Silent Hill - Del 1 - Silent Hill

00:00:00Ja, välkomna till spelfarsan med vänner. Vännerna i ännu en serie. Nytt äventyr, en gammal klassiker, rysliga tider. Ni får kalla det vad ni vill. På sätt och vis har vi inte brutit ny mark. Men på sätt och vis så bryter vi ny mark. Ja. Vi ska alltså på en helt ny serie. Nu blev det fel. En helt ny serie, fast inte en ny serie med spel. Nej precis, det är en väldigt gammal serie. Väldigt gammal serie men en helt ny serie, you know what I'm saying. Ja. Och vi ska iallafall prata om Silent Hill. Vi kanske hintat om det lite här och där i andra program. Att vi har vissa känslor för den här serien. Speciellt vissa av oss. Ja, verkligen. Alltså till att börja med så måste jag ändå säga att det här påminner mig väldigt mycket om den allra första spelfarsan med vänner avsnittet som jag var med i där jag var gäst.

00:00:57och faktiskt pratade om Silent Hill. Så är det. Det gamla klassiska skräckavsnittet. Exakt. Då var jag ung och rädd. Det var en skräckfylld upplevelse. Ung, rädd och inte en stående medlem i den här podden. Nej, det var jag faktiskt inte alls. Men på grund av att du visade var skåpet skulle stå, bokstavligt talat, så fick du en inbjudan sen. Nu ser man bara tillbaka på det som: Shit, det var ett par avsnitt sen. Ja, herregud. Inget snack om den saken. Vi kanske ska stöka undan den klassiska punkten på schemat först så vi bara kan gå helhjärtat in. Det tycker jag. Yes. Och med tanke på hur läskigt det här kan bli så kan man behöva en stadig drink som stöd. Ja, men jag tror att jag behöver det. Ja. Och den här stadiga drinken som jag hittade idag tyckte jag var väldigt passande därför att

00:01:55Dels så är burken alldeles svart, förutom att det sticker fram en liten hand ur en, jag vet inte vad det är. Ur svärtan liksom? Ja, precis. Och sen heter ölen mistlur, vilket ju passar väldigt bra för att det är ju mycket mist i den här stan. För att, jag tänkte ännu bättre, för det är saker som lurar i the mist. I misten, ja! Just det, ni hörde det här först. Kom inte och säg att vi inte har humor, som man brukar säga. Men i alla fall, den burken var faktiskt synnerligen passande, tycker jag. Dessutom, för första burken på ett tag, så är det en Tallboy. Precis. Jag tänkte att det behövdes till det här långa avsnittet. Snygg design. Ja, verkligen. Jag gillar den här. Jag hade ju en kusin till den här för nåt avsnitt sen, där...

00:02:50Den hette Syndafloden tror jag. Ja, det var också ett bra namn. Men den här burken var nästan snyggare. Ja, mycket snyggare. Från det ena till det andra så lämnar vi oss med en stark visuell bild och går över till en annan stark visuell bild. Vad ska man säga då? Silent Hill är ju ett franchise som har funnits i över 20 år nu. Med betoning på har funnits. Tyvärr. Eller är det verkligen så? Ja, man vet ju inte riktigt. Vi har ju vissa förhoppningar om att den inte var fullt så död som den påstods vara under ett antal år. Men det började i alla fall på andra sidan milleniumskiftet, med liten, liten marginal. Ja, precis. 1999 släpptes väl det allra första spelet i lite olika omgångar runt om på jordklotet. Och jag tror inte att det släpptes först i Japan heller. Nej, vilket också gör det lite lustigt.

00:03:45Då kanske vi ska vrida tillbaka och ta de här base facts så att alla vet vad det här handlar om. Silent Hill har ju ett engelskt namn men det är precis som många andra uttäntas av det ju. I alla fall från den perioden. Många andra skräckfranchises kom också från Japan. Så man hade en stark period inom skräck under sent 1900-tal. Det blir så himla konstigt att säga det men det är ju verkligen så. Och hade väl ganska bra produktion av sånt även. Alltså 10-talet. Sen har det där planat ut lite och först nu har det börjat hända igen, att de har kommit. Men nu är det så mycket fler skräckspel totalt sett. Så nu är de inte ensamma med det längre. Nej. Men jag tror att det var indie-genren, eller indie-genren, men indie-industrin som banade vägen för att öppna upp för skräckspel igen. Ja, det tror jag också. Det är väldigt mycket indie just inom skräck. Det tror inte jag är nån slump. Man behöver inte göra så stora spel för att få ut mycket av det.

00:04:44och man kan få till en bra stämning med ganska små resurser. Så jag tror inte det alls är en slump att det blev så. Men ska vi gå över lite standardfakta då. Så det här är enligt dem själva en survival horror. Och det är ju ganska självförklarande. Det vill säga att det inte är blazing guns och action och hela den grejen, utan det är creeping survival horror. Och konami är ju de som låg bakom det här. På den tiden när de fortfarande hade någonting going liksom. Verkligen. Det namnet ser man inte riktigt lika ofta numera som man gjorde på den tiden. Nej, det gör man inte. Det utvecklades av deras team, som kallade sig för Team Silent. Viktigt bra namn. Mycket bra namn. Frågan är om de kallade sig det innan de visste att spelet skulle heta det. Jo, men jag tror faktiskt det. För det vore coolt. Att det var teamet som gav namnet till spelet indirekt.

00:05:41Ja. Det vore lite häftigt. Undrar om det också var ett tyst team om de satt i ett hörn i en spelstudio? Man vet aldrig med japaner. Ibland är de supertimida eller så har de fått två, tre öl innanför kragen och då är de crazy. Då sjunger de karaoke. Då sjunger de karaoke som om det inte fanns någon morgon då. Det kanske var ett team som hade två ansikten. Ibland var det flipp och ibland var det flopp. Om man kollar då vilka som har utvecklat de här spelen. Det finns och i den här serien kommer vi djupdyka i många, många spel. Men primärt huvudspelen då. Och det finns, hur många är det? Det är fyra som har nummer. Och sen är det fyra som inte har nummer om jag förstått saken rätt. Precis, det är Origins, Homecoming, Shattered Memories och Downpoor. Så att åtta totalt i main-serien. Och sen så finns det lite andra specialare vid sidan om. En handfull till. Vi kommer primärt gå på dem i huvudserien då.

