Avsnittet i korthet: Legend of Zelda
Legend of Zelda är avsnitt 28 av den svenska spelpodden Spelfarsan med vänner, publicerat 7 april 2017 och 56 min långt. Det ingår i formatet Temaavsnitt. Avsnittet hör till temat Nintendo.
The Legend of Zelda – från första spelet och A Link to the Past till Wind Waker och Breath of the Wild
Kort om avsnittet: Spelfarsan med vänner krossar krukor och letar heart containers i ett avsnitt om The Legend of Zelda. Panelen går igenom seriens story och klassiska föremål, sina minnen av det första spelet och det mördande svåra Zelda II, och hyllar A Link to the Past som ett av de bästa spelen någonsin. Dessutom Ocarina of Time, The Wind Waker och funderingar kring det nysläppta Breath of the Wild.
Kapitel i avsnittet om Legend of Zelda
- 00:00 – Intro: när krossade du din första kruka?
- 03:41 – Vad handlar Zelda om? Link, Zelda, Ganon och Triforce
- 06:54 – Kristaller, Master Sword och Shigeru Miyamoto
- 08:46 – Föremålen: bomber, bumerang, Pegasusskor och flöjten
- 10:52 – Första Zelda och det mördande svåra Zelda II
- 14:33 – A Link to the Past: det bästa Zelda-spelet, och maskbossen i tornet
- 18:24 – Öppningsscenen i regnet och logiska luckor i Hyrule
- 22:34 – Mörka världen, håven och varför man samlar rupier
- 30:24 – Ocarina of Time
- 32:17 – ”Play like a girl” – och hur gammal är Link egentligen?
- 37:54 – Hjärtan, heart containers och Nintendoklubben
- 41:06 – The Wind Waker och dess omstridda grafik
- 45:48 – Breath of the Wild: för stort och för fritt?
- 52:29 – Fiske i Hyrule, vattenbanor och slutsatsen
Det pratar vi om: Legend of Zelda
Första krukan
Peter krossade sin första kruka i A Link to the Past i början av 90-talet. Han hade inte själv någon SNES, men spelet var lika roligt att titta på hos kompisar som att spela. Någon annan i panelen började med det första Zelda en sommar runt 1989 och gick snabbt vidare till Zelda II. Övergången från NES till SNES tog tid i kompiskretsen, eftersom det fanns så många bra NES-spel och konsolerna var dyra.
Story och myter
Seriens grund är en klassisk saga med lånade element: Link ska rädda prinsessan Zelda i Hyrule från den grisliknande Ganon, och alla slåss om Triforce, de tre gyllene trianglarna som panelen påpekar finns på Fischer-skidor i Vinterstudion. Lägg till kristaller, magiska tal och Master Sword som sitter fast i en sten likt Excalibur. Inspirationen ska komma från Shigeru Miyamotos barndomsäventyr i grottor och skog. Enligt panelen hade de 19 spelen före det senaste sålt över 75 miljoner exemplar.
Föremålen och de två första spelen
Bomberna och bumerangen är de mest klassiska föremålen, men Pegasusskorna saknades verkligen i Ocarina of Time. Flöjtens melodi fick högst applåder på Zelda-konserten i Stockholm året innan. Det första Zelda minns för den ändlösa skogen och för att det var svårt att se var man skulle spränga, något som trean löste med tydliga sprickor. Zelda II beskrivs som experimentellt och ”vansinnigt svårt”, med sidoscrollande strider, XP och ett sista tempel som kräver max magi. Kanske är det roligare att titta på en speedrun än att spela det själv. En klassisk felöversättning skickar dessutom spelaren åt fel håll.
A Link to the Past
Zelda III ”är och förblir” det bästa Zelda-spelet, och kanske ett av de bästa spelen någonsin. Det är nästan lika bra som Bassmaster, skämtar panelen. Maskbossen i tornet (Moldorm i Tower of Hera), där man ramlar ner hela tiden och måste börja om, utses till en av spelhistoriens mest irriterande bossar. Men det är just den frustrationen som gör segern värd något, och därför vill panelen inte fuska med emulatorsparningar. Öppningsscenen i regnet med musiken är ”sjukt stämningsfull”, men panelen undrar varför Link bor precis utanför slottet, vad hans farbror egentligen gjorde och varför prinsessan var så dåligt bevakad. Spelet var tidigt med att kännas som en öppen värld, och den mörka världen, med inverterade färger och nya element, var ett smart sätt att fördubbla spelet utan att använda mycket mer minne. Sedan följer funderingar om håven och feer i flaskor, rupier som är en riktig indisk valuta, och var Link förvarar allt. Svaret kanske ges i The Minish Cap, där mössan faktiskt lever. Och varför blir man en kanin i mörka världen? För att man saknar Moon Pearl.
Ocarina of Time
Det första 3D-spelet som kändes snyggt, med fin musik och hästridning, välbehövligt utan Pegasusskor. En omtalad amerikansk reklam med slutklämmen ”will he get the girl or play like a girl?” är panelen osäker på om den ens fanns (den fanns: ”Willst thou get the girl? Or play like one?”), och det leder vidare till frågan vad det betyder att ”spela som en tjej”. Hur gammal är Link? I Ocarina ungefär tio i början, och spelet handlar delvis om att han är för ung. Panelen kallar honom ”största barnsoldaten ever” och skulle vilja fråga Miyamoto om saken. Ocarina startade också diskussionen om Zeldas tidslinje.
Hjärtan och Nintendoklubben
Hjärtsystemet och heart containers gör att man kan bli starkare genom att leta, till exempel genom att få det röda svärdet tidigt i A Link to the Past. Den som gjorde 100 procent som barn hade god hjälp av Nintendoklubbens tålmodiga göteborgare i telefon, ”ett av århundradets bästa callcenter”.
The Wind Waker
Linda hade originalet till GameCube. Den tecknade stilen orsakade ett ramaskri efter en tidigare realistisk trailer, men har åldrats bättre än samtida grafik. Fajterna var riktigt bra, men båtresorna i det översvämmade Hyrule tog tid. HD-versionen från 2013 ska ha kortat restiderna. Humorn är också ovanligt slapstickartad för serien.
Breath of the Wild
Det nysläppta spelet ser väldigt bra ut och har fått strålande recensioner, men panelen är kluven. Efter The Witcher finns en trötthet på enorma open world-spel med ”dunka tio kaniner”-uppdrag, och hoppet är att spelet behåller Zeldas röda tråd och tempo. Spelet ska få en ärlig chans, men först måste man få tag på en Switch, och de är slutsålda. Det leder till en historia om en bror som ”köpte vin”, vilket visade sig vara ett Wii.
Fiske och vattenbanor
Fiske finns förstås i Zelda, som i alla japanska äventyrsspel. Varför kan Link inte simma i Ocarina of Time, utan måste gå med järnstövlar i vattentemplet? Panelens statement står sig: vattenbanor gillar vi inte. Slutsatsen är att alla hjärtan dunkar för A Link to the Past, att de hyllade spelen är värda att testa och att man ska hoppa över Zelda-spelen till Philips CD-i.
Snabbfakta om Legend of Zelda
| Spel | År | Panelens omdöme |
|---|---|---|
| The Legend of Zelda | 1986 | Klassikern, med den ändlösa skogen |
| Zelda II: The Adventure of Link | 1987 | Experimentellt och mördande svårt |
| A Link to the Past | 1991 | Seriens bästa |
| Ocarina of Time | 1998 | Första snygga 3D-spelet |
| The Wind Waker | 2002 i Japan, 2003 i Europa (HD 2013) | Grafik som håller |
| The Minish Cap | 2004 | Mössan som lever |
| Breath of the Wild | 2017 | Ser lovande ut, men panelen är kluven |
Avsnittsbeskrivning från podden
I veckans avsnitt drar vi ut på äventyr och krossar krukor som om det vore 1991. Det är Zelda som står på schemat och när vi inte dyker i nostalgi pratar vi om det senaste spelet i serien. Grisjakten kan börja!
