It's a me, Mario

00:00:03Då välkomnar vi till ytterligare ett avsnitt av spelfarsan med vänner. Idag ska vi käka svamp och se neonfärgade sköldpaddor hoppa i rör och göra massa konstiga tokigheter. Vi ska bli starka och stora och små kastellbollar. Som ni hör så är det Super Mario som står på menyn idag. Och jag kastar ut stjärnan till Linda. Hur känner du inför Mario? Är det odödligt? Mario är odödligt. Mario är ju Det går ju inte att jämföra med nånting annat, för min del. Nej. Alltså, det är en ikon. Det säger man ju om alla som har varit med tillräckligt länge, men det är en ikon på riktigt. Ja, och det är inte illa jobbat för en rörmokare från Italien. Eller med influenser från Italien, kanske man ska säga. Jag är inte jätteinsatt på varför de just landade på det. Det känns ändå rätt långt bort från Japan och Tokyo. Jag kommer inte ihåg, men jag har för mig att det har nånting med pizza att göra.

00:01:00Eller mat på något sätt i alla fall. Att det är därför man har tagit i referenser. Det låter ganska rimligt. Men nu kanske jag hittar på helt och hållet. Vi säger så i alla fall. Det låter bra. Ja, precis. Det började med en calzone en tisdag. Det började med Donkey Kong egentligen? Precis. Från start så, i alla fall min första... vistelse med Mario. Det var ju på Game Watch-tiden. Med först Donkey Kong Mario. Och sen även bara Mario som var en variant plattformspel. Ja, det fanns ju det där som bara hade en skärm. Där man kunde springa omkring i stort sett. Som kändes väldigt så här. Nu i efterhand så känns det inte riktigt som. Det känns som barebones Mario. Precis. Rätt karaktärer och man kan hoppa omkring och shoppa på saker. Det intressanta var ju att.

00:01:51På grund utav pixelbegränsningen så har ju inte Mario någon mun. Inte i de tidigare, utan han har ju en stor mustasch. Ja, just det. Den var i och för sig andra sidan väldigt... Det var en kraftig mustasch. För den har man väl trimmat ner lite grann på senare tid? Ja, alltså den är ju... Det är ju inte så att man undgår att den finns. Men jag minns den som väldigt pixlig i de tidigare spelen. Och det är ju också intressant att för... Det är ju inte särskilt många japaner om någon som har någon... gigantisk mustasch direkt. De brukar ha väldigt diskreta mustascher om de har dem. Utom de här riktiga censurerna som har mustascher som hänger ner till midjan. Men det är ju de här tempelskäggen liksom. Det är mitt stora mål här i livet. När jag blir riktigt gammal så ska jag ha en sån. Det enda problemet är att då måste du också ha någon typ budo och dojo någonstans. Gärna uppe på ett berg. Precis, i Solna.

00:02:44Precis, i Solna. Utkanten av Solna. Det känns väldigt Japan. Vilket ställe brukar man kalla för Peking? Norrköping. Norrköping, ja. Kan man kalla det för Peking så kan man kalla Solna för Tokyo. Det skulle man kanske kunna göra. Allt går väl. Ja, jag menar det. Det är väl bara att man bestämmer sig tillräckligt mycket så blir det så. Om vi börjar nu så... Så har vi lagt. Lagt allt jobb. Men jag tror att Mario också fick en sån signifikant roll på grund av att det kom bandlat med NES. Ja, det kom väl bandlat NES, SNES och 64. Jag tror att det har kommit bandlat till alla konsoler som Nintendo har släppt. Inte GameCube. Inte GameCube? Det kom ju inget initialt Mario-spel till GameCube. De släppte ju bara...

00:03:40Luigi's Mansion. Var verkligen Super Mario 64 ute vid releasen av Nintendo 64? Jag tror det. Jag tror det. Men var inte Super Mario Sunshine till GameCube? Den kom ju till GameCube men inte i releasen. Så var det ja. Precis, ja just det. Det var väl så att de sköt ju på 64-releasen för att de skulle ha Mario med. Det var nog helt rätt beslut. För det spelet, det var ju det som definierade nästan den konsolen. Alla som har kört den vet exakt vilket det spelet är. Rent tidsmässigt så tror jag faktiskt nästan att jag har spelat första Super Mario till näst mest. Det var så pass häftigt när det kom så man smög över till alla som hade en sån konsol och spelade så fort man hade chansen. Jo, särskilt också i och med att det var utmanande och det är det fortfarande. Och dessutom två vändor. En sak som stör mig lite grann var att man kunde spara i det spelet.

00:04:38Helt legitimt. Det visste jag inte om förrän för ett halvår sen. Vilket gör mig lite småirriterad. Man dog som en liten nybörjare och fick börja om frekvent. Det var halva svårigheten med det spelet. Det var svårt och man fick starta om med jämna mellanrum. Det var hela grejen. Jag trodde att det var så. Sen köpte jag... Till Snesset fanns det nån... Allstars tror jag det hette. Då fick man ettan... Tvåan och trean. Då kunde man helt plötsligt spara. Det var så jag trodde det var. Det var så jag trodde det var också, att det var då det hände. Men det var inte då det hände, vilket var väldigt störande. Hur sjutton var det man gjorde? Jag kommer inte ihåg hur det var. Man skulle trycka på båda småknapparna samtidigt. -"Start" och -"Select". Jaha, där ser man. Jag har för mig att det var så att...

00:05:30Jag kom på det tillsammans med det jag spelade på den här lilla minikonsolen som de släppte förra året. Då hade de skrivit det i nån liten grej man fick med. Instruktion. Jaha. Okej. Jag kan inte minnas att det har stått i nån av original... Det är nog därför man inte vet om det. Man är lite lurad på ett fusk, känner jag. Ja, om det nu var ett fusk eller bara en väldigt dold funktionalitet. Mm. Och om inte... Det är spikigare. Om jag inte minns fel så är det stående världsrekordet 4 minuter och 19 sekunder. Ja, det är under fem minuter, helt klart. Men det var halva grejen, att veta var alla gömda rör var så att man kunde surfa förbi några av de jobbiga banorna. Ja, men var det för att man kunde warpa sig? Ja, det är klart. Då går det lite snabbare och man kan hoppa över en massa banor. Jag tror att det är fysiskt omöjligt att klara spelet om man inte warpar och man ska göra det på under fem minuter.

00:06:28Ja, hur mycket tid hann man på sig på varje bana? Jag kommer ihåg att musiken blev väldigt stressad. Tre minuter, tror jag. Det står i sekunder, men jag tror att det är tre minuter när man styckar upp det. Jag vet inte om det har varit så i alla spel, men om man får de här stjärnorna är det om man hamnar under en viss tid eller om det var en jämn tid? Bra fråga. När man fick fyrverkerigrejet när man sprang in i slottet. Just det. Var inte det när man... Nu kanske jag blandar ihop det här med trean. Man hoppade ju på den här flaggstången. och skulle komma så högt upp som möjligt. Nu kan det vara så att man blandar ihop spel hej vilt men om man kom högst upp på flaggstången brukar man få ett one-up. Ibland har jag för mig att om man landade på en jämn tid eller under en viss tid så fick man också fyrverkerier och så var det extra bra. Jag minns att man fick fyrverkerier ibland, men jag minns inte varför. Jag gissar att det var under en viss tid för att hamna på en jämn tid.

00:07:26Jag tror att det var antingen det eller båda två. Det är nånting med själva tidsgrejen som gör det där som jag inte heller fattade förrän långt senare. Jag trodde alltid att man hade en awesome run på nåt vänster. Exakt. Man gjorde det riktigt bra. Man hoppade på sköldpaddorna på exakt rätt sätt. Precis. Bara för att klargöra det så... Warpless Super Mario så är det 19 minuter, 4 sekunder och 380 millisekunder som är det stående... Världsrekordet och för Warp, med Warp så är det 4 minuter, 56 sekunder, 878 millisekunder. Så det är nästan fem gånger snabbare höll jag på att säga. Precis. Jag är ändå ganska imponerad av 19 minuter. Jag kan inte säga att jag är i närheten av minuter, det är väl minst.