00:06:39Det är ganska många olika studier som har varit med och gjort det här. Vi pratar: Creature Labs, Climax Studies, Double Helix Games, som ju är ganska kända. Vatra Games har jag faktiskt aldrig hört talas om. Wayformate Technologies och självklart Kojimo Productions. Ja. Och jag tror det sistnämnda förklarar sig självt. Det är inte en okänd figur. Och om det inte gör det så kan ni läsa boken. Då borde ni till och med läsa boken för den finns på engelska nu. Ja. You heard me. Så det här är ju då Brainchild utifrån en kille som heter Keijiro eller Kishiro. Kishiro. Tuyama. Tuyama. Det är alltid så kul och svårt att försöka uttala de här japanska namnen. Vi hoppas ju att vi inte butchade dem för mycket. Men Keijiro Tuyama var då den här personen som på något sätt, lite oklart exakt på vilken nivå, men det är hans idé. Han står som creator för den här franchisen.

00:07:34Och sen så finns det lite olika, jag vet faktiskt inte så mycket om musiken i den här French. Det är aldrig något som jag tänkt jättemycket på. Är den en stor del av själva serien? Ja. Och skapar inramning. För så måste man ju ge lite kudos då till de här Akira Yamaoka som var den som var med från början. Ja. Och höll i tills, ja i stort sett slutet. 2009. Så endast Downpor var väl musik då från en annan person. Och i så fall så var det en snubbe som hette Daniel Licht och en snubb som heter Ludvig Forsell. Vilket ju låter... Låter inte det lite svenskt? Exakt. Man tänker ju på han, vad heter han, Ludvig Göransson, eller? Precis. Så det här var faktiskt nåt jag inte visste. Vi kanske har en svensk medskapare av musiken i Dumpur. Det är ju faktiskt jättekul. Men han, Akira Yamaoka, är ju verkligen jätteduktig. Och jag har sett en massa YouTube-videos när han...

00:08:27satt där på 90-talet med sin elgitarr och försökte göra musik till det här spelet. Det är väldigt härlig musik. Det är väldigt stämningsfull musik. Jag har aldrig tänkt på den som något annat än att den funkar. Men det är inte så att jag tänkt att nu ska jag lyssna på det här official soundtracket efteråt. En del spel är det mer som hits. Nu kom den här låten. Och i en del spel är det bara ambiance. Ja, precis. Det är ju inte som den här låten i första GTA-spelet som jag kan lyssna på om och om igen fortfarande. Exakt. Och jag tror att det kanske är just en genregrej också, att skräck har oftast mer ambient, att det skapar en stämning, än att såhär: Nu kommer Niklas theme, och så hör vi på den. Och sen kommer typ Gangster-Kennys theme, och så hör man på den. Det känns kanske som att det här är mer såhär att vi förstärker känslan av platsen du är på istället.

00:09:25Ja, ja. Och det funkar oftast väldigt bra i skräck, att det bara är såhär, det vävs ihop med liksom resten av upplevelsen, skulle man kunna säga. Verkligen. Jag såg faktiskt att det här, latest release står som 2014. Jag undrar vad det kan ha varit, för det var ju efter Downpour med två år. Ja, men, för det har ju släppts några såhär... Var det nån sån här typ collectors edition av nåt slag kanske? Ja, det kanske det var. När släpptes PT? Det räknas inte som ett riktigt spel. Nej, precis. Det är sin egen grej. Det är två år efter sista spelet. Det måste vara de första tre spelen. Ja. Däremot är det lite roligt, för first release är officiellt den 23 februari 1999. Det var dagen före min födelse. Det hade kunnat vara en bra grej, men det är aldrig för sent att starta.

00:10:20Innan vi går in på första spelet som vi primärt kommer fokusera på i det här programmet. Vi kommer nog inte hinna med hela. Som ni har varit med i våra tidigare serier så brukar vi gå ganska djupt ner i detaljer så att det kan bli så att vi startar upp i det här avsnittet och sen så avslutar vi i ett lite kortare nästa avsnitt när vi hoppar på Signtil 2. Men man kanske ska ta då de snippets av ren fakta som vi har innan vi går på första spelet. Om det är någonting som vi mer vill ta upp kring själva franchiset. Vet vi till exempel varför det här utspelar sig i USA, fast det är en japansk franchise? Det där är alltid spännande. Det har väl alltid funnits nån romantisering runt amerikansk kultur bland japanska spelskapare, av nån anledning? Det är väldigt märkligt, just för att man tänker själv att Japan har ju massa folklore. Ganska härlig kultur på nåt sätt. Precis, massa övernaturliga inslag.

00:11:15Men de lägger ju nästan alltid sina skräckfranchises någon annanstans än i Japan. Ja, verkligen. Vilket är lite skumt, när man tänker att de har ju hur mycket sånt som de själva kunde ha använt. Såhär, vi lägger det här i Fukuoka och bara såhär, kör lite ghost stories. Men nej, vi hittar på en fiktiv stad i USA istället och kör där. Ja, det är lite, det är en intressant grej kan jag tycka. Det kanske är någon form av vidskepelse, att de tänker att om vi hittar på det här här, då kanske det blir sant på något sätt. Ja, men det skulle ju kunna vara det, vilket vore ganska häftigt. För Silent Hill är ju då en fictional town. Det är som du brukar säga såhär: Alla likheter med den riktiga världen är helt slumpartade och ska inte hela den grejen. Så det är väl en mid-sized, eller small-sized till och med, antar jag. Ja, en ganska liten stad och...

00:12:06Jag tror att man gissar att den ligger nånstans i Maine. Så det är egentligen den mer civiliserade, hemtrygga delen av USA? Ja, exakt. Det är inte som det alltid brukar vara såhär out west eller nåt sånt där, utan nej. Eller som det var i Resident Evil 7 nere i södern. Ja, precis. Där vad som helst kan hända. Inte bias. Det är crazy. Nej, här pratar vi liksom den mysiga östkusten. Precis. Men det som jag tror att de får med sig från östkusten är ju just allt det här gamla, det som hände förut där. Alla ritualer, kanske till och med häxprocesserna och de sakerna. Precis. Man har hela den här första nybyggareran. Exakt. Folk som hade konstiga religiösa övertygelser, startade kulter, hade väldigt slutna communities.

00:12:58Och man visste inte riktigt vad alla hade för bakgrund och så vidare. Så det finns ju mycket lore att potentiellt dra ur. Ja. Om man vill skapa en sluten liten stad som kanske haft en egen historia. Så på sätt och vis är det ganska smart. Och den här serien var ju då redan från början, enligt sig själv, inspirerad av psykologisk horror. Ja. Vilket vi då var inne på lite förut, att den ville aldrig vara president evil egentligen. Utan den ville vara mer creeping horror. Precis. Så det är ju inte jättemycket action moment. Det är inte jättemycket fightas med fiender. Det är ju det. Men inte alls i samma utsträckning som Resident Evil. Nej. Och för att dra en parallell till som vi lyfter fram i Resident Evil som underlig där. Men som inte är underlig i Silent Hill. Är ju att man spelade en everyday man i senaste Resident Evil. Men i Silent Hill så är det...