Spelfarsan med vänner finns som vanligt också på YouTube.
Veckans spel: The Legend of Zelda - A Link to the Past
Länk: https://www.youtube.com/watch?v=435yp6FmZtg&t=453s
Teman i avsnittet
Spel vi pratar om
Transkription av Legend of Zelda
Hela avsnittet i text · 9 561 ord
Automatiskt transkriberad med KB-Whisper (Kungliga biblioteket) – kan innehålla fel, särskilt i namn och speltitlar.
00:00:02Då säger vi hej och välkomna till kvällens avsnitt av spelfarsan med vänner. Idag ska vi ut i grottorna och hugga med svärd och krossa krukor och hitta hjärtan och göra allt möjligt. Som ni kanske hör så är det Zelda som står på menyn för kvällens program. Så vi ska dyka i allt från klassikernas början till senaste releasen som bara var här då i dagarna. Så jag tänkte att... Äh, jag ställer frågan till Peter. När krossade du din första kruka egentligen? Det var ju inte 1986 när det första kom ut. Den saken kan man vara helt säker på. Men jag skulle tro att den första krukan krossades sådär någon gång tidigt 90-tal när Link to the Past dök upp. Och det var magiskt redan från början. Jag hade ju inte den konsolen själv. Det har jag sagt förr. Men det kördes hos kompisar. Det var ett av de här spelen som jag minns som att det var typ lika roligt att titta på som att faktiskt spela själv. Det var en sån cool värld.
00:00:59Man kunde springa runt och göra saker helt efter eget tycke kändes det som. Jag kan ju hålla med. Jag tror att det var något liknande. Jag tror att jag spelade Zelda första gången 89 skulle jag nog tro. 89-90 där någonstans. En sommar. Det var speciellt. Det måste man ju säga. Vilken Zelda var det? Det första Zelda. Och sen så ganska snabbt därefter egentligen så Zelda 2 hade väl mer eller mindre redan kommit ut. Så vi hoppade ganska snabbt från det första till det andra. Det var ju ganska, alltså fick man till både första och andra och sen så kom det in till det persiska nästan året efter där i så fall. Ja fast det tog längre tid därför att det tog några år innan. gemensamma kretsen gick från näss till snäss, så att säga. Det var inte på releasedagen, om man säger så. Nej, jag kommer inte riktigt ihåg, men det kanske inte kom sådär fantastiskt många spel till snässen på en gång som man faktiskt ville ha. Nej, men sen handlade det väl om att få ihop pengar också. Det var ju dyra saker. Det är det ju fortfarande, för all del, men då var det ju oftast en ganska stor investering. Ja, absolut, och dessutom var det ju mycket så ett tag där att
00:02:19Det var fortfarande så många bra spel till Nesses att man kanske inte riktigt hade den här riktiga suget heller kanske. Eller måstet då. Mm. Men. Visste man ju inte hur bra de här spelen som kom var heller. Det var ju inte samma som idag att man bara kunde rulla in på nätet och kolla 15 reviews liksom. Nej, det var ju inte riktigt så. Även om recensionerna redan då förstås var lyriska. Men jag tänkte att själva konceptet Zelda är ju... Visst, det första Zelda var ju någorlunda unikt med sin världskarta och upplägg med items och sådär. Men det var ju inte helt unikt heller för sin tid. Nej, det är ju ett klassiskt äventyrsspel på något sätt. På det sättet att det finns säkert massa böcker som har exakt samma teman delvis och funnits betydligt tidigare än 1986. Ska man säga att det var ett av de första spelen som fick ihop det på ett riktigt bra sätt? Ja, som också hade en lite, vad ska vi kalla det, medryckande story. Fast var inte storyn ganska svår att förstå när man bara spelade spelen? I alla fall ettan och tvåan var väl sådana? Att man inte riktigt...
00:03:41kunde veta vad det var som hände genom att bara spela spelen. Man skulle väl läsa, var det böckerna man fick med för att få en förståelse? Ja, lite och sen så var det väl också det att man hade ju inte extremt mycket dialog om man säger så. Nej, men precis. Det är ganska så barskrapat. Man visste ju på någon nivå att åtminstone i Zelda 2 var det väl ganska så uppenbart att man sa att ja. Prinsessan har blivit sövd av elak magi. Du måste hitta triforcen för att väcka henne. Då kanske vi skulle passa på att faktiskt dra storyn också. Vad handlar de klassiska spelen i Legend of Zelda-serien om? Bacon. Ja, det är därför vi gillar dem så mycket. Det är bacon liksom. Det måste vara det. Alla handlar väl om Link som ska rädda Zelda.
00:04:39Och skurken i nästan alla de här spelen heter Ganon och är snarlikt likt en gris. Och ja, Zelda är då alltså en prinsessa i ett kungarike. Jag vet inte om landet heter Hyrule eller om det är kungariket som heter Hyrule. Det där är ju, jag tror att det är... Det är både och. Vissa spelare är det på ett sätt och vissa andra. Ja, jag tror att det är landet eller hela riket som är Hyrald. Så det kan vara så att hela riket är också hela världen, så det är typ samma sak. Och för att knyta in det hela så är det ju att den slutgiltiga kraften är ju i form av den här triforcen. Som är tre gyllene trianglar som både den egentligen mörka sidan och den ljusa sidan kämpar ju om att äga. Ganon eller Ganondor som han tydligen också heter fast han inte gör det så ofta. Vill oftast kidnappa Zelda för att kunna använda henne och styra den här Triforce-grejen. Och han är ju då oftast förpassad till den mörka världen men försök kommer ju på olika sätt in i den ljusa världen då för att komma åt Zelda bland annat. Som en klassisk skurk så kommer han alltid tillbaka. Det är typ det enda man kan vara säker på. Så egentligen så är det ganska
00:06:03Likt om man jämför Turtles och Zelda på så sätt att Crang vill alltid komma in från dimension X. In i våran värld. Av en händelse två franchise från Japan. Där den ena kanske har sneglat lite på den andra. Vad vet vi? Det skulle kunna vara så. Och för den som mot förmodan inte vet hur en Triforce ser ut. Så räcker det att man har tittat på Vinterstudion. För att nästan alla kör med Fischer-skidor. Och de har en Triforce som symbol på sina skidor. Hur kan de komma undan med det? Ja, det är en bra fråga, men så är det i alla fall. Det kanske är så att Nintendo, höll jag på att säga, inte vet om det här. Jag tror att det är en universalsymbol som har använts flitigt lite överallt. Det är nog så. Det är en klassiker när jag kör med trianglar på alla möjliga mönster. Men sen är det ju inte bara triforcen, utan det är oftast kristaller inblandade också.
00:06:54Precis som egentligen i Final Fantasy-spelen också då. Det är ju mycket de här gammelklassiska. Det är sju kristaller förstås. Och det är oftast tre av någonting annat och så vidare och så vidare. Som liksom leder upp till att man får den kraft som behövs för att göra vad man nu ska göra. Det är de här magiska talen som alltid finns med. Och sen så en ingrediens som jag tror alltid är med. Men man ska leta efter det här master source som är... Ett av de få vapnen som kan skada gamen. Och det där har de ju plockat från svärdet i stenen. Excalibur och hela den biten förstås. Det är ju avlegenden rakt av liksom. Ja verkligen. Det sitter ju alltid fast i en sten. Ganska jobbigt det där. Man har glömt sitt svärd i en sten. Men med tanke på att den stora inspirationen utav skaparen till spelen kom ju från att han var ute och lekte i grottor och skog i närheten av när han bodde när han var liten och liksom levde sina äventyr så.