00:08:12om man ens klarar spelet. Det var inte så att man gjorde det varje sittning. Det är ju ett par timmar, minst. Ja, men grejen var den att de första banorna kunde man ju jättebra. Man hade koll på allting, för dem spelade man ju så många gånger. Men sen kom man till de där lite mer... Du skulle kanske kunna satsa på att komma in på 88:e plats. Där har du en timme och en minut. Mm. Även där tror jag man får jobba på rätt ordentligt. Ja, jag tror det också. Just det här som Linda säger. De första banorna kunde man nästan skoja sig igenom. Men det var för att man var så dålig att man fick köra om dem så ofta. Ja. En rolig grej som är väldigt olika från person till person. Var ni de som spelade väldigt snabbt eller såna som tog det mer metodiskt? Jag tror jag var lite mer fegisen som stod och väntade på att...

00:09:11roterande eldklot och så vidare skulle försvinna. Jag spelade det väldigt snabbt. Det är nästan de två typiska spelstilarna som jag har hört. Antingen är man så att man nästan springer hela tiden. Eller så gör man som det verkar som jag och Oscar. Man väntade ut saker, man spelade taktiskt. Det skulle vara intressant att veta om det finns nån som det är tänkt. Det var så vi hade tänkt att det skulle spelas. Jag har stött på många som tycker att avvaktningen inte är Mario. Mario är som Mario Run nu, att man ska ha fullt ös hela tiden. Exakt. Jag spelade ganska mycket tillsammans med min pappa. Då bytte man kontroll varje gång för man kunde inte spela tillsammans. När det var min tur så var den över ganska snabbt. Jag dog snabbt för att jag spelade snabbt. Sen var det hans tur och han var inte lika duktig.

00:10:08Förlåt. Men så var det ju. Men han fick ändå längre speltid för han stod ofta och väntade jättelänge och var lite feg. Så vem var det som egentligen var smartast där? Jag vet inte. Vi var nog båda lika... Lika osmart? Ja, jag tror det. Fast på väldigt olika sätt. Det tränade i alla fall in ett fantastiskt muskelminne, detta spel. Jag tror fortfarande att jag kan första banan utantill. Ja, det tror jag också. Mina kompisar... Uppifrån Kiruna, där jag växte upp, kom vi ner på nån tjejhelg för ett tag sen. Då körde vi igång Super Mario 3. Nice. Det var verkligen så här: Första världen kan man spela och blunda. Det spelet tror jag nästan aldrig... Jag tror inte jag körde det på NES överhuvudtaget. Jag körde nog bara All-Stars-versionen på SNES.

00:11:06Det var tvärtom för min del. Okej. När jag fick se det första gången på NES var det: Damn, that's ugly. Det var fantastiskt. Det är fortfarande en av de bästa titlarna. Ja, det var riktigt bra. Det var den här mysfaktorn. De hade lagt så mycket touch på kartorna, tyckte jag. De kändes levande. Ja, verkligen. Det var det första som man hade en karta, va? Ja, det var det. De andra var bara nån liten... statusbar från sidan, typ. Man flyttades till nästa prick eller vad det nu var. Det var det första som introducerade viss valbarhet också. Just det, för man kunde ju faktiskt hoppa över vissa banor där om man ville. Ja, och även om man inte använde sig av warpzoner och flöjter och sånt där så gick det alldeles utmärkt att hoppa över saker och ting.

00:11:59Plus att det fanns massa gömda saker. Man kunde använda hammaren för att komma åt vissa grejer. Det var svamphus som dök upp och man gjorde vissa saker. Och för att inte tala om det här pengaskeppet som dyker upp om man hade en viss summa pengar. Japp. Och de här jävla Hammerbros som bankade i kistor. Och slutbossen som också åkte runt med sitt skepp. Och det fantastiska itemet som jag tycker fortfarande är mitt favorititem nånsin i Super Mario. Det är stöveln som man kunde sitta i. Jag älskade den. Jag var lite rädd att du skulle säga P-vinge, för den tyckte jag inte om. Den är verkligen game breaking på en hög nivå. Eller hur? Det är bara att ta den, flyga högst upp och flyga ovanför hela banan till slutet. Hammardräkten är ganska cool också. Den är cool. Men den där stövelgrejen är lite intressant.

00:12:58Den var egentligen bara med i ett spel under väldigt lång tid. Men hade blivit upptäckt i Nintendo 15 år senare än favorit hos fansen. Så de återintroducerade den i någon av de senare spelen. Om det var Galaxy eller något av de spelen. Super Mario Galaxy 2 kan det ha varit där den kom tillbaka tror jag. Just för att folk gillade att hoppa runt i den där stöveln. Varför gjorde man det? Jag tyckte att det kändes som att man åkte runt i en julstrumpa. Exakt! Julstrumpan var verkligen så här: Haha! Jag dödade just den lilla gumman med en julstocking. Ja. Det påminner lite om killen som hade beställt specialsydda tofflor från nåt kinesiskt bolag. När de levererade var de 3,5 meter långa. För de hade flyttat ett komman på storleken. Och de hade väl trott att det skulle vara någon promotiongrej till något varuhus eller någonting i den stilen. Så på Blocket-annonsen så använde han ju den typ som säng i vardagsrummet. Så han kunde ligga och sova i de där tofflorna. Man undrar om han inte... Jag kan tänka mig att det blev väldigt mycket dyrare. Han borde ju reagera på det, tycker jag.

00:14:22Ja, jag vet inte riktigt. Jag tror bara att det blev väldigt, väldigt fel i beställning och leverans. Jag tror att det var någon stand-up-comedian som sa att man egentligen ska beställa två enorma par tofflor och ställa dem vid ytterdörren. Så när folk ska bryta sig in så tror de att det bor en jätte i huset och vågar inte. Då har han bevisat att det går att få tag i såna. Ja, det går väl att få vad som helst uppsytt om man nu bara är billig att betala. Från Kina är det billigt att skicka efter. Än så länge i alla fall. Precis, än så länge. Vågar vi toucha på Super Mario Bros 2? Ja, absolut. Jag tycker att den har fått oförtjänt dålig kritik. Den var väl inte på riktigt, va? Visst var det så att de...

00:15:22inte släppte samma version i Japan som de släppte till oss andra. Nej, de tyckte att den var för svår för väst. Och lite för lik det första spelet. Precis. Det var ju mer som en remaster eller en remake även om det ordet knappt var myntat ännu. Nej. Nej, men så var det ju. Men det är inte första gången som de släpper en enklare version utanför Japan. Det har de gjort i många av sina spelserier. Ja, sen så har det ju funnits spinoffer redan då. Det fanns ju ett liknande, alltså plattforms-lead till GameWatch som också var Mario då. Som hette, jag har för mig att det bara hette Mario. Så det var väl lite naturligt att man ville göra en direkt uppföljare. Men Lost Levels, det var väl första gången vi fick...

00:16:14kom i kontakt med det om det inte var emulerat eller på annat sätt. Det måste ha varit genom SNES-kollektionen. Ja, precis. Ostars, ja. Då fick man med Lost Levels också. Jag vill minnas att det var svårt. Det var sjukt svårt. Men jag såg nån hjälte som körde igenom hela det spelet. Kanske i en sittning till och med. Jag tror man kan warpa i det spelet och komma tillbaka... till första banan och har det alltså lite, lite svårare. Och gjorde man det typ en gång till så fick man spela en extra bana och det var typ det enda recognition man fick för att klara allt det där. Mm. Ja, men det var ju byggt för att vara jobbigt. Men sen efter Lost Levels långt senare så finns det ju massor med hemmahack såsom Frustrating Mario och liksom, ja.

