Hoppa till innehållet
SPELFARSAN MED VÄNNER
Omslagsbild för avsnittet FPS - First Person Shooter
Temaavsnitt Avsnitt 31

FPS - First Person Shooter

1 h 0 min Spelfarsan med vänner
Öppna på SoundCloud

Avsnittet i korthet: FPS - First Person Shooter

FPS - First Person Shooter är avsnitt 31 av den svenska spelpodden Spelfarsan med vänner, publicerat 22 maj 2017 och 1 h 0 min långt. Det ingår i formatet Temaavsnitt.

FPS-spelens historia – från Wolfenstein och Doom till Quake, Half-Life och nya Doom

Kort om avsnittet: Spelfarsan och Peter laddar bössan och går igenom förstapersonsskjutarnas historia: id Softwares Wolfenstein, Doom och Quake, LAN-kriget mellan Quake och Counter-Strike, och varför Half-Life aldrig klickat för dem. Dessutom pratar de om Duke Nukem Forever, om ett FPS behöver en slutboss, om mus mot handkontroll och om nya titlar som Doom (2016) och Prey.

Kapitel i avsnittet om FPS - First Person Shooter

  • 00:00 – Intro: första mötet med FPS-genren
  • 02:19 – id Software, Wolfenstein och Doom
  • 09:55 – FPS drev grafikkortsracet, plus Heretic, Hexen och demoskivor
  • 12:11 – Quake 3, uppgraderingskampanjer och bootdiskar
  • 15:37 – Quake mot Counter-Strike, och varför Half-Life är tråkigt
  • 17:49 – Counter-Strike och Quake 2-modden Action Quake
  • 22:03 – Väntan på Half-Life 3
  • 26:01 – Duke Nukem Forever: århundradets sämsta uppföljare?
  • 31:33 – Unreal och en dyr dator med Rambus-minnen
  • 36:56 – Rage – id Softwares tysta comeback
  • 39:40 – Måste ett FPS ha en slutboss?
  • 45:16 – Strafe, storydrivna FPS och Evolve
  • 48:08 – FPS på konsol eller PC, och GoldenEye
  • 52:33 – Nya FPS: Doom (2016), Star Wars Battlefront II och VR
  • 57:38 – Call of Duty, Far Cry 5, Prey och ”First Person Fishing”

Det pratar vi om: FPS - First Person Shooter

Där allt började: Wolfenstein och Doom

Det är Spelfarsan och Peter som tar sig an genren. Första kontakten var Wolfenstein 3D eller Doom, båda från id Software, vars motor då ansågs vara världens bästa. Doom-banorna hyllas fortfarande, och det görs nya banor till Doom II än i dag. Båda spelen var tunga på atmosfär och ensamhet, och Wolfensteins story fick plats i en textsnutt mellan världarna (”slutbossen är Hitler”). Ett minne är demot hos en kompis, där man trodde att spelet tog slut efter Hans Grösse. Det riktiga spelet kom i en stor pappkartong full av disketter och med en tjock guide till ett sextiotal banor. I klassen fanns två läger, Wolfenstein och Doom, och Doom var coolast.

Grafik, demoskivor och föräldrar som skulle övertalas

Panelen menar att FPS-genren drog igång grafikkortsracet och 3D-grafiken överlag. Heretic och Hexen nämns som trevliga lir som många mötte via demoskivan i PC Gamer. Att få igång Quake 3 krävde en rejäl maskin, vilket ledde till långa övertalningskampanjer hemma, och den som hade otur fick be någons äldre brorsa om bootdiskar och minnestrick. RAM-trixet jämförs med dagens SLI och Crossfire.

Quake, Counter-Strike och Half-Life

Den ena kom in via Quake 2 på ett nyöppnat internetcafé och föredrog alltid Quake framför CS: hellre rocket jumps än att kämpa med rekyl. Den andra var med från första Quake, med klanmatcher, dyra internetminuter och en egen klanhemsida. Panelen kopplar Counter-Strike till Quake 2-modden Action Quake 2, som var en tydlig förebild med sin urbana nutidsmiljö, men själva CS byggdes som en modd till Half-Life. Och Half-Life? Båda tycker att serien är ”förbålt tråkig”, och för en av dem var enda skälet att äga spelet att få en CS-nyckel. Att Half-Life 3 skulle dyka upp tror ingen på. Prestationsångesten är för stor och Valve har blivit ett hårdvaru- och plattformsbolag, lite som Google.

Duke Nukem Forever

Efter fjorton års väntan kom uppföljaren, och första achievementen fås för att plocka upp bajs ur en toalett. Panelen stängde av efter cirka 25 minuter. Var originalet ens så bra? Det hade charm, oneliners och imponerande interaktivitet för sin tid, men fascinationen för en uppföljare förstår ingen av dem.

Unreal och Rage

Det första Unreal kallas ”vykortsvackert” och en stor reklampelare för Epics motor. En av oss spelade det på en dator för 60 000 kronor, köpt vid 16 års ålder, med en gigabyte Rambus-minne för 11 000 kronor. Dyrt, men räknat per timme kanske en av de billigaste investeringarna. Rage från 2011 får också kärlek: Mad Max-känsla, John Goodman i en stor roll och mysig atmosfär, men kort, linjärt och utan riktig slutboss.

Behövs en slutboss?

Det leder till kvällens debatt. Förr hade FPS alltid en slutboss. I dag slutar det ofta med att man når ”en tanig liten forskare”, som i Far Cry. Panelen tycker att det måste finnas en sista utmaning som prövar allt man byggt upp. Avslutningen i Dying Light lyfts som bra exempel, även om det inte är ett renodlat FPS. Kanske är det JRPG-bakgrunden som spökar, medger de.

Story eller röj

Genren verkar delas upp: storydrivna spel som BioShock, Prey och Crysis (där man dör direkt om man spelar som i Gears) mot actionfyllda Halo och Gears of War. Det oldschooliga Strafe som just kommit ut får en rekommendation. Evolve, där man spelar monster eller jägare, var kul men dog snabbt efter bytet till free-to-play.

Konsol mot PC

FPS var länge otänkbart på konsol tills GoldenEye och Halo kom. Lösningen på grälet är att se det som två olika saker: i samma lobby förlorar handkontrollen nästan alltid mot musen. Surgubbeversionen: RTS och FPS spelar man på PC, allt annat går bra på konsol. GoldenEye hyllas ändå som banbrytande, och ett avsnitt om Rare eller Bondspelen ligger i luften.

Nytt och på gång

Doom från 2016 gick tillbaka till rötterna med färre checkpoints och svårighet ”som förr”, ett tecken på att svåra spel är tillbaka efter Dark Souls. The Surge får kritik för att det inte lyckas med ”failing forward”. Star Wars Battlefront II ska få en story, vilket välkomnas efter det förra spelet som var mest ögongodis. VR har inte riktigt tagit fart, men Resident Evil 7 visar vad det kan bli. Far Cry 5 bekräftades samma dag som inspelningen, och nya Prey liknas vid en blandning av BioShock och annat. Och Peters favoritgenre, ”First Person Fishing”, väntar fortfarande på sitt Bassmaster VR.

Snabbfakta om FPS - First Person Shooter

Spel Studio Nämns som
Wolfenstein 3D / Doom / Quake id Software Klassikerna där allt började
Half-Life Valve ”Förbålt tråkigt”
Duke Nukem Forever 3D Realms / Gearbox Software (2K Games) Avstängt efter 25 minuter
Unreal Epic Games ”Vykortsvackert”
Rage id Software Underskattat, men kort
Doom (2016) id Software Tillbaka till rötterna
Prey (2017) Arkane Studios ”Riktigt, riktigt häftigt”

Veckans spel på YouTube: Legendary.

