ett hårt och coolt spel som jag spelade i min ungdom. Men nu när man funderar på hela storyn och sen, om jag inte ska spoila hur den slutar och sådär, så när man funderar över slutet så känns det mer som ett avsnitt i CSI Miami. Fast samtidigt så apropå hårda grejer så måste ju fortfarande vara en av de riktigt tuffa bitarna är ju att du kan ha det där minispelet när du ska sitta och hacka kniv mellan fingrarna. Ja! För att det ger lite mer edge till det. Precis, det var lite rått. Lite biker!

00:24:03Fast om man ska tala om det, en av de riktigt, riktigt coola grejerna som verkligen är såhär Det blir inte hårdare än så, det är ju också i början när han ska få bartendern att snacka genom att hugga tag i hans nosring Och verkligen bara sliter ner den i bardisken, det är så otroligt jävla hårt Men det är ju, han får ju tillbaka sina, för bartendern har ju tagit hans nycklar till hans motorcykel Jag hoppas att alla lyssnare förstår hur coolt det här var. Det var ju svincoolt. Det är fortfarande riktigt coolt. Jag kan ju rekommendera alla lyssnare som inte har spelat det här att plocka upp HD-remakern nu när det kommer ut i ett lättillgängligt format. Därför att gillar man den här lite typ av slapstick-humorn så kommer man ju älska det här. Det är ju fantastiskt. De skulle ju göra uppföljare på den här också.

00:25:00Och släppte ju lite trailers på det. Det var väl Tim Schafer själv som försökte få ihop pengar till det. Var det det? Ja. Tror att det var en Kickstarter eller något annat. Nja, det kanske var inte det. Var det inte Psychonaut som de försökte göra som Kickstarter? Jo, det har de definitivt försökt också. Men jag tror att det var någon typ av insamling till det här också. Som inte riktigt gick. Nej, alltså de kom väl fram till att de tyckte att det inte höll kvaliteten va? Var det inte så? Så var det! Han hade integritet nog att tycka att, nej det här blir inte bra. Så jag tror att det var ett bra val. Det skulle väl inte bli ett klicka-peka heller? Det var väl lite mer såhär 3D-plattform-aktigt nästan? Precis, precis. De gick ju typ ifrån lite konceptet. Jag tror att det var lite för tidigt, för att hade det varit ett par år senare när det var legitimt att göra peka-klicka-spel igen, eller populärt ish.

00:25:59Då hade det nog gått mycket bättre för då hade de kunnat gjort det här. Utan att det skulle blivit som det blev då. Det är ju likadant som med Psychonaut. Så det var lite tidigt när Notch var inne på att han skulle sponsra själv hela utvecklingen. Eller de pratade ju om det men det var ju något som skar sig där också. Ja, det är ju... Inte riktigt att klicka i spel, men det är ju definitivt ett sånt spel som var före sin tid och som Susanne har blivit en riktig kultklassiker. Apropå det, det är lite ett sidospår, men om ni själva fick sponsra vilken remake som helst, vilken skulle ni välja då? Om ni skulle vara i Notch-kläder och säga så här: Jag har oändligt med pengar här, men jag måste välja ett spel att återuppliva. Alltså en remake eller en reimagining? Ja, det låter osagt då.

00:26:56Om du har tillräckligt mycket pengar så får du välja själv. Oj, den var svår. Det var faktiskt en jättesvår fråga. Jag trodde att jag skulle komma på någonting direkt, men nej. Jag skulle nog säga Krono Trigger. Fast det håller ju fortfarande ganska bra. Ja, sådana spel som man tycker om, som är de som man kommer på att man skulle vilja ha en remake av, är också de som man i nästa sekund kommer på att det här vill jag inte ha en remake av, för att jag gillade det originalet så mycket. Eller där man har sådana nostalgiska glasögon att man tolererar att det har kanske inte blivit så bra längre. Fast jag är lite, just där så det kanske var, är väl för att den är ömtålig lite grann. Men jag tycker att de gänget som gjorde den här försöket som sen lades ner. De hade gott kunnat fortsätta. Jag hade gärna backat det försöket. Om vi pratar Kronotrigger. Men om vi säger så här då, om folk gör det med vördnad.