00:17:10Även, och sen var ju förstås Mario Maker då, så finns det väl hur många som helst svåra varianter. Men det finns, vill man ha svåra Mario finns det ju en uppsjö. Ja, alltså om man ska vara helt ärlig så har väl de här spelen aldrig varit jätteenkla. Alltså det är väl inte riktigt det då. De har aldrig försökt att vara det heller egentligen. Nej, de har den här skamligt mysiga ytan som liksom osar att det ska vara enkelt, men det är det inte. Nej, jag menar, designen är ju mysfaktor. Rakt över. Jag menar om man kollar på alla deras små mysiga berättelser som de vävde in i de senare spelen. Så det är alltid typ såhär. Princess Peach har födelsedagskalas i slottet och det är tårtfest. Och så kommer alltid Bowser typ inflygande genom fönstret och kidnappar henne och flyger iväg. Mm, och det är ju bara för att han aldrig blir bjuden. Jag tror det. Alltså så mycket tårta som de smurrar ihop i det där gänget och så har de aldrig bjudit honom. Alltså grejen var att man undrade ju vilken barndom han hade.

00:18:09Det är lite som Ratax i Babar. Han noshörningen. Ja just det. Han var ju också någon sån här. Han hade haft det tufft liksom. Och stackars. Ja. Rax. Jag kommer inte ihåg vad han heter men i alla fall. Han fick ju titta på när Babar bodde i det här mysiga. Liksom stora palatset med sin fru och barn. Och det var så jäkla bra. Så fick han sitta där ute i skogen och häcka liksom. Rataxes satt och använde? Ja, precis. De blev ju kompisar sen. Alltså långt senare. Allt blev ju bra i slutet. Är det elefanterna vi pratar om nu? Ja, precis. Fast han var en noshörning. Ja. Det var ju elefanterna som var de goda och noshörningarna som var de onda. Även om helt ärligt talat så vet jag inte hur mycket ont egentligen det var i den där serien. Det var ju ganska stor mysfaktor i den serien också. Så jag tror mer att de var ovänner.

00:19:07Och så hypade de upp det ganska hårt. Sen blev de kompisar ganska snabbt. Jag blandar alltid ihop Babar och Barbapapa. Jag tycker att... I Barbapapa fanns det inte så många noshörningar. Nej. Jo, de kunde bli vad de ville. Det kunde de. Men de var inte det som defaultläge. Nej, de var bara blobbar som defaultläge. Finns det nåt spel baserat på Babar? Det gör det säkert. Det finns säkert några såna här... Peka klicka barnspel och sånt där. Men ingenting som jag tror att mainstream om man nu vill säga det. Det tror jag inte. Jag skulle kunna tänka mig en citybilder med Babar där han ska bygga den här elefantstaden. Ja, precis. Det gjorde de ju i serien. Det var ju en jättestor grej. Han hade ju någon äldre gumma som han tog hand om. Som var människa. Ja, just ja. Som de byggde ett hus åt.

00:20:03De skulle kunna ha en crossover med Lejonkungen med Elefantkyrkogården. Vad mörkt det blev. Det är bäst att återvända till Mario och det glada igen. Innan det blir för mörkt igen. Men rent storymässigt i Mario är det väldigt mysigt tills det inte blir mysigt. Men man får aldrig nåt riktigt slut i de där spelen. Man räddar prinsessan och säger ofta: Tack, Mario. Så får han en puss på sin... Någonting. Hatten, näsan, kinden. Och så rodnar han som få och sen är det slut. En prinsessa är i ett annat slott. Det är ju hela vägen till slutet. Den här stackars prinsessan måste ju spendera försvarlig tid av att vara inlåst i små burar och var det nu är någonstans hon hölls. Ja, alltså i de tidigare så var det väl i burar. Har ni tänkt på att jag undrar om inte Peach har ett visst Stockholmssyndrom. Ja, hon har hängt med Bowsers länge. Ja. Ja, så det kanske är så att de har en affär. Så hon kanske vill bli kidnappad då och då. Man vet inte. Det var ju i Super Mario Sunshine tror jag. Så var ju hela storyn att Bowers, en av hans kids, han har ju jättemånga.

00:21:24Alla heter Bowser Jr. Ja, de har väl lite olika namn? Ja, det kanske de har. Den som var med i just det spelet kidnappade Peach och påstod att hon var hans mamma. För Bowser hade ju lurat honom att det var så. Eller hade han lurat? Exakt. Det får vi nog aldrig veta. Antagligen inte. Men det var ju en grej som de byggde spelet på i alla fall. Så de har ju varit inne och smugit lite där också. Men om vi skulle ta och känna lite grann på den riktiga Super Mario 2. Den som kom till väst. Eller riktiga och riktiga, men den som heter Super Mario Bros 2. Det var ju lite udda, för det var ju första gången man fick välja vem man ville spela med. Av de här karaktärerna. Man valde ju alltid prinsessan. Ja. Nej, Luigi valde jag, för han hoppade ju.

00:22:21Högst. Längst. Det var jättejobbigt. Han sprattlade när han hoppade. Han hade nån spelstil, skulle jag säga. Han hade nästan alla de där små egenheterna. Prinsessan hade lite floaty, så hon svävade lite. Toad sprang ju snabbast. Ja, just det. Mario var väl lite allround. Mario var den som man aldrig valde. Nej, för man kunde plötsligt välja de andra. Ja, det kanske var så. Jag körde alltid Toad, för han var... En liten mes i alla andra spel. Ska man äntligen spela när han inte var dålig. Alltså en bana där som fortfarande kan. Jag kan drömma om den än idag. För jag tyckte jag var så otroligt frustrerad när jag var liten. Det är den här. När man är i den här sandbanan. När man ska gräva sig ner. Och så kommer det sådana här maskar. Som flyger runt och jagar en. Alltså fy fan alltså. Usch. Ja det är väl en del.

00:23:18Det spelet var verkligen en helt egen grej. De har ju typ aldrig gjort något som har varit riktigt som det igen, känns det som. Nej, men vi har ju varit inne på de här tvåorna. Det är likadant med Castlevania 2, till exempel. Med flera, med flera. Det är där man skulle testa hur man egentligen inte skulle göra, kanske. Precis. Innan spelserien blev spelserien, oavsett vilken, så ska de alltid testa något helt annat. Mm, och som sagt. Mario 2. Vilken klassiker. Jag kommer ihåg just det här spelet som man hade i slutet av banan. Där man skulle gissa rätt... Vad var det? Rätt kruka eller någonting. Eller man fick dra upp någonting för att få liv. Eller hur var det? Var det det man drog upp rädisor i? Ja, det var det ju. Inte... Ja. Rädisor och sådana lite större.

00:24:14Ja, sådana här typ betor, höll jag på att säga. Ja. Jag vet inte riktigt vad de heter, men det var någonting man drog upp i alla fall. Ja. Ja, och om man hoppade ner i sådana här krukor så att det blev mörkt, då fick man väl upp pengar som man sedan kunde i slutet av banan satsa. Mm. Alltså, det var ju väldigt skumt. Alltså det är verkligen helt annorlunda som sagt från allting annat. Man satsade pengar, man hängde i krukor. Fast just det återkom ju sen i Super Mario 3. När man hade de här svamphusen. Där man skulle få tre symboler och matcha upp. Ja, det kanske är det som blev arvet då. Att de tyckte att det var kul att ha någon typ av gambling-faktor med. Ja, det blir ju de här minispelen egentligen man introducerade. Men klarade ni tvåan?

00:25:04Från början när ni körde, eller var det senare när man hade tillgång till emulatorer? Jag klarade det på Sness. Det är bra. Jag spelade också bara på Sness, för jag hade inte Ness. Jag hade Sness bara. Jag började där. Men det kanske var... Å andra sidan... Jag tror inte att nåt av Ness-spelen förlorade nånting i kvalitet när de flyttades över till Sness. Det var bara det att de fick fler färger. Ja, så polerade man ljudet lite grann och så lade man ju till lite så här valfunktioner och lite så. Nej, men det var inga på något sätt som blev sämre som ibland numera som det blir att något ibland gör liksom Lazy. Nej, det var en väldigt bra remake. Precis. Så jag tror att Snes var nog en ganska bra plattform att spela de gamla spelen på, tror jag.