Avsnittsbeskrivning från podden

Nu är det dags att ladda bössan och ta sikte på bossen! Det är skarpt läge för FPS-spel. I vanlig ordning pratar vi högt och lågt om allt från klassiska Doom till nya titlar som Star Wars Battlefront. Lock and load...

Spelfarsan med vänner finns som vanligt också på YouTube.
Veckans spel: Legendary
Länk: https://youtu.be/_4cT-IlDGzg

Om formatet Temaavsnitt

Temaavsnitten är podden i sin renaste form: vi väljer ett ämne och pratar om det i en timme. Det kan vara en genre som metroidvania eller RTS, en studio som Rare eller Naughty Dog, en högtid som jul eller påsk – eller våra årliga skräckspecialare inför Halloween.

Fler avsnitt i Temaavsnitt

Transkription av FPS - First Person Shooter

Hela avsnittet i text · 9 523 ord

Automatiskt transkriberad med KB-Whisper (Kungliga biblioteket) – kan innehålla fel, särskilt i namn och speltitlar.

00:00:01Då välkomnar vi till ytterligare ett avsnitt av Spelfarsan med vänner. Ikväll ska vi spela First-Person Shooter. Vi ska prata om de gamla klassiska hederliga titlarna såsom Quake och Wolfenstein med flera. Men även dyka i nya trevliga titlar såsom Battlefield och Star Wars Battlefront med flera. Men... Vi börjar väl som vanligt och filosoferar lite grann om hur vi kom i kontakt med FPS som genre och vilka våra gamla godingar är när det var bättre förr. Eller vad säger du Peter? Bättre förr var det ju alltid. Eller ja, förutom när det inte är det då såklart. Men ja, de här är ju definitivt en genre som går tillbaka till den gamla goda tiden. Ja, för att jag tycker det är lite som vi har varit inne på tidigare att spelglädjen har ju ingenting med den grafiska och spelmekaniska utveckling som har skett så att på så sätt så var det ju definitivt bättre förr i och med att du kan aldrig få tillbaka det så som det var första gången när man tog sig an till exempel Quake 1 eller Doom eller någonting i den stilen. Nej, jag tror inte att det går att återskapa

00:01:22Den känslan för att det var en tidsålder. Det låter som att vi var sjukt gamla. Men det var lite som den tidsåldern är lite förbi. Vi har ju sett, det har ju varit flera. Även om vi bara pratar 30 år. Så historiskt sett är det ju en extremt kort tidsperiod. Så har vi ju ändå fått gå igenom ett antal trender som har kommit och gått och kommit tillbaka lite grann. Det är ju till exempel RTS-genren, JRPG. Första stapplande stegen utav 3D shooters. Min första kontakt med det hela. Jag vacklar lite grann om det var Wolferstein eller Dom. Men gissningsvis så var det väldigt nära varandra så att en av dem var det. Men båda var ju minst lika häpnadsväckande för att båda var ju om inte annat kontroversiella. Ja, helt klart.

00:02:19Samma företag som låg bakom båda två också. Som man kanske ska säga var en gigant där i början också. ID Software ja. De ansågs ju också vara dåtidens åtminstone mest skickliga ingenjörer och tekniker. Deras ID Tech, deras motor ansågs ju vara då i alla fall vara världens bästa spelmotor. Och det var väl kanske mycket det som gjorde att de här spelen blev så omtyckta. Visst, de var ju först. med hela grejen på något sätt. Så redan där så kanske det var en given succé. Men de ansågs ju väldigt väldesignade. Speciellt ska man väl kanske säga Doom-banorna som fortfarande idag anses väldesignade. Ja, precis. Och det görs ju fortfarande så att det kommer ut nya banor till... Dom 2 och folk som lägger väldigt stor tid på att göra det. Det finns något visst magiskt över det men jag tror också att det gör det enklare att göra bra schyssta banor när man har en sådan magisk setting av både inramning av musik, grafik och stämning och så vidare. Alltså för att vara pjäs som kanske många idag.

00:03:37Tänker på så här popkornkultur kanske. Att man sätts ner, skjuter lite bad guys i fejset. Storyn är inte så viktig. Det är bara schyssta explosioner och saker som händer hela tiden. Så var ju både Wolfenstein och Doom ganska tunga på atmosfären om kanske inte storyn. Ja, precis. För att man var ju väldigt utsatt om inte annat i båda spelen. Man kände sig ju ganska ensam, minst sagt. Jag har för mig att i Doom så påstod de väl att man var... Alltså det fanns andra marines på den här månbasen. Men alla var ju döda. Så det var ju bara man själv kvar. Det är ju precis som i Metroid i princip. Samma sak. Så det är ju det här klassiska. Att du är utslängd på en... Ja, inte en annan planet. Jag för mig att dom, var inte det på Mars? Jag för mig att det var på månen. Ja, på månen.

00:04:28I alla fall en månad till jorden så var man ju väldigt, väldigt ensam på den här basen. Och det är ju samma sak i Quake till exempel. Då var man ju också väldigt ensam. Ja, jag tror att för att FPS inte ska funka, det går ju att göra det på andra sätt också, men ofta för att det ska funka så måste det ju kännas lite som att det är spelaren mot världen. Och att man... Det är ingen annan som kommer döda de här skurkarna utan det är upp till spelaren att göra det. Nej, ja precis. Det är väl ett senare påfund som man har slagit in. Det där att man är en del i mängden. Titta till exempel på senare Far Cry. Där man är till exempel Far Cry 4. Där man var en del av en större rörelse. Eller Gears of War. Där man har sina kamrater och lite co-op och hela den här biten.

00:05:14Nej, jag håller helt med. Jag tror att det var även när det är så att man spelmekaniskt är ensam så har de numera oftast en story. Där det kanske är så att du kör alla dina x-antal banor i det här spelet. Men cut scenes är att det är 52 000 andra soldater som gör någonting någon annanstans. Och det är bara en liten del av det hela. Men till exempel i Wolfenstein så börjar det med att man knivar en vakt i sin cell där man är instängd. Precis. Sen är det inte så mycket mer story än så. Du får vapen och du ska ta dig ut först. Och sen så dödar du en boss och så är det nästa värld. Och så slutar det med att slutbossen är Hitler. Det är lite ospecificerat hur Hitler kom till det här fängelset. Han är ju inte i det här fängelset. Det är olika världar. Men han hänger ju i någon bunker i något annat komplex som det är väldigt oklart vad han gör i. Ja, just det. Hur var det? Var det någon form av att man tele... Nej, inte teleporteras. Men hur var det man gick från...

00:06:08Plats till plats? Det är, har jag för mig, en kort textsnippet efter varje värld. För att den första världen är ju bara fängelsevärlden och då möter man den första bossen som jag tror var Hans Grösse, tror jag han hette. Varav de allra flesta kom aldrig mycket längre än så här i och med att det var demon. Ja, precis. Min första kollision med Wolfenstein var just med demot hos en kompis och Han var helt övertygad om att det var hela spelet. För det var inte så himla tydligt att det var slut där. Utan det var så här, ja nu kan vi inte spela längre och vi dödade just en boss. Och det var ett gäng banor så det var nog slut där. Men så gick jag och köpte det. Jag tror det var på Stor och Liten i Gallerian. Fick du det höll jag på att säga. Oja, det var inget problem alls. Jag tror till och med att min pappa var med när jag köpte det. Och då var det ju en sån här.