00:13:53man nästan alltid spelar. Ja. Och det var väldigt medvetet tydligen att de ville inte att det skulle vara någon som är speciellt, någonting alls. Utan det är vanliga människor som liksom är med om de här händelserna. Och det är väl också ett sätt att göra det läskigare. Att det här kan hända potentiellt sett vem som helst. Så att det är väl egentligen den största skillnaden tror jag, att fokuset är annorlunda. Sen har de såklart överlappningar. för att det är skräck och de kommer från samma land. De kanske har haft en del utbyte av idéer och tankar som man alltid har när man jämför sig med andra spelserier. Men fokuset är ändå ganska markant annorlunda om man tänker på vad de var ute efter. Ja, verkligen. Och det behövdes nog kanske som ett komplement i den här genren. För de tillhör ju ändå samma genre. Och jag tror att när man började utveckla Silent Hill

00:14:48spelet eller började ha idéerna runt det, då hade det släppts ett Resident Evil redan. Man byggde väl kanske lite grann på den framgången som var med Resident Evil, att man ville ha nånting liknande, men ändå inte riktigt liknande. Och sen när man väl släppte Silent Evil, då hade ju Resident Evil redan släppt två titlar. Javisst, de körde ju på också väldigt hårt under samma period. Jag tror att de tjänade på att... sno lite grejer men sen så insåg de snart att resentive går så bra varför vill vi tävla på samma premisser det är bättre att hitta vår egen nisch och köra på den. Som avslutning kan man också säga då att de faktiskt trots att vi då sa att den här serien är kanske lite pausad så har den ju faktiskt sålt totalt sett väldigt bra. Det är nästan 9 miljoner spel sålda. Ja och de flesta av de 9 miljonerna är väl typ de första 2-3 spelen. Men om man även då slår ut det på hur många det är så har man ju fortfarande då sålt mer än en

00:15:43miljon per spel. Ja. Vilket ju är ganska bra jobbat för att vara ett litet skräck-franchise eller vad man ska säga. Och att man också har provat så många olika studios. Så att det har ju funkat ganska bra hela tiden. Men säkert, som du säger, funkade det som bäst alldeles i början. Jag tror att de inte har något annat vi vill säga rent generellt om serien så kanske vi ska hoppa in i första spelet då. Jag har en liten grej till bara som jag vill nämna som jag tycker är lite roligt. Det släpptes ju ett demo tillsammans med Metal Gear Solid för det första spelet. Just det. När man hade... Jag saknar fortfarande lite grann de här konvoluten till Playstation 1-spelen. Mm, det var bra grejer. Ja, de var så fina. Då fick man med det här demot. Det demot skilde sig jättemycket från det spelet som faktiskt släpptes. Det var ju så, ganska ofta förr, att det kunde vara väldigt annorlunda. Ja, man kände inte igen sig alls om man köpte Silent Hill sen och spelade det. Det som var roligt var den här strategiguiden som fanns på den tiden som det fanns mycket strategiguide.

00:16:54så var det ju från det här demot hur man skulle läsa en massa pussel. Seniorguiden först alltså? Ja, så det blev ju lite fel. Verkligen, och numera hade de inte kommit undan med det tror jag. Det har man ju sett själv när folk släpper spel som inte stämmer överens med sin trailer. Folk bygger ju oftast upp en förväntan numera såhär: Jaha, det här spelet verkar jättebra. Och får de inte det så blir de inte bara arga utan då går de oftast ut och försöker kräva tillbaka en massa saker. Så det är inte alls lika riskfritt längre att ändra på ett koncept. Nej, och nu för tiden dyker det ju upp YouTube-filmer där man jämför demot med den riktiga... Ja, och man kan bli stämd av alla möjliga om man inte har. Så det var en enklare tid förr, på sätt och vis. Sen kan man ju alltid bolla med tanken på att om det här spelet inte hade blivit bra...

00:17:47Så kanske folk hade sagt såhär: Men vad fasen, ni gav ju oss ett superhäftigt koncept och en trailer och demo. Vad är det här för något? Så att de hade ju tur sen att det de väl fick ur sig var såhär: Sweet! Det här funkar. Vi är nöjda. Jag vet inte vad som händer däremellan men det här var bra också så vi köper det. Nej men precis. Så de lyckades ju på det sättet och det var ju himla tur. Absolut. Men då kanske vi ska hoppa över till Silent Hill Original. Original! Helt enkelt. Först tar lite generellt om spelet och sen, som vi alltid gör, in på storyn och snackar igenom den. Vi har ju redan nämnt, 99 var det, i februari i Nordamerika och mars i Japan, så du hade ju rätt där. Att Nordamerika var faktiskt först. Och Europa fick sitt i juli, såg det ut som. Så de hade en ganska utspridd release av första spelet. Det kanske var för att testa marknaden, helt enkelt. Se om det här funkar som vi hoppades att det skulle göra.

00:18:45Ja, precis. Och sen var det väl vissa skillnader också, på de här spelen. Och det var till Playstation, kanske vi ska säga, för alla er som bara har suttit på senare konsoler. Men det här var till the original Playstation. Just det. Den som kallas för Ettan, men som inte heter Ettan, precis som det här spelet inte heller heter Silent Hill 1. Exakt. Det heter ju bara Silent Hill, för när det här kom så fanns det inget annat. Exakt. Det enda sättet att spela det här spelet idag är ju typ att ha ett Playstation 1 och en Silent Hill 1-skiva. Vilket är underligt på sätt och vis, med tanke på den åldern av remakes och remasters som vi ändå har, speciellt de senaste åren. Så kan man tänka sig att förr eller senare så hoppas man, men om de nu ska göra det så vill jag verkligen ha en gedigen remaster.

00:19:37Alltså i samma stil som Resident Evil-spelen har börjat få. Exakt. Då är jag okej med det. Annars vill jag helst inte att de gör det. Jag skulle bli nästan mer arg om de gjorde någon slags... Ja, vi drog upp upplösningen lite grann och så säljer vi om det och så var det typ ingen annan skillnad. Nej, för då spelar det ingen roll, för då kan man ju lika gärna... Då kan man lika gärna köra den gamla klassikern som man förhoppningsvis har i hyllan. Om man råkar ha det, ja. Precis. Och har ni det? Det hade ju inte jag. Nej, precis. Det är väl det som är problemet. Det är inte säkert att man har det. Men då får man gå ut och leta. Jag har en gammal konsol, men jag spelade det här spelet genom att hyra det i 48 timmar från Kiruna Video när jag var liten. Och det var en grej förr, bara så ni vet det. Det var en stor grej. Hyra 48 timmar, det var en classic. Ja. Fy, jag minns att det var nåt spel som jag fastnade på så himla hårt på nånting. Och jag kunde inte lösa det. Sen ringde man nånstans och frågade hur man skulle göra.