00:07:50Det är alltså Shigero Miyamoto vi pratar om här. Och han har väl varit inblandad i de flesta av de tidigare spelen. Jag vet inte hur inblandad han är numera. Men det är ju en stor Nintendo förgrundsfigur. Så han har säkert haft fingrarna med i allt möjligt. Så lite kort så kan man ju säga att hela storyn är klassisk sagovärld med lånade element från alla klassiska verk egentligen på ett eller annat sätt. Och... Nu har jag alltså inte räknat med det spelet som vi nämnde lite i början som har kommit ut precis i dagarna. Utan de 19 spelen som har släppts i den här serien innan har sålt över 75 miljoner kopior. Det är ganska bra. Ja, då kan man ju räkna ut lite lätt hur många timmar som folk har använt eller plöjt i Zelda. Precis, jag säger minst 75 miljoner timmar. En försvarlig mängd.
00:08:46Med tanke på att det verkligen är... Spelar man Zelda-spelen rakt igenom bara för att klara det så är de inte så långa nödvändigtvis. Men om man väljer att hitta allting, alla hemligheter och extraspel, småspel som finns i dem, så kan det ju vara ganska stora spel. Absolut, det kan ju vara många timmar, speciellt senare titlar. Har ju adderat mer och mer och mer av det här. Sen så ska man ju säga att de här föremålen är ju en stor del av Zelda och mekaniken bakom Zelda. Bomberna och bumerangen är väl ändå mest klassiska item. Men även grappling hook är ju också en sån här grej som verkligen föder Pegasuskorna också. Pegasuskorna. Alltså hur irriterade var inte ni när man i Ocarina of Time inte hade Pegasuskorna?
00:09:40Don't even go there. Lite som att man innan man får flöjten. I alla fall i de spelen där flöjten verkligen innebär att man får flyga någonstans också. Jag kommer ihåg. Förra året så hade de en Zelda-konsert i Stockholm. Där de spelade igenom musiken från alla de här spelen. Och då körde de den här blockflatesnutten. Jag tror att det var då de flesta applåderade som högst. Så det är verkligen någonting som folk kopplar till den här serien. Ja, flöjten har ju varit väldigt klassiskt på så sätt att man har fått lift utav en eller annan fågel. Det är ju lite Zeldas svar på luftskepp eller Flamy för den delen från Sicrofmana eller någonting i den stilen. Men i Zelda 2 så användes det egentligen av en helt annan anledning. Och det var ju för att man använde den. Om jag försöker komma ihåg rätt här. Men man använde flöjten, jag har för mig att det var på begravningsplatsen. För att få fram femte templet eller någonting i den stilen. Det kommer inte jag ihåg alls men det. Någonting sånt i alla fall.
00:10:52Det var väl lite, då kanske inte hade hittat sin template riktigt. Nej, alltså med handen på hjärtat så var ju Zelda 2, så många andra tvåor som vi varit inne på tidigare, ett väldigt experimenterande med allt möjligt. Däremot så är det inte så många andra, alltså att vi inte har kört första spelet. Det brukar vara den klassiska att man har hoppat in vid spel två, men här är faktiskt det första spelet ganska känt. Jo. Absolut. Det slående minnet jag har av första spelet är att man faktiskt kan hamna i en oändlig loop i den här... Är det i skogen eller vad det är? Om du springer till många skärmar åt vänster så kommer du ju liksom inte ut ur den. Den är jobbig. Speciellt om man tror att det är en feature. Det här spelet var så sjukt stort, jag kom aldrig ut i skogen. Jag kommer ihåg att jag störde mig på att... För man kunde ju använda bomberna för att öppna hemliga dörrar i berg och sånt.
00:11:49Och i de första två spelen, eller första kanske det var, så det var inte så himla lätt att se var man skulle spränga. Nej, det kan ju inte vara det. För i trean så gjorde de det jättelätt. Det var ju sprickor i bergen eller i väggarna där man kunde spränga. De såg alltid likadana ut också så man behövde bara lära sig hur de såg ut. Som var lite: Ah, där är en sån! Du har ju inga bomber i tvåan. Nej, då måste det vara nog ettan då. Jag är inte säker att jag har spelat tvåan. Det som tvåan är specifikt med, det är ju att du har sidoskrollat i Tempel och i Fighter på kartan. Medan världskartan är i Snättö, uppifrån då så att säga. Som de andra spelen. Nej, det har jag nog mest sett från Saker från Tvåan. Jag tror faktiskt aldrig jag har spelat det. Är det någonting man borde kolla upp så här i efterhand? Det beror lite på.
00:12:41Hur pass mycket utmaning du vill ha. För det är som sagt. Vansinnigt småsvårt alltså. Minst sagt. Alltså det. Det beror lite på hur man gör det. Om du följer lite strategi och grindar. En massa XP. För man har ju faktiskt XP i det här spelet. Så kan du ju. Och levlar upp. Ditt vapen till level 8. Och orkar hålla på ett par timmar med det. Då blir det ju lättare. Men det är ju mördande svårt. Både utav att så pass mycket stryk som man får utav fienden. Men också det här att det är klassiskt Nintendo-manér. Av att tuffa plattformar och att du blir gärna nerpuffad i håligheter där du dör. Så man blir irriterad när du... Ja, plus att det är ett av de få spel jag känner till. Där man faktiskt måste maxa för att komma åt sista templet. Du måste ha...
00:13:36Magi på högsta leveln för att komma in överhuvudtaget. Det är inte ovanligt. Nja, jag vet faktiskt helt ärligt inte. Det är nog roligare att se någon som faktiskt kan spela spelet och titta på det en gång än att faktiskt spela. Som speedrun eller en Let's Play och föredra. Ja, det skulle jag nog säga snarare. Antagligen det senare för att då om man tittar på en speedrun. För det första går det fort och för det andra så är det under en timme och för det andra så är det ju. Hur ska vi säga? Då ser det enkelt ut. Jo, det brukar ju vara så. Får man inte riktigt uppleva spelet heller. Nej. Sen är det ju frågan om hur mycket story det faktiskt är i Zelda 2. Zelda 2 har ju en av de mest klassiska felskrivningarna. De har ju en klassisk sekvens. Du besöker en liten stuga där det ska vara ett tips om att man ska gå till höger eller om det är till... Jag blandar ihop om det är öst eller väst.
00:14:33Men i översättningen så har de översatt fel. Så att NPC:n ser åt den att gå åt helt fel håll. Den är snygg. Sen så spenderade han två timmar på fel ställe. Mm. Nä, då är ju... På så sätt så är ju... Zelda 3 är och förblir, tycker jag åtminstone, det bästa Zelda-spelet. Det är väl inte någonting som du är ensam om att tycka, misstänker jag. Jag är nästan beredd att tycka att det är ett av de bästa spelen jag har spelat. Någonsin. Jag kan ju skriva under där. Det är ett riktigt, riktigt bra spel. Och håller fortfarande skulle jag säga. Verkligen. Så det är lika bra som Bassmaster 3000 alltså? Nästan lika bra som Bassmaster. Ingen tar ju över den titeln. Nej, nej, nej. Oavsett vilket Bassmaster vi pratar om så är det alltid lite bättre. Men det är inte mycket. Ett av de stående minnena från Zelda 3 måste ju vara den här.