00:07:05Fantastiskt stor pappkartong. Med schysst tryck. Jag tror att han droppkickade en nazifacet på utsidan. Fantastiskt. Och så öppnade man ju den så var det ju en sjuk massa disketter. Och en tjock guide som vi ju har nämnt förut att sånt gillar vi. Vet du vilken annan spelserie där man faktiskt droppkickar badass i ansiktet rätt frekvent? Förutom de som vi nyss nämnt. Nej. Signifikant skulle jag säga Double Dragon. Ja! Jo men det gör man ju. De kör ju till och med sådana här snurrsparkar och allt möjligt. Så jag måste ju säga att alla spel, och filmer för den delen, där man droppkickar någon i fejjan. Det är värt att ses på ett eller annat sätt. Det blir ju ett poäng redan där. Man behöver inte ens veta vad filmen handlar om. Men om någon droppkickas i ansiktet, hårt, och de menar det, så blir det ett pluspoäng. Ja, precis. Men här var det alltså en tjock guide som var av alla banor. Det var då jag insåg att shit.

00:08:04Det här spelet var bra mycket större för det var ju typ 60 banor tror jag. Och det här är ju också lite intressant. Tidens dokument och så vidare. Oavsett om det var FPS eller RPG eller liknande. Vad hade man med lite mer content? Då var det inte alls konstigt att man hade en fet guide med i själva förpackningen. Nej, inte alls. Det var ingen special edition eller nåt sånt. Idag hade det ju varit en special edition eller en super deluxe edition eller nånting. Om man hade fått med en sån där. Men det var ju bara så de skeppade ut det i spelet. Ja, precis. Speciellt i väst så när man anser att spelarna var lite sämre än i Japan. Om vi pratar konsol i alla fall. Då var man ju tvungen att bädda för det. Vi har ju pratat om det genom hela Final Fantasy-serien. I alla fall de tidigare delarna och så vidare.

00:08:55O ja. Och det var lite samma sak för min del. Jag tror också så att det tog som du säger många år efter att jag hade blivit bekant med Wolfenstein på min väns 486a att det faktiskt fanns mer. Men å andra sidan, jag har aldrig ägt eller egentligen spelat Wolfenstein i några större mängder själv. Utan vi spelade ju dom. För det var lite två läger i klassen. De som spelade Wolfestein och de som spelade Doom. Men det ansågs just då i alla fall att Doom var lite coolare. För det hade kommit i samma era med att Doom 2 kom ut. Och då kändes ju allt annat passé som var innan dess. Ja, och Doom var ju det nyare spelet också. Jag tror att det var för många i vår ålder så tror jag man stötte på de här två spelen ungefär samtidigt. Men Wolfestein var ju äldre och det syntes ju.

00:09:55Definitivt på grafiken skulle jag säga. Doom var ju bra mycket snyggare. Jo, och just när det gäller grafiken så där ska man ju verkligen tacka FPS-genren. Det var ju FPS-genren som drog igång grafikkortsracet och 3D-grafiken överlag. Så utan FPS-genre skulle jag säga att det skulle ta betydligt längre tid än där vi är idag när det kommer till fysik, grafik och så vidare. Ja, jag håller med. Det är en tacksam genre att pusha för det grafiska. Man vill ju alltid att de här fienderna ska vara så detaljerade som möjligt innan man skjuter dem i fejjan. Andra sådana här lite mer historiska titlar som jag gillade eller har kommit i kontakt med så är det ju både Heretic och Hexen. Det är ju två trevliga små lir. Ja, jag tror ändå att de var...

00:10:53Nu råkar jag ha spelat båda de två också, men jag tror att det var rätt många som stötte på dem i någon typ av form i alla fall. Jag tror att det var mycket därför att båda kom i demoform i PC-Gamer. Ja. Och med tanke på att alla som åtminstone prenumererade på PC-Gamer slukade ju allt vad demos hette med tanke på att det var inte alls lika självklart att få tag i. I det som det är idag. Och nu har man slutat med demos i princip och gått över perly access. Men i alla fall. Så var ju det en liten helig stund. När man hade doftat på nyinplastad tidning ihop med den magiskt medföljande skivan. Ja, jag har för mig att det var en sån här liten papp. Ofta med trycket. Från tidningen och så var det liksom i den så hade man en CD med den månadens innehåll. Precis, så det var riktigt stort. Däremot, apropå det här med 3D-racet och sådär. Hur många vänner eller själv kände du till som verkligen kunde få igång Q3 på någon vettig nivå när det väl begav sig? För det var ju inte helt självklart.

00:12:11Det var väl inte så att man kunde räkna dem på handen i alla fall. Det krävdes en rätt bitig maskin för det. Ja, jag kommer ihåg så väl därför att jag kunde inte starta Quake 3 på min första maskin. Varav att jag satte igång en otroligt övertalnings... maraton tills jag hade tjatat ihjäl mina föräldrar om att skaffa då en ny dator som faktiskt fixade det här. Ja, jag tror att det du förklarade där var nog inte alls ovanligt. Jag hade turen att mina föräldrar tyckte att det kunde vara värt att uppdatera datorn relativt ofta. Bara för att jag tror att min pappa tyckte det var kul. Att haka på hela den här grejen i början. Bra persondatorer. Klart man ska ha en som är hyfsat ny så att man kan testa allt roligt man skulle vilja testa. Så när jag körde mina övertalningskampanjer, som även jag körde, så brukade det inte ta så lång tid innan man faktiskt lyckades få igenom dem. Men det hände ett antal gånger att man...

00:13:18Låg lite efter när det kom ut något häftigt spel. Man var tvungen att gå till någon sån här tech-sävig äldre brorsa till kompisar. Och de skaffade en bootdisk och lite sådana saker. Ja, just det. Sånt där som ramdubbling. Det är ett intressant fenomen. Hur du skulle kunna dubblera fysiskt ram. Det var häftigt. Men det var en del spel som de gjorde sin datamagi i. För jag hade ju inte en aning om vad det var de faktiskt gjorde. Och allokerade om. RAM-minne och det fanns något annat minne som inte var RAM. Som det ofta var slut på. EMS-minne eller något sånt där. Ja, du hade väl någon sorts cash-minne också. Alltså buffeln mellan CPU och så vidare. Men det jag tänker på är att det här med RAM-dubbling. Det är lite nutidens variant av SLI och Crossfire. Ja, det skulle man ju faktiskt kunna säga. Och det är fortfarande så att det är hyfsat taskigt stöd.

00:14:15Både egentligen på optimering för SLI och crossfire men även för multicore. Även fast vi sitter på processorer som snart har 20 cores så är det ju liksom två trådar som utnyttjas om man har tur i princip. Jo, det finns fortfarande begränsningar som påminner om de vi hade back in the days när det här var tunga titlar. Men när det gäller Quake, var det Q3 du började med där? Nja, jag började med Quake 2. Även om det var nog en kortare period. Alltså så här, att när Quake 2 kom ut, då hade vi spelat dom och sen så hade jag precis mellan domspelen kan man säga och då nästa generations Quake. Inte det första Quake, du spelade egentligen aldrig överhuvudtaget. Då var jag ju nere i det japanska rollspelsträsket upp över öronen så jag spelade egentligen ingenting annat under en längre period. Så för min del så var det ju så att vi plockade upp Quake 2. Spelade det en del, mest därför att jag har för mig att det var ungefär i samma veva som Half-Life, det första spelet.