00:27:57För originalet. Ja men det är ju du som ska köpa det så du kommer ju ha all makt att styra det. Sätta in vilket jag vill. Nej jag får fundera på det. Du får följa med i slutet av programmet. Men det var en intressant fråga. Ja. På tal om riktigt coola dudes. Vad tyckte ni om Monkey Island spelen med den ascoola Guy Brush 3Pwood Mini Pirate? Fantastiskt. Där har vi verkligen superlosers som strävade mot att bli en cool dude i alla spelen i den här serien. Visst var det så att man gjorde upp genom att man skulle rimma eller hur var det? Ja med svärden ja. I första spelet så var det swordmasters man skulle göra rim och då tror jag det var rena rim. Sen så var det i tredje spelet så var man ute och åkte båt och då skulle man

00:28:57använda rimmen på något annat sätt. Då skulle det bara vara coola comebacks istället. Så de körde med det i lite olika spel. Och man samlade på sig rim genom att utmana andra svärdspirater på kartan här för mig. Så att man fick ihop tillräckligt många svar som sen gick att använda mot Swordmaster. Just det, så var det. I tvåan utelämnade de det där helt va? Ja, i tvåan så Som jag tyckte var helt fantastiskt så var det ju mer så att man var runt på massa olika öar och letade kartbitar. För att hitta the big whoop. The big whoop. Så jäkla bra dag. Så i första spelet ska man ju bli pirat. Jag har för mig att man besegrar Leshuk som är ärkefienden men då är han fortfarande en människa. Alltså han lever. Sen i resten av...

00:29:57spelen ser han ju nån slags zombiepirat. Just det. Som bara återuppstår varje gång och alltid ska hämnas som de alltid måste göra såklart. Då är han typ Keith i Pirates-filmerna. Grejen är att när man tänker efter för de här var ju långt före Pirates of the Caribbean-filmerna så har ju de egentligen stulit typ en hel del av den skojfriska känslan från den serien för det var ju verkligen slapstick-humor. Verkligen. Det är pirater, det är Karibien. Bodo Lady var alltid med. Det var alltid en massa fulla pirater in och ut. Man skulle leta efter saker. Han var asdålig på allting, precis som en viss Johnny Depp är. Det känns som att man har tagit inspiration därifrån. Det är ändå en rätt välkänd serie. Ja, verkligen.

00:30:55De måste ha suttit rätt länge för att försöka skriva manus. Det måste ha tagit en jäkla tid. De måste ha haft jäkligt kul om de gjorde det, kan jag tänka mig i alla fall. Sen så var ju musiken riktigt bra också. Det var den verkligen. Jag får lite känsla av att det är lite samma grej som när de satt och skrev ihop manuset i Jönssonligan. Fast resultatet blev väldigt mycket sämre Jo, jo, men just det här att vi ska hitta konstiga sätt att bryta oss in på ställen med liksom gummianka och uppblåsbar tub och allt vad det nu kan vara för någonting Det är ju lite samma grej Ja, men det är ju lysande, Sickan Charles-Ingvar Charles-Ingvar Ja, vi ses Det jag blev så sjukt besviken över med just Jönssonligan är att det var tydligen en rip-off på en dansk jäkla serie som heter Olssonbanden. Det är typ en liten knubbis, en skojfrisk snabb snubbe och ett geni som bor hemma hos mamma. Men snälla, kunde vi inte ens kommit på vår egen buskis? För det är ju verkligen det det är.

00:32:09Ja, men det är väl så att de stora grejerna, det har man ju säkert snott någonstans. Jag skulle säkert kunna tänka mig att även Sällskapsresan är snott någonstans ifrån. Men är inte det Lasse Åbergs lilla baby? Jo, men det är väl klart att han har hämtat inspiration någonstans ifrån. Det gör väl alla på ett eller annat sätt. Jo, men du har nog ändå en liten poäng att... Lite samma grej bakom sen så i min personliga åsikt så blir Monkey Island Extremt mycket bättre än Vanheden. Ni vet att det finns ett spel med Jönssonligan va? Det visste jag inte. Jo, det finns Jönssonligan, Jakten på Mjölner och Jönssonligan går på djupet. Jakten på Mjölner? Ja. Det har de inte tagit på den här filmen, vad fan? Nej.