00:15:28Maskbossen i tornet. Det måste ju vara en av spelhistoriens mest irriterande bossar. Ja, det var väl kanske en av grejerna som man inte riktigt gillade med så mycket. Men fasen vad nöjd man var när man klarade det. Alltså jag tyckte ju... Jag är kanske inte så duktig på att spela tv-spel. Men jag tyckte att det var många bossar i den som tog ganska lång tid innan jag klarade dem. Jag tycker egentligen att det är de bossarna som är bra. Om man bara går in och har levlat upp och klarar saker jätteenkelt då är det bara en fiende. Det ska vara den här frustrationen. Man ska bli lite förbannad. Sen ska man bli jätteförbannad. Sen ger man upp en gång. Sen kommer man tillbaka och så klarar man det. Ja, verkligen. Maskbossen var verkligen hemsk. För när man trillade ner, vilket man gjorde hela tiden, för han var som en...
00:16:18En rad med gummibollar. Så man åkte ner. Och man fick börja om från början i varje tempel. Ja, just det. Fy fasen. Det hade jag förträngt. Ja, det var konstigt. Fast var det inte så att det var åtminstone så pass förlåtande att det bara var en våning man var tvungen att springa upp? Nej, man började i början. Det var så illa alltså? Det är så jag vill minnas det. Sen... Då tankade jag hem nån emulering av den till datorn och då kunde man spara precis när som helst. Det förstör lite av charmen, tycker jag. Jag kände det också, så jag gick tillbaka till Snesset och spelade den där istället. Även fast det innebar så mycket frustration, men ändå. Jag vet att sista gången jag spelade det så var det på emulator. Men då körde jag att jag bara sparade när man kunde göra det i spel. Det känns som att många gånger, som faktiskt...
00:17:12Svårigheterna är byggda efter när du kan spara. Du ska vara nervös när du går in. Förlorar du där är det bara att köra om en massa grejer. Visst, det kanske är så här. Spara tid och vill man uppleva spelet så snabbt som möjligt så kanske visst... Liksom ta för er av sparfiler men jag tror att lite av grejen med själva spelet försvinner då. Men åtminstone om man ska gå efter de som är proffs på det så är det ju... Det är egentligen bara två bossar i Zelda 3 som faktiskt har ett visst mån av slump i sig. Och alltså så att, nu kommer jag inte ihåg exakt hur man gör men den där maskbossen så ska man kunna stå på en specifik plats utan att bli nedknuffad. Men annars så är det Ganon... Eller agg i mig menar jag och sen så är det tjuvarnas kung eller vad han heter som är i den mörka världen. Det ser ut som en vit snöboll ungefär. Just det. Sockervadd tyckte jag när jag var liten. Ja. Det är rätt bra. Den vill man bara äta upp i så fall. Ja, det kunde man inte. Go get him! Ja. Men.
00:18:24Trean, jag tycker öppningsscenen till trean är ju så sjukt stämningsfull. Mm. Ja, verkligen. Det var där man fastnade tror jag, i det spelet. Ja. Där kan man ju snacka om att man har lyckats med ljudet. För det är ju det som gör mycket, atmosfären. Verkligen. Man vaknar upp där i sin lilla stuga som man bor i med sin anko och får de här meddelandena om att man måste rädda Zelda. Och sen kommer man ut och så regnar det och så den här musiken som verkligen är. Ja, jag tycker det är underbart. Jag var lite sugen på första gången jag spelade att bara gå tillbaka och lägga mig. Och somna om. Det har varit nice. Man kunde ju inte göra det. Man kunde ju inte gå någon annanstans än till slottet. De kallade ju en för, vad var det de sa, vakterna? Go back home kid. Ja, det är ju en liten jackser. Ja. Ja, man kan ju undra varför.
00:19:21Man inte liksom blir attackerad redan där. Utav vakterna. Nej, det är sant. Men det var väl något att de fejkade. Att man såg inte att de var bad guys på någon vänster. Däremot så reagerade jag på att när jag spelade om sista gången. Varför bor han i sin lilla stuga typ en meter utanför slottet? Ja. Precis, hela byn ligger... Långt bort. Men har inte det att göra med att hans pappa ändå var kopplad till slottet på ett eller annat sätt? Får man reda på vad den där Ankel gjorde egentligen? Mm, eller Ankel menar jag. Nej, jag vet faktiskt inte. Han springer ju ut först och får stryk. Ja, precis. Och sen hittar ju Link honom halvdöendes i korridoren. Precis. Och får all the good stuff höll jag på att säga. Men det fick han ju inte. Han fick the stuff. Ja, han fick ett taskigt svärd och någon halv okej sköld. Precis. Nej, men för gissningsvis så borde han ju haft någon koppling till slottet. Han kanske var städare där. Ja, precis.
00:20:37Men med tanke på det här att man fick ett så himla dåligt svärd där det första man fick och man kunde ju ändå rädda prinsessan till att börja med i alla fall. Varför vaktade de inte prinsessan bättre? Det känns som att hon var ganska viktig ändå. Kanske inte räknade med att det skulle vara någon som kom den genom den hemliga gången. Jag tänkte säga att man smög ju verkligen in på ett ställe som ingen visste om. Ja, det är sant i och för sig. Men man kunde ju redan från början veva på ganska bra med sitt lilla svärd. Ja. För han den vakten som vaktar Zelda där, han har ju bara någon sån där kedja med en... Med klotet. En morgonstjärna har han. Ja, precis. Någon slags variant, för de snurrar ju väldigt friskt får man ju säga. Ja, det gör de. Men det tar ju inte så många svärdsving för att döda honom. Och det tar ju ändå två svärdsving för att döda de lila gubbarna i slottet. Nej, men han var uppenbarligen, Link, energisk. Ja.
00:21:36Bara vevade på. Svärdet är ju typ lika stort som han själv nästan. Jag menar det. Ja. De där sköldarna som han får sen. De är ju verkligen lika stora som han är. Ja, speciellt spegelskölden är ju verkligen lika stor som han själv är. Ja. Varför ger det ändå? Det ser ju ut som en tanig liten figur. Men han lyckas med rätt mycket saker. Han gör ju det. Men Zelda 3 var ju också ett egentligen... Vad kanske skulle kunna säga om det första Zelda. Men... Troligtvis det första sällan som riktigt lyckades med att det här kändes som en öppen värld. Att man faktiskt hade frihet att gå lite var som helst. Det nämnde vi lite i Soundbox-avsnittet. Jo, precis. Sen att det kanske var lite fejkat på sätt och vis. Det fanns ju vissa restriktioner, men ändå. Men den hade ju också allt. Den hade ju öknen, den hade en skog, den hade en liten by, den hade slottet.
00:22:34Och det är ju overworlden då. Sen finns det ju den andra världen där också. Jag tycker det var lite intressant hur de löste det där rent tekniskt. Att det är egentligen samma spel. Det är bara att de har inverterat färgerna och sen lagt på lite vissa element. Det var ju ett väldigt smart... Ja, slottet blir ju en pyramid. Ja, vissa är ju men det var ett väldigt smart sätt att spara minne. Att egentligen bara en spegelvänd version. Fördubblar spelets längd. Och behöver inte använda särskilt mycket mer minne. Så det är smart. Och dessutom bygger in det i mörkare spegelvärden. Så att folk fattar att det kan vara ganska liten. Du har ju ett annat roligt item också i spelet som hängt med sen. Det är ju håven. Ja, jag försökte smyga in den lite diskret i början. Men vi got carried away. Men ja, den är ju en riktig klassgrej. Så man kan fånga både...