00:15:37Och jag tycker och tycker fortfarande att Half-Life är en så förbålt tråkig spelserie. Utan att liksom trampa någon på tårna nu. Och att det helt enkelt då valde att spela Quake. Och just det, så här var det. Jag började spela Quake 2 därför att det började testade på ett internetcafé som hade precis öppnat i bygden där man var uppväxt. Men sen kom ju hela LAN. biten och då så var det ju två val, antingen CS eller Quake. Och för min del så, jag har ju spelat båda en del men jag har alltid varit en Quake människa på så sätt att jag är förtjust i att inte behöva jobba särskilt mycket med rekyl eller att du ska anpassa för hopp och så vidare. Därför att jag kommer ändå från en bakgrund där det är naturligt att använda sig av rocketjump. Då känns det så konstigt att du inte ens kan hoppa runt ett hörn utan att förlora siktet i CS och så vidare. Det är väl därför egentligen. Så att Quake 3 skulle vi egentligen säga att det är det som vi har den absolut majoriteten av speltid när det kommer i Quake-serien. Ja, Quake var ju väldigt stort där. Nu kommer jag inte exakt ihåg. Jag tror det var någon gång i...

00:17:03högstadiet eller nåt sånt där som Quake dök upp på allvar. Och jag var på det redan från första början höll jag på att säga. Det var dyra internetminuter som gick och man skulle köra clownmatcher. Men jag tror egentligen att när de här lite större Quake-spelen kom då hade jag nästan slutat istället. För vi hade kört första så himla mycket och det var så stort och man hade engagerat sig så enormt mycket i hela den här matchen. Kulturen och att köra mot andra clowner och vi hade en egen hemsida och allt möjligt. Så att det kändes på något sätt som att då hade man gjort det lite grann. Fast det kändes som att jag hoppade på det tåget tidigt och sen så hoppade alla andra på när jag hoppade av i stort. Ja, precis. Det tål ju att nämnas att...

00:17:49Våran första riktigt stora, eller en av våra första riktigt stora CS-framgångar kom till med en Quake-spelare i laget då Nips 50-gubbe helt enkelt inte dök upp till CPL 2003, kan det stämma? Ja, det var någonstans där i början av 2000-talet. Och det säger ju lite grann också om hur pass stort Quake ändå var ett tag, att det var ju liksom CES var ju mycket, mycket större och egentligen, egentligen alltid var, eller CS var väldigt litet i jämförelse med Quake under en period. Ja, ja, visst. Det intressanta är ju att CS är en Quake 2-modd från start. Och det är kanske någonting som många inte vet numera med tanke på att CS är en gigant inom alla möjliga Genrer, e-sport och som spel. Precis, så det började helt enkelt med en modd till Q2 som heter Action Quake. Som lånade urbana nutids-settings och så lånade man vissa vapen.

00:19:01Men man försökte införa skins av M4 och så vidare. Men jag vet inte varför, jag minns inte längre. Men av någon anledning, antagligen för att det var lättare att modda helt enkelt. Så gick man över till Half-Life-motorn. Ja, det är antagligen ett väldigt enkelt skäl någonstans där i bakgrunden. Men på så sätt så... Nu vet man ju inte vad som hade hänt om man hade fortsatt om det hade varit så stort. Men jag kan tänka mig att id-software är lite sura på att inte det liksom stannade hemma. Precis som Dota 2 till exempel. Ja, men... Eller Dota, det första Dota. Ja, men det känns väl som att det är så att på alla de här som blir en enorm grej så finns det två eller tre som bara dog och som man aldrig har hört talas om igen. Ja, eller snarare kanske en miljon.

00:19:51Många tusen i alla fall. Det är nog inte alls omöjligt. Men absolut, det är ju två stora fenomen som har sluppit iväg och blivit sina helt egna grejer. Ja, men det är ju ett helt program i sig och vi har faktiskt ett program som handlar om just sådana spelmålning. Men det här fenomenet där spelet egentligen bara är en meta för att bli någonting större. Nu ska vi inte säga att Half-Life är en liten titel på något sätt. Åh nej. Men ändå så är det ju så. Ja, nu var vi ju lite inne på Half-Life här både tidigare och nu igen. Man kanske ändå ska ta upp att även fast jag tror att både du och jag har ungefär samma uppfattning om Half-Life-serien. Så är det ju ändå en serie som anses nästan lite så här religiöst bra hos många. Ja, och jag skulle jättegärna vilja ha någon som faktiskt kunde förklara varför.

00:20:49Man tycker att den är så fantastiskt bra. Det finns säkert någon helt fantastisk YouTube-video för det här, men i praktiken så ... Jag har ju hela tiden tyckt att det är så förbaskat långtråkigt och ... Liksom storyn har aldrig riktigt, jag har inte fastnat för storyn, jag har inte fastnat för karaktärerna. Det är liksom ingenting i Half-Life-serien som jag känner mig attraherad av direkt. Alltså, sett det förut, gjort det förut. Nej, det var likadant när det kom som för ett par år sedan. Jag tänkte att nu, nu måste jag ge det en chans igen. Jag känner igen nästan allt det där. Det var en sjuk hype när det spelet kom. Alla som hade en schysst dator var på det på en gång. Ungefär 95 procent av dem blev lyriska. Sen var det nästan så att de kastade sina kopior av spelet på mig för att jag skulle köra det. Startade upp det och var uttråkad så in i bänken efter ungefär tio minuter. För min del var enda anledningen till att äga Half-Life att få en nyckel till CS.

00:22:03Ja, på något sjukt sätt så blev det ju det som var moroten. Ja, alltså Half-Life måste ju också vara ett av de spel som har sålts längst efter sin initiala storhetssida gått förbi. Man vill inte räkna med retro grejer och sådär. I och med att man sålde ju liksom Half-Life-nycklar. Säkert tio år i princip efter att det bara för att... Då har en nyckel för att kunna spela CS. Absolut. De lyckades ju leva väldigt, väldigt länge över den normala hylltiden som man brukar säga. Men nej, det är också ett av de här spelserierna som folk fortfarande går och väntar på. Kanske man ska nämna. Ja, vad är det? Är det 13 år nu? Som de har väntat på att få en uppföljare till Half-Life 2. Ja. Och det här är ju intressant att se. Jag tror...

00:23:03inte att det kommer att ske. Därför att för det första så är det sån otrolig prestationsångest att få till det här. Det är så många från Core som har försvunnit. Eller Core-teamet. Och man har ju bevisligen, i alla fall om man ska tro några rykten, påbörjat utvecklingen flera gånger om. Men i praktiken precis som Blizzard lade ner Titanium till exempel och så vidare. Man kom fram till att nej, det här blir inte så bra som fansen kräver att det ska bli. Ja, det är väl just det att det får inte bli annat än superbra. De har ju nästan ingen marginal när det gäller just det här spelet för att folks förväntningar blir så monstruöst höga på det här. Det är därför det är lite spännande att nu är ju för sig det en

00:23:59remaker än re-emagination men att Square Enix törs sparka igång FF7 om det nu, vi har inte sett det ännu i och för sig men å andra sidan så skulle det väl bli facklor och högafflare om det inte skulle ske. Ja, om det här skulle bli en sån grej, vi skojar bara, så kommer nån bränna ner deras huvudkontor. Men det är ungefär de här två scenarierna som var på den kalibern, skulle jag säga. Två spel som folk verkligen har väntat på. Och de har väntat och väntat och väntat och väntat. Och nu kommer ett av dem förhoppningsvis att hända. Och det kommer förhoppningsvis bli helt fantastiskt. För det är ungefär det det måste bli. Men som sagt, Half-Life sitter lite i samma situation. Ska de ut med nånting så måste det vara...