00:33:02Men Gå på djupet var ju nästan som den som hette Dyker upp igen. Precis, det är fantastiska svenska filmer. Mycket rysk ubåt och finlandsfärger. Ja, just det här. Hur ska vi säga, det är ju också så här tidens dokument och allt vad man nu ska prata om. Ja, det var ju ungefär samma era om man ska vara helt ärlig, 90-talet. När allt var härligt förutom Jöns Sundin. Väldigt mycket var bra på 90-talet Ja Pogs till exempel Åh gud vad jag samlade ihop Pogs Herregud Om det bara hade funnits ett klickspel med Pogs Tamagotchi och Oj oj oj Boybands Ja Boybands? Varför finns det... Ja! BSB, click me again Eller lyssna på den här British Spears, Click Me One More Time Kanske hade kunnat vara med en feature i en annan serie som var lite åt det hållet, Leisure Suit Larry

00:34:16Där har vi ju en intressant titel för en av de första titlarna som har blivit bannlyst. Det var ju lite i samma era, Wolfenstein 3D var ju först ut med att bli bannlyst i diverse länder, mest för nazireferenser, inte så mycket för våldet. Men Leisure Shoot Larry var ju... Trots otroligt primitiv grafik och det fanns ju Alltså man skulle kunna, det fanns ju serietidningar som var betydligt värre illustrerade än vad det här spelet var så var det ändå ett av de första spelen som blev Ja helt enkelt portade från diverse länder Ja jag tror att det var Alltså mycket på grund av att Det handlade ju Alltid om att Larry skulle scora med typ två eller tre tjejer, det fanns ju liksom inget annat Egentligt mål i de spelen

00:35:06Och så skulle han ju bara se cool ut, han skulle typ hitta en schysst suit, han skulle se bufft ut, han skulle verka rik Men allting gick ju ut på att han skulle charma de här och det fanns liksom inget annat mål med det Jag undrar om det här var liksom som en effekt av att det kom ju en del riktigt shady FMV-spel med erotiskt material under den här tiden Det var ju kanske, men jag tror ändå att det var väl aldrig riktigt tänkt att det skulle vara direkt en erotisk titel på så sätt Det var ju mer det här att man spann på humor Skojade lite med hela player-grejen Exakt Han var ju vidare lyckad, det var ju också halva grejen Han lyckades ju visserligen okej Men det var ju aldrig så att han blev den här coola liksom glidaren Nej precis, man skulle ju kunna säga det som att det var som en ironi utav playboy

00:35:57Det var typ en misslyckad Hugh Hefner. Precis. Det var väl exakt det som var syftet med det spelet, eller? Ja, jag tror det. De drev med hela den grejen. Han var ju lite ur form, hade kulmage, en stor guldkedja. Han var väl lite lätt skallig och allt möjligt. Han var inte alls den här snubben med svettbrädan. Och lite halvt alkoholiserad om man ska läsa in lite grejer och så. Han hade väl alla de här aspekterna av, ja. Den har varit i Las Vegas för länge liksom. Jo. Men ändå så är det ju ett av de mest namnkunniga spelserierna som har gjorts. Åtminstone om vi pratar folk i våran ålder och så. Så vet ju alla vad det här spelet var. De envisades ju med att göra uppföljare ganska länge. Ja. Jag tror det överlevde fram tills det blev den här...

00:36:523D-stilen istället och allt möjligt. 2008-2009 har jag för mig sista spelet kom. Någonstans där, men då var det ju inte... Det var ju inte ens i närheten av bra längre, men som sagt vi överlevde länge. Ja, men då var det ju alltså... Snacka om att det här liksom har tagit en lång bit, för jag kommer ihåg just ett av de här sista spelen där han liksom... Får ihop det med, det var ju liksom allt från en transvestit till liksom alla möjliga varianter så att Man hade ju också spånat ut konceptet vad det gäller, ska vi kalla det lite mera Exotiska varianter utav hans erotiska upplevelser Från för man till början så skojade de ju också lite med såhär kändisnamn Alltså de hittade på varianter av riktiga kändisar

00:37:37Det var inte Pamela Anderson men alla som såg spelet visste att det var Pamela Anderson som han var och limmade på. Jag tror att de tappade hela den grejen också. För precis som vi sa tidigare så var många av de här spelen humorbaserade och Lech's to the Lair var definitivt ett humorbaserat spel. Men de tappade lite det konceptet sen och då blev det bara ett halvslisigt snuskspel. Då var det egentligen ingen mening med det längre. Men men, å andra sidan så utan det spelet så kanske andra inte hade kommit och lite sådär så att ja. Men alltså jag tror att det har ju sin plats i guldåldern av en anledning. De första spelen var ju väldigt populära. Det går inte att ta ifrån dem. Men de var ju roliga, det var ju det som var hela poängen. Alltså de hade ju ganska många komiska poänger. Ja, och mycket av dem var ju just för att det gick inte så himla bra för dem. Nej.