00:25:59Ska man spela Mario på SNES ska man spela Super Mario World, förstås. Det ska man. Det bästa spelet i hela världen. Ja, de säger så. Jag har svårt att uttala mig om vilket som är det bästa spelet. Det är som att säga: Vilken är den bästa maträtten? Men ja, om man ska... I sin genre, då? I sin genre är det absolut bäst. Jag är beredd att hålla med. Alltså klassiska... Plattformsspel. 2D-plattformsspel. 2D-plattformsspel. Det är väl det och sen väldigt nära ihop med Donkey Kong Country då. Mm, ja det är ju helt sant. Svårt, men de ligger ju definitivt där uppe i toppen. Vilket spel var det som de här jobbiga rugbyfienderna var med i första gången? Det var det spelet. Det var det, eller hur? Yes. Jag minns frustrationen. De var så sjukt jobbiga.

00:26:58Ja, de var jättejobbiga. Var det bara rugby? Jag har för mig att de kastade basebollar ibland. De kastade basebollar också. Just det. När man hoppade på dem började de springa. Det var superjobbigt. Ja, och de tålde så himla mycket. Ja. De var väl med i de underjordiska banorna? De var med lite här och var, tror jag. Det kanske var det att jag tyckte att grottbanorna med dem var extrajobbiga. Då var det oftast så mycket kanter man kunde trilla ner över. Och så kom alltid de här fladdermössen i kombination. Man försökte hoppa för att komma undan och så blev man träffad av en sån. Allt blev jobbigt. Jag tror att de var med i första... När man hade klarat sig från första ön så går man över första bron till den banan där man får fjädern första gången. Där tror jag att de var med. Den banan där man verkligen kan flyga en massa. Det stämmer. Jag tycker att flygandet var den...

00:27:55Mest frustrerande biten utav Super Mario World. Jag blev aldrig riktigt bekväm. En del älskade ju de här olika flygdräkterna som började dyka upp i just den spelgenerationen. Men jag var aldrig bra på att flyga. Jag var mycket mer av en så här, vad ska man säga, ground pounder. Ja, jag minns just speciellt den här banan där man ska flyga. Och sen ska man flyga under plattformen som har det första riktiga målet. Och sen komma upp mellan... Och sen kan man springa vidare till det hemliga målet. Ja, exakt. Jag har ingen aning om hur man gör om jag ska berätta det. Men har jag en snöskontroll i min hand så kan jag göra det i sändaren. Men som sagt, muskelminnet är en stor del av plattformsspel överhuvudtaget. Men speciellt Mario-spelen tror jag. Vi får väl filma dina händer och lägga upp det på Facebook eller nåt.

00:28:48Exakt. Så får man se hur man gör. Det var det bästa, för till skillnad från svansen som man hade i trean så hade man verkligen en cape. Man kunde flyga uppåt och så kunde man åka ner och flyga upp igen och åka ner. Det var magiskt. Han såg ut som en liten påse när han åkte ner. Ja. Och det här ljudet som blev... Ja, det var fantastiskt. makalöst hantverk att kontrollen är så otroligt precis. Fast att man introducerar väldigt många olika ganska så komplexa grejer just att det måste ju verkligen sitta där om man ska ha sådana här precisa plattformar. Ja, verkligen. Var det i det spelet eller var det något av de tidigare där de hade gått ifrån designen på Little Gomba så att de var typ runda istället? Minns inte.

00:29:42Nej, den är fantastisk. Det har alltid varit min favoritfiende. De är så sjukt energiska i sin värdelöshet. Ja. De har inte mycket att bjuda på. De kommer gåendes väldigt frenetiskt mot en. Hoppar man över dem brukar de trilla ut över en kant. I värsta fall lyckas man hoppa på dem innan. Men de ger sig inte. De ser väldigt bestämda ut. Jag fick önska skulle jag dock vilja lägga till ett lite mer slafsigare ljud när man hoppar på dem. Det är ju ganska slafsigt redan nu. Ja, kanske. En rolig grej med dem. Vad tror ni att de ska se ut som? Jag vet inte. De flesta skulle säga att det är en svamp av något slag. Fast en väldigt konstig svamp. Men det är inte det. Jag tror att det var tänkt att de ska se ut som ett ekollon eller något annat. Va?

00:30:38Det är den japanska tolkningen av vad det borde vara för någonting. Mhm. Där ser man. Men ja. Alltså. Jag tycker ju i de senare titlarna. Ta till exempel Super Mario Run. Så tycker jag att man ändå framhäver svampigheten. Ja man tycker ju det. Så jag vet inte om det är så att japanerna har en helt annan. Helt annan syn på hur ett ekollon ser ut. Eller nej, det är en kastanj. Kastanj är det. Det är väl det man äter. Just det, för det som händer i Super Mario World är att man blir introducerad till sin lilla dinosauriehäst Yoshi. Yoghurt. Yoghurt. Yoshi. Han äter ju... Jag tror att första gången man stöter på... Nej, så är det inte alltid. Nu ljuger jag. Men däremot kan man... stöta på Yoshi i sin lilla bebisform. Ja. Då måste man mata honom med saker. Jag tror att det är äpplen, persikor eller mangos. Äpplen tror jag det är. Och så äter han fem såna och då blir han ju vuxen. Det är det som är så skumt, för Yoshi i all sin gullighet är ju typ värsta kannibalen. Han äter ju allt. Han äter verkligen allt. Sen händer det saker när han har dem i munnen, så det blir typ...

00:32:04eldbollar och grejer och spottar ut det. Just det. Beroende på vilken färg det är på skalet på sköldpaddorna så kan han göra olika saker. Det bästa är lila, för då kan han flyga. Det jag tyckte var så roligt med Joshi är att när han flyger så ser det verkligen ut som att han kämpar för livet. Han håller på med sina små fötter. Jag tycker det skulle ha varit en rolig grej om han hade gjort en... variant på det, att när han har dragit i sig tre, fyra svampar så skulle han bli helt galen och bara springa åt fel håll eller nånting i den stilen. Det fanns en riktigt magisk video på YouTube där nån hade spelat just Super Mario Sunshine. För där så kan ju Yoshi äta olika frukter och då får han olika juices som han kan spruta på saker genom munnen. Men det ser ju ut som att han står och kräks.

00:32:58Så han gjorde en jättemörk story om att Joshi hade blivit alkoholist och Mario skulle köra någon intervention och så stod han och kräktes på torget i stan. Det ser verkligen jättekonstigt ut, det gör det. Han har något ljud också. Det blir så mörkt. Jag har ju sagt att du inte skulle göra så här. Jag undrar dock som sagt vad Mario har för förhållande till Yoshi med tanke på att han används ju oftast som ett sätt att ha lite en extra chans. Man dumpar ju gärna Yoshi i ett stup någonstans för att kunna hoppa vidare och så vidare. Det finns ju en magisk GIF där typ Mario hoppar i slutet av en bana där det är lite för långt avsnitt. Eller avstånd. Och precis innan han skulle dö så hoppar han av Yoshi. Och landar på rätt tid. Och Yoshi trillar ner. Och där man ser typ hur... Typ bara besvikelsen i ögat på Yoshi. Och typ Mario ger honom fingret eller nåt. Det är jättehårt. Det påminner om Ace Ventura. Den andra filmen där han har med sig den där tvättbjörnen. Som han ska försöka rädda i början av filmen. Men som...