00:23:33hemska, magiska eldbollar från bossar och bin och fairies och allt möjligt. Som man sen stoppar i en flaska. Just det. Är det egentligen okej? Jo, men det är okej. De gillar det. I high rule är det okej. I high rule så är det bara manners att göra det. I riktiga livet vet jag inte om det är riktigt lika okej. Fångad ju. Nej, man ska passa sig från att stoppa små magiska varelser i glasflaskor. Ja, det kanske inte är så hälsosamt att fylla en glasburk med bin heller. Så länge du inte öppnar den så. Nej. Hitta ett bålgetingbo och köra lite grann. Alltså hittar man ett bålgetingbo så har jag hellre den i en glasburk än har den bredvid mig. Ja. Däremot, en grej som ni kanske kan svara på. Varför samlar man rupier? Man köper ju saker.
00:24:30Men varför är det Rupis? Det är en riktig valuta från Indien dessutom. Ja, det är väl återigen det här med kristaller. Att man handlar med dem. Jo, det kanske är så. Men varför tog de ett namn på en riktig valuta? För att det lät kul. Det måste nästan ha varit det. Japan. Ja, Rupis. Vilket kul namn. Kan det ha varit så enkelt? Jag antar, alltså så har det ju varit i ganska många andra spel, fast då har det ju oftast varit tyska ord som de har slängt in lite sådär. Längre franska ord liksom, så det låter lite fancy. Frågan är om indierna förstår att de har gjort det här. De har liksom inspirerat till en av spelvärldens mest kända valutor. Ja, men det måste ju inte vara ganska opraktiskt att springa runt med dessa rupier. Alltså för den här linklyftningen... Jättestora!
00:25:25Ja, för att när Link lyfter upp den så ser det ju ut som att det ska vara typ en mag-size på den liksom. Men det gör det ju med alla grejer. Hans inventory mot slutet av spelet är ju ganska stort. Man undrar ju om han har allting i sin mössa. Jag vet inte var han har det. För det är ju om man då jämför med till exempel Resident Evil där man måste gå och lämna saker i en box för att kunna bära med sig det. Jag misstänker att han har en magisk mössa. Ja men det måste ju vara lite magi någonstans där. Ja jag har tänkt på en feature till Restant Evil. Det skulle vara att man kunde bära med sig den där boxen. Ja. Släpa den på en liten vagn. Mm. Ja. Men det gör ju inte Link. I alla fall inte som jag har sett. Han släpar aldrig runt på någonting som ser ut som någonting man kan ha saker i. För vissa andra spel kommer ju undan med att de säger att det är typ en magisk påse och allt går att stoppa i den. Som när vi pratade om...
00:26:22peka-klicka-spel med Simon & Sås och hans magiska trollkarlshatt. Precis, men här kommer de undan med att det är en magisk hatt. Här säger de egentligen aldrig vad han har och sina grejer. Däremot så i spelet som kom ut till Gameboy Advanced, jag tror det hette The Minish Cap, där var det ju faktiskt en magisk mössa. The Minish Cap var ju hans gröna mössa. Den levde ju i det spelet. Det kanske är det den alltid gör. Den har alltid funnits med, det är bara att den aldrig har sagt något tidigare. Ja, precis. Annars har det ju ofta varit magisk mantel som har varit grejen. Mm, det är en klassiker. Magiska mantlar, sånt gillar man. Det finns för få såna. Ja, jag menar det. Jag har aldrig tittat på dem. Men man får ju också inte all information direkt. Alltså spelen är ju... Det finns väl en ganska stor sån här diskussion runt vilken tidslinje alla spelen är i och sådär.
00:27:13Det kommer alltid ny information i nyare spel som man kan anknyta till. Okej, då förstår jag varför det hände så här i det här spelet. När de släppte den här Four Sords, när man fick någon slags remake av Link to the Pass då var de här berättargrejerna lite annorlunda så att de skulle passa in bättre i storyn. I hela Zelda-storyn, eller legenden Zelda. tagit upp en intressant grej där, för att alla de här spelen hänger inte ihop. Det har de ju sagt själva, att ibland så är det bara en reimagining. Alltså såhär, man är alltid link, men man har inte så mycket med andra links att göra. Men en del av spelen hänger ju faktiskt ihop. Och det är alltid massa gemensamma nämnare och sådär. Så man får kanske mer se det som någon såhär...
00:28:04Det är samma värld men ändå aldrig riktigt. Alltså en del hänger ihop men det har oftast gått jättelång tid emellan och sådär. Så det är väl mer såhär att de återanvänder massa begrepp. Och ibland så betyder det lite mer än i vissa spel. Jag skulle kunna tycka att det skulle vara lite coolt att spela den, vad ska vi kalla det, den mörka Link. Eller Links skugga ifrån Zelda 2. Så man kunde liksom vända på det hela och att man var ond istället för god. Lite som i Super Mario Sunset. Eller vad den hette, Sunshine eller vad den hette när hans mörka Mario sprang omkring. Just Marius Sunshiner. Så lite den grejen. Det var ju faktiskt häftigt. Eller i, vad är det, Metroid Fusion där du har Samus och X liksom. Just det. Nej men det är ju lite häftigt. Man är ju alltid, tror jag, ganska uppenbart god i de här spelen.
00:28:58Ja, det är väl vissa kanske som du har lite valmöjligheter och kan göra. Du kan ju till exempel jaga höns. Ja, och då blir man attraherad av dem. Ja, de lackar ur till slut. Och i Links Awakening till Gameboys så kan du ju stjäla saker ur butiken. Nu. Nu, nu, nu. Men jag har en sak från Link to the Past som jag inte riktigt kommer ihåg för nu var det ju... Kanske 2-3 år sedan jag spelade det sist. När man flyttar sig mellan världarna så använder man den här Magic Mirror. För att flytta sig mellan Overworld och Darkworld. Och ibland blir man ju en kanin. Varför blev man det? Jag kommer inte ihåg. Därför att man var tvungen att ha medaljongerna. Nej, man måste ha Moonpearl. För att den mörka kraften inte ska vända en till ens inre alter ego eller hur det nu är. Alltså att du förvandlas till ett djur. Ja, precis. Så att man är en kanin i själen. Man är så fluffig och snäll person. Det är lite synd om man blir en kanin. Då kan man inte rädda världen. Men om man ska hoppa vidare från link to the past. To link to the present eller?
00:30:24Kanske inte Linked to the Presence, men... 64an. Just det. Vad var det första jag hette där? Green of... Green of Primare. Det var ett av de bästa spelen som jag har kört i serien när man kollar tillbaka. Det var inte riktigt lika bra som Linked to the Passed, men det var för att det var Linked to the Passed. Men jag minns att det var det första spelet i 3D som jag tyckte var snyggt. Det kan ju bero på att det var ett av de första... Stora titlarna till 1964 också. Ja, det var det. Och den musiken var ganska sweet. Ja. Plus att det är första gången man får rida häst. Det är sällan. Ja, just det. Och det var ju väldigt tacksamt eftersom man inte hade Pegasus-skorna. Just det. För han gick jäkligt sakta. Det gjorde han. Ja, han gjorde det. Då skulle man lära sig att blåsa i den där lerduvan för att saker skulle hända också. Mm. Mm.
00:31:21Men kommer ni ihåg... Det här vet jag inte om det är en myt eller om det är sant. Att det fanns en reklam som var ganska kontroversiell. Det började med texter som var: Kommer han fly eller kommer han fightas? Kommer han vinna eller dö? Sen slutade det med: Kommer han få tjejen eller kommer han spela som en tjej? Det låter ju som något som Nintendo U.S. definitivt skulle kunna tänka sig att hitta på. Ja de gillade ju sånt. De gjorde ju mycket sådana där lite halv kontroversiella grejer. Ja. Det kommer jag faktiskt inte ihåg alls. Jag vet inte om det är sant. Det är bara något som jag har hört. Det kan nog definitivt tänkas vara sant. Ja. Det låter som det. Jag hoppas att det var sant. Pretty goddamn sweet.