00:38:29Det är ju bara att titta på, det är ju som att se en American Pie-film i princip. Ja, det var en väldigt bra jämförelse. Det är väl nästan exakt. Något mer tragisk snubbe kanske för att han var betydligt äldre än de där ungdomarna. Men annars typ samma misslyckade äventyr. Jo. Men till skillnad från Larry så ville ju Guy Brush gifta sig. Och Joker också. Exakt. Jag känner att jag inte riktigt är redo att släppa Monkey Island ännu. Så då hoppar jag rakt in i trean. Yes. Han återförenas ju med Elaine som hon senare kommer att heta. För jag tror inte hon heter så i början va? Nej, för jag vet inte ens om man får reda på hennes namn i första. Nej, just det. För just det, The Governor's Daughter eller något sånt där. Just det, hon är Governor's Daughter i början. Men i trean där så återförenas han ju med henne. Och friar till henne och så ger han henne en ring som då råkar vara cursed. Så hon förvandlas till guld.

00:39:26Och sen blir hon stulen av pirater. Ja, är det i samma spel? Jo, men det är det väl? Ja, det är det. Trean var ju jättejättebra. Det var fantastiskt. Det var det verkligen. Jag tycker att det är en sån bra öppning till hela spelet. Storyn. Är det den där man ska samla ihop en piratcrew och åka ut med båt? Det är väl första spelet, va? Ja, det är ju i första spelet också. Då hamnar man ju på en ö där man lämnar alla sen. Just det, men här hittar man ju, för här kommer man ju till, för egentligen så är ju målet är att man ska byta ut den här ringen då mot en riktig ring så att hon slutar vara gjord av guld. Och man träffar ju den här kvinnan som säger till honom så här, du måste hitta en jättefin, den måste vara samma värde eller dyrare än den du gav henne, helst så ska det vara två månadslöner. Och så tänker man så här, ja gud hon är ju gjord av guld just nu, hon är ju värd mycket mer än så.

00:40:26Då åker man ju till det här skeppet som är... Apskeppet. Det är ju bara apor på det. Just det. Och det skeppet tar man ju över. Så var det ju. De hade riktigt många bra idéer i den serien. Jag tyckte den serien var helt briljant tills de gick ifrån den handritade grafiken och körde 3D istället. Då tyckte jag att den spårade ur lite. Sen vet jag att Telltale Games gjorde en spelserie med Monkey Island. Det var episoder. De skulle så vitt jag förstod vara ganska bra. Men jag har aldrig spelat nån av dem. Det var innan de började med de senare spelen som de blivit kända för numera. Walking Dead, Game of Thrones, Batman och så vidare. Det var första generationen av Telltale-spel. Då var Monkey Island ett av de stora.

00:41:16Och även Sam & Max gjorde de en lång serie av där. Just det. Sam & Max, som väl var nån slags serietidning från början? Mm. Och sen ett klassiskt deckarpar. Det var en serie som byggde mycket på deckar-memet. Lone Ranger, ut och leta i undre världen efter saker. Ja. Sam var ju hunden, som väl var han som var... Var han privatdeckare eller polis? Jag minns det som att han var... Oh, vad svårt. Jag har för mig att han hade nån typ av badge med sig. Ja, jag vill också minnas det. Men sen kändes det mer som att han var en privatdeckare. Men han hade nån slags badge. Jag vet inte. Att han var den snälla av dem. Ja, för Max var ju kanin. Han var kanin, va? Ja, med jättestora öron. Han var ju helt tokig. Han var lite lätt deranged.

00:42:15Jag kommer ihåg att någonstans i spelet skulle man vända ut och in på en katt för att hitta en karta. Han sticker ner armen i magsäcken och vänder ut och in på den. Det var typ sådana saker som den karaktären alltid gjorde. Men det var också den storyn till första spelet, Hit the Road hette den va? Det handlade om att Bigfoot hade försvunnit från någon karneval och de skulle hitta Bigfoot igen. Precis. Det är ju inte sant. Det var också en sån här cool värld. De lyckades väldigt bra med sina världar under den här perioden. Även fast det var helt störda grejer man gjorde i dem så kändes det ganska logiskt just där och då. Speciellt sen när de återfann. Det var så att de återfann Bigfoot på någon konsert där det fanns någon alternativ Elvis som hade honom som bakgrund om han spelade triangel eller någonting.