00:24:50Så bra som folk minns de tidigare att vara. Det känns inte som att Valv riktigt har en prioritet av att göra nya spel längre. De gör så mycket andra grejer. Och så måste de ha sitt Dota-franchise och så vidare. Och Steam och allt vad det nu är. Och jag tror att de är mycket mer inne på att de håller på med massa konceptuell utveckling. Av allt från om det är VR eller vad det nu är man håller på med. Än att man skulle sätta sig och göra ett nytt Half-Life-spel. Jag håller helt med. Det känns som att på den tiden som har gått sen Half-Life-serien var stor. färsk så har ju Valve gått från att vara ett ganska renodlat spelföretag till att bli ett gigantiskt företag inom hårdvara och spel. Ja, de har ju blivit lite typ som Google. Att de är som någon sorts paraply och sen så har de massa liksom projekt i form av Steam-plattformen och Steambox och SteamVR och fasen vad hans moster och sen Dotar och så vidare och så vidare och CS:GO och så. Ja.

00:26:01Så jag tror att det finns liksom inget engagemang, det finns egentligen inget initiativ till att göra det heller. Nej, jag tror att den sista spelserien som kom därifrån var väl Left For Dead-spelen. Ja, Portal 2 var väl hyfsat nyligen också. Ja, det var väl ungefär någonstans kort efter, men sen dess har det varit ganska lugnt på den fronten. mumla lite om att de har två nya IP på gång. Så har det ju inte sagts vad det är. Jag tror så här, ska de göra nya IPn kommer de bryta loss det i ett nytt eget projektområde i så fall. Precis som Steam liksom. Däremot ett annat FPS som faktiskt dök upp efter 12 års väntan var ju Djupdjupen 3D. Som Bethesda hade lyckats få tag i i slutändan. Otroligt stor påse bajs i princip.

00:26:55Med tanke på att det första man gör i det spelet är att plocka upp bajs ur en toalett och få en achievement för det. Så inser man ungefär hur bra det här spelet är. Jag tror vi stängde av det efter cirka 25 minuter. Ja, alltså det måste vara århundradets mest misslyckade uppföljare alltså. Usch. Ja, och där har vi ändå ett... FPS-spel som ansågs helt briljant av jättemånga. Fast handen på hjärtat, var det verkligen så jäkla bra? Egentligen. Jag tänker säga att min personliga åsikt var att nej. Jag såg aldrig det magiska. Jag hade kul när jag körde det för all del. Men det var ungefär som, det här var ett kul spel. Ja, men den hade väl charm och visst, den här är lite... mansgrisiga Arnold-versionen av hjältekaraktär och med några ikoniska oneliners och så vidare. Det är väl klart att det finns ett litet retrohjärta där. Men ja, jag har inte riktigt förstått den här otroliga fascinationen av att man bara tvungen att ha en uppföljare.

00:28:08Nej, och jag tror att det som många gillade var ju liksom jargongen som du säger. Det var mycket så här manschauvinistiska man-sman statements eller bara så här som det här I'm here to kick ass and shoe bubble gum and I'm all out of bubble gum. Det sålde. Och sen så var det ju grafiken tyckte ju många var skandalsnygg. Sen var det också att man kunde interagera med objekt. Det vet jag att många tyckte var häftigt. Han kunde gå på toaletten och man kunde flytta biljardbollarna på biljardbordet. Och man kunde slänga en femdollarsedel mot stripporna. Jo, det har du alldeles rätt i. Det är ju sånt där som man lätt glömmer med tiden. Den hade en del tekniska poänger. Det håller jag helt och fast med om. Men ändå att man...

00:28:54Vad är det som man tror ska bli så fantastiskt tolv år senare? Det är svårt att säga. Att det var häftigt då och när det hände, det kan jag förstå. Men som du säger, att man håller kvar vid det sen, särskilt när hela genren i sig blev mycket med interaktion och så. Att fortfarande tycka att det här spelet är så coolt och den här snubben är så jävla härlig så vi måste ha det igen. Det är väldigt konstigt. Och sen så var det ju som sagt ett av de här spelen som också var kvar i utvecklingshelvetet i hur länge som helst. Vi bytte ägare tre, fyra gånger och allt möjligt. Ja, absolut. Det var ju väldigt så knagglig väg för att det skulle komma ut och sådär. Och det är ju inte helt omöjligt att om tio, fem, tio år eller någonting liknande eller ännu mer kanske att någon helt plötsligt får för sig att trycka ur sig Half-Life 3. Men jag har så svårt att se Valve en sån...

00:29:50Dominant faktor. Så att om Valve skulle försvinna eller behöva sälja sina IPn. Då har vi antagligen något större problem inom hela spelbranschen. Än att just det skulle bli en grej. Jag tror aldrig att de kommer tvingas ge ut det spelet. Det skulle vara om de av någon outgrundlig anledning vill göra det helt plötsligt. Eller som du säger att hela marknaden har. gått helt åt skogen och alla de här gigantiska framgångsföretagen måste göra sig av med assets. En möjlig variant kanske då, men nu har det tåget redan gått lite grann. Det är ju om man hoppar på den här vågen av att man ska göra HD-remakes av allt och allting och då bara i farten vippar upp ytterligare ett half-life. Ja, det är inte helt omöjligt.

00:30:43Att de skulle kunna göra det antingen som en testballong för att se hur folks reaktioner är. Om de släpper de gamla i HD till exempel. Kommer folk att gilla dem lika mycket som de gjorde då? Eller kommer det vara såhär: Shit, det var såhär det var. Kan man få ut data ur det hur man då ska ta steget vidare? Eller som du säger att det är såhär: Man ger sig själv lite tid att knåpa ihop det tredje spelet medan de andra kommer ut igen. Ja, och då kanske också den här värsta... prestationsångesten kanske har lagt sig lite för att folk kommer att se på spelet på ett helt annat sätt. Man kommer att ha glömt och så kommer man att titta på HD-remaken och så kommer det vara som att man får det serverat i ett svep. Då kanske man faller tillbaka och gör någonting där.

00:31:33Men det är ju bara spekulationer. Vi får väl se vad som händer. Jag skulle inte ha nån större förhoppning eller egentligen större längtan personligen heller efter det. Men vi får väl se vad som händer. Jag tror att det är större sannolikhet att vi får ut ett nytt Duke Nukum-spel innan vi får ut Half-Live 3. Ja, det tror jag också. Med tanke på att Bethesda köpte IP:et precis... När andra spelet var klart. Och de köpte det ju inte för det spelet utan de köpte det ju för IP:t. Ganska säkert. Ja, apropå HD så. Den FPS-upplevelsen när det kommer till grafik som jag fortfarande tycker är nog det vackraste jag har sett. I alla fall just då och där så att säga. Det måste ha varit unreal. Ja, det var grafikporr på hög nivå. Ja.

00:32:27Det var precis i samma veva som jag hade lyckats bränna en försvarlig del utav ett trevligt litet arv jag fick. På en väldigt dyr datarigg, så det var perfekt tajming för att kunna se vad den kunde göra. Alltså det är... och förblir vykortsvackert, det första Unreal-spelet. Och sen så blev det ju Unreal Tournament och så vidare och så vidare. Men Unreal var ju egentligen en sorts stor reklampelare för Epics Unreal-motor, förstås. Ja, de visste exakt vad de höll på med. Och det var inte storyn som var det de höll på med, utan de lanserade en Stapleware egentligen. Jag hade något så exotiskt som rambussminnen. Det var en grej ju. Ja, det var en grej som var en väldigt kort grej. Dock så har ju rambuss gått över och jag tror att de fortfarande gör minnen åt AMDs grafikkort.