00:20:33fick jag reda på det och så var jag tvungen att hyra det nästa helg igen. Och då hade man ju förlorat, jag hade ju inte sparat... Ingen safefee kvar, nej precis, de wipade ju där varje gång. Det var en annan tid, det var en komplicerad tid. Men å andra sidan, man var mer nöjd när man faktiskt klarade saker också. Ja, det var fantastiskt roligt. Vi fick kämpa för det. De största skillnaderna då mot Resident Evil som det här spelet faktiskt har, det är ju att... Det är ingen direkt strategi med hur mycket grejer man ska ha. Så man kunde plocka på sig nästan hur mycket saker som helst, har jag för mig. Och det gillar man. We like that. Ja. Och man behövde heller inte bygga ihop saker. Allting kom färdiglevererat. Hittade man en grej så var den i sin slutgiltiga form. Vilket också är trevligt. Det gjorde det lite enklare i alla fall. Ja, det var inte pussel på den nivån som det är i vissa andra. Jag kanske också ska säga att det här var ju då...

00:21:27redan från början i 3D. Det var ju någonstans där i slutet av 90-talet som 3D-generationen slog igenom på allvar. Säg att det började 96-97 kanske, men 99 så hade det satt sig så pass mycket att de körde 3D redan från början. Och det hade kommit så pass långt att det ser inte ut som ett gäng polygoner som man har staplat på varandra. Utan det är lite mera så där att även numera så skulle man kunna titta på det här spelet och tänka: Okej, det där ser faktiskt ut som en människa. Jag köper det. Och third person, kanske vi ska säga att det är också. Ja, det var det. Och man kunde skjuta samtidigt som man rörde sig, har jag för mig. Ja, så det var inte tank-controller heller, vilket var fantastiskt. Vilket kändes helt... Jätterevolutionerande när det hände. Ja, exakt. Verkligen. Det var så häftigt. Och den här dimman som är med i spelet är ju väldigt stämningsfull.

00:22:22Inte så, men den var ju också med väldigt mycket för att ge tid att rendera grafiken medan man rörde sig. Dimma har ju använts i många, många spel just för att spara på minnet, helt enkelt. Och lura spelaren att tro att det här var ju stämningsfullt. Men nånstans i bakgrunden sitter nån tekniker och bara: ”Saved!” Ja, exakt. Och bara: ”Yes, det funkade. Det funkade.” ”We made it happen.” Så att, så är det. Och det... var en grej som de redan i det här första spelet pushade mycket för just stämningen och att de har den här dimman. Det är en feature. I efterhand sa de att det var planerat men som sagt, lägg i det vad ni vill. Det kan ha varit ett smart sätt att spara på middag också. Exakt, och Mistlur-ölen hade inte varit lika rolig om det inte hade varit så här. Ja, och sen så var det också en serie som försökte att ta sig bort från

00:23:18Det är lite mer slapstick. Vad ska man säga? Slapstick-orienterade skräckgenre inom spel. Den ville vara lite mer seriös. Och jag tror att det hade väl lite mer resultatet Julia också som också hade valt den approachen. Vi ska ha riktiga stories, vi ska ha riktiga, riktiga. Inte händelser med tanke på att allting är super onaturligt såklart för att det är skräck. Men mer genomarbetade upplevelser. Och inte bara splatter liksom. Nej, exakt. Man ska känna för protektionisten och ha en härlig stämning och känna att man löser nånting. Precis. Det fick de också väldigt mycket bra surr kring. Det här spelet fick generellt sett väldigt bra reviews när det kom ut. Och folk hade just plockat upp de grejerna. Det här har en trovärdigare story än de flesta har. Det är en bra miljö och de har fått ihop...

00:24:12till en helhet som är då, numera kanske inte lika mycket, men då var den ganska unik för skräckgenren. Så att vi kanske ska ta och hoppa in i spelet då, för jag tror att vi har nämnt de flesta små grejerna runtomkring. Absolut. Så att jag lämnar över det här till dig som ju är en maestro på området. Ja, och nu kommer det ju i vanlig ordning komma spoilers, men det fina med det här spelet är ju att det är inte säkert att man kan spoila det. Exakt. Vi har sagt det förut, de här serierna som handlar om serier, det skulle kunna vara såhär: Spoiler, ink. Vi kommer att djupdyka i allt. Här har ni fortfarande chansen att baila, för nu har vi bara pratat generellt. Om en minut kommer det inte vara så länge, så om ni bara vill veta alla roliga fakta kring den här serien så är det nu ni ska ta er en kaffe och gå härifrån. Men om ni vill veta mer... Kör igång PS1:an och spela här. Vill ni däremot uppleva den med oss så är det bara att stanna kvar.

00:25:10Nu kommer spoilerflaggen. Nu har vi höjt spoilerflaggen. Ja, precis. Alla varningar har utfärdats. Utfärdats och nu har ni blivit varnade. Så nu kör vi. Och spelet börjar ju med musik. Den här musiken är ju vacker och stämningsfull och mysig och samtidigt så himla fel. Ja. Jag gillar att du just säger alla de här sakerna. Men det blir bara... Nej. Man vet att nånting dåligt kommer hända. Ja. Och det gör det ju. Självklart. Jag tror att det här utspelar sig typ 1983. Det är början på 80-talet, mitten på 80-talet nånstans där. Det börjar med Harry Mason. Jag dricker min öl ur en masonjar. Jag kan gå i god för att ja, så är det. Det var extra passande idag. Verkligen. Harry Mason och hans sjuåriga dotter Cheryl sitter i en bil och de är på väg mot Silent Hill. Det är dottern Cheryl som har tjatat om det här till sin pappa och sagt så här: Jag tycker verkligen att vi ska åka till Silent Hill och ha lite semester. Det känns ju rimligt. Vi vet ju faktiskt inte, men den här staden kanske hade ett rykte om sig att vara en mysig småstad i Maine. Ja, exakt.