00:43:14Jo, Triangel var det, tror jag. Jag är nästan säker på att det var Triangel. Men ingen publik heller, vilket var väldigt spännande. Men apropå de här lite skruvade grejerna så var ju också Grimfrandango ett sådant spel där man helt enkelt har dött. Och när man då väl kommer till steget mellan levande och vad som kommer härefter så beroende på hur man har gjort eller varit i sitt liv så kan man ju... komma lite olika bekvämt till den här slutgiltiga destinationen. Och har man ju varit riktigt duktig, då får man ju åka expresståget. Och annars kan man få åka buss och sådär och de förlorade själarna, de får ju gå. Men de flesta kommer ju inte fram utan de blev ju fast i den här öknen mellan. Och våran hjälte är ju förstås då en stackars, ja, sån här som inte får åka någonting. Så han

00:44:11Tar väl ett jobb för att försöka känna ihop till den här biljetten? Han tar ju någon slags knegarjobb. Som typ kommer ta jättelång tid. Men lyckas han med det så får han chansen att flytta vidare. Det är ju också förstås ett klassiskt peka-klicka-spel. Men just det här temat av att man helt enkelt har avlidit. Och man ska försöka rädda den här stackaren till andra sidan så att säga. Det fick ju väldigt mycket när det kom. lovord för att det var så välskrivet. Det var inte bara ett roligt spel, utan det var... Mycket lite djupare tankegångar och filosofier kring livet efter döden och sådär. Tyvärr så var det ju inte så många som plockade upp det just då. Därför det var ju det sista i den här serien utav... Det var precis när Peka Klicka-spel inte blev så poppis längre. Nej, kommit upp 98. Precis. Sen så kom det ju en hård remake senare som förstås då blev mer intressant. I och med att det kommit att bli poppis igen då. Mm.

00:45:15Men även där finns det förstås en massas roliga och rätt spännande pussel och sådär. Ja, om man ska nämna det liksom ihop med resten så var ju det här ett som ansågs vara bland de svårare. Och det kanske också var något som skrämde bort en del casual gamers när det kom. För att det var ju någonting som de var ganska öppna med redan då. Pusslen var ganska svåra. Vad heter den här, det finns ju någon referens till, vad heter den här Porror-filmen? Där en familj som har gått bort, den här superklassiska när de uttalar någons namn tre gånger så dyker han ju upp. Det är ju, där besöker de ju också liksom att, ja, de ska göra rätt för sig för att komma vidare i det hela. Mm, mm. Jag vet vilken du menar, det är ju en riktig klassiker. Mm. Ja, det spelar inte så stor roll. Men jag tror att just det temat är väl inte egentligen något okänt. Det är ju hela det här med skärselden liksom. Du är fast där tills...

00:46:13Beatlejuice var det jag tänkte på. Ja, just det. Beatlejuice. Just att man är fast tills man förtjänar chansen att få gå vidare. De hade vi ens spunnit loss på hela den grejen. Mm, precis. Plus att det är ju en hommage till den här latinska Day of the Dead-festivalen. Verkligen, verkligen. Grafiken där tyckte jag var helt briljant. Det är verkligen egen stil i det spelet. Och just för att den hade det så höll det faktiskt ganska bra. Även fast nu när HD-varianten är ju såklart uppfräschad och ännu snyggare. Så höll det ganska bra fram tills de gjorde den. Just för att den var liksom inte så beroende av att det var knivskarpa konturer. Nej, precis. Det var ju mer som tecknad film som man liksom fick vara med och peta i. Men visst behöll de även, även fast de gjorde remaken, så behöll de ganska mycket av de förenderade bakgrunderna.

00:47:09De fick ju rätt mycket kritik just för det. För att de hade hottat upp alla själva spelkaraktärstexturerna. Men bara typ dragit upp storleken på de andra grejerna. Mm. Det beror ju på hur man ser på det. Det är ju vissa som skulle hävda att det är bra för att man har någon sorts... bindning till att man gillar hur det såg ut innan. Vissa hävdar ju till exempel att man har förstört själen med remastern utav Full Frattle. Därför att det ska vara pixligt och skitigt och kantigt och sådär. Jag kan ju tycka att efter att ha sett hur du gjorde med för att återvända då till Monkey Island, ettan och tvåan där, att man faktiskt kan switcha helt mellan traditional mode och den där de har ritat om allt. Så har man egentligen gett båda campen det man vill ha. För de som vill ha det gamla får exakt som det gamla ser ut. Och de som vill ha det nya, de får det nya. Jag tycker om när man gör så, för det har man ju till exempel gjort i vissa av Streetfighter HD-spelen. Att man kan välja ett classic läge.