00:34:16Som man tappar. När han ska klättra i bergen? Lite så var det, men man dumpar stackars Yoshi hela tiden. Ja, det gör man. Men han återuppstår hela tiden, så det är okej. Är det samma då? Ja. Fast de är ju många, Yoshi, i byn. Ja, just det. I första... När man går in där bland träden. Då är de alla färger där också. Det skulle kunna vara att... Egentligen är det inte samma. Alla heter bara Yoshi och så har man dödat 6 000 per person. Ja, speciellt med tanke på att man får dem som bebisar ibland. Ja, fast jag är lite inne på att det är som i Liftarens guide till galaxen. Den här stackars varelsen som Arthur Dent klappar ihjäl i alla möjliga former. Han kommer alltid tillbaka på nåt vänster. Det kanske är så med Yoshi. Jag tror att om det är så att... Vi kanske tolkar in för mycket.

00:35:12Vill inte att det ska vara så att man har haft ihjäl mängder med söta små dinosaurier. Nej. Men, kommer ni ihåg att det var så att utanför varje spökhus och borg så fick man inte ta med Joshi in? Han fick aldrig komma in. Men han var ju rädd för spökena. Han var rädd. Men i borgarna då? Det officiella skälet var att han var en fegis. Eller så var han ledsen på att bli dumpad, så han var inte sugen på lavabanorna heller. Jag tror faktiskt att det var förklarat genom de här Nintendomagazines eller någonting. Att han faktiskt var rädd. Ja, i serien så är han ju sjukt rädd för allt och allting i princip. Han var typ motsvarighet till Scooby-Doo. Ja. Ja, men han blir åtminstone modig när han får Scooby-kex. Ja, precis. När de mutar stackaren. Så jag vet inte. Det är ju lite... Det är ju ett bra skäl att göra en bana svårare. För som sagt, han är ju med som en...

00:36:11Hjälplina egentligen. Extra liv, en extra chans, en extra träff. Och apropå spökhusen. Någonting som inte jag visste förrän nu. Visste ni om att man kan döda det stora spöket? Ja. Jag har aldrig gjort det. Men jag fick det berättat för mig i något Mario-program av något slag. Men jag vet inte riktigt så här. Hur gör man? Man slajdar väl? Man åker väl rutschkana precis mot det liksom. Man hittar en backe och sen. Slajdar man ihjäl? Just det. Det är den klassiska slide-tackle-attacken. Det är många guideböcker. Inte fuskböcker. Nej, riktiga. Guideböcker. Det gjorde det faktiskt. Spökhusen var ju verkligen... Det är få spel. Jag tror det var en av de tidigaste serierna när de blev att man kunde välja. Ville man köra 100% var man tvungen att hitta alla utgångar från allting.

00:37:09Och spökhusen hade oftast mer än en. Det var nåt spökhus. Jag hittade inte den riktiga utgången. Det var helt bisarrt. Jag hittade alltid den hemliga, men aldrig den riktiga. Det var ett spökhus som var jättekonstigt, kommer jag ihåg. Man fick börja om nästan. Om man gjorde fel fick man börja om. Det var en häftig design. Och de hade det här med spökena som... Om man tittar på dem så är de inte farliga. Men så fort man vänder sig om... Det är typ världens blygaste spöke egentligen. Ja, varför är Joshi rädd för dem? Det måste ha hänt nåt som man inte vet om. Vi vet inte backstoryn till den. Nej, precis. Hon kunde väl ha gett den fyra röda skal så hade den väl hoppat in. Jag har gett Joshi P-vingisar så hade han kunnat flyga ovanför huset. Exakt.

00:38:01Men jag kommer ihåg att slutbossen i det här spelet var... Vi tyckte det var så himla kul att spela det här. Jag spelade det med mina grannar ganska mycket. Vi spelade till och med in det på VHS när vi spelade. Oh, så en tidig Let's Play, alltså. Ja, verkligen. Det var innan hela Youtube och Twitch-fenomenet. Ja, eller hur? Jag skulle nästan vilja se de här banden idag. Det som är jobbigt är att... Du kanske skulle inse att: Shit, så mycket bättre jag var på de spelen då. Antagligen, för då hade man tålamodet. Man kunde spela om Bauser flera gånger. Jag tyckte det jobbigaste var att gå igenom sista slottet. Då kunde man välja vilken väg man ville ta. Det var alltid några dörrar man skulle välja på och så var det tre gånger som man skulle välja på fem olika dörrar. Så det fanns många olika sätt att ta sig igenom den borgen. Ja, det är det.

00:38:57Det var rätt häftigt. Egentligen kanske i alla de där spelen har man verkligen tänkt på bandesign. Jag tror skälet till att det har funkat så bra med tanke på hur svåra de är är att det kändes alltid ganska rättvist egentligen. Dog man så var det oftast för att man gjorde fel. Men det är väl hela Nintendos trade secret att göra riktigt, riktigt vass bandesign. Och tajta kontroller ovanpå det så att man inte kan skylla på nånting. Verkligen. Det var ett ganska stort spel också. O, ja. Men nånting som jag aldrig har gillat i nåt av de klassiska 2D-spelen det är vattenbanorna igen. Jag håller med. Vattenbanor är inte bra. Det enda som är bra med dem var musiken. Musiken var jättemysig i vattenbanorna. Verkligen. Men utöver det. Tidigare den vita bläckfisken som alltid var sugen på en och skulle förfölja.

00:39:53Jag tycker fortfarande inte vattenvärder är bra även i moderna 2D-plattformsspel som till exempel Rayman Legends. Nej, det är som sagt vattenbanor i stort. Big no-no. De ser trevliga ut, men låt någon annan spela dem i så fall. Ja, vad ska man säga mer om de tidigare? Det var väl överlag good times för alla inblandade, höll jag på att säga. Det skulle bara bli bättre, åtminstone en liten stund. Nintendo 64, vad ska man säga? Magiskt. Det var helt magiskt när det kom. 3D, bara den grejen var ju... Man sprang runt i en värld och kunde gå precis vart man ville och hoppa ner runt den här borgen och hoppa upp. Det var fantastiskt. Sen vill jag minnas att det var då man hörde Marios röst första gången. Ja, jag tror det. Och man kunde även om man lät...

00:40:50Om man inte startade spelet så tror jag att hans ansikte dök upp. Så kunde man dra i det. Han hade ett gummiface. Ja, just det. Det hade jag glömt bort. Man brukade alltid dra honom i näsan och så såg han jättekonstig ut. Jag har för mig att det var deras pausunderhållning. Ja. Det är så fint. Det är så genomtänkt. Det spelet var också ganska stort. Det fanns väldigt mycket grejer man kunde göra i det spelet. Ja, verkligen. Och det spännande är att belöningen man får är en massa extraliv. Som är frågan vad man ska med dem till. Ja, alltså. Det var väl inte. Alltså, ja. Lätt var det kanske inte. Men jag skulle säga att det var betydligt enklare än de tidigare plattformsspelen. Man kunde ju, med tanke på att de hade... Det var väl det första spelet där man hade subtasks på banorna, eller hur? Man hade... Var det...

00:41:48Tio stjärnor per bana, eller vad var det? Per värld var det väl? Eller? Nej? Nej, man hoppade in i olika tavlor. Tavlorna som man hoppade in i. Jag tror att det var tio per. Jag tror att det var så att... Eller om det var nio, så var den tionde att man hade hittat hundra coins. Det var ju det att man kunde nästan alltid klara banorna. Ganska enkelt. Men att ta de här redcoins och hundra och sånt där. Det var ju det som var det svåra i dem egentligen. Och så hade de sina små minigames. Man raceade ju mot någon figur lite här och där och sådär. Det var riktigt kul. Speciellt också slutbossen. Det är en fantastisk upplevelse att få dra Bauser i svansen. Absolut. Och så skulle man väl kasta honom på minor också, eller vad var det? Ja, återigen. Nu är han taskig här.