00:32:17Mm. Ja. Det värsta är ju när folk spelar som tjejer eller vad säger ni? Ja. Så tjejer som spelar som tjejer. Come on! Spela som grabbar. Kom igen nu! Spela som krang. Precis. Det är ju aldrig någon som har sagt till mig: Du spelar som en kille. Skulle det bara vara såhär weird? Ja. Jag vet inte vad det skulle vara. Eller måste man fråga då: Vilken kille liksom? Ja, exakt. Någon som vet hur de gör eller någon som bara är dålig liksom? Nej, du spelar som en man, vet du. Mm. En riktig man. Eller så ska du... En riktig gamer. Så vet man inte om man har fått en komplimang eller inte, liksom. Nej. Är du en sån där gamer? Ska man ta det positivt eller negativt? Det är väldigt svårt. Hon går helt på tonfallet. Mm. Om vi hoppas på att de säger typ, är du en sån där Zelda-gamer? För då kan man bara säga, you're damn straight.
00:33:10Jag undrar vad man behöver göra för att klassificera sig som en Zelda-gamer. Hur många av de här 19 titlarna behöver man ha plöjt då egentligen? Jag vet inte. Det känns som att det räcker med att man är en liten pojke. Ja, precis. Fast då har man ju därmed inte spelat 19 titlar. Det där är intressant. Hur gammal är Link om man säger i genomsnitt? För det beror ju lite på spel. I vissa är man ju väldigt liten i början. Men liksom, hur gammal är han egentligen? I Okarino Time är han väl typ nio eller något sånt. Ja. I början av spelet då. Ja, precis. Men där spelar man ju honom som liten kille liksom. Men jag tänker sen, vad kan han vara? 16, 17 någonting? Jag tror att det är väldigt svårt att se att han är över 20. Det är ju någon liten teenie guy. Då kommer den stora frågan, är han oskuld också? Killen har en tunik och en hand. Of course he is. Och jagar grisar liksom. Fast...
00:34:09För att vara så liten så har han haft ihjäl en jäkla massa people alltså. Största barnsoldaten ever. Man kan nog skriva en ganska intressant uppsats om hela det här ämnet. Men Okarino Time handlar ju faktiskt om, eller delvis i alla fall om att han är för ung. Det är så. Så de har kanske insett det själva ibland. Det är lite så här. Om man ska vara helt krasst så borde de egentligen aldrig valt den killen. Det måste ju funnits någon som var både äldre, mer erfaren och lika vältränad och kunde använda svärd egentligen. Men han hade the triforce på något sätt. Man kan ju tänka sig att han borde ju ha en släkt på något sätt av ganska så kraftfulla snubbar. Man tycker ju det. Eller är han liksom som Knatte, Fnatte och Tjatte? Han har inga...
00:35:06föräldrar. Nej. Det är alltid en anka som dyker upp. Mm. Det är stor... Ja, som sagt. Nästa gång vi träffar Shigero Mayamoto så får vi ställa de frågorna. Jag glömde det förra gången. Ja, jag med. Men som sagt, och Arena of Time, det är väldigt spännande hela grejen eftersom att det är den som lite grann har startat hela den här diskussionen om tidslinjen för Zelda-legenden. Det är sant. Man hittar svärdet, man tar svärdet och det är då man blir nedsövd. Just det. Och sen blir man uppväckt av den här spanjoren, eller vad han är. Typ en spanjor. Jag såg alltid honom som någon skön latin. Ja, precis. Och då är man ju äldre. För då har man ju vuxit till sig och är redo att ta sig an det här äventyret. Precis.
00:36:06Men, nej, riktigt nice var det i alla fall. Mm. Och sen så är det ju också ganska intressant att de allra flesta av de här spelen så är det ju alltid en konflikt igång när man kommer in av kanske naturliga skäl. Så man kan ju undra, när är det liksom happy-happy och glada tider i Hyrule egentligen? Ja, för man kommer ju alltid in i storyn när happy times är över. Ja, när det är dags att göra upp en gång till. Men är det inte så att om jag minns Lauren rätt så är det ju så att Link föds till liv också när han behövs. Eller åtminstone mästersvärdet är ju lite så att han lämnar tillbaka det varje gång. Tills det behövs igen. Han vet ju att han kommer behöva hitta det igen. Ja men om du säger att det är en hundraårig plan varje gång så kanske det är skönt att lägga det på hyllan en stund.
00:37:01Precis, man behöver inte vakta kistan som man har det i. Jag tycker det hade varit nice om det hade varit ett kylskåp som man stoppar in det i. I frysen? Ja, eller i frysen. Går och rotar lite där och tittar vad fasen har vi här. Precis, man går till smedjan och vässar lite på det och sen springer man ivägen. Det där, apropå smedjan, så är det ju många som missar i Link to the Past att du kan ju få det röda svärdet redan... med att ha spelat två tempel. Så att det finns ju viss mån av, ska vi kalla det, shortcuts för att få lite mera edge av spelet om man säger så. Det tror jag det gör. Alltså det är väl inte bara det spelet som har sådana. Alltså de här spelen, som vi sa tidigare, de är ju ganska stora. Så att ju mer man kan, många gånger så lönar det sig ju. Man kan ibland få tag i en heart container.
00:37:54tidigare än man trodde och kommer till en boss lite bättre än man kanske gör om man bara går den enklaste vägen och sådär. Det är också fascinerande hur monstren kan gå och bära på antingen små bitar av hjärtan eller en påse rupier. Eller magi. Ja, precis. Alltså livssystemen i Zelda. Ja, hjärtan. Det är alltså Man börjar väl nästan alltid med tre hjärtan, är det väl? Och av någon underlig anledning så kan man alltså fylla på sin livskraft genom att hitta bitar av fler heartcontainers. Och när man har fått upp fyra stycken här, va? Ja. Så får man ett helt hjärta till och då kan man ha en plupp mer. i en hel plupp mer hälft som sen går att förlora i fyra bitar tror jag. Nja, två är det va? Nej, två. Är det bara två? Ja. Ja, det är det nog bara två. Så att man får två träffar till skulle man kunna säga. Mm. Men sen så har du ju också specifikt för trean så har du ju två items som första den blåa manteln är ju väl 25% damage reduction och den röda är 50%. Ja, det är högt. Sen vet jag inte, jag tror att antalet max, alltså hur många hjärtan man kan ha är lite olika från spel till spel tror jag.
00:39:12Det är väl 20 i trean. Ja just det, det är två rader ja. Och det är kanske 10 på varje då. Så det är samma som i Super Metroid. Av någon underlig anledning. Kanske finns något magiskt japanskt tal för liv och sånt också. Som vi inte vet om. Men det är i alla fall så det funkar. Och som vi då nämnde. Så har fienden av någon oklar anledning. Ibland en liten hjärtbit som fladdrar iväg. När man har haft ihjäl dem. Ja. Och det är aldrig så här. Att man reflekterar över vilken otrolig massmördare man är utan det är bara att dunka på. Ja. Ja. Många av de här hjärtcontainersarna finns ju också på hemliga ställen så man kan ju verkligen få fylla upp det där. Och sen kan man missa att göra det också så man kan spela igenom hela spelet utan att ha alla heartcontainers. Hittade ni alla hjärtcontainrar?