00:48:20Nu kommer aldrig det hända, men oj vad det skulle vara bra om de inkluderade det i Funky Fantasy 7 remaken. Ja, det har vi pratat om förut och jag kommer minst nämna en gång till innan den här dyker upp. Men det är ju riktig lyx. Just att när det funkar så bra också som det gjorde i de här att man kan slå på och slå av det medans man spelar. Och det hände liksom över någon sekund så slog det om bara. Riktigt, riktigt coolt gjort. Och att det funkade så smidigt och inga laddningstider emellan eller något sånt där heller. Jag tycker det ska bli intressant om vi spinner fram klockan en 10-15 år när det helt plötsligt ska komma en... Ja, vad ska vi hitta på? En 16K-remix utav Witcher 3 som är ett nostalgiskt pixelspel från Ano 2016 eller 2015. Att hur man då, hur man kommer se på...

00:49:16grafik då och nu och så vidare. För det kommer ju förstås vara likadant. Ja, det är väldigt svårt att säga. Jag tror att det kommer vara exakt samma grej då som det är nu. Gör man det på rätt sätt så kan det bli jättebra. Gör man det på fel sätt så får man samma grej igen. Du dödade själen, du tog bort hela grejen som var spelet. Det är bara samma spel i namnet och ingenting annat och så vidare. Så jag tror att det kommer alltid vara den balansgången, oavsett hur mycket snyggare grafiken kan bli. Och det där är ju också, jag tycker att det är intressant det där med när någonting faktiskt blir retro för att jag tycker att det blir kortare och kortare tidssekvens från att när någonting har varit nytt till att det blir retro. Nu beror det lite på vilket område man rör sig men speciellt, nu har det gått väldigt fort inom e-sporten men när de pratar om personer som

00:50:06Var med då det verkligen begav sig Ano 2013 När är det verkligen retro? När är det nu? Jag tror att du är inne på Det här är kanske lite ett sidospår men om vi kollar på de här spelen så är de definitivt retro för det är länge sedan Men jag tror att e-sport som utvecklas så snabbt Nästan varje år så händer det stora grejer Då kanske man ackumulerat lika mycket ny utveckling på tre år som tog 10 år för de andra. Ja fast egentligen är det ju bara det som är runtomkring som utvecklas. Det är fortfarande fem guys som springer runt på en karta och skjuter varandra ano liksom 93. Fenomenet i sig då om man säger så. Jo så är det ju. Som i snurran runtomkring. Tänkte Ska man kanske nämna kort några serier som vi inte varit inne på alls så har vi ju Många av de här som kom från

00:51:00Andra än Lucas Arch till exempel och Space Quest, Police Quest, King's Quest och Simon the Sorcerer. Simon the Sorcerer är ett av mina favoritspel just på grund av humorn. Det är fantastiska scener som där trollet i Bockarna Brusa har gått i strejk. För han är så less på att bli nedknuffad i ån hela tiden. Den var så sjukt bra. Jag förstår honom. Han visste ju liksom hela tiden var det skulle sluta. Han var bitter. Det här slutar alltid med att någon lurar ner mig på något sätt och jag blir nedkastad i ån. Hur var det det slutade? Han åkte ner i ån i alla fall eller vad sjutton var det man gjorde? Jo, exakt. Jag har för mig att man i skogen så satte någon typ oger och grät eller om det var en jätte för han hade en sticka i foten.

00:51:52Man hjälpte honom att dra ut den och då fick man en visselpipa som sa: Om du hamnar i problem, blås i den här. Men det var nånting som satt i den som gjorde att man inte kunde blåsa. Men det här trollet får se den och blåser i den själv. Han är så stark så han blåser ut den där. Då dyker den här jätten upp och lyfter upp honom. Han är jätteliten i jämförelse. Och typ bitch-slappar honom i ansiktet och sular ner honom i vattnet. Så har jag i alla fall för mig att det gick för det där stackars trollet. Det var riktigt stor humor. Men det som gjorde det spelet lite extra bra för mig var att jag var en stor fan av serien Red Dwarf. Som ju var väldigt stor på 90-talet. Och en av de som var huvudpersoner i den där var Chris Barry. Som spelade Critan, hologrammet. Han var den som gjorde rösten till Simon. Jaha.