00:33:41Det är i alla fall någon av de här, om det är till någon av konsolerna eller om det är till... Så de är någon form av leverantör av minnen fast till grafikacceleratorer på ett eller annat sätt i alla fall. Det här var ju då något så exklusivt som Rambus 1066, tror jag det var, alltså 1066 MHz minnen. En gig kostade 11 000 kronor. Ja, man kan sätta det i perspektiv mot vad man får för 11 000 om man skulle köpa RAM-minnen idag. Ja, det blir ju en hel del mer om vi säger så. Men det här var ju då 2001, så det är ett antal år sedan. Jag tror att det var nog rätt länge som jag var rätt ensam om att ha en gig RAM-minne överlag. Ja, det kan nog ha varit ett antal år misstänker jag. Jag vet att just den burken hängde med bra.

00:34:37I alla fall i tre års tid. Skulle nog säga fyra år. Jag hade också lite flyt för att de flesta stannade kvar eller var då ihop med GeForce. Det var innan i alla fall man gick över på 128 grafikkorten. Men i alla fall, lång historia kort så hade man precis släppt första radionkorten för 128 med X. Och jag har en bekant som köpte det och packade och skickade det från USA. Så det var ju också sådär, det var verkligen så cutting edge det bara gick på alla sätt och vis. Så att, nej men det... Och jag måste säga att visst, man kan säga att det kanske inte var helt... Det bästa, beroende på om man ser beslutet att lägga 60 000 på en dator när man är 16 år. Men å andra sidan, om man ser till antal timmar som den maskinen användes så måste det nog vara bland det billigare grejerna man har investerat pengar i. Ja, alltså, det där skulle man säkert kunna ha ett helt eget program om. Just vad man har lagt på hårdvara och tid man har fått ut av det. Men en bra dator betalar.

00:35:58Och det här är också med lite luftiga situationstecken. Betalar ofta igen sig med tanke på hur mycket glädje man får ut av dem. Ja, jag brukar säga till folk som säger att nu kan du lägga hundratusentals kronor om man räknar ihop det på hårdvara. Ja, men vissa köper bilar, andra köper båtar och det handlar ju om lycka eller glädje av att använda någonting som man har investerat pengar i oavsett vad det nu är. Och då är egentligen summan helt meningslös egentligen. Vissa blir fantastiskt lyckliga av ett konstverk som kostar 15 miljoner kronor till exempel. Ja. Nej, jag är helt med på det du säger där. Jag skulle inte få ut någonting om jag köpte en platinaglansande sportbåt som man kan sassa runt Kungsholmen med på tre minuter. En sann seeker kanske? Lite så. Det skulle inte ge mig så himla mycket. Men får man en riktigt bra...

00:36:56rigg eller en ny konsol med coola grejer. Det vet jag att det där kommer ge mig x antal timmar av good times. Det är värt rätt mycket. Däremot skulle jag kunna tänka mig kombinationen en schysst rigg på en sann cykel. Ja, ja, visst. Det säger jag inte nej till. Och jag säger inte nej till att vara ute på snabba båtar runt Kungsholmen heller. Men i kontextet av vad vi pratar om. Ja, men om vi skulle spola fram. Tiden lite grann då och vi lämnar 90-talet och början av 2000-talet och kliver in i Ja, 10-tal eventuellt och kanske någonting där kring krokarna då så har vi ju ett par andra serier som jag har lagt försvarlig mängd tid på och där har vi bland annat en liten Oddball i hela men ID Softwares Rage. Som var ett ypperligt litet spel. Ja, alltså Jag tror

00:37:55Om jag minns rätt, att det pratades ganska mycket om det spelet innan det kom. Lite som deras revansch. Det hade varit tyst från dem i bra många år. De skulle visa att de fortfarande hade det när det gällde FPS. För det var som de sa, det var där det började liksom. Precis. Och det skulle vara sci-fi, inspirerat av Fallout och så vidare. Och sen kom spelet ut och så blev det typ tyst. Det var också en stor reklampelare för deras nya grafikmotor med BigTech 5-teknologi om jag minns rätt. Ja, det stämmer. De använde den lite som en comeback på alla möjliga områden. De hade med lite kändisar också. John Goodman hade en stor roll som en av NPC-karaktärerna man hängde mycket med. Briljant tyckte jag. Ja, jag gillade det spelet. Det var väldigt bra. För den som inte har spelat det så kan man dra väldigt...

00:38:47Man kan dra stora paralleller med Mad Max. Det senaste spelet som släpptes då. Det är väldigt mycket Mad Max. Det som det fick. Kanske egentligen befogad kritik för. Det är att det var något kort. Eller världen kändes lite tom. Ja, det var ju. Och det kan väl det. Det är inte ett jättelångt spel. Ja, det är inget hållout. Det är det inte. Nej, jag tror att det var just det att. Potentialen var väl kanske lite det som skadade dem också. Man vaknar ju ändå upp i en postapokalyptisk värld. Och tänker att nu jäklar ska jag ut och se den här världen. Men det är ju egentligen ganska så linjärt. Ja, det är väldigt linjärt. Även om det har en del RPG-inslag. Och du har ju det här med bilandet och racingen och sådär. Precis. Men jag tycker att det...

00:39:40Första gången jag spelade igenom det så kändes det som att jag tänkte inte så mycket på det för jag tyckte att atmosfären var så himla mysig eller inbjudande på så sätt. Det är väl mer i efterhand när man reflekterar över det som det blev kanske så. Och sen också det jag saknade, att det finns ingen stor slutboss. Nej, och det där är ju nånting som blev en trend. Alltså en stor skillnad skulle jag säga från de tidigare spelen vi pratade om. Där fanns det alltid en slutboss och många bossar på vägen dit. Du visste när du hade klarat spelet. Sen så blev det nånting som hände, att det var mer om historierna, karaktärerna, världen. Och oftast visade det sig att det var nån tanig liten forskare som hade gjort nån dator och sen när man väl...

00:40:33lyckades ta sig hela vägen till den där snubben så var det bara en snubbe. Ja, typ Far Cry är ett utmärkt exempel på det och är väl fortfarande så. Utom att i den senaste iterationen så lade man ju in en alternativ boss på så sätt att man besöker den här spirituella världen och för att avsluta det så finns det ju en rätt saftig boss där. Men det är ju ett sidequest. Så det har ju ingenting egentligen med spelet i sig att göra. Eller ja, det är klart att spelet gör det, men det är inget måste. Nej, och jag skulle jättegärna vilja ha en diskussion med fler spelare som gillar FPS och som har gillat FPS länge. Men jag tycker personligen att FPS måste ha en boss av något slag. Det måste finnas någon slags utmaning som man övervittnar. Men sen tycker jag också att det är skillnad på, beroende på vad man...

00:41:28definierar om det är en rails-skjutare. Eller om det är en mera RPG-influerad version. Typ som till exempel Farcrailer äventyr. Där du spenderar mer än två minuter med någon sorts dialog. För att är det ett äventyr och då är det egentligen mer i kontext och setting. Hur pass nödvändigt det känns med en med en slutboss. Däremot så tycker jag att det failar ganska hårt på det är att när man kommer till slutet att oavsett vilket utav de här spelen det är, men ta t.ex. Far Cry, att man är så pass högt level eller skillad eller vad man nu vill kalla det för att det blir sällan utmanande. Utan då får man hitta på något annat som faktiskt verkligen blir utmanande. Det går ju att hitta på Saker som är svåra och känns som att man har tagit sig igenom. Ett utmärkt exempel på det är avslutningen av Dying Light, ett av de senare. Där man har en stor, lång kedja av olika kombinationer av utmanande plattform, lite röj, lite clicktime-event och så vidare. Som avslutar spelet.