00:40:07Jag tror inte det. Men ganska många. Jag var ganska nitisk när jag spelade det här spelet när jag var liten. Men det var väl för att jag hade tålamod på den tiden tror jag. Första gången jag spelade igenom Link to the Pass så gjorde jag inte det. Men när jag gjorde det 100% såg jag verkligen till att jag gjorde allt. Då var det ett medvetet val och då hade man ju dessutom ett par år på sig så då kunde man kolla upp saker och val. Hur många gånger ringde du Nintendoklubben? Just för det spelet var det inte så många gånger tror jag. Ja, betydligt fler gånger att jag ringde när det var typ Secret O'Man och sådana spel. Mm. Men Zelda hade man så pass kul när man spelade så man blev liksom inte frustrerad på det sättet. Alltså, det där måste ju vara ett av århundradets bästa callcenter ever liksom. Svenska sköna göteborgare som sitter och svarar på spelfrågor liksom. Med en otrolig tålamod. Som dessutom kunde mycket. Ja, de hade ju ofta svaret. Ja, men det är ju helt knäppt egentligen.
00:41:06Det fanns ju kanske inte lika många spel som det finns idag, men det var ju ändå ett antal spel. Ja, det är 712 titlar till NES till att börja med och sen så är det ju väl typ 2000 eller någonting till SNES eller någonting i den stilen. Nej, det är faktiskt väldigt imponerande. Det är ju ett litet sidospår, men ja, väldigt imponerande. Däremot ett spel som vi inte har nämnt än, som jag alltid har velat spela, är Wingwalker. Jag har sett det spelas och det är en ganska rolig story. Speciellt kan man ju titta på HD-versionen för den är ju lite mer crisp så att säga. Men där startar man ju också som lite i en parvel liksom. Ja, det är en helt egen stil på grafiken i det spelet också. Det är väldigt fint faktiskt. Ja, stort nice faktor. Men Linda, du hade det alltså? Ja, det har jag. Inte remaken dock, utan den första.
00:42:02Som kom ut 2002. Ja, så det är ett tag sen. Är det så länge sen? I och för sig, jag tänker på HD-versionen, den kom lite senare. Den kom ut 2013, så den är inte så gammal alls. Men ja, det är väldigt länge sen. Och jag vet att när det kom ut så var det väldigt många som störde sig på grafiken. För den är ju väldigt annorlunda från den tidigare. Några var det underdrift, det var väl ramaskri. Med tanke på att man ju släppt en trailer innan som var väldigt realistisk och så också. Japp. De ändrade stilen helt och hållet. Men det jag skulle komma till var att när man ser grafiken nu så var det nästan bra att de gjorde så, för den har hållit sig väldigt bra. Just för att den hade sin distinkta stil som var mer så här... De byggde världen på en stil istället för att det skulle vara den snyggaste telegrafiken som fanns just då och som nu antagligen sett rätt hemsk ut. Ja, och det var ju...
00:42:57Det var så mysigt att spela det spelet. Fajterna var... De hade verkligen lyckats med fightingkontrollerna. Det var verkligen kul att fajtas. Det som däremot var lite jobbigt var att man ibland fajtades med andra båtar. För Hyrule har blivit flooded. Det ligger under vatten. Så man åker båt ganska mycket. Dels tar det tid och det är jättejobbigt. Det finns inga Pegasus-skor till båten. Det tror jag visserligen att de fixade lite grann i HD-remaken, men inte i originalspelet. Sen ska man också fightas mot andra båtar. Det är inte jättekul. Som jag har förstått det så reducerade de tiden det tar att komma fram. Alla saker ligger fortfarande där det är lågt, men istället för att det tar fem riktiga minuter att åka dit så tar det typ en minut. Annars lät det som att det var Genre Fantasy 15-vibbar på det där.
00:43:56Mm, verkligen. Men nånting som jag reagerade på i deras set från inspelningen verkar vara att det var ett ganska humoristiskt spel. De här korta videosekvenserna var mycket snubbelhumor och såna grejer som man inte brukar se. Nån trillar av en båt, nån skjuts iväg med en katapult och träffar ett träd istället för fönstret de ska in i och såna grejer. Precis, jag tror att det hörde till hela den stilen på grafiken också. Att det skulle vara lite lättare, lite rundare, lite roligare. Jag kommer ihåg det speciellt i början när det är någon typ av fågel som har flugit iväg. Ja. I alla fall och som sitter och skriker. Om det är samma som sitter och skriker. För han har ju fastnat i toppen på en ö. Och sen så är det ju typ en brasa eller något som bränner svansen på det. Jag kommer inte ihåg hur det var. Men han sitter ju fast i alla fall.
00:44:49Så det kanske var lite sånt som folk reagerade på också. Det var liksom helt plötsligt ett helt annat stil och det skulle vara lite såhär skorfriskt och icke-Zelda-aktigt kanske. Överlag. Lite Göteborgshumor över hela liksom. Det är därför man själv på en gång bara det här ser ju bra ut. Ja, precis. Jag har döpt karaktären till Glenn. Jag har inte spelat om Windwaker så att jag... Det har inte fastnat lika hårt som andra Zelda-titlar. Men du kan ju spela om HD-vinikeln nu. Det skulle jag kunna göra. Behöver man inte en Wii U för det? Ja, det... Jo. Så är det. Fast en Wii U är väl ganska överkomlig nu när de har släppt... Nu borde det vara... Nej, som sagt. Det nyaste spelet som jag har kört var nog Game Boy Advanced Minish Cap. Det kom 2004. Så det är nog det.
00:45:48Det spelet, den nyaste av dem som jag har kört i någon längre mängd. Skulle jag tro. Även fast det som precis kom ut nu i dagarna. Breath of the Wild ser väldigt, väldigt bra ut. Mm. Mm. Det gör det. Men det är ju återigen så här att... Blir det inte lite att man kliver ifrån den klassiska Zelda-modellen ännu mer? Med att det är så extremt stort och free roam eller? Ja, typ. Ja, det kan jag absolut tänka mig. Jag gillade ju verkligen... Jag hade ju den här kartan över världen, över Hyrle i trean. Upphängd på väggen när jag var liten. Men jag valde att ha Overworld framåt. Man fick ju med den i förpackningen när man köpte spelet. Ja, man fick så mycket schysst swag förr i tiden. Ja. Det har vi pratat om också. Vi gillar instruktionsböcker.
00:46:45Vi vill ha info om karaktärer, gilla kartor... Guider. Ja, visst. Ju mer, desto bättre. Men den där kartan var rätt stor, som jag minns det. Mm. Ja. Det finns ju en version av den som är printad på tyg som man kan köpa på Ebay, som är så här, glasa in och grejer. Att då ha den som kaffebord, liksom. Ja. Med en schysst glasskiva över. Mm. Mm-mm-mm. Sweet. Ja, men vad ska vi säga om det här som kom ut nu då? Det har ju fått riktigt bra recensioner överlag. Och jag kan tänka mig att om de har sålt 75 miljoner kopior innan det här kom ut så har de nog sålt åtminstone 76 miljoner kopior inom några år höll jag på att säga. Kanske inte ens tar några år om det går riktigt bra. Jag vet inte riktigt ärligt alltså för att jag blev så anti den här typen utav spel halvt om halvt efter Witcher.
00:47:41Där man bara liksom förlorar sig i en massa sidequests och sånt. Men det kanske inte riktigt är så illa i det här spelet? Nej, jag har inte sett jättemycket men... Jag fick mer en känsla av att typ världen är jättestor. Och sen så... Är det som alltid i Zelda att du kan springa omkring med din påse med bomber och spränga liksom upp hemligheter och hitta kistor och grejer. Men däremot så verkar det vara så att man kan träffa på lite NPCs och sånt där ute i världen och få uppdrag av dem. Så att... Då får man ju en hint av Witcher helt plötsligt. Ja. Dunka tio kaniner helt enkelt alltså. Ja. Det är ju alltid det. Någonstans dyker det alltid upp tio kaniner som man av någon anledning ska ha ihjäl. Ja. Jo, det är det jag har tänkt. Man kanske skulle lägga ut en annons på AMS. Sökes kaninmördare. Spring ut i skogen och döda så många kaniner du kan. Plus om du har en grön tunika på dig och en spetsing. Mm. Nej, alltså.