00:52:49Riktigt, riktigt bra humortajming. Så jag tyckte alltid han var spot on när han läste den rätt så bittra Simons dialoger. Han vill ju inte alls vara i den där världen överhuvudtaget. Mm. Det första han säger när han dyker upp i det där huset är ju typ så här I'm stuck in this stinking world in these stinking clothes and there's not a pizza bar in sight. Ja, för det är väl också någonting att han färdas ju dit av. en slump eller någonting i den stilen. Han är uppe på vinden i sitt hus och hittar en magisk bok som han råkar läsa i och förflyttas till den här världen där den goda trollkarlen Calypso har försvunnit. Så att han hamnar i hans hus. Men det måste ju också anspela en hel del på Yellow Brick Road, höll jag på att säga. Ja, jag vet vilken det är. Men det är ju en klassisk grej, bara att de gjorde en twist på det, att han vill inte vara där.

00:53:44Och han tycker världen är asjobbig, smutsig, snuskig och det är konstiga dvärgar. Alltså han är ju så himla bitter. Det gör det så himla bra. Ja, vi är inte i Kansas längre i alla fall. Inte på något sätt. Ja, någon annan titel. Jag har ju en titel som inte vi har pratat så mycket om också. Det är ju en déjà vu, The Nightmares Comes True. Just det. Som är så här klassiskt polis. Eller ja, deckarspel kan man väl säga. Man ska lösa ett mordgåta. Så det är lite Cluedo-inspirerat. Man hittar fingeravtryck och tändsticksaskar och så vidare. Ganska spännande. Rätt bra story faktiskt. Ja, men där var det väl inte så mycket humor? Alls? Nej, inte alls. Det är ju en klassisk CSI-avsnitt höll jag på att säga. Även om det är ännu mera klassiskt i stil med att det verkligen är fotavtryck. Det var ju förstås inga high-tech-grejer på något sätt. Utan det är mer den här...

00:54:42Skönt, halvt alkoholiserad. Något äldre gentlemannen som förstås röker. Det måste man göra. Trenchkort rock. Stor hatt. Mycket pondus. Troligtvis frånskild. Även om det inte sägs. Alla bra grejerna. Retrodetektiven. Exakt, det är så som man vill ha dem. Som Cisa är det bara, utom Cisa inte hade varit dåligt helt enkelt. Mm, typ så. Precis. Jo, nej men det enda som fattas är att man har en ännu mer alkoholiserad granne som frågar om man vill ha sig en stänkare varje gång man kommer hem. Och har någon slags nackkrage. Mm, exakt. Oh, det vore fantastiskt. Beck, the click game. Men CSI måste ju finnas som något slags spel. Det gör det. Det finns flera stycken faktiskt. Precis vad jag ville höra. Jag vet faktiskt inte vilken typ av spel det är. Men det är deckarspel. Så jag tror att det är säkert...

00:55:39Fast det kanske till och med är något jävla klickspel. Det skulle ju funka, känner jag. Jag vet inte om det dök upp några sådana under 360-eran, så vi måste ha varit där 2006-2008 eller någonting. Du kan väl spela dem ihop med när du spelar igenom dina cheerleaderspel också? Fast du vet att det är bara Bassmaster för mig. Precis, Bassmaster VR blir det väl numera? Japp, dags att bada ut i älven igen. Precis. Jag väntar ju på att du ska inneha det officiella världsrekordet i Bassmaster 3000. Ja, alltså får man upp en 16 kilos regnbågslax så är det ju inget skoj liksom. Nej. Då är det på riktigt. Har ni något mer fantastiskt lir som ni vill addera innan vi packar ihop för kvällen? Ja. Ja. Linda, kör. Jag har ju ändå... Jag måste ju lämna lite indietitlar såklart.

00:56:33Det finns ju två spel som jag tycker hör ihop fast de inte gör det. Den ena heter ju Five Nights and Freddies. Och jag tror att jag har nämnt det tidigare, men det är ju skräck så det ligger ju mig varmt om hjärtat såklart. Och det är ju fantastiskt. Man sitter ju i sitt lilla bås och ska vakta en restaurang som har en massa animatronics som kommer till liv på natten. Och första spelet är ju det bästa för det är läskigast. Och det är det första. Och då har man ju... Man ska ju klara sig igenom hela natten tills klockan slår sex och man har jättelite batteri och man har dörrar som är elektroniska. Och om man har dem stängda hela tiden så dör batteriet direkt. Så man måste ju ha dem öppna tills precis innan animatronicsarna kommer in och äter upp en. Och det är så stressigt.