00:26:34innan allt det här hände. Så, who knows? Harry har gett med sig. Han bara: Okej, vi åker. Nu sätter vi oss i bilen och åker. Efter vägen... De är ganska ensamma på vägen, känns det som. Efter vägen träffar de ändå på nån. Det är en polis på motorcykel. En kvinna som heter Sybil. Sybil Bennett. Hon är på väg till Science Hill. Hon ska utreda någon form av knarkbrott som kanske håller på. Redan där känns ju stan lite mindre cozy. Exakt. Men här är det bara, ja ja, fine. Hoppas det går bra. Vi ses väl där. Nu ska jag och min dotter åka till den där knarkstan och ha lite semester. Vad trevligt. Men det som händer efter vägen då, det visar sig att hon, Sybil, har ju kraschat med sin motorcykel. Harry ser den här motorcykeln efter vägen, den ligger där. Han känner igen den, blir lite distraherad och när han tittar upp igen mot vägen så ser han en liten flicka som står mitt på vägen. Och det här är så klassiskt japanskt. Redan här anar man oråd när det är ett japanskt skräckspel. De här små flickorna är bad news alla gånger.

00:27:52Ja, och det är det verkligen. Han gör allt han kan för att försöka väja för henne. Men när han gör det så kör han också av vägen och svimmar av. Och när han då till slut vaknar igen, vaknar upp i bilen och bara, var är jag? Vad har hänt? Så kommer han på vart han är och så märker han också att Cheryl är borta. Och där har vi ju en setup som känns igen i väldigt många skräck. Scenario, fast oftast filmer. Mm, oftast filmer. Och det är värt att nämna att det finns en Silent Hill-film som är baserad på just den här... Från 2006? Ja, exakt. Den är ganska gammal, men också ganska mysig. I alla fall den första. Jag har inte sett den andra. Inte jag heller. Vi vågar inte sträcka oss till den. Men den första var: Hej, okej. Ja, verkligen. Såklart ger han sig ut för att leta efter henne. Han går runt lite grann. Det är ju redan dimmigt.

00:28:49Så han ser inte så himla bra. Men det han ändå ser är en liten flicka. Eller åtminstone en silhuett av en liten flicka. Som han tror är Cheryl såklart. För vem skulle det annars vara som är mitt ute i vägen? Han går åtminstone på vad som är mest troligast. När han går mot henne så börjar hon springa iväg. Han följer efter henne, springer rakt in i dimman och kommer till Silent Hill. Det är här man tänker sig att den här... fina, stora skylten Welcome to Silent Hill står. Ja, och den har ju... När man såg den första gången så var den ju inte en klassiker än. Nej. Men den har blivit det, och nu tror jag att det kanske är en av de sakerna som de flesta Silent Hill-fansen... mest kopplat till serien. Vad tänker du på när du hör det här namnet? Vad tänker de flesta på den där stora skylten som man ser? Nuförtiden om man googlar på den här skylten, då ser man ju skylten från filmen, och den är ju väldigt mycket mer skarp än...

00:29:48Mycket, mycket människor. Vi får tänka när det här spelet gjordes trots allt, så det var lite mer low-res. Ja, man får tänka pixlar. Precis. Stora pixlar. Stora sent 1990-tals-pixlar, helt enkelt. Ja, det är Minecraft i princip. Ja, det är faktiskt en ganska bra jämförelse med vad man nog skulle kunna säga. Men oavsett vilket, väldigt ikonisk för den här serien. Ja, verkligen. När han kommer in i Silent Hill visar det sig att Silent Hill är allt annat än välkomnande. Det ser dimmigt och mysigt ut. Som man kan tänka sig när disen drar in från Atlanten. Redan där kände man: Okej, we got a little something. Men helt plötsligt förändras skepnaden totalt. Från den här dimman... så blir den smutsig, den blir mörk och det är blodigt och det hänger... Det är järnstaket, galler, det hänger kedjor, det hänger kött. Ja, det är lite som reversed reality, alltså flip-switch. Nu är du i nightmare world helt plötsligt. Ja, verkligen. När Harry går genom nån gränd där så hittar han en...

00:31:10vad som ser ut som kanske en människa, men man vet ju inte. Som hänger korsfäst på ett galler. Och han blir attackerad av ett monster och dör. Ja, det är verkligen abrupt. Man tänker så här, jag har precis börjat, var gjorde jag fel? Ja. Okej, kunde jag ha gått någon annanstans? Precis. Eller är det här bara ett väldigt kort spel? Är det här något nytt koncept? Ja, och allting annat som utspelar sig efter det här kanske bara är eftertexten. Precis, det var bara hans efterlevnad. Ja. Jag har aldrig tänkt på det så. Man vet aldrig. Det är det som är så härligt med de här spelen, de har ganska härliga stories. Ja, och det finns en del svängrum för egna slutsatser, vilket också är ett roligt. Verkligen.

00:32:00Men man dör väl inte helt och hållet, kanske. Utan helt plötsligt vaknar man upp på en diner, är det väl? Nån form av restaurang, kafé. Och där är han inte ensam, utan där är Sybil också. Hon har väntat på honom. Vilket är så här... Okej. Väldigt märkligt. De börjar prata lite grann och pratar... De är väl båda lite såhär, vad är det som händer i den här staden egentligen? Någonting är väldigt fel. Ja, precis. Jag trodde ju när jag körde det här första gången att Sybil var från den staden. Alltså att det var en local police. Ja, men det är hon väl inte, för hon kommer ju dit. Ja, precis. Jag antar att det här är en så pass liten stad och de kanske inte har så mycket poliser. Det kanske finns någon sheriff's office eller någonting.

00:32:54Ja, precis. Jag minns inte riktigt om man ens tar sig in i... Polisstationer är så vanligt i Brest-Wint-Evel. Ja, precis. Jag tror aldrig de faktiskt visar det. Jag trodde alla småstäder hade någon typ av sheriff eller ansvar. Men det kanske inte är så. Jag har faktiskt ingen aning. Nej. Så det kanske är helt normalt om man har en så pass liten ort att man måste ta in poliser utifrån. Ja. Hon kommer från, vad är en storstad i Maine? Det finns ju inte några jättestora städer. Portland. Ja, typ. Men en större stad i mig. En större stad i mig. Precis. Harry förklarar ju då att hans dotter har försvunnit och att han måste ge sig ut igen. Han måste leta efter sin dotter. Och då är ju Sybil lite schysst och ger honom ett vapen. Vilket man kan tycka så här, borde inte du ha haft det om du just har blivit strandad i en obehaglig stad? Eller hade hon kanske två vapen?

00:33:52Jag hoppas att hon hade någon backup. Hon kanske gav honom backupen. Ja, man hoppas ju det, för annars känner man så här, and now you're dead. Ja. Lite så. Men i alla fall, man får sitt första vapen där. Ja, vilket han också får använda direkt. Därför att när, jag tror Sybbola har hunnit ge sig av, men det flyger ju in någonting genom fönstret i den här dinern som ser ut som en flygande... Men det är ju lite grann som de här dinosaurierna som man ser. Eller ser, som man har sett på bild. Om man ser såhär på stan. Vad heter de? Terroduct Healer. Ja, det kanske det gör. Fast en lite mindre variant då, för den är väl typ lika stor som. Det är lite såhär Mothman kanske? Ja, men det är det. Mer Mothman. Ja, så då får han ju skjuta den här och bli såhär: Gud, vad är det egentligen som händer? This town crazy. This town crazy. Och av någon anledning så tycker han ju att det är värt att gå tillbaka till den platsen där han dog förra gången.