00:42:37Balser får liksom aldrig en chans att tala ut hans synvinkel på det hela. Det är han och Ganon. Exakt. Väldigt missförstådda entiteter överhuvudtaget. Fick aldrig en chans. Tror du man skulle kunna göra någon variant av Expendables fast med bara Nintendoskurkar? Ja, det tror jag absolut. The righteous. Eller Nintendo Heroes. Fast å andra sidan så introducerade ju Nintendo en antihjälte i form av, vad heter han, Warrior. Ja, Warrio. Ja, Warrio. Som också egentligen är Super Mario-spel, fast med en annan karaktär. De har väl lite andra inslag också än just plattformsspel. Ja. Det är så länge sen. Det är lite mer pusslande i de spelen. Men det är verkligen motsatsen. Och de sålde också väldigt bra, för all del. Men jag vete fasen om de hade gjort det om inte Mario-serien hade funnits. Nej, det hade de inte. Många jämför dem och bara: -"Åh, vad häftigt. Han är motsatsen till Mario." Super Mario-serien är väl fortfarande världens mest sålda?

00:43:52Det var så i alla fall tills väldigt nyligen så jag har inte hört någonting annat. SK var väldigt svårt. Med tanke på att Nintendo släpper nya spel som har med Mario på något vis att göra. Varje år så kommer det ett antal. Jag satt och funderade på Pokémon ett tag. Men det beror väl lite på hur man räknar och vad som är vad. Pokémon var det tredje största franchiset de hade tror jag. Mario var ju överlägset största, men om det är det överlägset största överhuvudtaget, det vet jag inte. Men det skulle inte förvåna mig alls. Det är ju verkligen ett spel som typ alla har kört känns det som. Precis. Minröj är i och för sig världens mest spelade spel. Precis. Men det finns inte fullt lika många minröj som Mario. Om jag googlar lite snabbt på Nintendos biggest franchises så kommer Super Mario högst upp. Sen kommer Mario Kart, sen är det Mario Party. Så jag gissar att det är Mario. Mario Party? Är det en sån stor grej? Det var så sjukt populärt ett tag. Jag förstod aldrig varför jag tyckte det var hemskt.

00:44:57Jag vet inte. Det kanske var många casual japanska människor som gick lös på Mario Party. Ja, men det kanske inte var just för att det var Mario utan för att det var de här småspelen. Jo. Nej, alltså... Det skulle inte förvåna mig alls om det är ett av spelvärldens största fenomen. För det finns ju nästan... Nu håller vi ju mer till de här renodlade Mario-spelen om man nu skulle vilja säga så. Men det finns ju så himla många avarts Mario-spel så alla kan ju hitta någonting. Mario Paint. Paint och det finns ju, han går lös på golf, han spelar tennis. Det finns säkert något fiskespel där någonstans. Allt finns. Och det är alltid ett Samir Mario och så gör han någon ny grej liksom. Till och med fighting-spel med Mario.

00:45:45Sen finns det jättebra rollspel som Paper Mario som är helt fantastiskt. Så det finns verkligen nånting för alla. Däremot en karaktär som vi var inne på lite i början eftersom Oscar spelade som den, men Luigi. Snacka om att allt är läget i bakvattnet. Ja, verkligen. Visst var det så från början, om jag inte minns helt fel, så fick han sin backstory. Eller Mario fick väl sin backstory på det här andra arkadspelet som de släppte som hette Mario Bros eller nåt sånt. Precis. Precis. Allra första gången man fick se Luigi var det bara en reskinnad Mario. Det var samma fast med grönt istället. Ja, precis. Det var inte så att han hade nåt eget beteende. Men sen har det byggts på över spelen. Så numera är det så att Luigi är bara längre och är mer skitish överlag.

00:46:39Längre och smalare. Precis. Och är svårare att kontrollera. Man får längre hopp och kan hoppa högre. Det är pay-off om man skulle köra som Luigi. Det var några år sen de hade nåt jubileum. Jag vet inte om det var första spelen eller nåt av de stora spelen. Då släppte de ett antal spel där Luigi hade en större roll. Många fans tycker att han har varit lite mobbad. I en del spel är det han som är... Huvudrollen om man tänker på Luigi's Mansion och sådär. Han är inte rädd för spökhus i alla fall. Nej. Nej, men han är ju en fegis däremot. Ja, han blev ju lite inkastad i det där spökhuset. Så jag tänker att innan det kanske han var lite rädd. Men nu är han ju lite rutinerad. Alltså i första Luigi's Mansion så går han ju omkring och ropar rädd efter Mario typ hela tiden.

00:47:35Och apropå det, så har vi ett fantastiskt YouTube-klipp där de har gjort en crossover av en trailer till Resident Evil ihop med Luigi's Mansion. Det kan ju bara bli bra. Det är lite samma. Det spelet var i och för sig grymt. Det var ett riktigt bra spel, men jag vet inte riktigt. Om det inte hade varit så att Mario hade varit där... Också hade Luigi säkert inte varit så populär. Han är som sagt lite av en fegis. Jag tyckte att det var lite mysigt. Minns jag helt galet nu? Eller var det så att man kunde förflytta sig på nåt sätt? Man var inne på ett visst ställe i slottet, mansionen och så kunde man förflytta sig på nåt konstigt sätt till andra ställen. Jag har spelat det här en gång för väldigt länge sen. Luigis Mansion är flera våningar. Man går omkring...

00:48:31i massa rum i det spelet. Ja, men man kunde på nåt magiskt sätt flytta sig mellan rummen och våningarna. Jo, jag tror att det var nåt sånt. Jag har inte kört det mer än en enda gång rakt igenom. Det var ett bra spel. Jag tror de gjorde en uppföljare som jag inte har kört alls. Det kanske man borde göra nån gång. Det var ett tag sen GameCuben kom ut. Det var ju det. Vi var inne lite på Super Mario Sunshine. Det är också ett av de lite lustiga spelen. Efter Mario 64 som var så fantastiskt bra så var jag superhypad för Super Mario Sunshine. Men det är ett av de spelen som jag aldrig kört klart för jag gillar inte det så mycket. Nej, jag spelade inte heller färdigt det. Jag minns att man hade den här vatten... Man hade tanken på ryggen hela tiden och den där konstiga sprutan. Man kunde flyga lite med den och tvätta bort graffiti med den.

00:49:25Ja, precis. Man hade olika nassels man kunde sätta på. Det fanns Rocket Nastle och så fanns det tre eller fyra olika som man kunde använda till olika saker. Men jag vet inte, det kändes så... Jag kanske borde spela det igen, men då kändes det som ett inte riktigt Mario-spel för det handlade mer om hans grejer än om Mario själv. Precis. Nej, jag spelade inte färdigt det. Jag tyckte inte att det var så himla kul. Det var en jättetrevlig värld. Ja, det var det. Springa runt i den där världen var jättetrevligt. Som Super Mario Gadget Bros. Det fanns nåt område i Super Mario Sunshine som var... Man hängde på stranden. Det var som en turistort i Västindien. Där ville man vara för att det var kul. Det som kostade såld i förrän 57. Ja, typ. Det var motsvarigheten. Man kunde simma bland fiskarna och det var mysfaktor. Det fanns...

00:50:21kokosnötter man kunde samla ihop. Världen var klockren. Det var bara allt annat som inte funkade tillräckligt bra, tyckte jag då. Verkligen. Sen släppte de New Super Mario Brothers till Nintendo DS som jag inte hade. Men de släppte också en variant till Wii. Den var underbar. Ja, alla de här New Super Mario... var väldigt bra. När de körde mer old school. Precis, det var verkligen retro Mario. Förutom den lilla detaljen att man kunde spela max fyra personer tillsammans. Mm, just det. Det var helt sjukt irriterande, men jättekul. Man hade alltid ihjäl varandra. Ja. Till skillnad från att man offrade Yoshi i Super Mario World så hoppade man på varandras huvuden när man skulle hoppa över stup samtidigt. Den ena trillade ner. Det var så mycket frustration. Men det var alltid så himla kul. Det var alltid nån som hamnade i skiten. Ja. Det var verkligen jättekul. Men det finns väl inga...