00:42:54Nej, jag tror jag har rätt. Men det måste finnas någon typ av utmaning i alla fall. Det får inte bara ta slut liksom. Nej, precis. För det känns så snöpligt. Men speciellt också när man slänger in till exempel Dom 3. Som inte heller har egentligen någon speciell slutboss om jag minns rätt. Nej, i alla fall inte den originalversionen som jag spelade. Nej, så man blir lite snuvad på konfekten. Man är så inställd på att det ska finnas en stor metallgear, typ. Eller nånting liknande. Ja, speciellt eftersom i de här spelen så ofta börjar man med rätt skräpiga grejer. Sen bygger man upp sin snubbe med coolare vapen. Man får olika skydd och så vidare. Sen när man är som bäst så tänker man att nånting måste prova om jag har lyckats bli bra nog. Får man inte det så är det så här: Vad var allt det här för då?

00:43:48Ja, sen tror jag också att man är nog lite färgad av att alla sina år med RPG-spel eller JRPG. Där egentligen stora utmaningen är att få kötta på de här extrabossarna eller sidobossarna. Ja, men jag tror att vi är nog det. Så vi kanske förväntar oss lite mer sånt än någon genomsnittsspelare där ute. Men jag tror att... Alla uppskattar att få någon typ av avslut. Så är det ju. Men det var en trend. Det kommer nog att förändras och det är på väg. Till exempel som sagt Dying Light var ett utmärkt exempel. Det är ju i och för sig inget FPS men även som Uncharted och så vidare. Men där är ju det att ta till exempel även då som Kears of War till exempel. FPS:en blir ju smartare och smartare om det inte är e-sport i form av Quake Championship eller Overwatch eller någonting annat liknande. Man adderar ju mer och mer story. Det finns såklart något indie-exempel och så, men det går ju mycket mer åt att det är äventyr än de här klassiska race-skyltarna.

00:45:16Men jag skulle verkligen vilja pusha lite grann däremot för det kom ut precis i dagarna Streiff som är ett utmärkt klassiskt röj-fps. Old school får man väl kanske kalla det. Och det ska man inte se ner på. Jag tror att det är som du säger att det kan nog bli så att det blir en, om det inte redan är det, att det är olika genrer inom fps. Story-driven fps kanske blir då den här... Där det inte är nödvändigtvis så att du går lös mot skurken i slutet. Och sen finns det de här som är lite mer, vad ska man säga, Halo och Gears och så vidare. Där det finns en story. Men visst fasen kommer det vara du som möter den här skurken i slutet och då händer det. Och det tror jag att det kanske är lite olika typer av spelare som spelar de här olika spelen. Jag har aldrig kört ett Gears of War-spel för storyn. Utan det är bra action.

00:46:14Svåra spel när man kör på svåraste och ordentliga bossfajter. På samma sätt som när man sätter sig ner och spelar till exempel Bioshock. Så är det mycket mer världen och storyn. Går man in på spel som Pray, speciellt det nya, då är det egentligen bara storyn. Ja, eller kanske Crisis. Absolut Crisis. Där var det så att trots att man var en supersoldat med en rätt cool... Armore eller vad det nu var man hade. Så dog man ju nästan omedelbart om man försökte spela det som Gears. Till exempel duscha fiender och ta fighten rakt upp och ner. Då dog man på en gång. Ett FPS som också är nytt som jag gillade som var lite udda fågel. Det var... Jag har för mig att det hette Evolt. Där man spelade antingen monster eller jägare. Evolv ja. Det är ett spännande spel med tanke på att...

00:47:11Det kom ju ut till både konsoler och PC och var jättepopulärt under en väldigt kort tid. Och sen så sjönk det totalt. Ja, det var en enorm hype för det spelet och det var kul. Det lilla jag körde. Men det gick ju tydligen så dåligt så då gjorde de om det till en free-to-play. För att kunna fortsätta utveckla det. Ungefär två veckor senare så lade de ner alltihopa. Det brukar tyvärr gå så. Det är få som har lyckats att gå till att vara free to play. Det är en sak att vara free to play och sen ta in pengar på annat sätt eller hur man nu gör det. Ja, och som jag förstod det så var det väl så att det var ett ganska stort team som jobbade med det där. Och de ville helt enkelt satsa på andra spel som fanns i pipeline. De var inte stora nog att staffa upp med ytterligare så det fanns två lika stora team. Och jag tror att det blev så att...

00:48:08Numera så är väl Free2Play på någon plattform och jag tror att det är PC. Och de som köpte spelen till konsol har det fortfarande som det är där. Men det var en häftig idé. Och det var en ganska snabb, actionfylld FPS-genre. Jag har inte sett så många där man faktiskt spelar monster mot människor på det sättet. FPS var ju egentligen otänkbart på konsol. Ganska länge. Det var ju först med Goldeneye och sen Halo då förstås som det verkligen blev en grej på konsol överhuvudtaget. Ja, jag tror rätt många PC-entusiaster anser väl nästan fortfarande att det är en omöjlighet och att det blir aldrig på riktigt och det är inte riktigt hardcore och så vidare. Ja, det är klart. Det är ju barbariskt att spela FPS på konsol. Precis. Men jag tror att för...

00:49:01Min bakgrund är att jag har kört FPS på båda de här plattformarna väldigt mycket. Och jag tror att det enklaste sättet att undvika konflikten är att se det som två helt olika saker. Ja, och det är ju så att det går inte att matcha. Inte i någon sorts tävlingsläge i alla fall mellan de två olika kontrollstilarna så att säga. Däremot så tycker jag att det är intressant när man har infört andra. varianter av just kontrolldon och inte bara mus eller handkontroll utan man har till och med då använt sådana här Open BCI eller hjärnhjälmar för att styra. Då ge inputter med sin hjärna helt enkelt. Och det där är gissningsvis att nu är det ju latency förstås men kan man skruva det då kommer det vara helt oslagbart mot alla andra kontroll...

00:49:57grejer du kan tänka dig. Men vi får se. Den dagen, den sorgen höll jag på att säga. Ja, det kommer säkert ta sin stund innan det här blir så pass smooth att det går att applicera på allting. Men det är hur häftigt som helst. Ja, absolut. Men det kommer alltid finnas andra sätt att tävla om inte annat. Man är ju olika reaktionssnabb oavsett hur man än styr det. Nej, jag tror att om det är så att det går att applicera det här på hjärnan så skulle man helt plötsligt kunna kombinera de här plattformarna som inte har gått att göra tidigare. De har gjort en del försök. Alldeles precis när 360:n kom ut så hade de ett spel där det var blandade lobbys. Och så sent som Gears War 4 så har de också en sån lista nu som de introducerade för bara några månader sen.

00:50:51Tyvärr så skulle jag säga att de ger sig inte. Förr eller senare så försöker de alltid blanda de här och det blir alltid samma resultat. Var inte det likadant i Cold of Duty? Att man försökte det en sväng. Jo, jag tror att de var inne på det där också. Jag kan se fördelen av att det inte är lika mycket maintenance. Man kan köra samma saker för allting och man splittar inte upp den potentiella spelarbasen man har. Men det blir ju alltid som det blir. De som sitter med hand... Kontroll förlorar 99 gånger av 100 när det är de bästa spelarna. Ska man vara lite surgubbe så är det ju så att RTS och FPS det spelar man på PC och allt annat går alldeles utmärkt på konsol. Ja, om man ska få ut maximal precision så är det ju så det är.