00:57:22Perfekt upplägg för ett skräckspel därför att det är så tvärtom mot andra spel därför att här sitter man still och väntar på att rädda sig själv från det man vet ska komma till skillnad från andra spel när man går runt och så kommer fienderna när man går runt. Det låter riktigt, riktigt bra faktiskt. Det är helt underbart. Alltså det är så hemskt. Jag skulle inte rekommendera någon att spela det, men jag älskar det. Så därför måste alla spela det? Exakt, precis. Bra skräckspel. Spela inte det här, men spela det här. Precis. Och sen... Och sen motsatsen till det då är ju Five Days, A Stranger heter det. Five Days A Stranger. Och det är också lite övernaturligt, lite skräck sådär. Och då spelar man en tjuv som heter Trilby, tror jag den heter. Och man hör talas om att det finns ett mansion som har blivit övergivet för att de som bodde där har dött. Och så kommer man dit och inser att...

00:58:20Shit, jag kommer inte ut härifrån. Alla dörrar är nu barrikaderade. Alla fönster är barrikaderade. Och sen är det fyra personer som redan är i det där huset. Som var där för att sno allt också eller? Mm, ja det är en reporter och sen är det en annan som är någon slags prisjägare och sen är det en snubbe som är helt konstig som inte säger någonting och sådär. Det är väldigt spännande. Sen börjar man hitta dagböcker från pappan och sonen som har bott där. Det visar sig att mamman har dött i Childbirth så sonen har ett syskon. Sen händer det läskiga saker. Det är ett kort indiespel som jag tror är gratis. Det är supermysigt. Om man vill spela dag och natt i fem dagar rekommenderar jag Five Nights och Five Days.

00:59:07Finns det på typ Steam? Steam borde det ju finnas på, tycker jag. Annars kan man nog bara googla på det så tror jag det finns en sida man kan tanka hem det på. Coolt. Ett bra tips i så fall. Jag skulle bara väldigt, väldigt kort vilja nämna en serie som vi inte ens har pratat om som heter Hero Quest. Jag vet inte hur många spel det är nu, men det som var häftigt med den från början var egentligen att man kan bygga på samma karaktär genom alla spelen. Det är samma karaktär, men de har lite rollspels... Vibes, så att man har olika stats och kan plocka på sig olika färdigheter som man sen via save-filer kunde föra vidare till nästa spel och då lösa pussel på alternativa sätt som inte gick om man bara körde det spelet rakt av. Det har jag inte stött på i några andra klickspel överhuvudtaget att de hade alternativa lösningar som kanske var att i spel tre så kunde du få upp en dörr på två sätt istället för ett för att du hade hittat en grej i första spelet och så vidare.

01:00:05Väldigt häftigt. Mm, och det var sådär fyra spel som var riktigt, riktigt bra. Sen tror jag att de gjorde samma misstag där som många andra, att det skulle bli 3D helt plötsligt, och då var det inte bra längre. Nej. Det finns ett par stycken spelgenrer som inte gör sig i 3D. Fighting är ett. Absolut. Ja, typ klickar vet i sjutton om det gör sig så bra i 3D. Nej, det gör sig mycket bättre när man har stillsamma miljöer att röra sig i. Det blir inte lika... Det är ju på många sätt lite som avslappnande att spela de här spelen. Även fast man måste tänka till så är det ju oftast så att man... Det är nästan nåt slags meditativt där man försöker lösa saker i sin egen takt. Hugo gör sig inte så bra i 3D heller. Det gör sig väldigt dåligt i 3D. Ja, verkligen. Nej men en grej med att peka och klicka-spel är väl att det du har på skärmen just nu det är det du har och det är allt du behöver för att komma vidare. Även om det kan vara lite pussligt. Som till exempel i Monkey Island 3 när man blir uppäten av den här ormen. Just det.

01:01:04Man har sitt Inventory. Man vet att man inte sitter fast men det är inte helt lätt att komma på. Men man har läsningen där. Precis, man fick jobba lite men man visste att om jag bara tänker till så kommer jag ut härifrån. Ja men exakt. Och med det så tycker jag att vi tackar för oss ikväll. Och spanar vidare på nästa veckas avsnitt där vi kommer prata om spelmoddning och vi kommer ha med en gäst, internationell gäst sådan som kommer prata om sin moddning helt enkelt så det ska bli spännande. Så med det så säger vi tack och hej för idag och på återhörande. Hej hej! Hej hej!