00:51:33plattformsspel överhuvudtaget som är lätta att spela mer än en spelare. Definitivt inte mer än två spelare. Till skillnad från nästan alla andra spel så är det ju som du säger, det är ju nästan bara svårare ju fler man är. Men å andra sidan så är det ju så himla kul. Ja. Just för det blir alltid den här tävlingsgrejen. Det är alltid någon som måste vara den som blir offrad liksom. Mm. Det finns ju varianter som också i Donkey Kong Country till exempel där man faktiskt, en som styr och sen så lämnar man över rodret lite grann. Precis. Då kan man switcha. Man gör lite high five och så byter man. Jag tror det var Super Mario Galaxy till Wien. Där kunde man vara två, fast den andra personen var inte en spelare utan den samlade in grejer på skärmen. Ja, man samlade ihop små stjärnor. Super Mario Galaxy kan vara en utmanare till Super Mario World.

00:52:28Älskade Super Mario Galaxy. Är det det bästa 3D-plattformsspelet? Ja, det är lite tufft att säga så. Men det är uppe där. Jag har aldrig varit så glad när jag har spelat ett spel som när jag spelade Super Mario Galaxy. Jag tyckte det var helt fantastiskt. Det var så häftigt också. Det var helt nytt i hur de tänkte. Gravitations... När man sprang runt på små planeter. Fast var det det spelet man... Hade man stjärnor i det? Ja, exakt. Man samlade grand stars. Just det. Grand stars var det. Det var en av grejerna jag inte gillar med sunshine. Det var inte stjärnor man samlade, utan man samlade solar. Ja, just det. Sunshine, ja. Det är konstigt. Det är fel. Så det var shines och inte stars. Även där blir det konstigt. Mario ska samla på stjärnor. Ja, verkligen. Det och golden coins, det är sånt han gillar.

00:53:28Ja, verkligen. Men jag kommer ihåg att det började så himla konstigt. Det var ju fest i byn när spelet började. Helt plötsligt kommer Bowser med hans flygande skepp. Och så blir det lite kaos, så klart. Sen får man spela lite innan allting drar igång. Men man får gå vidare, för man ska gå till slottet och kolla hur prinsessan mår. När man springer och hoppar så ger han ifrån sig ett ljud. Det ljudet är så himla glatt. Det passade inte in i den första sekvensen. Det kändes så fel. Han bara: Jihaa! Han är alltid glad. Av nån anledning. Man kan inte bryta ner hans... Han måste knapra på några av svamparna som han hittar. Han är alltid glad. Trots att han har ett ganska tråkigt jobb. Han får aldrig den uppskattningen han borde få. Varje gång han räddar prinsessan så blir hon alltid kidnappad igen. Alla de grejerna. När har han tid för sitt dagjobb egentligen? Eller är det bara så att han har ett dagjobb som han aldrig går till? Jag tror inte man har sett honom laga ett enda rör i ett enda spel. Nej, det var ju bara i den här spelfilmen de gjorde. Åh, den var ju så hemsk. Som man inte vill nämna.

00:54:53Men då var han ju nere lite grann bland rören. Ja, det var han ju. Men den var konstig på alla sätt och vis. Så jag vet inte riktigt vad man ska ta med sig från den filmen. Ingenting, tror jag. Kanske så. Det intressanta just också med Super Mario Galaxy är att det är ett sånt spel. Jag har aldrig spelat det. Jag har tittat på det. Både Let's Plays och allt möjligt. Men det kan ju bero på att jag släppte ju Nintendo-konsoler. själv sen Sness i och med att det var Playstation för hela slanten sen. Gick man in i hela JRPG-träsket så blev det väl ganska självklart att det var Playstation som var konsolen. Så den stora frågan är, om man nu skulle ge sig i kast med det, ska man börja där eller ska man hoppa på Super Mario Galaxy 2 direkt? Jag skulle säga att den första var bättre. Första, mycket bättre. Jag tror att de utvecklade... Jag har faktiskt inte spelat tvåan.

00:55:52Jag har tittat lite på det, men jag har inte spelat det. Det var inte dåligt på nåt sätt. Jag tror inte de själva förstod hur bra det första blev. Men sen hade det alla fördelar av att det var den nya mekaniken och Gravity och allt sånt. Så det blev bara bra. Tvåan var bra, men det var inte lika bra tyckte jag. Visst var det så att man kunde spela som Luigi i Super Mario Galaxy också? Hade man samlat ihop tillräckligt mycket stjärnor? Man var tvungen att låsa upp honom på nåt vänster. Exakt. Jag tror att det var så också. Hela spelet gick egentligen... Basen var nåt slags observatorium. Sen öppnade man upp världar genom att samla ihop grand stars. Just det. Var det inte nån liten fe som pratade med en? Jo. Hette den Luma eller nåt sånt? Luma, ja. Det var det.

00:56:48Sen fanns det en massa andra Loomas som man kunde mata med de här stjärnorna som man kunde samla in. Man sköt väl dem i munnen på den? Ja, exakt. Den bara gapade. Man fyllde den med stjärnor och så blev den jättestor. Sen hände det nånting. Jag kommer inte ihåg. Var det extravärldar man öppnade? Ja, den skapade nya planeter. Just det, så var det. Man kunde öppna extrabanor genom att mata olika saker, till exempel. Just det. Vilket var ett ganska coolt koncept. Vissa saker kunde man missa helt och hållet om man inte hade samlat tillräckligt många. Ja, precis. Det var också en stor, stor värld. Jag trodde att det var ganska litet när jag började. Det finns inte så mycket, men det fanns mycket gömda saker i det spelet som man kunde göra. Det var magiskt. Det var det verkligen. Det var det faktiskt. Jag...

00:57:42Jag hade varken Wii eller Wii U, men däremot körde jag Super Mario 3D Land till Nintendo 3DS. Det var också ett riktigt bra spel. Det var mer typ som Nintendo 64-stylen, förutom att de inte hade en overworld. Men banorna var väldigt retroaktiga, får man säga. Och jättesvårt, så klart. Där tror jag också att man var tvungen att klara hela spelet. för att få spela som Luigi, till exempel. Tacken för det var att man fick spela som Luigi, som var svårare att hantera. Exakt. Man öppnade bara den lite svårare varianten av spelet. Ja, och sen... Det tror jag finns med i en del andra spel. Om man är riktigt, riktigt bra, eller vad man ska säga, då får man... På sin save-fil kan man få olika antal guldstjärnor på sin save-fil.

00:58:40Jag tror att om man ska ha den riktigt bästa guldstjärnan i det spelet så måste man klara hela spelet utan att dö. Det tror jag aldrig att jag nånsin kommer att komma i närheten av i ett Mariospel. Nej. Det hör också till i Mario. Man dör hela tiden. Man testar saker. Det är ganska svårt. Det är trial and error, tycker jag. Men de som har den safe feelingen har väl kört det så många gånger att de kan hela spelet utan det. Ja, exakt. Det är så man själv kan första banan i trean. Så det hade varit svårt med permadöd i Super Mario? Nej, det hade nog inte funkat så himla bra, tror jag. Det hade varit två koreaner och en japan som hade klarat det i så fall. Det är alltid de som verkar gå lös på den här totalfokus på ett spel tills man har klarat allt. Man kan ju undra varför då egentligen, men det är ett helt annat program.