00:34:51Jag hade inte gjort det. Det jobbiga är ju att man har sin dotter någonstans i den här stan. Hade man inte haft det så hade man ju bara, hejdå. Det var ju sagt där förut, i många andra skräckspel, att hade man satt sig i de skorna så hade man tänkt såhär, det här är inte värt min tid. Men som sagt, hade man haft sin dotter någonstans så kanske man hade sagt, det här är egentligen inte värt min tid, goddammit. Jag antar att jag måste. Ja, exakt. Det var det här jag signade upp för. Ja, precis. It's a part of being a dad. Nu händer det. Ja, exakt. Det är nu jag inser. Precis. Okej, det var det här som var den jobbiga delen. Och jag har dödsdömt vapen nu, så let's do it. Så det är i alla fall lite bättre. Helt klart. Och i den här gränden så hittar han en lapp. En liten note där det står: To school. Och han tycker då att den här lappen är utdragen från Cheryl's...

00:35:45Ratebok, skrivbok. Och att det kanske är hennes handstil. Alltså jag vet inte, en sjuårings handstil. Jag tänkte också det, men man kanske ser sånt. Det kanske också är part of being a dad. Det var lite det jag tänkte, att man har sett många teckningar. Ja. Vi får fråga spelfarsan. Vi får göra det. Vi får stämma av det. Men just nu utgår vi ifrån att visst ser man det. Ja, precis. Det är helt klart Cheryl som har skrivit den här lappen. Det kan inte vara nån annan. Nej. Så därför tänker han att han ska gå till den här skolan. Och det gör han. Det ser ju ut som att den här har övergivits för länge, länge sen. Det finns ju inga skolbarn längre där. Men det finns ju små monster, eller björnar som jag kallat dem för tidigare. Vi har varit inne på det i ett av våra nyhetsprogram. Det här är en av skillnaderna.

00:36:41mellan de olika versionerna. Vilket är väldigt obehagligt. Vi gav oss själva en hemläxa som vi än så länge inte har hittat svar på varför de gjorde såhär. Nej. Men det är väldigt underligt när man tänker efter. De ser obehagliga ut. Det är som att de har vassa händer. De har knivar istället för fingrar. Det är inte en hälsosam look. Nej. Nej. Nej, det är några vitaminer som har glömts bort under den här uppväxten. Men då undrar man ju varför kunde de inte ha de creepya småbarnen från den riktiga versionen? Eller hur, det är så konstigt därför att det känns som att det är... Det måste ha varit nånting med barn som inte västvärlden var okej med att använda som protagonister. Jag tror det för att de skjuter ju, eller de skjuter ju, man skjuter ju, Harry skjuter ju på dem. Och vi har ju någon slags oskriven regel att man aldrig har barn som casualties i spel. I alla fall i västvärlden. Jag tror faktiskt det nästan aldrig har varit så i spel. Barn är med lite då och då absolut men det är nästan aldrig så att det händer någonting med dem. Nej, förutom att de kan vara extremt ondskefulla, det är okej. Det är helt okej om de är evil as hell.

00:37:58Ja. Men man skjuter dem inte, nej. Och det gör man ju inte i det här spelet eftersom att de är björnar med knivar. The evil Bumbibjörnar. Och inte är de rosa heller. Inte en enda av dem faktiskt. Det är inte mycket rosa i det här spelet generellt. Möjligen så är den där texten när det står Too School, den är lite rödaktig så det kanske är det närmsta rosa vi kommer. Det är nog faktiskt det närmsta vi kommer, vilket i sig säger en del om stämningen i spelet. När han är inne i skolan förvandlas skolan även till sin mörka version. Är det other world det kallas för i Silent Hill? Ja. Jag börjar känna när man tänker att det inte var den här serien som var så het. Stranger Things? Ja. Det känns som att de har plockat lite inspiration från Silent Hill.

00:38:51Ja, det har de. De två killarna som skapade Stranger Things, som jag absolut inte har en aning om vad de heter, de sa ju nån gång att de var väldigt inspirerade av just Silent Hill-franchisen. There you go! För nu när de börjar gå igenom känns det lite småbekant, och även det där, och även det där. Det är väldigt roligt. Även Silent Hill är ju väldigt inspirerat av David Lynch och massa... Mm. Allt går ju i cykler, liksom. Ja. Jag tror att till och med gatorna i Silent Hill är... döpta efter författare. Det är häftigt. Så det är en liten tribut även där. Ja. Men vad coolt, för då skulle man kunna säga att Silent Hill fortfarande lever via andra medier. Ja, i allra högsta grad. Och det kommer vi komma tillbaka till flera gånger, misstänker jag. Ja. Vi har ju sett det genom också alla, till exempel Fallout 4 med Whisper. Ja, precis. Som vi nämnde, även där så smög det sig in en liten modd.

00:39:46bygga på scientism. Och just även de här skolmiljöerna och den här skylten. Så det är mycket klassiska bitar från scientism som fortfarande finns med i populärmedia. Mm, just det. Och gå in på vår Instagram och kolla på just den här skylten för den är väldigt magisk. So good, so good. Och det är inte bara för att det är vår Insta. Cause it's good shit. Ja, den har ju inga filter. Nej, precis. Inga alls. Men ja, väggarna och golvet i den här skolan blir Rostig metall, känns det som. Även om pixlarna kanske inte är de bästa. Numera får man använda fantasin lite mer än man behövde göra då. Exakt. Och det blir ju fler och fler monster. Harry får ju ta nån form av upptäcktsfärd genom skolan och möta spelets första boss till slut. Bossarna har ju också väldigt speciell design och känns väldigt...

00:40:44Jag vet inte om jag skulle säga unikt för Silent Hill, men på nåt sätt är de ganska unika. Ja, det skulle jag nog säga att de är. Jag trodde faktiskt inte, när jag spelade det första gången, att det skulle vara bossar i det här spelet. Det kändes inte som ett spel som hade bossar. Nej, men det är inte så att man tokfastnar på bossarna, utan bossarna är mer så här: Nu börjar nästa kapitel. Precis. Nej jag tror att det skulle vara du vet mer kanske likt alone in the dark. Att man vill inte stöta på fiender i någon större utsträckning för att de är så farliga. Men när det väl hände så tyckte jag att de hade gjort en ganska bra avvägning. Just för att de säger det är mer såhär att nu hände en viktig grej i storyn. Som vi bäst kunde liksom få fram genom att vi skapar ett boss-event. Men det bygger ju inte på att du sitter bakom en låda och skjuter 200 skott på den här snubben liksom. Utan det är andra grejer. Nej.