00:51:41för all del förstå att man kan vara jätteduktig på att spela på konsol med FPS. Jag har gjort jättemycket, jag har haft enormt kul och spelat Gears och Halo och alla möjliga. Men jag är helt medveten om att skulle man möta en lika duktig spelare på PC i det spelet så skulle de smiska mig härifrån till torsdag. Jag håller ju med, även om det kanske är lite... Lite grinig av mig höll jag på att säga men jag har haft jättemycket kul med till exempel Goldeneye. Så fantastiskt FPS till konsol. Och också en banbrytare skulle jag vilja säga i det här precis vi pratat om att introducera Story och den typ av grejer i FPS överlag. Absolut. Det är egentligen nästan värt ett helt eget program just Goldeneye. Det var magiskt. Vi får köra det när vi kör

00:52:33Spelprogrammet om Bondspelen. Ja, vi skulle ju kunna egentligen göra ett program om Rare helt enkelt. Ja. Så får vi med en massa trevliga titlar helt enkelt. Ska man ta upp några spel som har kommit ut ganska nyligen då? Som kan vara värda att nämna. Vi har väl nämnt några av dem lite grann. Men det skulle ju kunna vara värt att ta upp till exempel Doom som kom ut 2016. Ja, det gick tillbaka till rötterna. Det var ett mycket trevligt litet lir. Kanske inte var fix. Superduperhype. Jag tror överlag att folk uppskattade det. Jag tror till och med att du fick ganska bra betyg överlag. Folk var positivt överraskade över hur kul det var. Jag hade mycket kul med det. Och hur svårt det var. Det ska vi inte sticka under stol med. Det var old school på det sättet också. Jag tror att många moderna FPS låter så flummigt.

00:53:30Där är det oftast ganska frikostigt med checkpoints och så vidare. Man dör och sen så startar man ungefär om där man var. Men i Doom så hade de kört lite mer som det var förr. Dog man så kanske det var såhär: Shit, jag är tillbaka här. Och så var det bara att köra om igen. Precis. Och det uppskattade jag verkligen. För det kändes som att nu har man äntligen den här inbyggda utmaningen igen. Som är med i grundspelet. Många av de här lite senare FPS:erna som Bioshock-spel och så vidare. Där finns det ett extra läge där man kan köra Iron Mode. Där man måste klara saker och så vidare. Men det är oftast inte med i grundmodellen. Här var det verkligen så. Ska du klara spelet så ska du vara bra nog och inte dö så ofta helt enkelt. Det går väl lite tillbaka till det här med att man helt enkelt har börjat acceptera.

00:54:21tuffa eller svårare titlar igen. I och med hela Dark Souls-biten då. Ja. Kul att det finns plats för det även idag. Behöver inte bara vara att det ska vara snyggt och lättillgängligt. Nu kan det även vara svårt och lättillgängligt. Precis, men sen är det ju också det vi pratade mycket om tidigare. Det här med att svårt för att det är utmanande eller svårt för att Helt enkelt, det är någon idiotisk grej som består mycket av en slump eller liknande. Så det är ju en väldigt fin gräns i det hela. Ja, alltså spelaren måste ju... Det var någon som hade en ganska bra term kring det här nu för det kom ut ett spel ganska nyligen som hette Surge. Som var sci-fi varianten av Souls. Och de sa att det de missade där var att få...

00:55:13Failing forward som de kallar det. Varje gång du dör i ett soulspel så känner du att fan på det igen. Jag tror jag fick lite mer info om hur jag ska göra det. Då är det svårt på ett positivt sätt. När det bara är svårt och man förstår inte vad man gör fel och man bara dör och det känns orättvist. Då har man gjort det på fel sätt och då blir det inte roligt heller. Precis. Men nya titlar som är på gång så kommer det ju också snart ett nytt Star Wars. Battlefield höll jag på att säga. Battlegrounds va? Precis. Ja. De ska ju ha en story den här gången. Mm. Det ska bli spännande. Det var det jag tyckte bäst om i de gamla spelen. Så det känns jättekul att de faktiskt petar in en sån den här gången. Ja, för jag tyckte att det förra spelet var mest ögongodis. Jag skulle säga så här. De fick till känslan 110 procent och de...

00:56:12En och en halv timme jag spelade det spelet var jätteroligt. Men sen kände jag inget behov av att spela det igen överhuvudtaget. Nej, jag skulle vilja testa deras VR-spinoff. De har ju den där rymdbanan som jag bara har hört bra grejer om. Det är spännande med vissa delar. VR har vi ju kommit överens om att det blev inte riktigt en hype på något sätt. Än får vi väl se hur det blir. Där man verkligen har gjort rätt och gjort nånting av det så har det ju fått enormt bra feedback. Ta till exempel Residentiver 7. Jag håller helt med. När det har blivit rätt så har det höjt spel till en ny nivå. Jag läste senast idag om att nästa HTC Vive ska vara trådlös. Oh, det är coolt. Men frågan är, jag undrar fortfarande hur de gör med bilduppdateringsfrekvens och sådana saker. Men det är en helt annan fråga. Vi får se. Om man ska binda ihop de här två så känns det ganska troligt att något Call of Duty relativt snart kommer vara VR. Ja, Call of Duty är ju som EA:s FIFA-spel. Det kommer ett nytt per år. Man undrar när det ska bli ett VR-Fifa. Det får vi se.

00:57:38Ja, det känns nästan mer rimligt än Call of Duty. Man kan lägga en straff på riktigt. Call of Duty har vi inte pratat så mycket om i det här programmet. Men det är en gigant inom genren som har varit med hur länge som helst. De och Battlefeed känns som Staples som kommer vara med lång tid. Ja, absolut. Medal of Honor också, tror jag. På nån nivå. Ja, Medal of Honor kom tillbaka för några år sen här. Men sålde ju så dåligt så den ligger ju på is igen. Men förr eller senare kommer de ju definitivt damma av den. Jag tror det. Likadant som... Vilket svenskt bolag är det som kör Wolfenstein-franchiset? Är inte det Machine Games som har dem? Ja, precis. Jag tror att även där kommer det komma. Jag tror även i och för sig i Doom och Quake och så vidare. Att i någon mening så kommer det bara att rulla på. Farcraft 5 bekräftades ju idag.

00:58:37Ja, precis. Så det kan man se fram emot. Jag var inte superfine och primal, men vi får se vad som händer här sen. Ja, och Pray som kom ut för några veckor sen. Som var en omstartade franchise, ska man kanske säga. För det har typ ingenting med det som kom ut 2006 att göra. Riktigt, riktigt häftigt. Kändes som en blandning av Bioshock och DU6 egentligen. Ja, så det finns mycket spännande att se fram emot. Vi vet ju alla att annars att din stora favorit när det kommer till spin-off genre så är det FPF. Det vill säga First Person Fishing. Ja, den genren ligger ju lite i träda. Jag tycker inte att det händer så mycket där. Men man håller ju tummarna för att någon kommer loss. Precis, vi vill alla ha ett Bassmaster VR. Får vi se när det dyker upp. Men med det så tycker jag att vi packar ihop och...

00:59:34Och avslutar dagens program. Och härnäst så kommer vi fortsätta vår spännande årskrönika. Ja, den lite förskjutna del två av årskrönikan. Men det blir nog bra det också. Vi skyller på semestrar och allt möjligt sånt där. Men vi tar nya tag och i nästa vecka så kommer det ett härligt rungande avsnitt av årskrönikan. Och med det så säger vi tack och adjö och hej då. Hej då.

Fler avsnitt i Temaavsnitt

Årskrönikan - Spelfarsan fyller 1 år - Del 2

57 min
Fokus

Årskrönikan - Spelfarsan fyller 1 år - Del 1

56 min
Fokus

It's a me, Mario

1 h 9 min
FokusNintendo

Videovåld "18+"

58 min
Fokus

Bläddra bland alla 264 avsnitt