00:59:36Nej, det är väl någonting med deras kultur och psyke och allt möjligt som säkert är jättespännande. Men av någon anledning så är det oftast i Sydostasien som man hittar de här som har gjort de här helt sjuka grejerna. Fast vi hade ju en svensk, även om det var ju Zelda då, men som öppenhjärtigt grät i YouTube när han slog världsrekord i, vad var det, Zelda och Green of Time var det va? Mm. Han hade ju dumpat sin flickvän och bott hemma hos sin mamma. Sagt upp sig från sitt jobb och jag vet inte allt vad det var. För att kunna lägga 16 timmar om dagen på att spela det här spelet. Vad gör man sen liksom? Jag vet inte. Ja exakt, vad gör man sen? Det var ju det som var lite så här första frågan efteråt. När han hade hunnit sams. Vad ska du göra nu då? Jag menar, man kan ju... Ja, i och för sig. Det är om man vill slå sitt eget rekord möjligtvis. Men det blir ju inte riktigt samma sak ändå. Som att ta liksom...

01:00:34titeln av någon annan? Nej, jag undrar i efterhand om man nu bara la ner efteråt. Om... Ja, var det värt det? Det är just det att dagen efter så kommer man tillbaka till sin exflickvän. Tja! Du, jag tänkte så här. Jag har haft tid att fundera. Nu har jag ju klarat de här grejerna och jag gillade ju det egentligen. Så vad säger du? Samma sak med jobbet. Nu är jag tillbaka, hörni. Det påminner också om norrmannen som bestämde sig för att leva i skogen. Jag tror inte han är skild, men han bor ju åtta månader av året i en liten hydda någonstans. Nej, men det finns ett eget avsnitt där någonstans om hur folk kan foka på sådana här grejer. Men jag kommer aldrig vara den som klarar de här spelen utan att dö, det kan jag säga. Verkligen inte.

01:01:27Kombinationen av det extrema tålamodet man hade när man var liten när man kunde spela om samma bana hundra gånger tills man klarade den och den lite mer motoriken som man har nu och förståelsen som man har nu. Skulle man kunna kombinera det barnasinnet med det man har nu? Jag tycker det är kul att veta det. Jag har inte kört... Som sagt, det här 3DS-spelet... Det tror jag att jag klarade rakt igenom. Inte när man hade varvat spelet nån gång för då blir det så hysteriskt svårt. Men det lyckades jag ändå ta mig igenom. Just för att det var så pass bra att det var värt att klara det på riktigt. Rayman Legends klarade jag 100 % för att det var så himla bra. Så jag tror att man fortfarande har det tålamodet när saker är bra nog. Jag tror däremot att man är lite mer kräsen med vad man lägger tiden på. Är det inte...

01:02:22Är det inte tillräckligt bra så gör man det inte. Absolut, så är det verkligen. Super Mario World är nog det enda spelet som jag har spelat igenom allt som finns. Det kan jag tänka mig. Det var värt att göra det i. Vissa av banorna när man kom upp till specialvärlden var så himla svåra. Många av de här spelen har en extra värld i slutet som Star World. Där det bara går ut på att nu blir det svårt på riktigt. Det är oftast efter slutbossen, så det har oftast inte så mycket med själva storyn i spelet att göra. Det som också kommer nu som ett arv av det är genom när man släppte Super Mario Maker. Första grejen var att försöka göra en så svår bana som möjligt. För att få släppa en bana så måste man ju kunna ha klarat den själv, om jag minns rätt. Ja, exakt. Man måste ha bevisat att det faktiskt går att klara banan. Och då finns det ju också en procent av hur många som har klarat banan. Och de svåraste banorna, det är ju 0,02 procent av alla som... Absolut. Jag måste säga att jag är väldigt besviken på det spelet. Av den enkla anledningen att det blev inga... Alltså, jag är väl lite så här...

01:03:43elitist när det gäller Mario. Jag tycker Mario-banor ska funka på ett visst sätt. Det finns en viss logik och vissa saker gör de inte. Men det som hände med Mario Maker var att alla gjorde alla de här konstiga grejerna som man aldrig kunnat göra. Typ, man hoppar ner i röret och sprutar ut 52 olika fiender. Det fanns Gumbas med en kanon på huvudet och allt sånt där. Det blev fel. Dessutom så blev det det här fenomenet att folk skapade banor som inte var banor egentligen. Utan det är bara stora... Vad ska man säga? Det är som dominospel nästan. Man petar igång banan och sen spelar den sig själv. Är inte det lite grann som en Minecraft för Mario? Jo, för det var mycket så här. Jag har byggt ihop en bana där det enda du gör som spelar är att du hoppar en gång och sen sköter sig resten av spelet. Och så är det bara en massa häftiga kugghjul och taggar och eldbollar och grejer. Och så ser det ascoolt ut i en video. Det var typ där det hamnade ganska snabbt. Och det tycker jag är...

01:04:40Det är jättetråkigt. Det är inte ett Mariospel. Det är bara en häftig levelmaker. Jag håller med. De har ju en viss crowd i och med att det fortfarande är en grej. Det är en helt annan crowd, men visst har det en crowd? Folk tycker sånt där är jättehäftigt. Just att: Shit, vilken tid för att göra det här. Den här videon blev jättehäftig. Men jag tror att det är en annan crowd än de som faktiskt spelade de klassiska Mariospelen. Ja, och så finns väl de här som verkligen vill ha... Det svåraste av det svåra. Speciellt när det spelet kom ut var det väldigt många som streamade det på Twitch. Just så här: Här är de tio svåraste banorna. Nu ska jag klara alla dem. Och så kunde de sitta och grinda det i två, tre veckor. Oftast gjorde de det, för det var oftast väldigt duktiga Mario-spelare. Men det var oftast så att: Nu tar vi de svåraste och så gör vi det här. Vad tror ni om framtiden, då? Ja, det har väl kommit ett Super Mario Odyssey till Switch. Ja.

01:05:39Det har jag varken sett eller spelat. Men det var väl väldigt nyligen det släpptes? Det är väl nu i år? Men egentligen borde man försöka prova på det. De har ju, som vi har nämnt, en väldigt bra track record på bra spel till nya konsoler. Absolut. Ja. Men det är lite som Oskar var inne på. Man har gått ifrån att ha deras konsoler hemma. Med tanke på att det finns så många andra konsoler och man kanske generellt sett spelar andra spel än de här typerna av spel. Så man kanske inte köper de konsolerna primärt längre. Då är det lite svårare att faktiskt spela de här spelen. Super Mario Odyssey är inte släppt. Det har inte kommit än? Nej, slutet av 2017. Det förklarar ju både det ena och det andra. Men frågan är om nästa Super Mario Galaxy är bra så borde man ju nästan försöka få tag i det. Det borde man definitivt göra.

01:06:36Mm. Men en annan Mario-fråga. Ni vet när man tog den här blomman och kunde döda fiender genom att kasta saker? Ja. Vad kallade ni det för? Just själva kastandet. Vad gjorde ni? Kastade eldbollar. Kastade eldbollar. Ja. Vad kallade du det för? Jag vet inte om det är en norrländsk grej eller om det var bara... Jag tror att det var mamman till mina grannar som jag spelade tv-spel hos ganska ofta. som sa kasta snus. Det är det det har hetat för mig i hela mitt liv. När jag får den där blomman, då får jag snuset. Aldrig hört det förut. Nej. Det är ju jättehäftigt. Ja. Det är det det heter för mig. När jag har pratat om det här med andra och jag säger så här: Du vet när man fick snuset och kunde kasta snus till killarna. Vad pratar du om? Det är supernaturligt för mig, för det har alltid varit så.

01:07:37Vi pratar om Mario nu va? Det är inte GTA? Nej, okej. Det är ju faktiskt ganska magiskt. Någon mer Mario-adekdot? Eller något annat Mario-relaterat vi vill avverka nu innan vi packar ihop för kvällen? Ska man säga så här som ett litet tips till folk som... inte har varit inne på det här. Gör det. Om du har någon typ av förkärlek till plattformsspel i 2D eller 3D så är det här spel som man bara måste ha provat helt enkelt. Mm. Mm. Ja, och med det så tackar vi för oss och blickar framåt mot nästa program. Mm. Då säger vi tack och hej och adjö. Hej, hej. Hej, hej. I nästa vecka så kommer vi prata E3-mässan. På återhörande då. Tack och hej!