00:41:39Precis. Och det här borde vi komma ihåg att nämna när vi pratar om slutbossen sen. Ja, absolut. Och det hoppas jag att vi kommer ihåg. Vi skriver en mental note här nånstans. När han väl har klarat den här bossen så får han ju syn på en mörkhårig flicka i skoluniform. Vilket känns väldigt japanskt. Det känns väldigt japanskt. Visst, de har skoluniformer både i UK och USA. Men det är inte standard. Nej. Jag vet inte om det är det i Japan heller, men jag känner att det är mer standard där. Iallafall så är det med i väldigt mycket populärkultur. Otroligt mycket. Ungefär samma uniform också, så man undrar ju om de bara har en design. Ja, exakt. Alla ser ju ut som Sailor Moon, typ. Typ så. Förutom hennes Magical Powers, men you know what. Den här flickan kanske har andra powers av nåt slag. Det vet vi inte. Det vet vi inte än, men med tanke på vilken sorts spel det är. Exakt.

00:42:35Men det verkar ju lite konstigt eftersom att hon försvinner ju bara framför Harrys ögon. Ja, vilket kan tas som lite övernaturligt. Exakt. Om jag hade varit Harry hade jag börjat fundera mycket tidigare, men här hade jag kanske tänkt så här... Alltså redan när man dog så hade man ju börjat tänka lite så här, det här är inte normalt. Hur vaknade jag upp i en viner? Väldigt märkligt. Men jag antar att han i det här fallet är mer så här, skjuter från höften lite. Så länge jag hittar Charlie igen så får det väl vara lite som det är. Exakt. Nu spelar det ingen roll vad som händer med mig. Jag måste bara göra mitt bästa. Men nu inser han ju också att han kanske inte har något att hämta i den här skolan just nu. Charlie är uppenbarligen inte här trots den här lappen. Så han beger sig ut på gatorna igen.

00:43:29Och precis när han kommer ut på gatan så hör han hur det ringer i kyrkklockor från en kyrka som ligger precis bredvid. Så att någon finns ju i den här staden uppenbarligen för någon ringer ju i kyrkklockorna. Ja, det är i alla fall en rimlig slutsats. Ja, om det inte är automatiserade kyrkklockor som ringer. Eller typ ghosts. Ja, jag hade inte ... Men han är modigare än vad jag är. Ja, som sagt. Man's got to do what a man's got to do, hela den där grejen. Ja. Han går till kyrkan och inne i den här kyrkan så träffar han faktiskt en, jag vill säga gammal kvinna, men jag är inte säker på det, men det är såhär känslan man får är att Dalia Gillespie är... Jo, men hon var väl typ gammal, eller? Känns lite äldre. Känns lite sliten. Ja, där, där. Sure. Vi kör på det. Ja. En härdad människa. En härdad människa. Och hon är ju lite knepig och säger ju en massa konstiga saker.

00:44:26Och på nåt sätt känns det som att hon kanske till och med är medveten om att Harry är där. För hon ger ju honom nån form av artefakt. Hon är väl nån slags kultmänniska också? Mm, det känns väldigt obehagligt hela grejen. Så det är ju inte den vanligaste människan du kan träffa på. Nej, verkligen inte. Den här artefakten som hon ger till Harry, jag tror att de kallar det för artefakt i spelet. Jag kan inte komma på nåt bra svenskt ord för det. En pryl som han får, som han stoppar i sitt inventarium. Den här prylen kallas för Flaurus. Hon ger den till honom och säger att han måste gå till Alkemilla Hospital. Det ska vara någon slags charm, den här flaurusen. Ja, exakt. Det är någon liten blå grej. Som motverkar the darkness. The dankness. Vilket ju, ja.

00:45:22Okej, sure om du säger det. Jag kan inte påstå att jag vet om den gör det. Han kanske också känner att han inte tänker bli ovän med den enda. Som inte har försökt äta mitt face. Ja, precis. Harry har ingenting att förlora just nu. Det känns verkligen som det. Med tanke på att han inte har varit där förut. Alla som inte försöker ha ihjäl honom är ändå värt en chans. Ja. Om hon säger att han ska gå till Alkemy the Hospital, då ska han göra det. Och varför är det på något sätt, i skräckspel, varför är det alltid typ en skola, en kyrka, ett sjukhus? Och det enda som saknas där är ett hemligt labb. Sen har man typ alla locations. Ja, exakt. Som inte finns med på kartan. Ja, precis. Men de här fyra grejerna är nästan alltid med i skräckspel. Och ibland också typ en morg. Ja, för extra spänning. Precis.

00:46:16Det är lite klassiska ingredienser. – Ja, som man behöver för det här. Men de har ju åtminstone döpt allting. – Ja, det gillar jag. Och det funkar ju i den här storyn. Men det är ändå lite roligt att det just är de här vanliga som finns med i så många olika skräckteman. – Sjukhuset visar ju sig att det ligger i den andra delen av Silent Hill. Man har ju någon form av karta som man ritar lite på under tiden medan man spelar. Silent Hill är ju uppdelat i en Old Silent Hill och ... Silent Hill. Det är också lite kul med tanke på att staden i sig inte är så stor. Att den har en old part och en new part. Så då var det väl mer en Hamlet från början? Ja, det är väl sådana där gamla grejer som man låter vara kvar och så bara... Ja, men det känns ändå... Jag gillar ändå idén. Det gör att det känns lite mer trovärdigt. Ja, verkligen. Från början var det ett gäng nybyggare som hade sin lilla by där. Sen växte den. Ja, och så bara: Var ska vi stoppa den här kyrkan?

00:47:14Ja, precis. Vi lägger den i New Silent Hill. Men det visar ju sig också att det är väldigt stökigt att ta sig till den här andra delen av Silent Hill. För att vägarna är ju inte avstängda riktigt, för det är ju hål i marken. Ja. Man är ju instängd. Precis. Och det är ju Game Mechanics såklart. Ja, det är Game Logics all over again. Verkligen. Men han lyckas ju i alla fall till slut ta sig dit. Det är väldigt pussligt och så. Och det här är ju en stor del av spelet. Det är ju ganska svåra pussel i det här spelet. Ja, det är det. Det är det faktiskt. Vi har ju pratat om pussel i RECENT EVIL. Och de är väl inte svåra på riktigt samma sätt. För att i RECENT EVIL är det ju oftast mindre. Man har ett gäng rum som man går omkring i. Så man vet vad man ska göra. Här är det mer för att ta det till A till B. Inte för att komma in genom en dörr. Utan mer att ta det till nästa location. Ja, precis. Så kanske mer.