00:48:39Jag är väl lite i val och kvalet. Jag tycker det ser väldigt, väldigt bra ut. Men som sagt, det blir väldigt mycket väldigt stora spel där man bara har free roamer. Jag hoppas att det här ändå har behållit lite av den kärnan som gjorde spelen, för mig i alla fall, till det de är. Så att man vet lite vad man håller på med hela tiden. Även om man kan springa iväg och göra lite smågrejer vid sidan av, så fanns det oftast ändå en ganska röd linje var det var man skulle gå härnäst. Det gäller ju att spelet behåller tempo. Det är oftast det. Och syfte. Ja, det blir ju väldigt jobbigt såhär. Det har vi pratat om förr när någon står och skriker i örat på en att skynda dig dit. Det är såhär sjukt viktigt att du dyker upp. Och sen kan man ändå springa iväg och leta kaniner i 16 timmar. Och det har inte hänt något under tiden. Så att. Den är ju, det är ju en balansgång. Men, ja. Jag lutar mot att det här spelet ska få en ärlig chans vid något tillfälle i alla fall. Men är det...
00:49:36Zeldaentusiaster eller den typen av spelentusiaster som har gillat Breath of the Wild så mycket? Som jag har förstått det så har det nästan varit så att alla än så länge har gett det tummen upp. Jag har nästan inte hört någon som har sagt att det var dåligt. Nej. Men samtidigt har det ju inte varit utsökt längre så det kanske inte... Jag menar de som har spelat det... De flesta som har gett recensioner de har ju säkert inte klarat spelet på något sätt. Utan kanske spelat det ett gäng timmar liksom. För det är oftast så de får sina... kopior och sen spelar de det 10-15 timmar kanske. Och sen sätter de sig ner och skriver recensioner. Jag kan tänka mig att de flesta av dem hade väl inte varit ute och hittat den där kaninen eller tagit 100% av kartan och sådana grejer. Så det är svårt att säga om det blir så att man tröttnar på det. Det känns att det blir för spretigt. Jag hoppas att det inte blir så i alla fall. Nej, så till nästa vecka då har du plöjt 50 timmar plus då. Eww. Det kan jag faktiskt inte lova. För det första måste jag ha en switch.
00:50:35Och bara det känns som ett projekt måste jag säga. Det är inte helt lätt för de har ju varit slutsålda och sånt där. Ja, det är som ofta med Nintendos konsoler. De går åt. De lyckas på något sätt få ut sina konsoler väldigt snabbt. Eller så gör de bara tio av dem så att det ska se ut som att den är slutsåld överallt. Det kan ju vara så. Jag har berättat historien om när min bror köpte ett Nintendo Wii. Det första när det kom ut. Jag är inte helt säker på att du har det. När var det? Det är väldigt länge sedan. 2004, 2005, 2006? Något sådant. Jag pluggade och så var det en fredagsmorgon. Jag satt på tvärbanan och skulle åka till skolan. Och så ringde min bror till mig och sa: Du kommer väl ut till mig ikväll? Jag har köpt vin.
00:51:32Och jag bara: Varför ska jag komma till dig för att du har köpt vin? Är det det bästa vinet ever? Ja. Och sen visade det sig då när jag kom dit att han hade köpt ett Wii. Inte vin. Men blev det bättre eller sämre då? Han hade köpt vin också, så det var okej. Vittstående i Wien och Wii var ju bowlingen. Ja, just det. Det var ett häftigt spel. Tills man fick ont i handleden. Man fick nästan med ont i handleden av det i en riktig bowling. Boxningen var ju också skoj. Ja, shit. När kommer det? Zelda med virtuella värden. Om man rider runt på sin häst. Ja, det lär väl göra... Ja, det är någon som har släppt ju en... En VR-variant av världskartan av Linked The Past i alla fall. Så att du bara kunde rida runt.
00:52:29Kan man fiska i en damm som i Hyrule. Ganska nice. Bassmaster Hyrule style. Fiska har man ju gjort i Zelda-spel så att... Ja. Alla klassiska äventyrsspel har ju ett fiskelement. I alla fall japanska sådana. Ja. Jo, man har väl inte fiskat i kanske såhär Mass Effect och sådana spel men... Nej. Någon gång så händer det. Däremot hade man ett akvarium i masinfinkt som man kunde samla fiskar i. Så att de finns där ute, fiskelementen. Det har ju också varit väldigt påhittigt vad man faktiskt kan fiska upp för någonting också. Det är inte bara så att det är fisk på kroken utan det kan vara lite allt möjligt som återigen i Link to the Pass. Där man helt plötsligt hittar den här stora, vad är han för någonting? Någon sorts sjödemon eller någonting som man får simfinnar av.
00:53:25Precis. Jo, det är ju tacksamt att ha ett fiskelement med just för att man kan slänga ner allt möjligt i den där vattenpölen och sammanhålla det. På tal om... I Link to the Pass får man ju de här fisken som man ska kunna simma, eller fenorna. I... Är det... Det är Rain of Time när man spelar Water Temple? Ja. Tror jag. Och då har man ju såna här Iron Boots så man ska kunna gå under vattnet istället. Ja, just det. Varför kan han inte simma i Okarina Time? Bra fråga. Jag vet inte om man fick det förklarat. Det var så länge sedan som man spelade det nu. Jag kommer inte ihåg själva förklaringen. Eller så var det så att det faktiskt inte fanns någon förklaring. Alla gånger. Det kan ju vara så här. Här är dina iron boots. Använd dem. Ja. Ni vet ju vad vi brukar säga om vattenvärldar. Vi gillar dem inte. Det är vårt statement. Ja.
00:54:24De förstörde det ju med Turtles och sen så var det slut. Sen var det slut. Jag kan ge dem att de ofta ser liksom visuellt trevliga ut. Men där drar jag gränsen någonstans. Och i Mario är det ganska mysig musik när det är vattenbanor. Okej, ibland har de bra musik. Det kan vi också ge dem. Men utöver det så gillar vi det inte som ett koncept. Nej. Precis, precis. Ja, då börjar vi närma oss slutet av kvällens Zelda-program. Så det är frågan om hur många hjärtcontainrar vi har hittat. Jag hoppas att vi hittar åtminstone någon mer än vi startade med. Men jag vet inte, den här serien känns som man kan prata väldigt mycket om. Men jag tror att vi har pratat väldigt mycket om några få titlar som vi gillade väldigt mycket. Men jag misstänker att det finns ett flertal till därute i den här serien som var
00:55:18minst lika bra som har folk som pratar minst lika varmt om dem. Jag tror man ska ge sig själva chansen och testa de här spelen om det är så att man inte har gjort det. Ja, absolut. Verkligen. Alla mina hjärtcontainrar dunkar för A Link to the Pass. Ja, det ska de göra. Det är bra grejer. Hoppa över spelen till Philips CDI i alla fall. Det är väl det starka tipset. Ja, och... När det finns så här många spelare så kan man ju försöka koncentrera sig på de som är erkänt bra. Och som sagt, vi har inte nämnt så mycket, men musiken i den här serien är ju också väldigt välkänd och uppskattas av väldigt mycket folk. Den är fantastisk. Och med det så säger vi tack och adjö och på återhörande. Hej då, hej då. Hej då. Hej, hej.
00:56:08I nästa vecka pratar vi åldersgränser, blodiga spel, sexiga spel, kontroversiella spel och vad och hur ska vi egentligen tackla dagens ungdom och nästa generation? Vad ska de få spela? Ta reda på det i nästa avsnitt. Tack och hej!