00:48:09Mer har det att göra med gamla peka-klicka äventyrsspel. Mer den typen av problemlösning. Än att göra om saker i sitt Inventor till att bli nånting annat. Ja, precis. Det behöver man inte alls fundera på här. Däremot har man många andra saker att fundera på hela tiden. Kände du också när man körde det här att man kände att det skulle kunna hända nånting? Ja, hela tiden. För jag kände såhär: Ja, men hur mycket tid har jag på mig? Tänk om de har lagt in typ att om jag håller på med det här för länge så händer någonting eller så dyker någonting upp. Exakt. Det kändes smartare på något sätt. Ja, för det känns såhär: Okej, det känns inte som att jag kan lita på att det här spelet är som alla andra spel. Så här kanske är någon slags timer som rullar, jag vet inte. Då kanske jag måste köra om det här. Nej, gud vad jobbigt. Då måste jag lösa det här.

00:48:58Verkligen. Sen hade de den här härliga effekten att... Jag vet inte om de har lagt in det i ettan i och för sig, men den här härliga effekten att den här radion som man har med sig, eller någon annan elektronisk utrustning, att den börjar ge ifrån sig en massa ljud, som att den får statiska ljud när det kommer hemska fiender i närheten. Smart. Och sen hade man också en dual shock controller. Då kunde man ju känna sin hälsa. Man såg inte hälsan på... första skärmen eftersom man var tvungen att gå in i inventoriet för att se om man mådde dåligt eller inte. Men hade man Dual Shock-kontrollen då kände man hjärtslaget i Dual Shock-kontrollen. Vilket också är en ganska smart grej för det är ju något som jag pratar med i andra spel där vi gillar när de har byggt in UI på andra sätt. Så att man kan se hur man mår fast det är inte sådär så att det är uppenbart. Och det är inte så gameifierat som det är ibland att du har typ en stapel till vänster liksom utan du vet

00:49:56fast du får se det på ett annat sätt. Det kan göra att din inlevelse i spelet blir bättre. Sånt gillar vi. Oftast. Ja, verkligen oftast. Det får inte vara för mycket, men... Nej, precis. En liten touch av det brukar oftast hjälpa. Men det är ju fortfarande ett spel och ibland glömmer de lite det och så blir det jättesvårt att hitta saker istället. Men får man det på rätt nivå så tycker jag oftast att det blir häftigt. Verkligen. Och om Harry nu skulle må dåligt så är han ju faktiskt på ett sjukhus. Sant. Nära till de bra grejerna. Exakt. Han träffar också en doktor, Dr. Michael Kaufman. Det är ett så otroligt doktornamn. Kaufman. Det första Kaufman gör är att nästan döda Harry för han tror ju att Harry är ett av stadens alla monster. Ja, det känns ganska logiskt att det inte bara är Harry som stött på de här utan det är ett fenomen i staden, vilket jag också gillar.

00:50:54Det är ofta så i spel att det är bara huvudpersoner som ser en massa Norley stuff. Men här är det mer såhär, nej den här stan lider av någonting. Så att de som är här är med om det här. Ja, exakt. För det är ju också, om man nu ska jämföra med Resident Evil igen, så är det ju sällan man möter andra riktiga personer som inte är liksom monster eller zombies. Ja, och de man träffar på är oftast såhär död. Eller döende. Exakt. Och blir dödad. Exakt. Bara en sån här red shirt som snart kommer stryka med i en helikopterolycka. Så att, det tycker jag, men det är det, vi är tillbaka lite med såhär everyday man jargongen. Det är det jag gillar med det här. Det här är bara en snubbe som jobbar på sjukhuset. Men hans vardag har också blivit hemsk för att de här monsterna dyker upp. Och det är såhär, okej då har vi det gemensamt. Två vanliga människor som bara försöker överleva en jobbig situation. Exakt. Och då tänker man att de kanske skulle kunna hjälpa varandra lite grann. Det kunde man tänka.

00:51:47Men Kaufman är ju, jag vet inte om han är rädd. Det är nånting som, han är inte helt bekväm i hela situationen. Så han lämnar Harry ensam i det här sjukhusrummet som de är inne i. Det är väl nån form av kontor tror jag. Och så fort han har lämnat så blir ju allting mörkt och rostigt. Japp, det där händer igen. Nu är vi i andra världen igen. Exakt. Och nu är det inte björnar utan nu är det ju sjuksyrror. Ja. Det är ett klassiskt inslag i den här serien. Det här är verkligen Silent Hills signum på något sätt. Sjuksystrar som inte är helt mänskliga, men ändå... De är ju människor. De här är ju inte björnar. Nej. Man ser ju att det här är en människa på något sätt. Ja, verkligen. De går runt och går lite hackigt. Går runt i korridorerna. De har ju lite slutty outfits. Det ser ut som korta kjolar. Scary slutty nurses.

00:52:44Ja, verkligen. The dream, antar jag, för någon. Ja, förutom att de här försöker döda en. Förutom den lilla missen då. Living the dreams! Nej, just det. Det var det som var problemet, att de vill ha ihjäl mig. Dying the dream. Dying while dreaming. Ja. Och Harry fortsätter ju, han tar sig igenom sjukhuset. Han hamnar till slut i källaren, där det finns ett annat litet ... Sjukhus, typ. Nån liten sjukhusavdelning som är lite mer hemlig än de andra. Nästan ett secret lab, skulle man kunna säga. Eller hur? Det är nästan det. Han hittar information om en flicka som uppenbarligen har legat inne på den här hemliga avdelningen. Hon heter, eller hette, heter, eller hette, det vet vi inte i det här läget. Det är sant. Alessa. Han känner igen henne. Det är flickan i skoluniform.

00:53:39Damn! Där har vi ju ett bombnedslag som heter duga. Och på det väljer vi att avsluta det här första avsnittet av Silent Hill. Men vi kommer såklart tillbaka i nästa avsnitt och kommer då försöka att avsluta det här första spelet. Men det blir då det. Så ni får försöka hålla er till dess. På samma sätt som vi måste hålla oss till nästa avsnitt. Men nu så får vi väl helt enkelt säga att Be cool out there och ser ni konstiga småflickor i dimman? Just don't. It's not your daughter. Det är inte värt det liksom. Speciellt om ni av någon anledning är i en liten småstad i Maine, USA. Vi varnade er. Vi försökte. Så ha det bra så hörs vi i nästa avsnitt och till dess så säger vi hej hej! Hej hej!